Translate

lördag 31 maj 2014

Sista dagen i maj 2014. Aldrig mera får vi uppleva just denna dag. Tänkvärt eller hur?  Vill till att göra något bra av dagen jag har fått vakna till.....
Inget inbokat som ska göras. Ja, det finns ju förstås hur mycket som helst att sätta händerna i, har man hus och gård så finns ju alltid sysslor. Men inget inbokat som måste göras senast idag. Skönt.
Solen lyser och fågelsången fortsätter. Igår såg min käre svärfar och jag en örn segla majestätiskt över viken. Så stora och mäktiga är de.
Jag fotade min klocka härom dagen, så här ser den ut.


Blir spännande att se om vi kan använda den. Jag hoppas verkligen det. 
Idag eller i morgon ska vi åka och hälsa på David som nu har flyttat in i sitt hus. Gläds så med honom. Så skönt då det löser sig så bra. Hoppas och tror att han ska få trivas riktigt bra där.

I går morgon var Oscar med på P4 radio Stockholm och pratade om smörgåstårtor. Jag ska faktiskt försöka ge mig på att göra en efter hans recept. Fast jag saknar ju förstås det goda brödet, det är inte bra.
På fredag nästa vecka, nationaldagen kommer Oscar att vara med i radio igen. Då på  P4 Extra med Lotta Brome´. Blir spännande att  höra det med såklart. 

Nehej, nu ska jag ge hundarna mat och sedan ska vi ta frukost på altan. I solen den ljuva och sköna. Så får vi se vad det blir av denna dagen sedan. 
Trevlig helg önska jag dig.



torsdag 29 maj 2014

God morgon världen. Ny dag med nya möjligheter. Än en gång vaknar jag till ett soligt och lugnt Målviken. I fred och frihet. Inga oroligheter utanför mitt fönster , bara frid. Vilken ynnest. Vilken lyx. Jag borde sitta och bara tacka för att jag har det så bra, hela dagen.
Fågelsången håller igång om än i lugnare tempo. Antar att de små liven har att göra i sina bon och skrymslen nu.
I går kväll var jag till Majken i Fagerhult. Denna idyll på jorden. Det var alldeles för länge sedan jag var där senast. Fylls av samma frid och ro varje gång jag äntrar gårdsplanen. Flaggan som vajar.
Såg en vacker bild på face book nyss.

Olle. Olle i Fagerhult. Olle som inte finns längre här bland oss. Åh, jag tycker det är så jobbigt då dessa gamla trotjänare lämnar oss. Här är han runt åttio år gammal, fortfarande slet han i skogen. Han skötte sin gård så pedant och vackert, allt var i så fin ordning.

Olle minner om min pappa. Min lilla pappa närmar sig de åttio och han har minsann slitit i skogen hela vintern han med!  Jag är djupt imponerad över hans ork och energi. Har svårt att tro att jag skulle kunna jobba som han gör om jag får nå den åldern.  Han och mor sköter minsann sin gård så fint de med. I går planterades det och såddes. Ja, de är imponerande, denna generation. Så imponerande. 

Läste häromdagen en artikel där det sas att det kan vara dags att lägga ner lärandet om att lära sig skriva handstil! Att vi nu är redo för att enbart använda oss av datorer och teknik!!!! Jag blir så ledsen då jag läser det. Det kan väl ändå inte vara sant att det ska bli så??? Då tar vi bort något från människan som vi alltid har kämpat för. En identitet som har varit människan förunnad och unik. För nog är det väl så att vi förknippar personer vi känner med deras skrivstil också. Eller är det bara jag som känner så? Och nog är det så att vi är imponerade av den äldre generationens vackra skrivstil? Ja, det är i alla fall jag. 
Visst är det praktiskt med datastil, tex det du läser nu, det är ju likadant oavsett vem som skriver. Alla kan läsa. MEN det är ju inte personligt. En del av innehållet tycker jag visas utifrån skrivstilen. Värmen och personligheten.
Eller kanske ska vi landa i stenålderns människors stil igen . Men med den skillnaden att vi kan skriva på ett  tangetbord och har en egen stämpel som vittnar om vem det är som skriver. Ett bomärke kanske.
Ja, den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att vi får fortsätta att lära barnen att skriva för hand. Vi behöver saker att identifiera oss med. Vi behöver känna oss behövda och viktiga för varandra. 

