I samma stund som jag vill ropa - "Yes jag lever än"- så får jag ångest då jag vet flera som inte har fått leva så länge som jag. Det blir väldigt dubbelt. Jag lider med de som förlorat en anhörig i år också. Ja inte bara i denna sjukdom såklart men den är ju lättare för mig att tänka mig in i. Det gör så ont i mig då jag möter vänner som kämpar på i sjukdom. Åh om jag kunde göra mera för att hjälpa. Om vi kunde bota alla nu, bums, direkt, här idag!
Nu sitter jag här , kvällen före dopparedagen igen. Med en pyntad gran, klappar därunder, det brinner i braskaminen, i ugnen står skinkan nygriljerad, i kylen finns mat för hela helgen. Ja tänk så gott vi har det. Kan inte nog sätta värde på det.
David är på väg hem , då ska vi som traditionen bjuder smaka på den varma skinkan. I morgon förmiddag blir det lite jakt här i skogen, en liten runda för Bezzie att få springa. Jag har inte bestämt mig än om jag ska följa med eller om jag ska hålla mig inne vid spisen och bestyren.
Oscar och Henrik kommer i morgon kväll. Idag var vi hos kära svärmor och svärfar och fikade o myste en stund. Önskar bara att jag kunde titta in till mor och far också och hälsa på men det är ju inte lika enkelt. Vi får umgås per telefon som vanligt.
Jag är hos dom i tanken i alla fall.
Så här fin är vår gran i år. Den går i blått och silver, lite guld färg också. Och så massor med svenska flaggor.
Ja, det här blev lite tankar från mig här i soffan. Kanske inte de muntraste tankarna så här kvällen före jul. Men jag är tacksam, jag är glad, jag är tacksam för livet , för vad livet har gett mig. Och kanske framförallt vad livet har lärt mig.
God Jul önskar jag dig. En fridfull jul. Var rädd om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.