Translate

söndag 31 januari 2016

Livet är en resa

I går tillbringade jag dagen som en riktigt aktiv och rolig lördag. Jag hade sedan innan bestämt att överraska maken med att måla vårt köksbord. Han skulle på jakt hela dagen så planen var klar.
Sagt och gjort , jag lade ut plast på golvet och så var det bara att hugga i med pensel och färg. Från att ha haft ett tråkigt mörkt bord står det nu ett vitt och grått bord.
Förutom att måla bäddade jag rent i sängarna, städade huset, långpromenad, friserade mina hundar mm. Till sällskap hade jag förutom hundarna, ljudet av skidtävlingarna på tv.
Innan kvällningen fick jag inspiration att sätta mig ner och texta och leka lite med pennorna. Länge sedan jag över huvud taget höll i calligrafi-pennan. Det kändes så gott.  Att få ner tankar och ord i skrift känns så bra.

 
Ser du avtrycken av fötterna som gått o trampat längs livets väg?
 
Idag, söndag morgon. Jag har tänt i braskaminen, dammsugit hundhåren efter nattens sömn, satte mig vid datorn och vad får jag se?
Jo, att ännu en känd radioröst har tystnat! Jönköpings / Grännas välkända radioröst Calle Wisborg dog i går morgon! Bara 46 år gammal! Sååå oerhört tragiskt. Han hade en ny ide på gång som skulle bli verklighet nu om någon vecka, den vet vi inte hur det går med nu såklart. Han kommer att bli oerhört saknad av många, många, inte bara här i länet utan i landet. Han hade så mycket mera att ge. Varför fick han inte det för?
Jag kommer aldrig att glömma hans röst men jag kommer att sakna den.
Tala om att livet tar en annan väg än den vi tänker oss! Tala om tvära kast.
Vi är många som sänder tankar till hans familj nu.
Vila i frid Calle.

söndag 24 januari 2016

Semmeltider och hungrande djur.

Hej alla där ute.
Nu skulle du se hur jag sitter här i soffan. Med laptopen i knät och en hund på min vänstra axel. Nära nära, det är hennes mantra. Värmande och gott är det.
Har haft en jätteskön och slö dag så här långt. Njuter av skidåkning på teven. Förra söndagen idkade vi angelfiske här ute på sjön. Och pimplade. För första gången i mitt liv lyckades jag få en gädda på pimpelspöt! En två kilo tung gädda. Inte illa, eller hur? Tur att hålet i isen var stort nog så jag fick upp den.

 
Vi har kört ut ensilagebalar till rådjuren. Känns gott att kunna hjälpa dom då vi har fått en sådan rejäl vinter. Tvära kast är det från dag till dag, då temperaturen varierar otroligt. Ja, det pendlar fort från timme till timme ibland.


Fåglarna får också mat såklart. Talgbollarna är favoriten men svålen från julskinkan smakar också bra. Och så en kärve att krypa in i och njuta av såklart.

I morgon blir det en spännande dag. En vanlig måndag men inte vanligaste för min Oscar. Han och hans kompanjon och arbetskamrater på Haga Tårtcompani och Bageri är nämligen nominerade till DNs gulddraken för andra året i streck. Och i morgon skall det avgöras. Jag hade ju möjlighet att få vara med dom vid förra årets nominering och den spännande stunden då resultaten skulle delges var oerhört nervkittlande. Nu får jag hålla tummarna hemifrån istället och heja på på avstånd. Lycka Till önskar jag er alla. Ni som vill kan hitta filmen med de nominerade på:

 http://www.dn.se/sthlm/nominerade-till-gulddraken-2016-kafe/

Oscar roar sig med att visa tårta på ett lite annorlunda sätt. Kreativt som vanligt. Ha ha.  Jag blir så glad då jag ser deras arbetsglädje. Snart skall jag åka upp till huvudstaden och hänga på bagerierna så mycket jag kan och hinner. Måntro om jag skulle ta och skriva en önskelista av smaksensationerna jag skulle vilja testa? En tio i topp lista.
Som du säkert vet så är ju semmel-hysterin igång igen, i alla fall i Stockholm. Oscar och gänget skapade ju semmel-pizzan förra året . Gissa vad det blev i år? Jo, en semla med blodapelsin och blomgrädde! Och inte nog med det. Under varje vecka fram till fettisdagen kommer han att hitta på nya smaker. Kan till och med komma med asiatiska influenser. Spännande, eller hur?

