Translate

fredag 28 februari 2014

Trevlig helg önskar jag dig.

Fredag kväll, nöjd efter en ganska intensiv vecka. Fått offert från bokförlaget så på måndag trycker jag nog på okayknappen. Sedan är det bara att vänta. Så spännande.
Idag har jag slitit vidare med taggtråd och gamla stolpar. Jobbigt men så fint det blir. Blev lite körigt en stund då Moa absolut skulle vara vid mig, helst i knät på mig. Inte lätt med massa läskig taggtråd runtikring. Ja, det slutade med att hon trasslade in ena långa örat i tråden så då fick jag ge mig och gå hem med dom.

Så stilla låg Ören idag. Som en spegel. Klart vatten så man kan se bottnen tydligt och klart. 


Inne längs vassen ännu lite is kvar. Men det mesta har gett sig nu. Vår på gång. 

Satt på morgonen och mailade igen och förberedde mig lite inför min Skottlands resa.Jag har nu fått kontakt med centret inne i Glasgow också. Jag återkommer till det senare i min blogg. Men kan bara säga att det rullar på enligt plan. Kul kul.

Nu har jag en gratäng i ugnen, en rådjursfile ska stekas till och så lite kokt broccoli. Blir väl en liten sås med vad det lider. Fredagsmys med andra ord. Ser fram mot denna helgen. I morgon blir det nog en resa till affärer i Jönköping och beställa kök mm. Nästa projekt tar sin form.
Trevlig helg önskar jag dig.

torsdag 27 februari 2014

God morgon Sverige och världen. Tänk att jag fick vakna idag också. En ny dag med nya möjligheter. Nog är det häftigt att kroppen fungerar så bra.
Och jag mår så bra. Sååå mycket bättre. Sover bättre, har inte lika ofta vallningar, mina slemhinnor verka börja återhämta sig, min hud i ansiktet blir allt bättre. Ja det känns helt enkelt som jag fått ett nytt liv, i alla fall ett bättre liv. Underbart. Så du som läser det här och kanske äter samma medicin som jag gjort de senaste åren, ge inte upp. Håll ut så länge du orkar. För den delen så är vi ju olika hur vi funkar på olika mediciner också, kanske du inte alls upplever de problem jag upplevde. Jag hoppas det.

 Så blir varje dag allt ljusare. Och allt fler fåglar kommer tillbaka till vårat land. Och så mycket roliga saker händer omkring mig. David har köp hus, där ska jag förhoppningsvis kunna spendera tid och greja med honom. Stunden närmar sig att riva ut kök och badrum. Inhandla nästa kök.
Oscar har snart invigningsfesten på sitt bageri i Stockholm. Och så resan till Skottland som närmar sig med stormsteg. Manuset till boken har kommit in till förlaget så jag hoppas ta ett telefonsamtal idag och komma överens om format mm angående den. Så är det den stora renoveringen av kyrkan, det rusar fram nu och snart är det dags för mig att sätta händerna i penslar och färg där.
Och så mitt i alltihopa har jag unnesten att få gå ute på gärdena och vira gammal taggtråd och dra stolp och njuta av naturen. Ja jag har det verkligen bra.
Igår fick jag se något jag aldrig har sett förut.

Titta ska du se. I mitten av en blomma på mitt ödesträd så är det en liten fröställning, eller knopp eller jag vet inte vad. Visste inte att det kan bli så på de blommorna. Vad gör jag med den? Någon som har ett tips? Och i så fall när ska jag ta hand om den?
Jag trodde att man satte skott av den här för att göra fler blommor. Har jag fel?
Nehej, nu måste jag ta tag i dagen. Nu är det snart ljust så jag kan ge mig ut. Önskar dig en riktigt bra dag.


tisdag 25 februari 2014

Jills veranda

Måste tipsa om ett tv program. Minns ni då jag skrev om Kristian Gidlund, den härliga sångaren och bloggaren som dog i sviterna av cancer alldeles för ung. Han som skrev en så fantastisk blogg med så talande och tänkvärda texter. Han som gjorde ett fantastiskt radio program i somras.  I morgon kväll klockan 21 är det ett program på SVT1 som heter Jills Veranda. Där är han med. Han hade en dröm att få komma till Nashville och det klarade han att göra innan cancern tog hans liv.
Jag skulle tro att det blir ett starkt program. Om du känner för det alltså. Jag ska försöka se det i alla fall.

