Började morgonen med att gå runt och se till att de knallar som jag hyr ut plats till, hade hittat sina platser och var nöjda. Inga större krångligheter denna gång.
Sedan gick jag omkring och pratade med gamla vänner och bekanta. Diskuterade såklart politiska spörsmål med tanke på att valet är på söndag.
I år fick jag möjlighet att hyra ut plats till Jönköpings Kommun, där det gavs information och efterfrågades kontaktfamiljer mm för barn och ungdomar. Roligt att få lite blandning bland kommersen. Hoppas att det leder till att familjer känner att de har möjlighet och vill hjälpa till. Behovet finns och är stort, det vet vi.
Såklart var även Hugos Chark och Livs från Örserum på plats och sålde goda korvar och säkert en och annan isterband. Härligt med lokalt producerad mat.
Efter att ha inhandlat lite marknadsgodis, vykort för en krona styck, som traditionen bjuder, lite blommor och en borste att få bort hundhår med, inhandlade jag en vetekrans och åkte till svärmor och svärfar för förmiddagskaffe. De tog sig inte till marknaden idag.
Väl hemma gick jag en promenad med hundarna. Nu kommer dagens sorgliga historia.
Jag har ju som många vet, en katt som heter Mysak. Han blev nyligen fjorton år gammal. Sommarens värme har tagit hårt på honom, han har magrat förskräckligt och jag har matat honom med allt smaskigt jag kunna hitta på för att han skulle klara sig. Han har återhämtat sig fint och började lägga på sig lite vikt igen.
I torsdags, för en vecka sedan, såg vi honom då han kom nerifrån sjön, i sakta stolt lunk, men en mus i munnen. Som alltid, ville han komma och visa upp sin trofé. Stolt som han var.
Mysak har följt med oss i våra flyttar och de fyra gången han har åkt bil har varit en nära döden upplevelse för honom då hans hjärta har slagit enormt hårt. Så senast, för sex år sedan lovade jag honom att han aldrig mer skulle behöva åka bil. Och det har jag hållit. Han har fått gå ut och in här i huset som han vill, går i markerna som han vill, jaga när han vill och sova när han vill. Ofta sov han på min mage om natten. Ja han var en riktig kelgris samtidigt som han var en stor och stol kattherre.
Var, ja precis han var det......
Förra torsdagen då han kom med musen blev nämligen sista gången vi såg honom. Han har varit försvunnen sedan dess.
Jag har ropat och letat, jag har väntat var gång jag har öppnat dörren, jag har tittat ner mot sjön och väntat på att se honom komma gående. Jag tycker jag har hört hans jamande. Hans slingrande runt mina ben då jag kom hem och han väntade på altan. Men ingenstans har jag kunnat se honom.
Så idag, då jag och hundarna var på promenad, vädrade hundarna mot ett håll och med ens anade jag att nu kanske vi skulle finna honom.
Jo, det gjorde vi. Han låg bakom en stor sten inte långt från huset. Dock helt öppet, han hade verkligen inte gått och gömt sig.
Jag gick hem med hundarna för att gå och hämta hem honom där jag sedan begravde honom, inte långt från min älskade Zelma.
Då slog det mig också att det kan vara så att de dog samma datum åren efter varandra! Zelma lämnade ju oss sista augusti förra året och nu kan han ha dött samma datum , eller i alla fall nära, att döma av hur han såg ut då jag fann honom.
Jag blev såklart enormt ledsen att hitta honom död. Men jag är också tacksam att jag fann honom i tid, att leva i ovisshet är så jobbigt, att gå och vänta och leta utan att förstå vad som hänt. Varför han dog, vet jag inte , och lär aldrig få veta. Men nu vet jag i alla fall var han är. Goa Mysak
Älskade Mysak.
Tack för de fjorton år du gladde vår familj. Du var en fantastisk katt.
Tack goa Mysak. Du var en härlig katt och kompis.
Efter att ha landat lite här hemma. pustat ut och försökt förstå vad som just hände, gjorde jag lite nytta här hemma innan jag åkte tillbaka till marknaden. Skönt att träffa folk och mingla runt lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.