Frustration och skaparglädje.

Var ska jag börja? Så mycket på nyheter och  media nu så man blir snurrig.
Jag skulle ju skriva lite i går kväll tänkte jag men fastnade vid tvn då det var väldigt intressanta program om äldrevården och så den arga doktorn som försökte hjälpa Jessica som åkte på en hjärninfarkt efter att ha ätit p-piller, fick inte rätt hjälp i rätt tid och blev förlamad i vänster sida med allt vad det för med sig. Oj oj oj, man blir ju så ledsen då det blir sådana här missar. Så onödigt då vi tycker oss ha sådana rutiner och dokumentationer inom vården. Men så kommer vissa i kläm i alla fall. Inte kunde hon få ekonomisk hjälp av sitt landsting och inte heller fonder då de bara ger fonderade medel till nyligen skadade! Hm, ja man blir allt bra snurrig. Hur som helst så fick hon till slut komma till Göteborg för specialistträning och jag hoppas att hon nu mår mycket bättre. Hon har ju ett helt yrkesliv framför sig då hon bara är runt tjugo nu. Att inte samhället tar mera hänsyn till att se långsiktigt på det hela. Ju mer hon klarar av att göra själv desto mera pengar sparar samhället i längden. Då är ju en intensiv träningsperiods kostnad det lilla.
Äldreomsorgen då? Ja, tala om deprimerande. Att många av våra gamla medborgare blir felmedicinerade det vet vi. Deprimerade trots att de får medicin mot det, eller kanske just därför! Mediciner som inte är lämpade för gamla  människor, mediciner som krockar med andra. Inte klokt. Kändes så lätt då läkaren gick igenom medicin listorna och de kunde plocka bort flera mediciner. Det som slår en är ju att ingen ställer frågan VARFÖR är de deprimerade? Kan det bero på att de sitter ensamma på sina rum nästan hela dygnet och inte känner någon mening med att leva. Istället för att få hjälpa till och baka eller duka eller vad de nu klarar av. Vadsomhelst bara dom får känna sig delaktiga.
Tänk hon kvinnan som blev av med 20 liter vatten i sin kropp på kort tid, bara genom att ta bort en brustablett!!!! Tala om att få livskvalitet igen.
Den investeringen som det kostade för detta vårdhem att ta in dessa specialister måste dom ju ha tillbaka på kort tid då de boende mår bättre och klarar mera själva. Eller?
Så då man slår på nyheterna idag så får man höra att dömda som sitter i fängelse i vårat land får lön för att spela spel och titta på film!!!!! Ja men, är detta klokt då? Tala om att ta pengarna från behövande och slänga dom i sjön. I havet! I en bottenlös sunkig göl!
Dom borde väl få betala för att få se film i stället! Som alla andra medborgare. Och göra rätt för sig för att få lön , som alla andra i vårat samhälle.
Oj oj oj, så mycket det snurrar i huvudet. Och så lite kan jag göra. Men det är gott att få skriva av sig ibland.
Hoppas jag inte tröttar ut dig med mina tankar....
I går lekte jag snickare här i min ensamhet. Ut med lite överblivna brädor, hammare, såg, vattenpass, spade och skottkärra, mm mm..... Och så greja på hela kvällen. Frustrerad då jag inte hittade sticksågen utan fick slita med en fogsvans. Men envis som jag är så ger jag inte upp.
Vad blev det då?

 

Jo ett låtsas brunnslock. Till min gamla pump. Ja man har ju inte roligare än man gör sig. Passade också på att klippa äppelträdet så det är klart inför nästa säsong. Har fått så otroligt goda och fina äpplen på det i år. Härligt.

Så är det fredag igen. Hoppas du får en riktigt bra helg.

Program om äldreboende på Tv nu. Intressant.
Nu har jag suttit här i en timme och är helt gripen av allt som går att förändra. Jag får återkomma i morgon. Nu är det Arga Doktorn......
   

