En helg i Norrland

Jo, så säger dom. Jo.
Norrlänningarna. Och även i Kiruna säger dom Jo.
Jag kidnappade maken förra fredagen och så åkte vi till Kiruna för första gången.  En lång weekend eller vad det heter. För att fira hans födelsedag.
Väldigt roligt och givande var det.  Ja, allt var väldigt lyckat.
Första kvällen åkte vi på en lång och spännande snöskoter tur , guidad tur ut i markerna i mörkret. Men all snö gör ju att det lyser upp och känns ljust ändå. Vi var ca 17 personer i sällskapet och jag tippar runt 7 olika nationaliteter. De som märktes tydligast var dock asiaterna. Ja vi var väl alla förväntansfulla och hoppades på att få se norrsken men dessa människor utmärkte sig lite mera om jag säger så. Varje gång guiden stannade till och vi stängde av skotrarna för att se om det kanske syntes norrsken så kom kamerastativen fram och dessa människor satte sig eller la sig i snön för att se och uppleva..... och fota. Och i mörkret hördes ett -"oh"   -"ooohhh.  -"ohhh.
Vi stannade till för en rejäl paus på en sjö och fick ta oss upp till en stor grillkåta där vi bjöds på middag och dessert. Varm lingondricka till att börja med.  Renskavsgryta kokt över öppen eld. Dessert i plastkåsor, bestående av tigerkaka och grädde och varm hjortronsylt. Mums så gott.
Inte fel att sitta på renskinnen och bli serverad mat.
 Dråpligast blev det dock då vi skulle ge oss tillbaka hemåt. Då hade norrskenet kommit i gång lite mer på allvar. Och då ville ju såklart inte assiaterna ge sig hem. Nej, absolut inte. Och det kan jag ju förstå. Har man åkt så långt för att få se det och nu lyckas då vill man ju inte ge upp....
Sagt och gjort, vi satt på våra skotrar länge länge och väntade och väntade.
  Blev dessutom en skoter för mycket inför hemfärden så då fick jag chansen att köra en själv hem. Jag åkte ju med Patrik vägen till grillkåtan men nu körde jag själv tillbaka. Har aldrig i livet kört skoter innan men det gick jättebra. Och var fruktansvärt roligt. Jättekul. Full fart över sjöar och i snårig norrlandsskog på snirkliga spår och framförallt puckelpistar som spåren blivit nu på senvintern. Buskul. Ingen ren stod i vägen heller så vi kom lyckliga och hela tillbaka till garagen där skotrarna parkerades.
   Ja denna helg kommer vi nog inte att glömma bort i första taget. Nu har vi varit i Norrland. Önskar bara jag kunde ha mellanlandat hos mor och far på väg hem. Men jag fick nöja mig med att vinka från molnen.

Vi var även på Ishotellet i Jukkasjärvi. Fantastiskt. Så roligt att få uppleva detta.

Och inte frös vi heller. Vi fick låna overaller mm under hela vistelsen så vi mådde prima.

Ja, en vistelse i Kiruna det rekommenderar jag varmt. Kylan där är ju en helt annan än den vi har här i Småland. 

Idag har jag tvättat flaggstången här ute på gården. Inga vantar men frös inte ändå. Vid en promenad så rann det i ett dike som på våren. Ingen snö kvar nu, bara blött blött och mörkt mörkt. 

Ja, Norrland har sina fördelar allt. 

Underbara februari dag.

Solen lyser från en klarblå himmel. luftballonger svävar över vår gård. Jag känner solens sköna strålar mot min kind och anar att våren finns inom räckhåll. Ja, jag hör till och med fåglar som kvittrar förväntansfullt.
Efter en skön promenad i skogen doftar det nu gott av nybakade semle bullar, skorpor, gaffelkakor och nu havreflarn. Tvn står på då det är skidtävlingar i rutan. Tidigare idag från Östersund, åh jag njuter av att bara se vyerna från min barndomsbygd. Så otroligt vackert det är.
Dock väldigt tråkigt att Emil Jönsson skadades , ev är det muskelfäste som brakat samman. Måste vara fruktansvärt inte minst då det händer så här några dagar före VM i Falun. Lider med Emil.

  Ja, du kanske inte ser mig som en idrottare precis! Och se där har du helt rätt. Jag var kanske lite idrottare i min ungdom, åkte skidor på både utför och längd, skridskor och bollspel i skolan. Men, nu, nej, jag är ingen idrottare. MEN jag vet hur det är att förstöra ett muskelfäste i låret!
Hur? Jo, det ska jag berätta, om du orkar läsa.
Det var i min gröna ungdom, på den tiden man kunde få för sig de mest underliga saker. Idee´r som man tyckte var väldigt viktiga. Numer är man ju klok och ger sig inte ut för sådana utmaningar, eller?