Nu sitter vi här i soffan och pustar ut efter ytterligare en dag ute bland taggtråd och gamla stängselstolpar. Underbart väder och fåglarna höll mig sällskap. Och hundarna förstås.
Ja. Zelma hittade såklart ett vattenhål att sumpa omkring i.

Svalt och gott. Blötlägger öronen gör hon också. 

Taggatråd

I dag är jag lite lagom öm i kroppen. Men det har sin förklaring. Jag slet på ute i betena större del av dagen igår och rev gamla stängsel. Kunde inte ana att det skulle vara så roligt. Det blir så fint och känns så gott. Önskar bara att dessa stolpar och tråd och träd kunde berätta vad de varit med om genom tiderna. Tänk vilken historiebok det skulle vara om jag kunde sätta mig i en av ekarna och den berättade om somrarna bland kor och kalvar och människor som har arbetat och slitit. År ut och år in.

Dessutom har jag nu fått lära mig att rulla den gamla taggtråden i fina rullar. Visste inte att man kan det. Jätteroligt faktiskt. Gäller bara att få lagom långa sträckningar så inte rullarna blir för tunga. Visst är det vackert.

Idag ska jag ner till Gränna och hämta ut ett paket, skicka ett annat och så sända iväg underlag till "Sagan om StigHelmer Myra". Sedan blir det spännande att vänta för att få höra från förlaget om vad de tror om detta.
Hoppas det ska fungera smidigt. 
Sedan blir det till att fortsätta ute i skogarna här och riva mera tråd. Vädret är fantastiskt. Svårt att tro att vi bara är i slutet av februari än. Jag såg flera plogar med fåglar igår och fågelsången blir allt starkare för varje dag som går. 
Hoppas du får en bra dag idag. Var du nu än är och hur du än mår. Vad du än gör och vad du än önskar dig av dagen.

söndag 23 februari 2014

Sagan om StigHelmer Myra.

Nu måste jag få berätta. Du som känner mig vet hur jag i flera år har tjatat om att göra en barnbok. Jag har målat och skrivit och kollat bland förlag osv osv. Men det har inte känts som rätt läge. Inte förrän nu.
Nu ska det bli av hoppas jag. Jag har målat färdigt och texten är klar, jag har fått tag på ett förlag som jag ska testa.
För ett par veckor sedan så försökte jag än en gång hitta på ett annat namn än just StigHelmer. Det finns ju en mycket känd svensk rollfigur med det namnet och det kändes tokigt att använda samma namn då. Jag har försökt hitta andra namn, både tjej och kill namn men inget har känts rätt. Kanske beror det på att myran haft namnet StigHelmer i alla år och känns så invant och naturligt. Han är helt enkelt en StigHelmer.
Men så fick jag iden att skicka ett brev till Lasse Åberg, huvudmannen med namnet StigHelmer Olsson. Sagt och gjort. Jag är ju tillräckligt stollig för att våga. Jag skrev ihop ett brev där jag berättade lite om mig själv och min tanke med sagan och framförallt frågan om det är okay att använda namnet.
Och tänk att det dröjde inte många dagar förrän jag hade ett brev i min postlåda. Ett kort från Lasse Åberg, signerat och med en vänlig hälsning till mig. Att han tyckte det var helt okay att jag använder namnet. Så glad jag blev. Det här kortet måste jag rama in och spara.
Brevet kom dessutom samma dag som jag kom överens med läkaren att höra upp med min medicin. Så det var en fantastisk dag av lycka.
Så idag ska jag för sista gången läsa igenom text och kolla igenom bilder för i morgon åker allt iväg till förlaget. Sedan är det till att vänta och se vad de säger. Åh så spännande.
Såklart ska jag skicka en bok till Lasse då den blir klar. Självklart. Kanske har han något barnbarn eller så som vill läsa om en liten, mycket liten StigHelmer som är minst så modig som den riktiga.