Björn

Så har ännu en reskamrat i Cancerns underliga gemenskap lämnat jordelivet. I söndags morgon gav Björn upp, en duktig och härlig bagare från Hullaryd. Sorgligt och svårt att förstå.
Jag har varit hos honom ett antal gånger och köpt av hans delikatesser, hans fint skurna snittkakor och söta mazariner. Nu bakar han inte mera åt oss. Måntro om han kan bjuda på något gott åt någon annan nu. Och sprida sin positiva inställning och anda.
Jag satt i stolen bredvid Björn på sjukhuset för tre år sedan. Han fick sin cytostatika och jag fick min, sida vid sida satt vi och småpratade. Fulla av förväntan och framtidstro. Nu har han kämpat klart. Nu får han vila.
Livet är svårt att förstå sig på. Det gör vi nog aldrig.
När döden tänker träda in i våra liv och ta över kommandot vet vi heller inget om. Det är bra det.
Gäller att njuta och ta vara av varje dag vi får. Att njuta av vad livet har att erbjuda. Att se möjligheterna och våga ta vara på dom. Det gjorde Björn. Positiv och tacksam för bra hjälp under hans sjukdom.
Vila nu gott Björn och tack.

Val av rosor

Sitter här med dator och blomsterlexikon och klurar på vilka rosor vi vill satsa på i den kommande rosenrabatten runt altanen. Med risk för att upprepa mig och anses tråkig så lutar det nog mot Nina Weibull än en gång. Vi hade dom rosorna i Fotsjö och de var så underbart vackra och så tacksamma. Känns lite som ett säkert kort.
Eller ska jag våga satsa på Mozartrosen? Det är ju en överlevare som få.... Hm, får sova vidare på saken. Ingen panik än.
Beställde i alla fall ett gäng lökar idag. Från ett företag här i närheten. Har fått tips om att dom ska vara bra och ha fina lökar. Blev både tulpaner och liljor. Jag är lite svag för liljor. Får se om jag valde rätt. Något att se fram mot nästa vår då det förhoppningsvis blommar här ute.
Nu närmar sig hösten, ett bevis på det är att jag nu sitter vid tvn. Ser på Idol för första gången denna säsong. Men slås av förfäran över hur Bard är elak mot vissa av de sökande. Måste man vara så tråkigt oförskämd? De är ju vuxna de som sitter i juryn och borde väl i alla fall föregå med gott exempel i bemötande kan jag tycka. Men det är väl säkert för underhållningens skull kan tro. Tur det är fritt att se om man vill. Den där on och off knappen är allt en bra uppfinning.
Hur var då helgen? Jo den försvann fort tycker jag. Lördagen körde jag traktor och vi plockade  med ditt och datt. På kvällen var vi hembjudna till bror min och familjen och hade en jättetrevlig kväll. Avslutade den med en liten båttur på en flotte smyckad med marschaller och en stor klar måne på himlen. Underbart.
Söndagen vittjade vi burar igen, denna gång till hård vind. Så då fick jag kämpa på mot vågorna igen.
På kvällen gick jag en promenad själv i skogen och plockade lite kantareller. Måste ju lära mig hitta i min egen skog. Hittade både kantareller och vägen tillbaka hem. Inte illa eller hur?
Nu ska jag försöka hitta till sängen. Sköööönt.

Inspirerande dag.

