Vad vore livet utan musik?

Väldigt tyst och tomt. Musik förgyller många av mina vakna timmar, om jag har möjlighet vill säga.
Idag har jag haft möjlighet att vräka på stereon och vrålstäda. Tänk så mycket enklare och roligare det blir att städa också med lite musik som ökar tempot.
Har gått över stora delar av huset och även putsat fönstren mellan. Har sådana där roliga tvåglas fönster. Men med min fina present jag fick i våras så går det som en dans.
Vad har jag då lyssnat på? Jo, Kristina från Duvemåla. Denna underbara musikal. Kom på att jag borde färska upp minnet lite då jag nämligen ska på konsert i Jönköping i morgon kväll. På just Kristina från Duvemåla. Inte hela musikalen, men delar av den med flera hundra sångare från olika körer om jag förstått det hela rätt. Ser fram mot det så enormt. Var så länge sedan jag var på en konsert. En kär vän följer med mig. Ska bli så roligt.
Har funderat på det här i bland med musik. Jag är nog väldigt beroende av det. Det inspirerar mig, det styrker mig, det fyller min själ, ja det är helt enkelt livsviktigt. Kan inte tänka mig ett liv utan musik.

En kväll förra sommaren var vi i dalarna. Vissa kvällar där har de musik ute i stan. Minns inte om det kanske var en onsdag, eller torsdag. Spelar roll. Vi gick i alla fall en sväng med goda vänner och hamnade på en bar där vi satt och pratade. Helt plötsligt satt där en broder till Kalle Moreus och spelade på sin fiol. Efter hand kom det flera musiker. Vi satt vid bordet bredvid. Och fick ta del av sådan musikalisk gemenskap som jag sällan har känt. Vare sig före eller efter. Någon började spela en liten melodi och helt plötsligt så var en hel orkester igång och det var helt fantastiskt. Jag ville inte gå därifrån. Jag hade velat stanna där. Länge länge . Ville suga på stundens magi.
Ett fantastiskt minne. Hoppas jag kunde få uppleva det fler gånger. Denna sommar blev det inte. Men kanske ett annat år.
Jag spelade klarinett i min ungdom! I flera år. Faktiskt i orkester också. Drömde senare om att byta ut klarinetten till en tvärflöjt då jag tycker det är ett så vackert instrument. Men bidde inte så. Jag har ännu kvar klarinetten. Men man vet aldrig. Kanhända kommer den fram endera dagen. Måntro om jag får ton i den?
Jag led av att blåsa i klarinetten. Inte för att det var jobbigt eller så, men för att jag hade tandställning. Denna hemska fastcementerade tingest som åsamkade mig så mycket plåga i min tonår. Allt var ju tandställningens fel, eller i alla fall mycket. Att man inte fick kontakt med den killen man ville, det var ju såklart tandställningens fel. Att man fick blåsor i munnen det var såklart tandställningens fel. Att jag inte kunde äta knäckebröd eller äpple på flera år, det var såklart tandställningens fel.
 Att det gjorde ont att blåsa i klarinetten, det var så klart tandställningens fel. Ja , om jag inte minns fel så var det faktiskt så att min tandläkare också spelade klarinett. I alla fall så visste han att jag gjorde det. Och sa till mig att, "kämpa på Margareta, inte sluta spela bara för att det gör lite ont" och så drog han åt tråden som spände längs tandställningen än mera....
Usch ja, men gjort är gjort. Undrar hur jag sett ut om jag inte pinat mig under dessa år?!
Ja ja, det var då det. Nu är det fredag kväll och jag sitter här och slappar. Ser fram mot helgen. Mycket ska hända. Mycket roliga saker hoppas jag.
Var rädd om dig i helgen. Och njut av sen sommaren som dröjer sig kvar.