Min nya idolbild.


lördag 22 februari 2014

Idag känns det som det kan bli en spännande dag. Tre milen med tjejerna på OS. Otroligt vad duktiga våra svenska skidåkare har varit detta OS. Man börjar nästan vänja sig vid medaljerna.
I går kväll firade vi Patrik, med hjortstek och ugnsstekta grönsaker, gratinerade tomater, bladspenat och halloumi ost mm. Kaffe och prinsesstårta. Med andra ord somnade vi mätta och nöjda denna fredag kväll också. Och på bordet står här flera ljuvliga buketter med tulpaner i alla de färger. Härligt.
I morse då vi vaknade kvittrade en fågel så vackert utanför vårat fönster och man känner att våren är på ingång. Det talas om många plusgrader till veckan, risken för bakslag finns ju dock ännu en tid. Käre nån, vi är ju bara i andra hälften av februari än. Bara att vänta och gilla läget.
På morgonen gick ett intressant program på tv som jag fastnade vid. Om ismannen, en man som fanns för många år sedan nedfrusen i isen, då han legat där i 5000 år. Kroppen helt intakt, torkad av solen och vinden. Men helt orörd. Nu letar forskare efter ledtrådar i hans livshistoria och via kroppens fynd kan de få ledtrådar om hans leverne. Väldigt spännande faktiskt. De fann tex att han hade borelia efter fästingbett, att han hade hjärtsjukdom, fett i kärlen mm. Med andra ord så är inte dessa sjukdomar någon modern sjukdom. Dessutom var han laktosintollerant! Så nu tror forskarna att alla var laktosintolleranta på den tiden. Sedan kom tiden då människan hade mer tillgång till mjölk och vissa klarade av att dricka mjölk även som vuxen, dock inte alla. Alltså är det inte någon modern "sjukdom" det heller! Detta kanske du har hört men för mig var det nytt.
De kunde också via hans magsäcks innehåll konstatera att han ätit en väldigt rejäl måltid en timme innan han dog, så då drar dom slutsatsen att han inte var på flykt. Kanske blev han dödad av någon ifrån hans egen grupp, eller kanske var det en vådaskjutning. Det lär de väl knappast kunna komma fram till fullo. Men med tanke på att pilen var utdragen från hans rygg, bara spetsen sitter kvar i hans kropp, och att hans väldigt fina yxa låg kvar vid hans kropp, så tyder det på att den som dödade honom inte ville visa det. Hade han tagit yxan hade andra kunnat spåra honom.....ja, spännande det där.
Att man inte blev forskare.
Apropå forskare. Häromdagen damp det ner en bok i min postlåda. Ett tack från en tjej som har doktorerat i ämnet bröstcancer i Linköping. Hon fick ett ex av min bok och jag fick hennes som tack för den hjälp min bok gav. Gott att känna att man kan hjälpa till på olika sätt.
Nu ska vi ge oss ut i markerna och plocka stängsel. Ska bara smörja makens rygg först, han känner av den idag igen.
Ikväll laddar vi för nästa kalas, då ska vi fira en femtonåring. Mysigt.
Ha en bra dag nu och LYCKA TILL Sverige.

torsdag 20 februari 2014

Farbror Frej.

Känns som april ute idag tycker jag. Ena stunden snöar det , nästa regnar det. Fåglarna kvittrar och vet väl inte riktigt hur dom vill ha det.
Tog en bild från vårat fönster ner mot sjön idag, lite is kvar i viken, medans sjön låg helt stilla och spegelblank. Magiskt.
Typiskt nu får jag inte in bilden. Varför detta för då?
Nehej, jag ger upp. Ni får tänka er bilden.
Kom just hem från Träffen premiär i kväll. Fjorton glada härliga ungar var det ikväll. Jättekul. Vi lekte ute och inne, åt semlor och så en bibelberättelse som blev väldigt lyckad. Ja en rolig kväll.
Tänk vad man minns mycket från tiden med barnen på förskolan. Det kan komma över mig ibland, jag blir så glad då jag tänker tillbaka.
Vet inte om jag skrev om det men för några dagar sedan fick jag äran att träffa ett av alla dagisbarn som idag är nitton år. Vi hade stämt träff på ett fik i Tranås och var nog lite nervösa bägge två. MEN så roligt. Han var ett enda stort leende hela tiden där, så många roliga minnen vi pratade om. Han minns då jag var Farbror Frej! Ha, fast det är så många år sedan.
Vem var då Farbror Frej kanske du undrar?
Farbror Frej var en typ som jag spelade, han hade en rock och hatt och hade förmåga att tappa bort sina tofflor. Han brukade snurra runt på alla fyra och letade efter sin tappade toffel samtidigt som barnen jublade och pekade och skrek - Där, där ligger den ju,,,, Ja, han måste haft svårt med synen den farbrorn.