Nu är jag hemma igen. Tom i skallen och för tillfället hungrig. Grillen är tänd så det finns hopp om att få lägga sig mätt även denna dag. Vilken unnest.
Har haft en suverän dag idag. Har varit i Linköping på Patientrådsdag med Regionalt Cancercentrum Sydöst. Suttit i timmar och diskuterat patentens roll i dagens sjukvård för cancersjuka i vår region. Vilka möjligheter vi har att få vara med och påverka. Känns fantastiskt. Känns som jag landat lite i det jag var med i hösten 2011 då jag var med och berättade om min resa med cancer i Jönköping på konferenser där. Då diskuterade vi också sådana här saker men nu känns det som det börjar hända lite mera saker på allvar. Lite aktion och inte bara prat. Äntligen har läkarkåren fått upp ögonen för att de måste lyssna på oss patienter för att få en bättre vård, en bättre rehabilitering, för att hela samhället ska må bättre.
Så mycket finns att ta tag i . Så många frågor finns att lyfta fram och jobba vidare med. Allt kan vi inte bli klara med men vi är på väg. Vi har kommit i gång. Vi har kommit en bit på vägen. Och varje steg är  ett stort framsteg i rätt riktning.
Jag fick dessutom så otroligt fint beröm för min bok. Känner mig stolt för att jag tog steget och modet att göra den. Det var allt en mening med den i alla fall. Den har fått vara till stöd och hjälp för många och den känns faktiskt lika aktuell idag.
En annan rolig sak var att jag idag träffade en tjej som jag träffade för ett par år sedan, vi var på samma återhämtningsvecka som CTRF anordnar. Vi har pratat om att träffas men det har inte blivit av. Men nu blev det av....Underligt hur det kan bli. Nu sitter vi i samma grupp. Igen.
Efter denna givande dag tog jag en promenad ner till centrum. Ett centrum som visade sig ha någon slags festival. Tält överallt med diverse delikatesser. Såg bland andra Markoolio på stationen, han skulle säkert vara med i något sammanhang.

 Hade gott om tid på mig att strosa runt i affärer och Linköping har jag knappt aldrig gått i så egentligen fanns det mycket att utforska. Men jag var inte alls på shoppinghumör. Köpte några blomsterlökar av en knalle. Sedan satte jag mig på stationen och väntade på tåget. Passerade flera tåg jag kunde ha tagit men jag hade bestämt möte med Oscar som kom med ett tåg från Stockholm. Kul sätt att mötas, på ett tåg, en fredag eftermiddag. Vi satt och småpratade och väl komna till Tranås handlade vi tillsammans på Willys. Inte igår vi handlade där tillsammans kan jag säga. Artig och duktig som vanligt körde han kundvagnen och jag plockade i.
Tänk att en sådan liten sak som att få gå och handla tillsammans kan betyda så mycket för en mamma. En liten vardaglig sak. Jag känner mig rik.
Nu ligger en köttbit på grillen, blir sen middag idag men vad gör väl det. Fredag kväll. I morgon bitti kan jag sova en stund längre. Och lyssna på Ring så spelar vi,  Då är det lördag. Trevlig helg önskar jag er alla.
Och all lycka önskar jag till brudparet Sebastian och Susanne som gifter sig i morgon. Hoppas ni får en underbar dag tillsammans i morgon. Allt Gott till er.

Råbocken klarade sig i går också

Ja inte ett enda rådjur såg jag på min promenad i går kväll. Men en vacker kväll var det. Med en full måne som lyste upp framåt sena kvällen. Dock var jag så trött så jag satt på en sten i nästan en timme och småslumrade! La bössan till rätta i mitt knä och huvudet i mina hände och vila......såg säkert tokigt ut men jag hade koll på läget. Mikrosömn tror jag visst att det kallas.

 

En vacker måne stiger över Ören.

Sjön ligger helt stilla, bara ljudet av syrsorna och små fiskar som bryter vattenlinjen med sina små hopp. Så vackert. Så skönt.

Yes! Utsidan av huset är klart, i alla fall för i år. Helt underbart. Idag tog jag ett sista ryck och målade sista strykningen av dörrar och fönster och lite annat smått pill. Så underbart gott att få släppa det nu. Nu är det bara till att packa ihop alla burkar och pytsar och märka upp vad som är vad. För det lär jag inte komma ihåg nästa år, inte med mitt minne...
Började dagen med att gå en sväng i skogen. Underbar morgon. Känns som lite brittsommar nu. Plockade en korg halvfull med kantareller som nu puttrar gott på spisen. Är inte fel att hitta sedan i vinter, en varm macka eller en stuvning, eller kanske en god sås.