Ja det blev dagens djupa tankar. Ibland är det skönt att låta tanken gå iväg en bit. Att stanna upp och fundera lite.  Nu ska jag ta med kaffe till sängen till maken som sover ut lite idag. Hundarna är nu rastade och mätta och sover på frukosten en stund. Zita valpen har ett ben att knapra på tills tröttheten kommer över hennes ögon. 
Mot kaffetåren stegar så jag.


tisdag 27 maj 2014

Ny familjemedlem

Jo så blev det. Efter mycket funderingar och diskussioner så blev det en valp i år igen. Den största jag någonsin har haft hand om. En jämthund.
Vi var till Värmland förra onsdagen och hämtade hem Zita, en glad och lugn tik på elva veckor. Ja så nu har vi fyra hundar. Jag som tyckte att två var tillräckligt! Men har man två kan man ha tre och har man tre kan man väl ha fyra......
Hur som helst så har hon funnit sin plats i familjen jättebra. Som sagt väldigt lugn och fin. Och jag får väl säga att hon har det tämligen bra här hos oss. Här kan hon springa och leka fritt ute än så länge. Mycket att upptäcka.
Skrattade i går då hon drack vatten ur skålen, en aning hetsigt jämfört med våra andra hundar. Det blir liksom en stor vattenstril från hennes mun långt efter att hon har slutat dricka och lämnat skålen. Vilket direkt leder till vattenansamlingar på golvet vida omkring.... Igår då hon drack och började avlägsna sig från vattenskålen upptäckte hon att det var något som rann från hennes mun och stannade upp. la huvudet på sne och funderade vad det kunde vara för något? Ja, det är mycket som ska upptäckas minsann.



Här kan du förhoppningsvis se det lilla livet in action.

Idag är det en spännande dag. Ungdomarna från Tranås, som jag har skrivit om tidigare, de som har gjort barnbok för barn om cancer mm tävlar idag i Finalen i SM för Unga Företagare i Stockholm. Såg nyss att de har valts ut som ett av tio bästa så här långt. Så spännande och häftigt. Håller alla tummar och tår jag kan.

Nu måste jag ut och jobba lite. Med ett koppel av hundar som sällskap. 
Ha en bra dag.



måndag 26 maj 2014

Vilken underbar födelsedag.

50 år! Ett halvt århundrade! Ja så gammal är jag nu. Eller som far sa, så mogen ålder har jag nått nu.
Hur som helst så känns det förträffligt bra, en förmån att få bli så gammal. I sinnet är man ju inte äldre än man känner sig. Till kroppen, ja den är väl som den är. Kanske är det den det märks mest på.
Men jag ska inte klaga. Jag har det så oerhört bra.

Hur var då födelsedagen? Vad gör man då man fyller 50? Så många har frågat senaste året hur jag ska fira den dagen.
Vi tog frukost på altan i sol från klarblå himmel. Fantastisk morgon.
Så körde jag Patrik till skogen då han skulle flytta skogsmaskiner. Det var ju en vanlig fredag och arbetsdag trots allt.

Hade inte bjudit någon utan ville ta dagen som den kom. Lite spänning med andra ord. Men Patrik hade fått en förvarning om att det kunde komma några. Så jag var förberedd med kaffebröd och tårta.
Hann bara hem från bilturen så kommer första paret. Med underbara blombuketter.
Och så löpte dagen på. Ena paret efter det andra kom hem till mig och jag fick en helt underbar dag tillsammans med goda vänner. Framåt kvällen kom David och Lovisa också.
Vi kunde sitta på altan hela kvällen i goda vänners lag och äta gott och njuta av sommaren som gjort sitt intåg nu. Fantastiskt.

