Jag försökte "försvara" mig med att det inte alls behöver ta mycket tid i anspråk. Bara för att man använder facebook behöver inte det betyda att man sitter och spelar spel där också. Jag väljer ju helt och hållet hur mycket jag vill läsa och skriva. Jag försökte belysa fördelarna, att man har kontakt med många på facebook som man annars inte skulle "prata" med, att jag faktiskt möter människor här och där, i alla åldrar från 14 år till 80, som säger att dom tycker om att läsa min blogg. Kändes torftigt att försöka förklara hur bloggen har fått vara till betydelse för sjuka människor, inte lätt att sätta ord på det och få utomstående att förstå innebörden.
Är det då fel att jag skriver?
Jag kände mig som att jag inte tar mig tid för mina medmänniskor utan sitter här ute i ödemarken och bara umgås via nätet! Men så är det ju inte. Det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra eller hur? Jag vågar faktiskt säga att jag har brytt mig om människor som behövt omsorg och min tid till och med mera i och med min blogg. Jag menar att jag genom bloggen får kontakt med människor som behöver någon att prata med , mellan fyra ögon, också.
Ja, har jag övertalat mig själv nog för att våga fortsätta? Att fortsätta lämna ut mina tankar till vem som helst. ........
Men nu kan jag väl inte sitta här längre? Ljuset brinner bredvid koppen av nybryggt kaffe, jag har sänt mina tankar till dom jag vill sända till, jag har skrivit av mig det jag kände för och ja, laddat för en ny dag. Nu är bara frågan vilket jag ska börja med, baka eller ut och måla? Tror jag börjar med bak, ifall det kommer någon kaffesugen framåt dagen, tror det blir så.
Vill ge dig en bild på huset så här långt. Så här ser ena gaveln ut, i färdigmålat skick. Visst blir det bra? Jag är jätteglad för färgsättningen, känns helt rätt.
Dagen idag, här kommer jag. Full med nya upptåg och ideer. Och jag lägger inte ner min blogg. Inte än i alla fall. Så lätt ger jag mig inte.
Önskar dig en riktigt bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.