Efter målningen rensade jag den nya rabatten för första gången. På något underligt vis så har vi lyckats så gräsfrön även i den! Så det var en grön matta där med. Bara till att sätta sig med spaden och krattan och plocka.....Blir så glad då jag ser att Mozart rosen som jag nu har flyttat fyra gånger minst faktiskt verkar ta sig denna gången också. Fantastiskt. Vilken kraft det måtte vara i de rötterna.
I går då vi fiskade kräftor fick vi oväntat besök i flera burar.

 

Kolla så söt. Men sliskig! En lake. Dom fick vackert simma tillbaka ner i sjöns djup. Vackra att titta på men så speciella i sitt sega skinn. Tack o hej.

Nu känner jag för att ta bössan på axeln och gå en sväng. Ser ut att bli en skön kväll också. Bäst att passa på. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Eller ska jag ta metspöt och gå ner till sjön? Hm, nej det blir nog bössan nu. Japp det kör jag på. Hej så länge.....

 

 

Söndag. Nyss inkommen från sjön där vågorna gick vita. En utmaning att ro och vittja burar i den vinden. Men det gick bra det med. Bra träning för bröstmusklerna som Patrik säger.
Igår firade vi så Oscar, tjugofem år. Tänk vad tiden rullar på i alla fall. Fantastiskt att få hänga med och se hur barnen utvecklas och växer i ens ögon.  Jag är så otroligt stolt och tacksam för min familj.

 

Ser det inte gott ut så säg? Blåbärstårta med en touch av lime mm. Helt fantastiskt god. Och så dessa små princesstårtor, små som mingeltårtor. Underbart goda dom med såklart. Och vackra att se på. Så pytte pytte små rosor.

 

Och så denna underbara smörgåstårta, Norrlandstårtan. Med älg, kantareller, renkött,  egenodlade morötter  och annat gott. Den finns att beställa på Oscar och Annas  Tårtcompaniet såklart. Jag rekommenderar den varmt.

 

Om en stund kommer familjen Oscar o co hit för att hämta lite kräftor att njuta av i veckan. I kväll ska nog Patrik o jag försöka åka ner till Gränna Berget och unna oss en räkmacka, första för denna sommar! Är ju lite tradition att åka dit i alla fall någon gång per sommar och njuta av de goda smörgåsarna. Men först ska vi äta matjesill och potatis här hemma. Och försöka få lite mera gjort, för trots att det är söndag så är listan lång på saker som borde göras. Ja du vet, man liksom laddar med saker som ska förberedas inför arbetsveckan.

Hoppas på en bra vecka. En vecka som jag ska avsluta med att delta på patientrådets första höst träff i Linköping. Ska bli spännande och givande hoppas jag.

 

Utanför mitt fönster blommar nu en stor solros. Tänk att ett litet frö som fåglarna missade i vintras kan växa och bli så stor! Otroligt. Den kom så passligt precis vid en hörnstolpe i hundgården så det var bara att ta ett snöre och binda upp den för att den skulle ha bra stöd. Perfekt.

Dessvärre har vi återigen fått oönskat sällskap i trädgården av mullvadar. Dom gräver och gräver, jag trampar och trampar men det är hopplöst. Jag råkade köra över en med gräsklipparen tidigare i sommar men det finns uppenbart fler som gillar att gräva och ställa till oreda. Tråkigt på den nya gräsmattan. Jag får väl sätta mig med bössan och vakta!!! Det vore väl verkligen en utmaning att försöka finna rätt på en sådan liten krabat. Nja, vi får se vad vi hittar på.

Nu stundar matjesillen, potatisen i det närmaste klar. Jag är jättehungrig så det ska smaka bra.

 

 

Svar på bloggfrågan

Nu ska jag tala om vad vår uppfinning som jag visade på bild häromdagen användes till. Undrar om någon där ute har kunnat gissa rätt.....