Ha ha, världens Yngsta 50 åring. Den har jag inte hört förut. Tårta från Haglunds Cafe i Gränna.

Lördagen var det lite mera planerat. Förmiddagen kom våra närmsta släktingar på tårtkalas. Alla utom kära mor och far som bor för långt borta för att komma hit. Saknade dom såklart hur mycket som helst men så är livet. Dom var med oss i tanken och vi pratade om dom flera gånger såklart, som vi så ofta gör.
Så kom eftermiddagen då Oscar och kompani kom hem. Barnen samlade och lyckan total.

Underbar bukett från min älskade David. Och Lovisa såklart.

Då kom kuppen. Som jag gick på stenhårt.
Oscar kom inte samtidigt som de andra, de sa att han var på väg från Stockholm o snart skulle vara här. Det gick jag på såklart!
Så satt jag på bänken bakom en av altandörrarna, Patrik säger till mig att inte sitta på den. Jag förstår inte varför, jag kan väl visst sitta på den tycker jag. David går in och stänger av tvn som är på. DÅ hör jag något svagt underligt ljud. Hajar till och undrar om en hund har rymt? Och ställer mig upp. DÅ hör jag ännu mera att det är ett ljud som kommer uppifrån gården......jag går närmare och börjar ana ugglor i mossen. Säger till barnen att följa med och hjälpa mig att titta. Då jag närmar mig magasinet anar jag att Oscar är gömd någonstans och tror att han står bakom magasinet och binglar i en liten klocka.....
Hm. Så var det ju inte.
Ser plötsligt ett huvud uppe i fönstret inne i magasinet. Ja, där står Oscar med hörselskydd på och böjd rygg och binglar med en stor vällingklocka!!!!
Så grundlurad blev jag.
Jag har nämligen önskat mig att vi skulle försöka få till en klocka som slår här på gården, styrd av elektronik. Och fick av Patrik ett brev på morgonen att han har vidtalat byggmästare och tornursmannen för installation. Och nu kom alltså klockan!!! Underbart.

Jag fick massor med blommor. Massor underbara buketter. Fantastiskt.
Oscar hade dessutom hunnit med att måla en tavla till mig. Målat utifrån ett foto jag la på facebook för ett par veckor sedan. Med vy ner mot viken! Visst är den fantastisk.

Moa sitter och tittar utifrån berget. Helt ljuvlig.

Ja, nu borde jag sitta och bara njuta av alla blommor och intryck från helgen. Jag jobbar på det. 

Tack alla vänner för en fantastisk helg och tack att ni finns. 

torsdag 22 maj 2014

Jag lever

Du tror väl jag har villat bort mig? Har inte skrivit på min blogg på över en vecka nu.....tiden du vet. Den där tiden som går så fort. I alla fall då man har roligt.
Ja det är inte bara tiden. Jag brukar inte skriva på facebook eller andra media då jag är bortrest. Vill inte tala om att jag inte är hemma. Inte klokt att man ska behöva känna såhär. I Sverige idag. Känns olustigt. Får berätta om resor i efterhand istället.
Ja, alltså har vi varit bortresta. Till Skottland igen. Andra gången i år! Men denna gång gick turen till Edinburgh. Och än en gång fick vi fantastiskt vackert väder. Bara ett oväder en kväll med regn och åska som snabbt gick förbi. Otrolig tur då ju detta land är lite känt just för regn och rusk.


Alltid lika magiskt att sväva ovan molnen, om det är lugnt väder vill säga.



