Underlig känsla då jag styrde ratten mot Nässjö, samtidigt som Oscar styrde sin bil mot Sävsjö. För att där få berätta om sin yrkesbana inför hela skolan. Gissa om jag är stolt för mina barn. Så glad då de har arbete och får vara förebilder för andra.
Nu har jag pratat cancer och salufört min bok i fyra dagar i streck. I morgon ska jag göra något helt annat. Men så oerhört starkt att känna att jag gjorde rätt som skrev min lilla bok och framförallt att jag vågade trycka den. Och sälja..... Är så oerhört tacksam för alla positiva möten jag fått med människor tack vare den. Ett starkt intryck var i helgen då en tjej i en stor samling människor beskrev hur oerhört glad hon blev av att bara se bilden på framsidan av boken och dess text; Min uppmuntran till dig. Det värmde gott kan jag säga. Kan verka skrytsamt. Jag är väl medveten om det. Men om jag så bara kan uppmuntra en medmänniska, trösta någon, hjälpa någon med mina tankar så är det värt varenda uns av energi som det tar av mig att ge av boken. Och av mig själv.
I efter middags fick jag även samtal från lokalradion. Jag ska visst få höras i direktsändning i radion på torsdag.... Oj oj, vad händer o sker? Vad är då meningen med detta steg? Ja, jag får ju i alla fall chansen att prata ännu mera om min bok..... Så spännande det är att vara med.... i livet,,,, här och nu.... så länge jag kan.....
Måste sätta in en bild här från helgen i Stockholm. Utanför centralstationen står denne ståtlige man....
Tyckte det var lite dråpligt. Han står inom staket inne på ett byggnadsområde bland byggkranar och annat. Med skyddshjälm. Stockholms stad tänker då på allt. Eller kanske är det en första säkerhetsåtgärd inför Obamas besök?!! En fågel kände tydligen sig väldigt trygg då den hittat en bra sittplats. Verkade trivas alldeles utomordentligt.
Nu har jag landat i soffan och tänker stanna här en stund till. Tänker inte göra mera nyttigt idag. Nu ska jag ägna mig åt tv och slapp. Vi ses i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.