Translate

måndag 31 augusti 2015

Augusti månad närmar sig sitt slut

För alltid! Ja, aldrig mer kommer dagen den 31 augusti 2015 tillbaka. Aldrig. Nu är augusti snart slut och hösten gör entre. Den fina och vackra, med alla vackra färgskiftningar och frisk luft. Ja, jag gillar hösten.
I lördags kväll var vi ute och pyrschade bock som man säger. Vi smög ut ett par timmar innan skymning, smög tyst tyst ut i markerna för att få se något vilt. Och jag såg. Då jag kom ut på  ett litet hygge såg jag rumpan på ett rådjur som hoppade raskt iväg från mig.
Jag fortsatte att smyga tyst och försiktigt, fram mot ett torn mitt på hygget. Det är ganska kuperat där så man vet aldrig vad som väntar bakom krönet.
Då jag var ett par meter från tornet ser jag honom! Den fina bocken. Där står han, längst ner i hörnet mot skogen. Jag ser bara huvudet men kan se att det är en fin bock. Och strax visar det sig att han inte är ensam heller. Han har sällskap av en get. Så trevligt.
Vi kör samarbetet bocken o jag, då han vänder bort huvudet från mitt håll tar jag ett steg närmare tornet. Då han ser mot mitt håll står jag blick stilla. Då han vänder sig bort mot geten lyfter jag bössan för att se på honom i kikarsiktet. Jag förstår tidigt att jag inte kommer att kunna skjuta därifrån jag står, ser i princip bara huvudet fritt. Så jag får njuta av deras skepnader.
Efter en stunds utskällning så tar de det gemensamma beslutet att hoppa in i skogen igen. Så var det med det. Men njutbart var det. De var så fina.
I morgon skall jag till marknadsplatsen för att märka ut platserna till knallarna. För på torsdag är det dags igen. Årets stora tradition med Adelövs Marknad. Dagen då det kommer ca 40-50 000 personer för att umgås och handla och äta och åka karusell och kasta pil och ja, allt vad man nu gör på marknader. Hoppas vädret blir bra även detta år. Det brukar vara bra.


Här är en bild från båten en kväll i augusti. Vi kämpar på med kräftfisket, även om det är magert i år. Och blåsigt. Det har varit tuffa dagar att ro och hålla båten på rätt håll då burar skall vittjas och kräftorna ska mätas. Men det är roligt i alla fall. 

I går kväll såg jag på nyheterna om att Kina har lagt in förslag på att de vill bygga järnvägar i luften i Sverige! Tänk vad häftigt. Jag blev så full i skratt då jag som barn fantiserade om att det faktiskt en vacker dag skulle kunna vara bilar i luften i stället för på vägen. Fast jag tänkte mig nog mer som linbanor i luften , där folk kunde kliva in i små "vagnar" och åka kors och tvärs över vårt land! Ja, vem vet, Kanske blir det verklighet det med någon gång. Man vet aldrig. 

Idag har jag varit till bröstmottagningen i Jönköping och levererat vår cancerförenings sminkväskor. Vi ger varje nyopererad bröstcancerpatient en sådan. En rosa väska fylld med lite information om vår förening, med telefon nummer till personer de kan ta kontakt med om de vill prata med någon. Känns så bra att få göra en insats så här och veta att det kan betyda mycket för berörda. 
Jag var även in på A6 för att handla mat och lite annat. Blir lika ledsen var gång jag möter dessa människor som sitter utanför entren och ber om pengar. Ja, de satt föresten utanför sjukhuset också. Det är helt sanslöst vad samhället har förändrats på väldigt kort tid tycker jag. Jag mår så dåligt av att inte hjälpa alla människor som sitter med bedjande ögon. 
Jag har faktiskt vid ett par tillfällen gett något av det jag handlat. Vill inte ge pengar. Men inte lätt att stilla samvetet. 

Nu skymmer det snart på igen och jag ska ta mig en promenad med ett gäng glada hundar. Så ses vi här en annan dag.
Hoppas vi får en riktigt fin och härlig höst.

lördag 22 augusti 2015

Njuter av syrsors sång.