Vad gjorde vi då denna gång? Ja vi hann med mycket tycker jag. Guidade turer ut på höglandet och även inne i stan. Besökte både Edinburgh Castle och Stirling Castle. Stirling har jag varit på tidigare och det hör nog till mina favoriter.
God mat och underbart hotell med full service. Även tillgång till spa i nedre plan, med pool och bastu. Men tyvärr är jag ju inte så jätteglad i detta så jag njöt istället av bad i badkaret. Inte fel det heller.
Lyssnade såklart till en och annan säckpipeblåsare. De står ju i vart och vartannat gathörn. Jag gillar det även om det är ett väldigt skarpt instrument. Inte lätt att spela på om man ser hur jobbigt det verkar vara för de som kan. Jag sa till en äkta skotte en gång att jag hade hört säckpipor under dagen och att jag gillar det. Då tittade han helt allvarligt på mig och svarade: - Åh, här skjuter vi dom!
Kan köpa att man nog blir lite trött på dem i bland. Tänk att ha en lägenhet i centrala stan och ha dessa blåsare utanför fönstret.... Hm.


Promenad i ett soligt Edinburgh.


Härlig utsikt vid Loch Lomon. Tror jag den heter. Vackert var det i alla fall.


Stirling Castle. Känt från slaget med William Wallace.



Vi var även på skogsmässa och fick se ett stort antal Ponsse maskiner igång. Och lilla jag fick till och med åka med i en ny skördare som heter Skorpion. Den har verkligen fått rätt namn, den rör sig framåt som en skorpion, krälande slingrande längs marken. Helt fantastisk maskin. Denna mässa var väldigt bra tycker jag. Inte massa försäljare av grejer och kläder etc utan de maskinmärken som var där hade med sig maskiner och körde, det var det hela. Nästan, det fanns såklart lite tillbehör också. Som slip för kedjor etc. Men det var kul och fascinerande att kunna stå på en punkt och blicka ut över flera olika sorters maskiner på samma gång som avverkade och skotade.  Intressant.


Denna gång vågade vi oss på att äta Haggis. Och det var riktigt gott. Har fått för mig att det inte är något för mig men det smakade bra och var otroligt mättande. Bra husmanskost.


En av höjdpunkterna under dagarna där var att besöka Maggies Cancer Caring Center inne i Edinburgh. Tillsammans med Patrik. Det var riktigt mäktigt ska jag säga. Jag har ju läst och sett så mycket bilder från detta hus så det kändes så stort att få besöka det nu själv. Och så gott att Patrik var med. Vi fick träffa och prata med chefen och även en anställd och en volontär. Alltid lika glada och inspirerande, väldigt tillmötesgående oavsett hur stressigt det skulle kunna vara. Proffsiga med andra ord.
Detta center är ju det som öppnades först av alla, 1996. Ett år efter att Maggie Keswick Jenks hade dött i sviterna av cancern. I detta centra kommer det cirka 90 besökare varje dag!!!! Otroligt så bra. Så många människor de når och kan hjälpa. Både som sjuka men även som anhöriga och vänner. Ja, det här låter så otroligt spännande. Jag lobbar vidare här hemma så får vi se om jag får napp någonstans i processen. Om någon förstår det stora i detta och vågar satsa tid och pengar......


En mäktig upplevelse att stå vid statyn från denna kvinna som åstadkommit så mycket. Jag är djupt tacksam.


Vi bodde så vi kunde se lite av slottet i staden. En förmiddag sköt de med sina kanoner ett stort antal skott. Jag vet inte varför men small gjorde det. Och rök gjorde det. Kanhända om de sköt för att minnas någon gammal kung eller riddare....vad vet jag. Detta land har en oerhört stor historia som de värnar väldigt  om. Var man än är, i restauranger eller på stan, så finns det monument, statyer eller texter som minner om gamla tider. Ett stolt folk är det.


Titta noga så ser du röken från kanonerna från slottet.

Ja, nu blev det i alla fall en liten resume´från senaste veckans  händelser.
Nu måste jag återvända till plikterna. Kommer snart tillbaka. 




söndag 11 maj 2014

Kryssning till Mariehamn

Så är vi hemma igen. Efter ett trevligt dygn ombord på Viking Line färjan Cindirella. Välbehållna och nöjda. God mat och trevlig sällskap, rolig underhållning och bra hytter. Helt enkelt bra.

Vy från vårat hyttfönster, flera meter över vattenytan.