Då Farbror Frej gjorde entre på samlingarna sa han så här:
" Hej alla barn
Nu blir det barnprogram,
Nu ska vi se vad Farbror Frej tar fram.
Vad kan man med en gammal (ex) blomma göra?
Jo lyssna på mig så ska ni få höra! "

Ha, jag kommer ihåg den!!!
Så hade Farbror Frej en gammal resväska med sig och här plockar han upp något roligt eller spännande eller vad det nu var som det senare handlade om under samlingen. Kanske en kyckling då påsken närmade sig osv. Ett magiskt och klockrent sätt att få barnens uppmärksamhet. Och tydligen satte det sina spår då barn än idag minns detta skådespel. Uj uj.

Nog är det roligt med minnen så säg.
I morgon är det Patriks födelsedag. Jag hann göra klart en prinsesstårta innan jag åkte förut så den står klar att servera i morgon bitti. Skulle försöka göra rosor så som Oscar lärde mig på bageriet men var nog lite för stressad. Det blev väldigt underliga rosor eller vad det nu kan vara för blomsort. Ja ja, huvudsaken det går att äta.
Så nu är det väl tajm att försöka sova lite. Hoppas på en ännu bättre natt i natt. Första dagen utan medicin idag. Underbart.
Tack och hej säger Farbror Frej!

onsdag 19 februari 2014

Släng dig i väggen du träliga medicin.

Bästa dagen på länge. Åh så glad jag är. Så glad.
Varför? Jo så här är det.
Har efter min bröstcanceroperation kämpat på med medicinen Tamoxifen i tre och ett halvt år nu. Mår så dåligt och har haft ett elände då det känns som kroppen protesterar allt mera. Jag torkar ut. Mina slemhinnor vill inte vara med längre. Huden torkar. Jag sover inte hela nätter, ligger oftast runt två tretiden och snurrar varv efter varv, försöker somna om. Ofta vankar jag ner med kudden och morgonrocken och lägger mig på soffan för att få ett nytt svalt läge. Men sömnen blir ju allt utom bra.
Vallningarna sköljer över mig flera gånger om dagen och är mest intensiv under natten, då liksom hakar värmen upp sig.
I höstas började det bli riktigt jobbigt med urinvägsinfektion och andra problem. Har haft hjälp från diverse kontakter inom vården och provat olika läkemedel både receptfria och på recept.
Om jag förstår saken rätt så var min  tumör känslig mot hormoner. Och då skulle jag äta just tamoxifen för att den är en östrogenblockerare så den kan minska risken för återfall.
Okej det förstår jag. MEN då inte kroppen vill hänga med längre utan skriker efter östrogen vad gör man då? Jo då får man sätta in lokala östrogenbehandlingar. Alltså det jag inte ska ha i bröstregionen det kan jag sätta till i nedre regionen. Är du med?
Jag ökar risken såklart men man tror inte den är så stor. Ja, nu har jag i alla fall kämpat på ytterligare ett halvt år och det fungerar inte. Inget fungerar. Jag blir trött, kroppen är seg, det tar på humör och hela systemet.
Så i morse tog jag mod till mig och ringde åter igen till onkologen. Fick prata med den gulliga, helt underbara, sköterskan. Hon förstod mitt dilemma och föreslog att jag skulle få träffa en läkare och diskutera läget med honom. Och turligt nog hade dom en återbudstid klockan ett så jag fick åka in samma dag. Underbart. Förvisso en för mig helt ny läkare men det gjorde inget i detta läget. Jag har nog haft de flesta läkare på den avdelningen i alla fall. Lite dråpligt då hon frågade vilken läkare jag brukar gå hos, då hon räknar upp den ene efter den andre som jag haft. Ha ha, så vad gör väl då ännu en ny?

