Livet är inte en autobahn med raka vägar! Istället är det vägar som slingrar sig med oväntade krön och gropar. Där man minst anar! Tur man är besparad att veta innan.
Jag sörjer flera vänner. Så mycket har hänt under våren som berör mig hårt. En väldigt nära vän, Marie Sten, tidernas kämpe, som hade så mycket framför sig att ge vidare till andra..Ja det var så hon var..hon gjorde allt för de hon mötte i livet, hon såg alla. Jag är så imponerad av hennes brinnande engagemang om sina medmänniskor, hur hon kunde ”fånga upp” deras behov och hjälpa dom på bästa sätt. Tänk att just jag fick lära känna henne, i alla fall en del av hennes liv. Att just jag fick kontakt med henne och vi tillsammans kunde bygga grunden för det vi brann för, mötesplatsen för den som drabbas av cancer och även närstående och vänner, det vi kom att döpa till Hjärtats hus. Att just vi mötte Claes Hernegård som kom att bli vårt signum för MusikQafe på Hjärtats hus. Claes har också lämnat oss helt nyss och helt obegripligt. Jag har svårt att förstå allt som hänt denna vår. Sörjer…. Men mitt i allt är tacksamheten så stark, så många fantastiska minnen där vi tillsammans mött människor i sorg, människor i glädje, människor i livet…vad skulle jag gjort utan er hjälp, utan er klokskap?!
Idag har jag haft en fin stund tillsammans med två av våra volontärer, som stått vid vår sida genom alla år. Tack gör den gemenskapen.
Jag möter människor i min närhet som jag får dela tankar med, om livet, om varför sjukdom drabbar oss, tankar som förenar oss i förståelse för varandra. Jag vill gärna finnas där för mina medmänniskor. Så var inte rädd för att be mig om att sitta ner en stund vid din sida.
Marie, till dig vill jag rikta ett STORT HJÄRTLIGT TACK. Det är så mycket jag vill berätta för dig, varje dag har jag saker jag vill dela med dig! Jag saknar dig så ofantligt!!! Du förstod mig och jag dig, vi hade så mycket vi skulle uppleva vidare. Så blev det inte. Varför? Det har vi inga svar på. Men jag vill tro att vi ses en annan dag, någon annanstans … ibland önskar jag att jag hade någon hemlig adress där jag kunde skriva till dig, mina tankar, för att bara få dela dom med dig, för att få kloka råd o visdom…eller bara slå en signal! . Men svaren dröjer ju…. Så jag får klara mig utan din röst o medmänskliga kärlek…
Christer, mina tankar är med dig nu och dagar framöver. Jag förstår lite av den smärta du bär på nu, bara lite. Men jag är med och hjälper dig bära den med dig.
Jag ska försöka släppa taget om dig Marie då du nu lämnat oss.
Frid över dig Marie, jag hoppas vi ses igen❤️
Frid över dig Claes, vi kör några härliga låtar ihop när vi möts igen❤️