Ja tänk, det är nu nära tjugo år sedan Estonia sjönk. Och jag har åkt båt flera gånger sedan dess. Men än idag kan jag slås av en viss fasa då jag går omkring i båtar av dessa modeller. Min kära morbror Ingvar blev ju kvar på Estonia, ja det är vad vi har fått acceptera i alla fall. Har aldrig fått hem honom. 
Trots att det är så många år sedan den fruktansvärda tragedin inträffade så är minnena så starka ännu. Jag kan än frammana känslan av rädsla och frustration över att inget kunna göra. 
Och speciellt tydligt blir det då jag går på bildäck eller då jag vistas i trappuppgångar och vestibuler. Då har jag alla möjliga bilder i mitt huvud, bilder som jag själv har skapat till största delen. Knepigt. Det måste vara en väldig bearbetning för människor som varit med i dramat, att åka båt igen. 
Kanske blir det också lite mer tvetydigt för mig då han och jag åkte med just Viking Line en gång då jag var i tonåren. Det jag minns främst från den resan är hur vi går i Taxfree shopen och jag får handla massor med godis. Han frågar om jag tycker om sötlakritspipor vilket jag älskar.....ja men då köper han sådana till mig. Han frågar om jag gillar alla möjliga sorter och helt lyrisk svarar jag ja och han handlar godis till mig. Minns speciellt de där sötlakritsgodisarna i stavar med en lite småsyrlig citron kräm i, med papper runt om varje, sådana köpte vi också.
Ja han var snäll och alltid lika omtänksam och mån om att man skulle trivas och ha det bra. Minnen som är jättemysiga att frammana.
Bättre att tänka på de minnena.
Och vilken ynnest att ha fått ha en sådan morbror. Över huvud taget så kan jag ibland bli så enormt glad och tacksam över släkt och vänner som finns eller har funnits. Jag känner mig så rik. Livet har gett mig så mycket gott. Och minnen kan ju aldrig någon ta ifrån oss. Dofter som finns sedan barndomen till exempel från min mormors kök, de kommer jag alltid att kunna bära med mig. Liksom bilder i huvudet av min mormors händer, knotiga efter allt slit. Ja, bilder av min mammas och pappas händer, händer som är märkta av arbete och säger så mycket om deras liv. Händer är fascinerande och är nog bland det första jag tittar på då jag ser människor. Händer är så personliga.
Ja, nu ska jag inte bli för konstigt lyrisk här. Dags att komma tillbaka till verkligheten. Att använda mina händer och skapa lite middag skulle vara bra. 
Önskar dig en fortsatt bra helg.




onsdag 7 maj 2014

Min man har fastnat i tryck!

Ja idag är han med i annonstidningen Boulevard. Ett stort och fint reportage tycker jag.



Jag lyckades inte få in reportaget här på min blogg. Vill du läsa så kan du söka Tranås Posten och vidare ladda ner annonstidningen Boulevard. Där kan du läsa hela reportaget om min käre make och företaget. 
Bra jobbat Patrik.

tisdag 6 maj 2014

Men se det regnar.

Ja det regnade redan vid halv sex då jag klev ur sängen. Så något  målande blev det inte idag. Men min kropp är faktiskt tacksam för det. Kändes gott att inte slita och måla idag. Så jag försöker tänka positivt och är glad för regnet på mina växter och nya fruktträd. Det behövs verkligen regn, det är snustorrt i markerna. Penslarna och färgen finns kvar till en annan dag.

Jag pratade med min goa faster i telefon tidigare idag- Blir lika glad varje gång jag hör hennes röst. Minner om min barndom. Och nu har jag precis packat en sago-bok till min kusin i Värmland. Hon kan behöva en liten saga mitt i allt arbete hon gör bland förskolor och skolor.

Och så tog jag tvärt av och ringde en annan go före detta arbetskamrat. Är så skönt då det blir av, det som man länge tänkt göra. Och som vanligt var det roligt att höra hennes röst också. Hon kom till och med ihåg att jag hade ringt henne på julafton för två jular sedan, hon hade sett ett okänt telefonnummer på presentatören och senare förstått att det var jag som testade att nå henne. Så ibland gör det nog gott att ta sig tiden att ringa , kanske den man minst anar blir väldigt glad just då.