Äntligen! Som jag längtat.
Nu äntligen sitter jag på altanen, klockan är snart åtta på kvällen och solen har just gömts bakom träden på berget här bakom mig. Och syrsorna spelar sin ljuva musik. Helt fantastiskt.
Känns som jag har längtat efter denna kväll hela sommaren, att få sitta här och bara insupa lugnet och naturen omkring mig som sakta släcker ner efter en dag i fullt solsken och värme.
Jag är ensam. Helt ensam. Ja, mina djur har jag ju som sällskap förstås. Men Patrik är på jakt i Jämtland så jag är ensam så till vida. Och jag känner ett så oerhört lugn. Lugn i att vara trygg i den natur som jag omges av.
Förutom syrsors sång hör jag vågor som skvalpar in mot stranden, vågor som kommer till av båtar som passerar längre ut på sjön.  Jag hör en och annan fågel som säger godnatt och tackar för en fin dag. En dag då det passerat många goa läckerheter i luften, nu fylls luften av små insekter som säkert smakar gott.
Jag hör en och annan båt, dess motor som drar upp i varv och släpper av.
Klockan sex hörde jag kyrkklockorna i Örserum som slog sina underbara slag. Det är nog det vackraste ljud jag vet, just klockors klang. Har du tänkt på så mycket just det ljudet kan betyda för oss. Både glädje och sorg.
Ja, jag hör till och med någon röst i en högtalare långt borta någonstans. Måntro är det fest på Smålandsgården i Örserum? Kanske är det bröllop?
På radion hör jag en kör fylla högtalarna med ljuva stämmor.
Helt enkelt fantastiskt.
Och så är det doften! Det kommer små brisar av ljuvlig doft av lilja. Vid sidan om altanen blommar nu en av alla liljor, en trädlilja. Jag räknade i går till trettioåtta utslagna liljor, allt detta utifrån fem lökar. Nog är det väl fantastiskt så säg?!

Den tionde augusti i år var det fem år sedan jag fick min sista behandling. Är jag friskförklarad nu? Det är en fråga som jag ställer mig gång på gång. Jag invaggades ju i den tron att efter just fem år skulle det till en större läkarundersökning och koll att jag var fri från cancern, Att jag har besegrat den. Den tron har jag levat med i fem år. I fem år har jag svarat på frågan från folk att, ja efter just fem år skall jag kunna bli friskförklarad.
Nu talade jag med en helt underbar sköterska på onkologen i Jönköping häromdagen, i ett helt annat ärende. Frågade då om jag kommer att kallas? Om jag kommer att få träffa en läkare och höra orden att jag är friskförklarad?
Men nej, så verkar inte fallet vara. Så är det inte längre. Så kanske det var då, för fem år sedan. Men inte nu. Nu kommer jag att få en kallelse för mammografi framåt hösten. Precis som tidigare år. Och efter det så väntar ett antal veckor av väntan på ett skriftligt besked om att allt är okay.
Jag är väldigt kluven i detta. Jag är TACKSAM och böjer mig av vördnad för att jag får den undersökning och uppmärksamhet jag får. Jag vet att det inte är alla förunnat.
Men jag är ändå kluven.
Kluven i om jag är friskförklarad eller inte. När blir jag det? Blir jag någonsin det?
  Ja, detta fenomen med cancer, det är något knepigt i det. Ett skimmer av förföljelse livet igenom känns det som. En dimma som man får ta sig igenom för evigt känns det som.
 Men jag får ställa om skutan. Jag får i stället tänka att jag ska vara tacksam att jag har full möjlighet att söka stöd och hjälp om jag behöver det. Jag är ju fri att ringa och önska tid med läkare närhelst jag så vill.
Det jag kanske saknar, om jag ska rannsaka mig själv, är nog ändå att höra någon klok människa säga att jag är frisk. Att  Ja, du har klarat av att besegra cancern. Så här långt.
Ja, det vill säga efter höstens mammografi........
Ja, ja, vi tar det en annan dag.

Ikväll njuter jag av stillheten och harmonin i min tillvaro.
Jag slänger mig ut på djupt vatten. Jag tänkte från början av min text här lägga ut ett par filmer som jag gjort.
Men det blir istället en tacksamhetens "film" där jag delar mina tacksamma tankar med dig. Väldigt personligt. VÄLDIGT  personligt. Jag hoppas du ska förstå mina starka tankar som ligger bakom denna spontana tacksamhet, Tacksamhet till livet, till det jag får uppleva, ja till LIVET.




Önskar dig allt gott och var rädd om dig. Ta tillvara dagen IDAG. Du vet inte vad som väntar i morgon. Eller dagen därefter. 
Men dagen idag, den har du.




måndag 10 augusti 2015

Min andra femårs dag!

Ja, idag var jag nära att hissa flaggan i topp då jag klev ur bingen och kunde strosa ner till sjökanten och bara njuta av stillheten.. En magisk morgon.
Varför flaggan?
Jo, idag firar jag mitt livs andra femårsdag.