 

Vi gräver en grop och fyller med grillkol

 

Vi ställer två gamla väl använda pallbockar på var sida

 

Och vips så har vi en helgrillad liten gris!!!! Ett egenhändigt gjort grillgaller av det gamla ugnsgallret och den gamla blomsterpinnen från min trädgård, lite svets så bidde det ett galler. Pricken över i är att vi kan snurra det också, det ska man ju göra har jag hört.

 

Sist lägger vi på potatisen direkt i kolbädden.

Lite sallad till och en jättegod middag.

Spännande var det och glada var vi då det fungerade. Vi var ju inte ensamma om att äta denna måltid så det var väl att det fungerade.

 

Idag var alla tre hundarna med i båten då vi fiskade kräftor. Zelma gillar bäst att ligga längst fram i fören, nära vattnet och njuter då öronen blåser bakåt av vinden.

Moa sitter helst i mitt knä så fort jag sätter mig ner.

I Tranås Tidning var visst reportaget om mig idag. Till och med på första sidan. Så det kan bli. Fick en beställning av en bok på mailen så det var på det viset jag förstod att det var i tidningen.

Pinsamt med bilderna men bara att gilla läget.

 

Nu är det snart natt och vi ska äta kantarellmacka innan vi kryper i säng. Tror visst att råbockarna klarade sig helskinnade från våra bössor ikväll. Nytt försök i morgon.

Trevlig helg önskar jag dig

 

 

Dagens bloggfråga

Vad är detta för något och vad tror du att vi ska använda detta till?????

                         Återkommer med svar då jag ser om det fungerar..... Hm. Håll tummarna.
                                Man tar vad man har ibland och försöker göra något bra av det....

Innan jag somnar för natten vill jag bara tala om att Mor är hemma igen. Känns tryggt och skönt att veta att Mor o Far är tillsammans igen.
God natt vänner.

 

Här är två till som myser av varandras sällskap. Gott att känna närhet från någon man tycker om.

Livet så skört

Sitter här i mitt kök och jobbar på att komma i gång med dagens arbete. Ibland är startsträcken lång.
Mor ligger på sjukhus. Såååå jobbigt att inte kunna vara hos henne. Önskar jag kunde sticka till henne snabbt. Men försöker stilla mig och vänta på nästa lugnande samtal, nästa positiva besked. Far ringde nyss och hon får komma hem idag som det ser ut nu. Vi vet inte några detaljer än men eventuellt kan hennes onda åt bröstet/armen ha att göra med en ny medicin som en läkare satte in förra veckan?! Blir så frustrerad om så är fallet, önskar hon kunde få ha sin egen hjärtläkare , EN läkare som känner henne och ser hela hennes historia. Som vet vilka mediciner hon tar. Men så är inte verkligheten idag. Nu slussas man ut från specialistvården till distriktet och därmed till olika läkare med olika kunskaper och människokännedom.
Läste precis Kristians blogg också, du vet han jag brukar prata om, han som har svår cancer. Nu är han hemma en sväng i sitt hem, permission,  han går i sin trädgård där han försöker få några minuter i vaket tillstånd för att njuta av dess fägring. Eller snarare tror jag han ser hur dess skönhet sakta bryts ner nu, hösten närmar sig, dagarna blir allt kortare som han säger. Det fagra bryts ner liksom hans kropp gör. Han känner sig som fånge i sin egen kropp.
Ikväll har styrelsen för bröstcancerföreningen Victoria höstens första möte. Undrar vad vi kommer att jobba  med under denna höst? Vad kan vi göra för att stötta och hjälpa? En del vet jag om på förhand såklart, dagordning och allt. Men kanske det dyker upp någon intressant frågeställning vi skulle kunna ta tag i handgripligen och försöka påverka.... Återstår att se.
Då jag ändå åker till Jönköping ska jag klippa mig också. Är visst dags, luggen ligger i ögonen. Tänk att jag fick så långt hår igen....efter att inte ha haft något alls under ett antal månader.