Så får jag då komma in till en ny läkare. En äldre jättego överläkare som hade läst in sig på min historia. Lugn och trygg. Tog sig tid för mig och förstod mitt dilemma.
Det hela slutar med att han föreslår att jag ska höra upp med min tamoxifen behandling under ett par veckors tid och se om min kropp hämtar sig och lagar sig. Och fungerar det så slutar vi helt och hållet med medicinen. Trots att det saknas ett och ett halvt år på de fem år som rekomenderades mig att äta denna hemska medicin. Nu vill jag inte dumförklara medicinen helt, inte så jag menar. Den har säkert varit till hjälp och hjälper många, det hoppas jag verkligen.
Läkaren menar i alla fall att risken i mitt fall för återfall är så liten då vi tog bort tumören i tidigt skede, då den inte hade hunnit sprida sig och jag fick cellgifter och hela paketet osv. Så måste man ju se till livskvalitet också.
Sååå underbart. Knappt jag kunde tro det var sant.
Då jag gick ut från honom var jag tvungen att sätta mig utanför avdelningen på en bänk och gråta en skvätt av glädjetårar och ta in vad jag just varit med om. Vet inte om det är det här som kallas för friskförklarad men i min värld är jag det nu. I alla fall för en tid. Jag vill verkligen tro att det ska fungera nu för mig, att min kropp och alla hinnor ska återhämta sig och det ska bli gott att leva igen.
Måhända kan jag slippa dessa eviga vallningar också. Tänk om jag till och med kan sova på nätterna igen!
Känner mig så priviligierad. 
Samtidigt får jag en klump i halsen. Än en gång känner jag hur orättvist livet är. Kan mycket lätt tänka mig in i människor som just idag fått sitt besked om denna grymma sjukdom. Människor som kanske inte har haft samma tur som jag , eller vad man nu ska kalla detta för. 
Då jag kom ut i bilen ringde jag några glada samtal och på väg hem tittade jag in till ett par goa vänner för att be om en glad kram. Och det fick jag. Underbart.
Ikväll har vi firat med en bakelse. Jo faktiskt. Jag gillar egentligen inte gräddiga bakelser men Patrik är ju desto mera glad i det så jag köpte med mig ett par hem från Bernards.
Ja, nu har jag fått en nystart känns det som.
Och så hade jag en väldigt glad överraskning då jag kom hem. Men den kan jag inte avslöja här och nu. Nej, nu får du vara nyfiken ett tag framöver. Jag kommer att återkomma till detta, jag lovar.
Nu är det mycket på gång , jag säger bara det.
Och nu ska jag snart krypa till sängs. I morgon är det en ny dag med nya möjligheter. Och förhoppningsvis vaknar jag och får ta del av den dagen med. Gött. Gött.

söndag 16 februari 2014

Förbereda mig

Ja så är det dags för tekniskt arbete igen. Sitter just med mobilen o installerar inloggningar så jag kan lära mig att använda mobilen mer som dator. Känner att jag måste komma dithän. Vore bra om det funkar då jag ska till Skottland. Är en viss skillnad att slippa dra med mig datorn på resan .
Och så laddar jag såklart för skidstafetten. Gårdagens guld till tjejerna var helt fantastiskt. Jag satt i bilen vid målgången och funderade faktiskt ett tag på att köra intill vägkanten o stanna.... Sååå spännande var det. Fantastiskt vilken glädje.
Ja ni ska jag sätta på en kopp kaffe o bänka mig vid tvn. Önskar dig en fortsatt trevlig söndag.

tisdag 11 februari 2014

Slit och släng samhälle.

