Första advent

Dagen före första advent. Förväntan och lycka att få tända adventsljusstakar i huset. Det doftar gott nybakat då jag nu gräddar saffransbiscotti och lussekatter. Skall strax grädda jitterbuggar också. Jag tycker det roligaste som finns att baka är just saffransbröd, vet inte varför. Men det känns extra lyxigt.
Ute regnar det och blåser så jag njuter verkligen av att vara inomhus.
Senast jag skrev här på bloggen så skulle jag göra fler sjukhusbesök och kontroller. Och allt gick bra. Jag hade bra värden och blodtryck etc. Och besöket hos gynläkaren gick också jättebra. Så jag är väldigt nöjd och glad.
Så måste jag berätta att det har öppnats lite positiva dörrar nu angående Hjärtats Hus visionen. Faktiskt. Efter två års slit så känns det som det händer saker i rätt riktning nu. Mycket återstår och jag kan inte på något sätt ropa hurra än, även om jag önskar det, men så nära som jag är nu har jag aldrig varit i alla fall.
Har väldigt bra personer i arbetsgruppen för visionen också som är väldigt starka och kunniga. Och fler finns att be om hjälp av när det blir dags för det. Så det känns riktigt gott.

Förra helgen var det precis tre år sedan vi flyttade in här i Målviken. Tänk vad tiden går. Minns första morgonen då vi vaknade och skulle försöka hitta kläder inför dagens arbete, jag hade ingen  aning om var jag skulle leta. I vilken säck kläder fanns!!! Ja, du milde tid. Det gick ju lite snabbt då vi fick bra bärhjälp just den helgen vilket vi är så tacksamma för. Helgen efter, då vi egentligen hade tänkt köra flyttlasset, var det mängder med snö......

 

Den här bilden tog jag genom fönstret härom morgonen. Lite suddig men sådana otroliga färger. Fantastiskt, eller hur.

 

Nu ska jag återgå till min deg som ligger i kylen och väntar. Önskar dig en riktigt fin adventstid.

Mammografi, en livförsäkring

Ja, så har jag då klarat av mammografi undersökning. Fem år sedan jag avslutade mina behandlingar. Två och ett halvt år sedan jag slutade med den medicinska behandlingen.
En så bra livförsäkring detta är som jag verkligen önskar att alla kvinnor skulle ta chansen till då vi har den möjligheten i vårat land.
  Jag kan säga att natten till idag var tuff. Tankarna snurrar runt och jag kände faktiskt en skaplig rädsla inför dagens undersökning. Men tänk att jag hade sådan tur att en läkare fanns i rummet bredvid och kunde läsa mina bilder direkt. Så jag fick gå därifrån med positiva besked direkt. Fantastiskt. Och så skönt att allt såg bra ut.
Dock var detta besöket det sista för min del i Nässjö. Den enheten kommer nämligen att läggas ner och allt skall till Jönköping. För min del spelar det ingen roll, även om jag har trivts bra där. Men sköterskan var desto mera orolig. Vårt län är tämligen stort och farhågan finns att det kommer att bli svårt för många, framförallt äldre att ta sig till Jönköping för alla undersökningar. Bor man längst ut i länet, längst från Jönköping så blir det många byte mellan bussar och tåg för att klara resan.
Men samtidigt så har vi ju norrländska län som har betydligt längre avstånd och klarar det bra. Ja, jag vet inte vad jag ska tro.
Jag hoppas bara att det inte skall resultera i att ännu flera kvinnor avstår från att gå på mammografi, pga avståndet! Det vore verkligen ett bakslag.
Hoppas att länet/regionen kan arbeta för att få till bra kommunikationsmedel som underlättar för människor i regionen att ta sig till Jönköping. Det hoppas jag verkligen.
Eller kanske blir det en rullande mammografi-buss även i denna del av landet i framtiden?

I morgon skall jag till Jönköping. För att som patient få delta på en inspirations träff inför Framtidens ledarskap. Jag som patient. Hoppas det blir givande diskussioner och leder oss framåt.
På kvällen har vi trivselkväll i Tranås, med våra Victoria-medlemmar. Vi ska då äta gröt och göra blomsterkransar tillsammans. Det blir säkert trevligt.  Hoppas jag kan matcha ihop schemat bara.

Senare i veckan skall jag på gyn för undersökning. Längtar inte till det precis men längtar efter att få höra att allt är bra även i den delen av kroppen.

Ja, det är mycket som skall fungera och hänga med.

Nu ska jag sätta mig och läsa några kapitel ur min kära väns kommande bok. Det är en ynnest att få följa hennes skildring i text, att följa hennes vandring tillsammans med sin käre make som inte längre finns kvar här på jorden. Hon skriver så levande och så öppet.

Önskar er alla en skön kväll.

 

Här är en bild på Zita ifrån helgens jaktäventyr i de småländska skogarna. En väldigt lyckad och trevlig helg.