 

I lördagens JP var visst artikeln om lilla mig igen. Usch, som vanligt alltid lika pinsamt med dessa skarpa bilder. Men vad gäller texten så stämde det i alla fall och det är ju huvudsaken. Och lite reklam blev det för bröstcancerföreningen och stiftelsen som jag "jobbar" för. Nu bara att köra vidare.

 

Förra gången jag skrev i bloggen nämnde jag att vi skulle ut och skjuta in en bössa. Det gjorde vi med. Men med ett något annorlunda mål i siktet! Nämligen den gamla datorn!!!! Den var helt förbrukad och perfekt måltavla så varför inte använda den. Nu ligger den på soptippen, var nere med ett lass skräp igår. Så skönt att komma igång och tömma efter renoveringar osv. Börja få lite struktur ute i bodar och uthus också.

I går kväll fiskade vi kräftor tills vi inte längre såg dom framför oss. Men är alltid något visst med dessa augustikvällar. Mörkret som kommer allt snabbare inpå, liksom syrsorna som spelar helt nära och överallt. Ljuset från de små solcellslamporna vid strandkanten så vi hittar in för att lägga intill med båten. Sorlet från kräftorna i spannen. Igår var ju dessutom doften fräsch av både nyklippt gräs och mycket regn. Med andra ord en bra kväll här i Målviken.

Men nu har jag laddat, nu ska jag i gång.

Första kräftskivan avklarad

Ja så har då ett gäng kräftor trillat ner i fel gryta, för dom alltså. Vi gjorde ett kok häromdagen och hade goda vänner här på en liten skiva i går kväll. Men du skulle ha sett då jag ställde ut grytan för avsvalning på altan och Patrik kom förbi...han knäböjde vid grytan och satt och sörplade i sig ett par direkt, ljumna nykokta kräftor. Himlade med ögonen och njöt för fulla drag. Skulle vilja sätta ut en bild på honom här men jag har lovat honom att inte fota honom här på bloggen... men ni som känner honom kan nog se honom framför er...ha så han njöt. Tror nog att dessa kräftor smakade än mer himmelska då han är hemma i sitt barndomshem igen också... eller vad tror du?

 

Vad vore väl kräftor utan fin krondill?

 

Nu lyser solen och det droppar från regntunga grenar. Det har kommit flera rejäla skurar i dag också. Så nu är det blött kan man lugnt säga. Patrik har somnat på soffan  här bredvid mig. Trött efter dagens fiske tror jag.

Jag har textat och grejat med lite av varje idag. Skönt med en lugn söndag. Nu ska vi strax skjuta in en bössa, rådjurspremiären närmar sig ju med stormsteg. Jag återkommer om rapportering av inskjutning av bössan, tror nämligen att den kommer att bli aningen speciell...???

Kräftornas VM på Ören 2013

Vilken lycka att jag är gift med en så klurig och uppfinningsrik man. I går var det ju kräftfiskepremiär. Ett alltid lika speciellt fenomen som jag har lärt mig att tycka om efter alla år här i Småland. Men i år blev det lite som att starta om igen, att börja på nytt, nya möjligheter och ny känsla. "Eget" vatten, egen båt, vi två han vid burarna och jag vid årorna. Båten vi använder har höga kanter, inte det lättaste kanske för att häva i och ur burar över relingen. Och Patrik ont i ryggen och besvärligt att sitta och dra och hiva.   Sagt och gjort. Då uppfinner han ett bord som han snabbt gör en prototyp av. Vi håller nu på att vidareutveckla detta bord men så här långt funkar det alldeles ypperligt.
Örens kräftor är små så av 100% som vi får upp i burar så slänger vi nog i 95% tillbaka i sjön. Nu med detta bord så sorterar vi löpande ute på sjön och sparar både tid och ryggar.

Laddad båt med burar och linor.