Kluven glädje. Idag fick jag en beställning igen av min bok. Andra nu på några dagar. Jag blir så klart glad då min bok fortfarande lever sitt liv och kan påverka och beröra medmänniskor. Men samtidigt känner jag mig lite vemodig då en beställning oftast innebär att ännu en människa har blivit sjuk.
Så är livet .
Idag har Alice Babs somnat in. Nu får hon, som en tjej skrev på face book, sjunga i himlakören. Och så får hon umgås med vem hon vill. Inget besöksförbud i himlen inte. Gott att veta.
År du som jag, att du kommer i perioder i kollision med materiella ting? Jag är så i alla fall. Senaste tiden är det en skrivare och dammsugaren som har åbäkat sig.  Skrivaren krånglade från början men inte förrän nu efter ett halvår började vi säga ifrån och ifrågasätta trasslet med den. Du milde vad jag har ringt och lagt ner mycket tid på denna skrivare. De som sitter i supporten har ju sina mallar och listor att följa, felsökningar och checklistor. Uj uj. Ni som känner mig vet ju att jag inte ofta blir arg. Men jag fick faktiskt till slut kräva att få prata med en chef för att komma tillrätta med problemet. Och efter mycket diskussioner och förklaringar om alla turer hit och dit så fick jag till slut en ny skrivare. Den är ju på garanti och meningen måste ju ändå vara att kunna använda den, trodde jag i alla fall. Så skulle det vara med retursedel så jag kan skicka tillbaka den gamla, men se det var det inte. Så nu får de skylla sig själva, nu ställer jag ut den i garaget och där får den stå i väntan på tippen om jag inte hör av dom. Jag tänker inte betala frakt också efter allt strul.
Dammsugaren då? Ja , vi köpte en ny för ett år sedan. Och succesivt tycker jag att den har skrapat allt mera i golvet, inte så där tyst och skönt som det var till en början. Så då jag började titta efter ordentligt visar det sig att hjulen på munstycket har halkat av sin position. Det var där det skrapade. Då var jag först in på Media Markt där vi köpt den, först till serviceinlämningen, men de hade inga reservdelar. Nej, såklart att dom inte har det! Varför skulle dom ha det? Dessutom kom det fram att garantin bara gällde själva dammsugaren, munstycke och andra delar är bara garanti ett halvt år! Såklart.Han killen där bad mig gå in i butiken och höra på avdelningen för dammsugare om han hade ett nytt munstycke kanske. Men Nej såklart har han inte det. Varför ska man ha det. Men kan man tänka, killen som jag pratade med i butiken hade just denna dag fått igenom att få hem lite reservdelar bland annat munstycken!
Han hänvisade istället till electrolux butiken, de har delar, trodde  han ja!
Då jag kom dit fanns det minsann inga delar hemma inte. Men de kunde gärna beställa. Ett nytt munstycke för 420 kronor! Det är ju halva priset vad jag gav för hela dammsugaren. Jag började vid det här laget bli tämligen frustrerad. Frågade killen om han inte tyckte det var retligt att inte grejerna håller längre än så här. Och att det inte går att laga. Det var ju bara de små hjulen som var trasiga, allt annat är ju som nytt på munstycket. Jo det höll han väl med om men det är ju som det är.
Ja, jag beställde ett nytt munstycke och har nu även hämtat det. Och betalat. Så nu dammsuger jag för glatta livet igen. och du kan tro att jag har stenkoll på hjulen och annat på detta munstycke. Minsta tendens till att det pajar inom ett halvår ska jag gå tillbaka med den. Så det så.
Hm, börjar man bli en gnatig surtant måntro? Nej, jag blir bara så ledsen på detta släng av saker som går sönder och dessutom inte är gjorda för att laga.
Nu ska jag se på OS sammandrag. Ha en fortsatt bra kväll.

lördag 8 februari 2014

Schlagertårta

Får jag fresta med en god bild? Oscars nya schlagerskapelse. Visst ser den god ut?



Jag har hittills bara smakat anslagen, men antar att den är supergod. Den är guldbestrydd också.