Då jag gick på gymnasiet fick jag för mig att jag minsann borde kunna sitta spagat. Det är ju väldigt viktigt att kunna, eller hur? Det är ju sådant man blir lycklig av att kunna, höjer självkänslan eller vad jag nu var ute efter. Hur som helst så fick jag för mig att jag skulle fixa det och började "träna" och tänja på mitt vis. Helt i egen regi så att säga. Så en dag på gymnastiken hade vi styrketräning och fick då verkligen smaka på vad det handlade om att tänja ut musklerna och upptäcka muskler i kroppen som man inte visste man hade.
Hur som helst. Efter denna lektion var ju min kropp bra uppvärmd och då alla gick ut från gympasalen testade jag och satte mig i just spagat. Jag hade aldrig klarat det tidigare, inte helt. Döm då om min förvåning att jag kunde! Wow! Vilken seger.
Glad och stolt kommer jag ut i omklädningsrummet och säger till någon kompis att jag just suttit i spagat. Ja, då var det väl förstås så att ingen trodde mig. Inte skulle jag kunna det...... Så vad gör man. Jo, då måste jag ju visa att jag visst kan. Ja, men hur dum får man vara?
Jag sätter mig och kommer ner helt i sin ordning. Sedan händer det som inte får hända. Det smäller till så jag tror att det hörs ut i korridoren! Och stjärnorna dansar över mitt huvud och runt i min omgivning. Ja, mina kära vänner fick hjälpa mig upp från denna tokiga sittande ställning. Svinont i mitt lår.
Till saken hör ju att jag är ju en envis jämte. Jämtar ger inte upp så lätt. Och inte klagar man i första taget heller. Nej då. Inte gick jag till någon läkare för detta lilla intermesso inte. Så vad blev det av det? Jo, att jag än idag, trettiofem år senare, fortfarande känner av detta släpp! Att plocka potatis eller annan framåtlutande arbetsställning är inte skönt för mig. Då värker det så pass. Ja, hur dum får man vara?

Hur kom jag då in på detta? Jo, visst ja, det var ju Emil Jönssons fall idag. Usch, ja jag lider med dig Emil. Hoppas verkligen att inte skadan var så stor som det lät och såg ut till en början.

Nu ska jag återvända till köksregionen. Packa mina kakor och bullar så de kommer i frysen.
Önskar dig en fortsatt trevlig helg med min alldeles egna härliga isbild. Visst är den häftig?

Isfiske

Idag vaknade min käre make lycklig och glad. Klev lätt ur sängen tidigt då det ännu var mörkt, trots att han har väldigt ont i ryggen. Varför?
Jo, idag höll isen på en liten sjö i närheten så vi kunde ut och angla gädda. Och tänk att solen sken också stundtals så det var riktigt trevligt. Och några gäddor blev det också, ja med andra ord en lyckad dag.
Jag sov en stund till, ja tills dagen ljusnat. Sov väldigt uselt under natten men skyller dels på att det blåste riktigt ordentligt om knuten. Så det knakade i huset. Det klassiska dånet då det stormar. Och så höll katten mig vaken, han trampade på min mage och skulle kela flera gånger. Ligga nära. Mysigt men inte då man vill sova. Ja, ja, skönt med söndag idag.
Nu sitter jag och samlar mig och min hjärna. I morgon har jag inbokat möte med en politiker i Jönköping. Ett möte som jag hoppas väldigt mycket på. Känns faktiskt väldigt avgörande hur bemötandet där blir. Det tar på krafterna att måla upp visionen gång på gång för nya människor hela tiden. Månad efter månad. Så håll tummarna och tårna om du kan och vill.
Jag har gjort en power point presentation, affärsplanen utskriven och enkäten likaså.
På kvällen har vi dessutom styrelsemöte för bröstcancerföreningen så då stannar jag i Jönköping hela eftermiddagen.  Hoppas det blir en riktigt bra måndag.
Min bror fyller år också. Men han är för långt borta för att jag ska kunna fira. Får ringa  honom.

Nog är det vackert på vintern också så säg? Patrik han skrattar åt mig då jag tvärstannar här och där, kryper ner på backen osv då jag ser något som skulle kunna kännas bra på bild. 

Den här bilden är en av de som jag är riktigt nöjd med. Tala om långa iskristaller denna vackra kalla dag. Underbart.

Vad händer för övrigt i veckan då? Ja, i slutet är det ju svenska rallyt igen. Men vi kommer inte iväg på det i år heller. Det lär bli riktigt snöiga vägar i alla fall för som det ser ut nu.

Barnen har sportlov men det är väl inte mycket jag märker av här hemma.

Nu ska jag strax se på Farmen. Det är lagom söndagsunderhållning tycker jag. 

Önskar dig en riktigt bra vecka.

Kan tro att jag bor vid havet

Ja, nu är det vinter, även i Småland. Rejäl vinter. Mängder med snö och idag på morgonen faktiskt -4 grader.
I går då jag var ute med hundarna på vår promenad kunde jag tro vi bodde vid havet, då inget land var i sikte....

På tv varnar de för laviner, även i Sverige. Hoppas att skidåkare är uppmärksamma och inte chansar. Hemska krafter i dessa snöras.
Vad häftigt det är att ha fyra hundar. Oftast i alla fall. I går kväll då jag satt en stund i soffan hade jag tre hundar i soffan, Bezzie hon föredrar fotöljen på kudde. Men det räcker minsann med att ha tre hundar i knät. Och Zita hade extra kelstund med Moa som slickade hennes tänder grundligt och länge. Mysigt. Nu när jag sitter vid morgonnyheterna ligger Mysak, katten vid min sida. På en kudde i soffan han med.
 Hur har då helgen varit Maggie? Jo, tack, den har varit bra. Jag och min goa kompis Annika serverade lunch till jägarna under lördagen. Denna gång blev det kolbulle. Med lingonsylt. Kaffe och cocostopp. Efter åren med dessa luncher börjar man få ganska bra rutin. Man får vara lite uppfinningsrik då man ska transportera diverse rätter, soppa till exempel. Då får man ha lite fantasi vid frakten i bilen.

Nu ska jag ta tag i denna dagen. Måndag och vi är i februari 2015. Jag vet vad jag har på schemat att göra men hur dagen blir kan jag bara gissa.
Kan förresten passa på att tipsa om att jag nu lägger ut min bok "Cancer som resesällskap" på
www.hjartatshus.blogg.se .  Tänker att fler kan få möjlighet att läsa den om man vill. Kanske kan den få vara till stöd och hjälp till flera.
Önskar dig en riktigt bra måndag. Och en bra februari månad. Var rädd om dig.