Idag är det på dagen fem år sedan jag fick min sista strålbehandling efter svängen med bröstcancer.
Idag är det fem år sedan jag lämnade strålnings avdelningen på sjukhuset och styrde bilen trött men väldigt glatt hem, hem för att möta framtiden. Hem för att se hur håret kom tillbaka allt mer för varje dag som gick. Hem för att känna hur orken sakta kom åter.

Och tänk att jag sitter här idag.
Nu med hår på huvudet, grått och vitt, stortrivs med det. Jag är så tacksam att jag är här. 
Så tacksam för allt jag fått vara med om sedan dess. Tacksam för alla nya vänner som kommit i min väg sedan dess. Alla upplevelser och intryck.


Skräddarna sprang snabbt på vattenytan denna morgon. De glimmade som guld mot vattenytan.



Du må tro jag blev glad då jag i rabatten möter en ny sorts lilja som slagit ut, just idag. Det doftar lång väg och jag får stanna  upp och bara njuta av den fantastiska doften och beundra dess kraft. Tänk så många tunga knoppar och stora blommor, från dessa små knölar som jag planterade i höstas.


Magiskt.


I en rabatt står Astrid Lindgren rosor och Nina Weibull sida vid sida och sprider sin fägring.


Ja , så här glad är jag idag!
Ser ut som jag ska frossa i massor med mat men vi var faktiskt två om maten då den här bilden togs. 

Nu ska jag bege mig ut och leverera kräftor. Augusti månad innebär kräftfiske här på gården. Tillgången är jättedålig i år, tyvärr. Tror allt är försenat pga det kalla vädret. Men några kilo har vi fått i hop i alla fall. 
Önskar dig en fortsatt fin dag. 




söndag 2 augusti 2015

Augusti är här


Ja, nu är augusti här. Och tänk att det blev en dag med sol och skapligt varmt som inledning. Jätteskönt. 
Denna lördag svepte förbi i rask takt med olika göromål. Inga fritidsproblem inte.
Kvällen njöt vi i alla fall tillsammans med goa vänner. Vi tog en liten båttur på sjön tillsammans innan vi lagade mat.





Vad blev det då att äta? Jo, det blev färska kantareller som våra gäster hade med sig.  Jag stekte dom tillsammans med gul lök och bacon. Efter det stekte vi potatisen och så köttet. Dagens kött var älgfile som vi hade liggande i egen marinad några timmar innan. Lite grönkål och ost i skivor till detta. Lite timjan på det sista och så njöt vi av läckerheterna. Det är så kul att laga mat på Murikan. Och blir så saftigt och gott.
Till kaffet njöt vi av färska hallon och glass.

Jag måste väl avge lite rapport också angående våra fem sval ungar. Hur har det gått? Jo, de växer och flyger för fullt. Jag trodde faktiskt att de skulle lämna boet och flyga bort från gården direkt. Men icke. Nej, de gillar ju altanen såklart. Detta resulterade i att då de lämnade sitt bo tog de istället sikte på "pinnen" som jag har över bordet på altanen, i taket,där satte de sig på rad och myste och diskuterade framtiden. Med den följden att de även gjorde sitt där de satt. Alltså på bordet. Jag fick skydda allt med plast och jag har skurat och fejat. Men nu har jag tröttnat. De är ju klara att flytta utanför altanen så häromdagen svepte jag in pinnen i fiberduk så de inte kan sitta där mer. Och så satte jag en låtsas uggla på bordet! Nu är altanen ren och fin, samtliga svalor tillbringar sittande tid på antennen på taket istället och de verkar trivas väldigt bra där med. De flyttar till högre höjder med andra ord. Med fin utsikt och gott om mat.
Ja, vi får väl se hur man ska göra nästa år. Jag anar att de kommer tillbaka nästa år. Men frågan är om jag vill "jobba" med detta då? Vi får se. Hur som helst har det varit väldigt mysigt att följa deras uppväxt. Och det verkar som de är glada och trivs bra här. Kul.

Idag är det söndag. Vi ska flytta djuren till nästa bete på en annan gård. Alltid lika spännande och jag hoppas de ska följa med oss snällt, allihopa. De kommer att gå på stigar i skogen de aldrig gått på tidigare. Men nu efter dessa veckor här har de ju lärt känna våra röster och förstå att vi leder dom till nya goda gräs. Hoppas jag.

Veckan som kommer vet jag ser lite annorlunda ut. Varför? Nja, det får jag återkomma till. Men jag hoppas att det blir en bra vecka hur som helst. Att det ska löpa på bra och framförallt att det ska bli roligt. Vi får se.

Ha det så gott alla vänner.