Vissa dagar längtar man hem mer än andra

Det är som alla vet bra för människan att röra på sig. På olika sätt och olika mycket. Folk går på gym och de simmar, somliga gillar spinning eller muskel maskiner..... Jag hör inte till den skaran.
Ofta får jag skaplig "motion" i mitt arbete. Men så kommer dagar som idag, då jag suttit vid datorn så gott som hela dagen.
Så slog det mig att jag har stavar som står i boden och väntar. Jag började träna upp mig med stavgång efter min operation. Det kändes bra då för mina armar etc. Och skönt sätt att motionera på. Plus att jag kan utgå från mitt hem, jag behöver inte sätta mig i en bil för att åka till ett gym....
   Hur som helst. Nu har jag varit ute på en skaplig runda. Och det var jätteskönt. Ja, inte bara för kroppen. Nej jag gjorde något annat också som jag faktiskt  måste försvara lite. Jag tog på mig lurarna till min mobil och spelade go musik. Många gånger har man passerat gångare , eller ännu "värre" cyklister som rör sig i sin egen värld med lurar i öronen, hoppar till då man passerar då de inte var beredda att det skulle finnas fler än de på vägen.
Men idag gjorde jag likadant. Med den skillnaden att jag är ganska säker på att inte få någon som passerar mig, i alla fall på ena hållet då det inte finns någon väg vidare efter vår gård.
Men men men sååå skönt det var med go musik och gång i rask takt. När man hittar rytmen i musiken och sätter stavarna efter det, riktigt gott.
Och nu ska du får höra vilken låt jag gillade bäst på min spellista. Jo "Mitt kära Östersund" med Nick Borgen. Ja, det är den enda låten jag gillar som han gjort, som jag vet om i alla fall. Men den är ju helt underbar, träffar mig rakt i hjärtat. Och tänk vad bara lite musik kan göra. Med ens så får jag sådan hemlängtan till mitt Östersund.........
Som min goa svärmor sa förut idag till mig, åh om du kunde slinka innanför dörren hos din mor och far och få sitta och prata lite med dom........

 

Läget är som det är. Jag skickar er en ros, här via min sida. Jag vet att du mor läser. Älskar er så mycket och är så tacksam för allt ni gjort för  mig.

Nu är det nog sista rosen jag fångat på bild för i år i alla fall. Mozart rosorna står förvisso i blom men efter regn blir även de tagna. Nu får vi se fram mot våren då allt gror och spirar igen.

 

 

Drömmar i verkligheten

Oj. var tar dagarna vägen? Jag ser att jag inget har skrivit här sedan tjugofemte oktober! Och det är inte för att jag inte har något att berätta. Nej, det är snarare så att jag inte hinner med. Det är ju full snurr från morgon till kväll.
Nu är det i alla fall kväller, ute är det redan helt mörkt, det regnar och blåser. Riktigt november väder med andra ord. Perfekt att sitta inne och njuta i värmen. Vi ska upp vid fyra i morgon för att flytta maskiner så jag lär lägga mig skapligt i kväll. Men lite hinner jag berätta.
Senaste tiden har jag drömt ovanligt mycket i sömnen. Väldigt mycket . Och väldigt tydligt. I natt till exempel så var vi ute på något typ av läger, åkte runt i landet/världen. Men så gick en av mina framtänder sönder. Ja, den var stor som en av de större tänderna där bak. Men den satt fram. Och jag kunde plocka bit för bit och lade dem i min vänstra hand. Detta var precis innan klockan ringde och jag vaknade till sans till verkligheten. Jag berättar för min käre livskamrat om nattens fruktansvärda händelse, samtidigt som jag blir medveten om att jag håller min vänstra hand knuten. Så samtidigt som jag berättar öppnar jag min hand, som för att visa att de trasiga tandbitarna skulle ligga däri! Men se det var ju tomt!!!! Ja, jag var nog nätt och jämnt säker på att jag verkligen drömt. Oj, oj, att det kan bli så verkligt. Och såååå snurrigt.
     Jag tror jag vet lite varför jag drömmer mera nu. Om jag ska vara ärlig. Jag har tider inbokade för diverse undersökningar nu närmaste veckorna. Både mammografi, gynekologen och vanlig hälsoundersökning. Snurrar väldigt mycket i huvudet och då inte minst om nätterna när jag tror att hjärnan vilar.
Det är nu fem år sedan jag var klar med cellgifter och strålning efter bröstcancer svängen. Fem år. Då är det ju den där omtalade femårskontrollen då man skall kunna bli friskförklarad. Ja så sa man förut i alla fall. Jag är inte säker på att det är så längre.
Men en sak är jag säker på. Har man en gång haft cancer så är det lätt att tankarna kommer tillbaka att det skulle vara något på gång igen. I alla fall funkar jag så. Jag vaknar ganska ofta av hjärtklappning och smått panik, helt övertygad om att sjukdomen har fått grepp om min kropp igen. Ändå tycker jag att jag har bearbetat detta så lång tid och på så många sätt.
Ofta vaknar jag dessutom med att min vänster hand är bortdomnad. Alltifrån ett par fingrar till hela handen. Det är den armen som de tog några lymfkörtlar i armhålan vid operationen. Vet inte om det har med det  att göra. Men jag får så gott som alltid ta av mig ringar på vänster handen numer då jag ska sova. Annars har jag ett elände att få av dom då handen somnat och fingrarna svullnat.
Ja, ja, den där kroppen. Och den där hjärnan som man inte styr fullständigt själv.
Nu har jag klagat så det räcker.  Nog nu.

Bara en kommentar att dela kvar. Funderar om det är tack vare att jag mår som jag gör som jag vill kämpa för att få till en bättre rehabilitering och omhändertagande för cancersjuka och deras anhöriga? Kanske är det så. Och i så fall så är det ju någon mening med det med.
   
Måste få dela med mig av ett par fina bilder från den fantastiska hösten vi haft. Helt enormt vilken färgprakt naturen har bjudit på i år. Och lång period blev det också.

 

Vy från mitt favoritberg.

 

Och här står den gamla hästräfsan och minner om gamla tider.

 

Nu ska fru Målevik krypa till sängs. Så får vi se vad nattens inre filmduk har att erbjuda. Sov så gott och dröm sött alla därute.