Nu har jag roat mig med att rensa i både mobil och dator. Slängt massa bilder som blivit dubbelt upp av och raderat gamla filer osv. Skönt att få det gjort. Säkerhetskopierat allt....
Har haft mysigt besök av goda vänner på förmiddagen. Vi bjöd på mackor och glutenfri morotskaka. Fick en fin bukett tulpaner som nu står här på bordet och sprider vårkänslor. 
Jag laddar för att ge mig ut i frysen och röja för att få mera plats till mörten som vi måste få i framöver. Inför kräftfisket i höst. Gäller att ha framförhållning.

torsdag 6 februari 2014

I morgon är det dags

OS invigning i Soltji! Är det så det stavas? Jag vet inte. Det är ju alltid något speciellt med OS, något spännande. Men känslan inför detta OS är om möjligt lite mer spännande och kusligt. Jag hoppas verkligen att allt ska fungera som det är tänkt. Att inget tokigt händer. Jag känner mig så kluven inför detta arrangemang då man vet att det finns en baksida av dom också, baksidor som inte vi ska känna till eller ana. Alla människor där får inte dra nytta av arrangemanget. Antar att det för många bara har fört med sig elände. Men det ska jag ju inte veta om......
  Idag har vi varit på inspirationsdag om turism. Spännande med nya kontakter och få se vilka möjligheter vårat land har att erbjuda.
Efter det åkte vi till A6 en sväng, köpcentrat i  Jönköping. Jag var bland annat in till optikern och böjde till ena bågen på mina glasögon då de har skavt bakom örat. Så nu känns det kanonbra.
Men jag har fortfarande jobbigt med att vänja mig vid glasögonen tycker jag. Upplever att så stor del av glaset är dimmigt och oskarpt. Svårt att se klart men det är väl kanske en vanesak. Jag får ge det en tid till annars får jag gå tillbaka och be om hjälp. Då jag jobbade vid datorn en hel dag häromdagen var jag helt slut i ögonen.  Ja ja, inte klaga nu. Det ordnar sig .
 Härom dagen bokade jag även flyg till Skottland och hotell fem nätter. Känns som detta är mitt livs resa, sååå  spännande. Och har även fått kontakt med ett av de ställen som jag ska hälsa på . Det är då bra smidigt idag med möjligheten att söka kontakt via mail. Ingen lång postgång utan snabba svar. Hur bar de sig åt förr kan man undra. Då gällde det att tänka på alla frågor från start. Då kunde man ju inte bolla frågor hit och dit..inte om man inte hade lång tid på sig att skicka brev hit och dit.
Jag ska flyga från Arlanda, via Amsterdam där det är byte. Flygtid drygt fem timmar tror jag visst.
Hotellet jag fick tag på ligger inom gångavstånd till conferenscentret där jag ska vara under tre dagar. Så det känns som jag har läget under kontroll. Om jag fattat rätt så är det den näst största conferensen för bröstcancer i världen som anordnas där. Så häftigt att jag ska få vara med. Gäller nog att lägga upp en plan för vilka seminarier jag vill vara med på. Det finns massor att välja på enligt programmet. Allt på engelska, ja det blir spännande.
Och så måste jag förbereda mig inför mina besök som jag ska göra. Ladda färdiga frågor så jag kan få svar på allt jag funderar på. Oj oj så spännade att hänga med här i livet ett tag till. Så mycket jag vill göra.


Annars kan jag ibland undra hur livet ter sig. Bara de här senaste två dagarna  har jag pratat med två olika personer som nu står mitt i traumat med insjuknad förälder i just cancer. Åh jag lider så med dom. Jag vill bara krama om dom och ge dom styrka att orka stå fast och trygg vid sina föräldrars sida. Att få ork att klara av att stötta och uppmuntra. Jag kan läsa rädslan i ögonen på somliga jag möter. Och det gör så ont. Varför ska denna hemska sjukdom löpa fram så här i vår värld? Vad beror det på? Vad är det som händer?