En del av fångsten

 

På det lilla bordet blir det som en landgång för kräftorna och av en underlig anledning så går de flesta små kräftorna på rätt håll och ramlar så tillbaka i sjön av sig själva! Smart eller hur? En annan fördel är ju också att dom då får testa att dyka från ganska hög höjd! I alla fall i kräftors värld tror jag. Dom klarar det alldeles utomordentligt bra kan jag tala om.

 

Här har vi två mästare som tävlar om vem som dyker först. Denna gång föredrog dom huvudet före.

Härom helgen var det thriatlon i Örserum, nu är det helt klart dags för kräftornas egna VM i dykning från ofrivillig höjd. Somliga har sina bra dagar , andra drar nitlotten och går på fel håll, ner i hinken! Grymt, jo nog är det det. Tur att man inte är en kräfta.

Trevlig helg önskar jag dig, simma lugnt.

Planteringsdags

Så har jag kommit dithän att äntligen få sätta lite plantor i den nya rabatten. Alltid lika roligt. Att se bilder i huvudet hur det kommer att se ut om ett par år, vilka färger man ska kombinera mellan, vilka som ska stå bredvid varandra osv. Sedan vet jag ju att det inte alltid ser ut som jag tänkt mig efter ett par år, definitivt inte efter flera år. Då breder de ut sig och någon är starkare än en annan osv. Mellan mina valda blommor kommer ett o annat oönskat gräs upp också såklart. Ja, det är väl det som är tjusningen med växter. Att plantera, ta bort, flytta och få nya ideer. Ett kreativt skapande.
Jag ska nog åka till Gränna idag för att inhandla några små växter. Inga mängder, men några. Är dessutom sååå roligt att bara gå och titta och drömma.
Maken har glömt telefonen på köksbordet då han åkte förut så jag får vara telefonsvarare också idag.

Undrar var huggormen har tagit vägen föresten. Vi såg ju en jättestor orm vid jordkällaren för några veckor sedan. Usch, hoppas den har flyttat långt långt bort. Jag gillar inte ormar. Dom är så kalla och oberäkneliga.
Hörde du föresten om den ormen som hade rymt från en djuraffär och slingrat sig upp till lägenheten ovanför? Troligen genom ventilationen. Väl där har den strypt två barn!!! Fy så vidrigt vedervärdigt. Knappt man tror det är sant. Jag minns inte i vilket land det var....

I köket är det livat för tillfället. Moa och Zelma dansar schottis tillsammans eller vad dom nu håller på med. Kul verkar dom ha.
Stunden närmar sig också för att sätta i kräftburar för första gången. Otroligt vad snabbt tiden går. Man pratar om att sedan i augusti då ska vi fiska kräftor. Och vips så är man där. Jag ska försöka plocka lite med det idag och se om jag får tag på dillkronor till ett litet första kok.
I går kväll njöt vi av något annat otroligt gott må du tro. Vi njöt av stekta kantareller och lök på rostad macka. Mums, så gott.
Nu har hundarna lekt klart och väntar på att få gå ut. Dags att fånga dagen med andra ord. Inte sitta här och slöa. Onsdagen den 7e augusti, nu kör vi ..........

