Hur ska det gå om man blir gammal?

Ja det undrar jag verkligen. Jag anser mig inte vara så gammal än, men ack vad krångligt det kan bli och kännas. Idag skulle jag nämligen skicka diverse julkort samt paket med posten mm. Ja vi tar det från början.
Första anhalten var att åka till utlämningsstället för bussgods i Gränna. Där fick jag ut paketet till Patrik, bara genom att ha ett kollinummer och att de kände igen mig! Bra och enkelt.
Nästa anhalt. Till gamla posten, där de idag har öppet två timmar på morgonen, under vardagar, då de samtidigt sorterar posten. Här kunde jag kvittera ut mitt nya körkort- med legitimation och rek i handen. Brevbäraren var så gullig då han tyckte jag såg yngre ut på mitt nya körkort jämfört med mitt gamla. Inte illa eller hur?
Men här kan man ju inte göra övriga postärenden. Nej, det gör man på Ica.
Vidare in på Ica med min kasse med 52 julkort och flera paket. Till avdelningen för postinlämning. Men nej där tog det stopp igen. Här kan man bara lämna in redan frankerade o klara försändelser. Frimärken etc får man köpa i kassan! Jaha, bara att bege mig till kassan och köa och ställa till en skapligt lång kö bakom mig tills jag fått alla frimärken och vägt in rätt paket till rätt ställe.....utländska brev med rätt porto osv.
Frimärken på plats och så ska jag posta allt då. Tillbaka till postinlämningen där killen tacksamt tar emot mina paket.... Puh, så var det gjort. Nu handlade jag lite och passerade alltså kassan en gång till. Börjar känna den här kassörskan nu.
Men tro det eller ej, då jag kommer tillbaka till bilen får jag se en avi på sätet. Åh, den har jag missat att lösa ut åt Patrik , på Ica. Tillbaka in till postinlämningen och faktiskt, tro det eller ej. Jag fick ut paketet genom att visa Patriks leg och mitt!
Men min fråga är bara, HUR gör gamla människor i vårat samhälle idag? Det är ju en hel vetenskap att komma till rätt plats med rätt avi och så vidare. Hm, ja inte har det väl blivit lättare eller? Nog var det bra förr då lantbrevbäraren kunde fixa allt det där.
Jaha, det var dagens klagan det.
Här kommer jag till något roligare.

 

Här kan du se en bild från sagoboken som ungdomarna har gjort. Härliga bilder från konstnären i Hammerdal. Och ett mysigt kort till varje köpare. Verkligen bra genomtänkt. En fröjd att hålla den i handen.

 

Idag plockade jag lite ute i garaget. Hade lite saker staplade uppe på kartonger. Varför gillar man inte möss för? För nog ska du tro att det plötsligt rörde sig under ett tygskynke där i en trälår! Och fram kikar en liten söt mus. Såklart jättesöt men jag kan inte med att tycka om dessa små varelser. De är på något sätt så oberäkneliga.

In efter katten men han hade gömt sig under sängen och sov i godan ro. Lyssnade inte alls på mina lockande rop. Tillbaka ut till låren och kika, jo då nog satt musen kvar där och kikade och undrade säkert varför han inte fick vara där för.

Inget annat än att försöka få ut den. Men hur? Ja, jag tog en plastsäck och lade över och liksom svepte runt om i tron att musen skulle sitta stilla och inte försöka ta sig ut..... bar detta "paket" försiktigt ner för trappan och kom utanför dörren.....då jag slant till med påsen och tappade greppet om det hela. Fick släppa taget och ut kom den lilla musen. Efter en kort flygtur tog den sin tillflykt tillbaka till garaget, tror jag. Jag hann liksom inte riktigt se var den sprang. Ja, ja, det där boet är i alla fall borta. Nu får den bygga något nytt och det lär den göra också. Ska gillra fällor nu så får vi se vad som händer.

Nu närmar sig tiden för julkalendern på tv. Det ska jag se. Trevlig kväll på dig.