Oj så tokigt det kan bli då! Hörde just att en patient har anmält sjukhuset i Jönköping för två stora fel. Personen hade sökt hjälp för en skadad fot men fick vänta flera timmar innan han fick hjälp och dom då konstaterade att den var av! Den andra blundern dom gjorde var att han fick med sig fel röntgenbilder hem! Eftersom det var foten som var skadad borde det logiskt sett vara en fot på bilderna, MEN det var det inte I stället var det bilder på någons skalle!!!!!
Jag är tacksam att jag inte är den läkaren som gjort så tokigt.
Idag har jag en kontorsdag. Just nu uppdaterar jag bokföringsprogrammet. vilket visst tar en stund. Bra då hinner jag sätta mig här en stund.
Ikväll är det dags för premiär av Farmen. Jag är så larvig så jag ser fram mot det också!!! Lagom tokig underhållning för min del. Och så sveriges mästerkock..... Soffläge får det bli.
Så har jag idag pratat med en familj som är inne på att flytta hem sin katt-tjej hem till oss. Jag är bara så kluven då jag är osäker om min Mysak verkligen kan acceptera en katt till här i huset? Mysak är ju sju år och denna katt är ett par år tror jag, bägge är kastrerade. Är man dum om man provar? Hur skulle du göra?
Jag ringde veterinären bara för att rådfråga. Hon sa att man skulle kunna testa och sätta en adapter i väggen , en dosa som utger freoner och stänger av känslorna för katten!!! Eller i alla fall minskar känslorna...om jag fattade rätt. Låter knepigt, eller? Undrar hur vi människor reagerar på den mackapären? Tänk om vi också tappar känslorna. Då blir det inte alls lika roligt. Nej, då ingen fara. Vi har ju inte samma känsliga sinne som djuren har. I skafferiet har vi en dosa i uttaget som skrämmer mössen....men jag blir ju inte rädd för det..... Ha ha.
Ja, vi får fundera lite till och familjen får ju avgöra om dom vågar släppa hit den lilla katten...
I går kväll grät jag då jag läser en jättebra bok. En av de bästa jag någonsin har läst. Oscar och Boel heter den, skriven av Josefine Sundström. Den är så otroligt stark, kanske delvis beroende av att jag själv har haft cancer och även suttit vid bädden hos en sjuk vän några dagar innan hon fick lämna detta livet. Josefine skildrar slutskedet för Daniel som är sjuk så fint och värdigt tycker jag. Och hon skildrar hur man kan känna det som anhörig till boende på en demensavdelning. Helt olika världar men ändå finner dom varandra och kan hjälpa varandra, Oscar o Boel Ja, personerna i boken blir så levande för mig. Jag sov inte jättebra i natt kan jag väl erkänna, hade nog dessa tårar på min näthinna även då jag sov.... Men kan du komma över den så rekomenderar jag den varmt. Verkligen.
Trevlig kväll önskar jag dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.