Intervjun avklarad

Jönköpings Posten var här idag och intervjuade mig. Blir spännande att se om jag känner igen mig i reportaget sedan. Kände mig som en kändis i papparazzi världen då blixtarna gick av och det knäppte löpande i fotografens kamera. En ovan situation. Spännande liv jag lever.
Hoppas jag lyckades förmedla mina tankar. Och meningen med bröstcancer föreningen Victoria. Och Stiftelsen Fonden för Klinisk Cancerforskning i Jönköping, den tipsade jag om såklart också. Hoppas det kommer med.
Kom föresten på idag att jag är insatt som ersättare i ett patientråd också. Hej o hå, så det kan bli. Möte nu i augusti och såklart lockar det. Nyfiken blir jag.
Då de åkt rensade jag kantarellerna klart som jag fick av en kompis häromdagen. Så nu står de klara i en gryta, bara att göra något gott av dom. Mums.
Mellan grytpassningen i köket läste jag nyss på facebook och fann en tidningsartikel som Kristian Gidlund skrivit. Han som jag skrev om igår , som har svår cancer. Den finns att finna i aftonbladet. Otroligt starkt skrivet, typiskt för honom. Rakt på bara. Klart läsvärt.
Jag laddar för att ge mig ut och gräva ner en slang som ska finnas för bevattningen i rabatter. Men lugnar mig lite tills det svalnar av lite, det är aningen varmt ute i solen. Jag klagar inte, nej verkligen inte. Jag bara konstaterar att det är varmt. Misstänker att man kommer att frysa rätt så lätt då det vänder. Blir många varma tröjor på innan man acklimatiserat sig. Kanske.
Nu ska jag stuva mina morötter, ja inte egen odlade förstås. Men blev så sugen på just stuvade morötter, vet inte när jag åt det senast. Smaklig måltid.

Så mycket känslor

och jag vet inte var jag ska göra av dem alla. Läste precis bloggen jag följer där Kristian skriver från sin sjukbädd, så sjuk. så svag och slut i kroppen. Men tänk att jag ännu kan höra hans klingande dalländska dialekt. Så klingande vacker. Tänker hur mycket han kommer att lämna efter sig, den dag hans liv här på jorden tar slut. Hur oändligt många tankar han lämnar kvar efter sig, hur enormt många människor han har berört med sina tankar och rakt på om liv och död.
I morgon kommer en lokaltidning hit för att intervjua mig. Om mina tankar sedan jag drabbades av cancer. Om hur det gick sedan....hur mitt liv har varit efter det..... Inte underligt att mycket snurrar i mitt huvud. Jag vill så gärna kunna förmedla något bra till mina medmänniskor, något handgripligt att ta fasta på och lära av. Att få dela med mig av mina innersta känslor. Många är de som har uttryckt sin beundran för att jag orkar, att bara orka att samtala om en så allvarlig sjukdom som cancer kan vara. Men jag känner att det är det minsta jag kan göra. Kan det hjälpa en enda människa så är det mer än nog och mödan väl värd. Jag hoppas verkligen att mina ord ska kunna få vara till tröst och stöd för någon där ute, någon utanför min dörr. Någon utanför min gård, min bygd, min kommun, mitt län. Ja kanske kan mina ord få ge kraft och tröst åt någon långt långt bort...Jag vet inte. Vet bara att min blogg läses av människor i flera länder. Hoppas inte bara av misstag utan av intresse. Måhända vore det lättare för min familj och mina nära om jag bara levde livet och inte pratar om det förgångna, om hur det var och hur det känns nu. Men jag är inte sådan. Jag vill påverka, jag vill tala om hur det faktiskt känns. Först och främst för att jag hoppas det kan hjälpa någon annan.
Morgonen idag flyttade vi på våra lånade betesdjur. Jag är så fascinerad över detta härliga gäng kvigor och stutar. Så väluppfostrade och kloka. Jag gick dom till mötes och ropade på dom och dom svarar direkt. Dom kommer glatt mot mig och stannar framför mig så jag kan räkna in dom alla. Sist och nästan minst kommer så den lilla kvigan som Alltid kommer sist. Hon har liksom ingen panik, ingen stress. Hon bara tar det lugnt. Hon kan springa men gör det inte mer än nödvändigt. En klok ko med andra ord. Och så ställer dom sig på led och då jag börjar gå så går dom efter mig. Ja, dom är ju smidigare en vilken skolklass som helst, så fint går dom där på rad. Förväntansfulla inför nästa hage, nästa bete, nästa vattendrag.

 

På väg mot nya hagar med nya möjligheter. Så som dom går målmedvetet framåt så vill jag också gå framåt. Vem vet vad som väntar bakom nästa öppning i stängslet, bakom nästa krök på vägen. Jag vill leva och se.....

Jag önskar dig en bra vecka.