God morgon vänner. Nu måste jag skriva av mig lite innan jag sticker ut till väntande brädor på logen och annat kul. Det regnar i omgångar och är ruggigt men se idag slår sirenen ut ser jag från mitt fönster.
I fredags nåddes vi av samtal om att vår kära vän Olle fått lämna oss. Olle skulle bli nittio år snart och han har alltid funnits med där i vår släkt så länge jag minns. Som en trygg och varm person. Gjorde aldrig något väsen av sig och hade ofta kloka och roliga åsikter att komma med.
Då jag tänker på Olle kan jag till exempel minnas den gången då vi var i deras vackra hem och han stolt gick omkring och berättade gårdens historia, om drängstugan och dess tidigare invånare, om attiraljer som fortfarande fanns kvar på vinden som minner om gamla tiders slit och möda. Allt så prydligt och fint i ordningställt. Olle var en ordningens man. Och det var han in i det sista. Så fantastiskt att han fick vara så frisk ända till sista andetaget. Att han var så färdig med livet här på jorden. Han hade klippt gräset kvällen innan han dog, han hade förberett saker som han visste skulle hända i den närmsta tiden. Ja, han var verkligen redo.
Nu saknar vi honom och jag sänder mina tankar till närmsta familjen. Svårt att ta in att han inte kommer att vara med på kommande sammankomster i släkten. Jag kommer att minnas dig med ljus Olle, ett enda stort ljus omkring din person. Tack Olle.
Ja, vad skriver man då efter denna text?
Jo jag vill skriva några rader om en vän som jag vill att ni ska hjälpa mig att tänka på lite extra idag. Hon ska in för operation då cancern har slagit till igen. Idag ska dom plocka några lymfkörtlar för att kolla vad det är som händer. Sedan blir det cellgifter. Kära vän, mitt ljus har brunnit hela morgonen för dig, nu tar jag med dig i mina tankar ut till färgburkarna, bäst att släcka ljuset så inte huset brinner ner. Nu fixar vi detta. Du är envis, du har viljan och du har en stark familj som finns för dig. Du får snabb hjälp av vården, du fixar detta denna gången med. Självklart.
Oj, blev mycket tankar på en gång idag. Men det är ju så livet blir ibland. Nu går jag ut, solen börjar bryta igenom lite försiktigt bakom mörka moln. Fåglarna kvittrar så det hörs in genom stängda fönster. Hundarna har fått på sig sina bärnstenshalsband som ska vara bra för att hindra fästingar!!!! Om det nu gör någon skillnad?
Ja, tisdag, här kommer vi.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.