Men någonstans i detta tumult av känslor så vill jag vara stark och positiv. Bilden här ovanför tog jag hösten 2009 då jag hade känt knölen i mitt bröst. Den här bilden har betytt så mycket för mig. Tänk dig spindeln, den jobbar och bygger och fixar sitt nät. Och allt för att få fånga sitt byte i det. Men så, kommer en vindpust och blåser sönder det, eller så kanske ett rådjur kommer och springer rakt igenom. Vad göra? Ja, inte sätter sig spindeln på rumpan och ger upp inte. Nej, det är bara att börja om från början. Att laga eller göra ett nytt nät. Inte ge upp . Ständigt positiv.
Lika positiv som spindeln ville jag vara........

tisdag 4 februari 2014

Förrädiska isar

Som du kanske vet så bor jag ju väldigt nära en skapligt stor sjö. Senaste dagarna har naturen visat hur stark och stor den är jämfört med oss små människor. Bland annat så räddade en av våra bästa vänner två personer som gick genom isen i går. Han och en kompis satt och pimplade på isen, vana fiskare som dom är och utrustade med isbill och andra bra redskap. Längre ut på isen är ett äldre par som också är vana fiskare. Men trots detta så går de igenom bägge två på två olika ställen. Killarna lyckas alltså rädda bägge två, mirakulöst nog. Mannen hade visst 29 grader i kroppstemperatur då han anlände sjukhuset! Så han har fått stryk men han lever i alla fall.
Usch och fy. Jag gillar inte isar. Och inte blir det bättre då man hör om sådana här trauman.
Varför är då isen så lurig? Den ser ju bra ut, i alla fall bitvis. Jo därför att den här sjön är djup och tillräckligt stor för att vindar ska kunna ställa till isen. Den frös till väldigt sent i förra veckan och är alltså inte tjock ute på mitten om jag förstår rätt. Så kommer då folk som vet att alla andra småsjöar har jättefina isar och åker med sparken rakt ut! Inte bra, inte bra.
Ja nu är vi tacksamma att allt gick bra även denna gång. Och hoppas att det räcker nu med isfarligheter. Kompisen vill ha med mig ut och pimpla i veckan men jag föreslog om vi skulle ta ett dike i stället. Kanhända fiskelyckan inte är så god där förstås men riskerna är ju små också! Nja, vi får väl se. Tror inte jag hinner med något sådant i veckan. Nu ska jag återvända till kontoret. Har redan avverkat ett pass trots att klockan bara är halv nio på morgonen.
Ha en bra dag och var rädd om dig om du ska ut på isarna i vårat avlånga land. Det är inget att leka med.

söndag 2 februari 2014

Lite bilder från dagarna i Stockholm

Nu har jag vilat upp mig, haft en skön söndag då jag slappat och läst och varit ute med hundarna. Faktiskt lyste solen , faktiskt lite varmare strålar, känns som att våren närmar sig . Gott.

Här kommer lite bilder från Haga Tårtcompani och Bageri.


Anna packar sockerkringlor som ett företag har beställt. 


Min alldeles första egna gjorda caffe latte. Sååå kul att få lära mig hur denna häftiga maskin fungerar. Nu kommer jag att studera baristorna än mera i fortsättningen.


Bagaren själv. Snyggt klädd med fluga, såklart. En av brödspadarna som han använder har min pappa gjort. Jämtländskt virke i bageriet. 


Nybakade sockerkringlor. Klara att lägga ut i butiken.
Tänk att jag höll mig hela veckan från att äta sötsaker. Ja i alla fall så åt jag inte bullar eller kakor. Men visst , jag provsmakade ju någon kant från ett anslag förstås. Bland annat den nya schlagertårtan som Oscar påbörjade innan jag åkte hemåt. Underligt nog så blir man inte hungrig i denna miljö. Alla underbara dofter mättar känns det som. Törstig däremot. Att det är en så torr miljö i ett bageri har jag aldrig tänkt på. Så vatten och kaffe det blev det desto mera av.
Nu laddar jag för ny vecka. Måste börja planera min Skottlandsresa, boka resa och boende. Veckorna går så fort. 
I morgon ska jag till Nässjö för att försöka hitta möbeltyger till stolar mm till kyrkan. Hoppas verkligen vi hittar något bra. Inte lätt med färger och kulörer då man är så kräsen som jag är. Håll tummarna att vi hittar något bra.
Hoppas att du får en bra vecka.