Nu ska jag väcka min axelvärmare och ta o bege oss ut i snön. Önskar dig en fortsatt trevlig dag och en bra vecka.





måndag 11 januari 2016

Nej till Cancer.

Ja, så är det dags för gala i tv 4 igen. Nej till cancer. Och den här kvällen tänker jag faktiskt försöka se på det. Har inte alltid känt att jag orkat eller velat se på det. Men är oerhört fascinerad över svenska folkets vilja att dela med sig av pengar för att få mera forskning. Fantastiskt.

Min önskan för kvällens program är att de verkligen lyckas visa på vilka framsteg som sker inom forskningen och då även för patienter. Att det verkligen går framåt. Det är så lätt att se nattsvart i allt då vi ideligen hör om människor som blivit drabbad av denna sjukdom. Så många ledsamheter.
Jag såg på tv 4 nyhetsmorgon nu härom dagen, då var en man som jag tror heter Kim med. Han hade drabbats av cancer och läkarna hade inte mera att göra för honom, det var kört. Men så fick han en annan läkare och han visste om nyframtagna mediciner som ännu inte hade använts på människor. Så Kim fick delta i en studie och ta del av denna behandling. Och den har hittills gett väldigt bra resultat. Han var så oerhört tacksam att nu kunna följa med sina barn ut och leka igen, efter att ha varit liggande i soffan och oförmögen att överhuvud taget kunna delta i barnens aktiviteter.
Att just kunna göra det vardagliga, enkla, viktiga. Att få en tid till tillsammans med sin familj. Det är väl fantastiskt så säg.
Det är det som forskningen kan göra. Skillnad för föräldern som har barn som den vill vara tillsammans med vidare. Skillnad för barnet som vill växa upp och få vara med om sådant vi andra tycker är självklart. Skillnad för dem som man förr bara sa att vi kan inget göra.
Skillnad för många.

Dock tyvärr inte för alla. Tyvärr.  Senast denna dag nåddes vi av nyheten att David Bowie har dött i sviterna av cancer också. Men tänk att han hann både fylla år och släppa den alldeles färska skivan så sent som i fredags. Nu har världen förlorat ännu en person som har lämnat många fotavtryck efter sig, många bestående minnen och i hans fall, musik och mycket annat.

Jag har just läst ännu ett kapitel från en god väns berättelse där hon förlorar sin livskamrat i sviterna av denna hemska sjukdom. Och det är med tårar både på kind och i själ som jag måste ta in att det inte alltid går bra. Jag vet ju att det ser ut så för många, men det gör alltid lika ont att försöka förstå. Vi har så oerhört mycket kvar att göra, att lösa, att förstå, för att kunna hjälpa ännu flera familjer att förbli hela. För att få fler barn att få behålla sina föräldrar och vise versa.

Jag beundrar min vän som orkar dela med sig av sin historia. Hon beskriver det i så levande ord, så starkt. Och jag är helt övertygad om att hennes blivande bok kommer att vara till stöd och hjälp för många i framtiden.

I dag invigdes den nya strålningsenheten här i Jönköping. De nya stora strålningskanonerna som än bättre ska kunna sikta rätt och hjälpa till där det behövs. En stor satsning för vår region och det kommer att bli väldigt mycket bättre. Det hoppas jag verkligen. Fina lokaler och som jag förstår så kan de hjälpa många personer varje dag, fler än tidigare. Och säkert bättre träffsäkerhet med nya maskiner.

 
Så här kommer det att se ut på nya strålningsenheten i Jönköping.
 
Ja, nog behövs det satsningar alltid. Och nu hoppas jag och är säker på att kvällens satsning med galan kommer att ge mera resurser så vi tar oss vidare framåt.
 
Och vi som arbetar med visionen om ett Hjärtats Hus här i Jönköpings region kämpar också på. Vi har inte gett upp. Även om man kan tro det då tiden går och det syns inget synligt resultat. I drygt två år har jag nu kämpat för detta. Att få en mötesplats för cancersjuka och deras anhöriga o vänner.
 
Ja, Hjärtats Hus ja! Då jag skrev några rader på vår facebook sida härom dagen så nåddes den texten av över två tusen människor! Tyder inte det på att intresse och behov finns så vet inte jag?
 
Nu ska jag ta mina fyrfota vänner ut på promenad i mörkret. Snön gör att det lyser upp lite på vår väg och kanske visar oss också månen lite väg.
 
Önskar dig en trevlig kväll och önskar att vi ska fortsätta kämpa på tillsammans.
Tillsammans kan vi göra så mycket. Det vi tycker känns som lite för en själv kan bli så mycket för många. Kom i håg det.