Ikväll är det schlager tävling. Uttagning till finalen. Blir spännande att se hur det går för Sanna. Hoppas hon tar sig hela vägen till final. Det mystiska idag blir väl diskussioner om huruvida röster ska räknas från Ukraina och Ryssland, vilka röster kommer från vilka osv..... Mysko.
Nu ska jag äta lite och sedan ut på nästa uppdrag. I regnet. Sydvästen på.  Känner mig lite som pippi Långstrump. Sydväst och gummistövlar, det är nog mina favoritplagg.

Önskar dig en fortsatt bra dag.
Och Lycka Till Sanna.

måndag 5 maj 2014

Håll tummarna nu

Ja jag hoppas och ber att vädret ska vara bra någon dag till. Vi har inte målat tillräckligt mycket än på kyrkan så jag önskar uppehåll i morgon med. Vore toppen. Hoppas hoppas hoppas, kan inte mera göra än så.
Härom dagen kände jag mig som en orkide´! Hur man nu kan göra det.
Kolla ska du se.

Alltså, den här orkiden har alltid varit vita blommor på. Har blommat flera gånger men alltid med vita.
MEN så härom dagen får jag se hur den nu fått även gula blommor! På samma stängel. Det har jag aldrig varit med om tidigare.


På vilket sätt är jag lik orkiden då? Nja, alltså egentligen var jag ju mörk i håret förr. Innan jag blev sjuk och fick nytt hår vill säga. Men då det nya kom var jag vit i håret, riktigt vit.  MEN nu kommer det mörkt underifrån! En salig blandning, ingen ordning med något. Inte ens håret är som det borde vara. Eller? Ja, somliga tror att jag har gjort slingor och färgat o grejat men det har jag verkligen inte gjort. Jag är som jag är. Dock inte alltid sådant här hårtrassel.

Bra att måla med vit färg idag på kyrkan i alla fall. Med tanke på håret alltså. Lätt att få lite dropp i huvudet då man målar under takfoten....

Nu ska jag snart sova och hoppas få vakna till fågelsång och blå himmel i morgon. Den som lever får se.

söndag 4 maj 2014

Trädgårdshelg

Nu är jag trött med rätt till det kan jag säga. Känner mig som riktigt gammal och sleten i kroppen. Har jobbat frenetiskt stor del av helgen i trädgården och nu ikväll blev jag så klar. Underbart skönt.
Då vi flyttade hit till Målviken blev det akuta rabatter för att få rädda växter och planera upp det hela. Så nu i vår har jag kunnat plantera om och göra rabatter som jag vill ha dom. Grävt och jordat, täckt med flis osv. Och är så glad och nöjd. Det är något magiskt med trädgårdsarbete. Fast det sliter och man är helt slut i kroppen så är det alltid lika fascinerande att sätta spaden i jorden och flytta omkring på växterna.

Tulpaner.....


....i långa rader.....


...i olika färger. Satte mängder med lökar i höstas och nu blommar det för fullt.


I rabatten längs altanen har jag nu Mozartrosor och lila violer. Underbart. Nu är det bara att vattna och njuta.

Jag har inte bara jobbat i helgen om du trodde det. I går var vi bjudna på femtioårsfest då en kompis och släkting till Patrik firade. En jättetrevlig fest med musikunderhållning av liveband och massor med roliga tal. En eftermiddagsfest.

Nu laddar jag för en ny vecka. I morgon blir det kontoret först och sedan ska jag till kyrkan och måla vidare. Bra väder i morgon men sämre senare i veckan ser det ut som.
Hoppas vi alla får en riktigt bra vecka.
Nu ska jag skriva några rader till en tjej på landstinget i Jönköping. Reka vidare hur vi kan komma vidare i framtidsplanerna om centret för alla cancersjuka. Jag har inte gett upp ännu i alla fall.