Önskar er alla ett riktigt bra 2015.

Nyårsafton, solen lyser från en blå himmel, bara några dimmiga molntussar dansar i rymden. Snön ligger fortfarande vit och ren utanför mitt hus. Jag sitter med fötterna i en hink med varmt vatten, sköööönt med andra ord. Riktigt skönt.
Idag är dagen då man ska summera året som gått. Vad var de lyckligaste stunderna och vad var det tragiska? Vad präglas årets av, något särskilt?
Ja, om jag ska börja med de roligaste minnena så är det förstås vår fantastiska resa tillsammans med grabbarna till Marocko i höstas. Helt magiskt och fantastiskt, en resa vi aldrig kommer att glömma. Senast i går kväll tittade vi på alla bilder via tvn tillsammans med svärmor och svärfar. Svårt att återge upplevelsen via bilder men i alla fall en liten inblick i det vi var med om.
Så var det mitt femtionde levnadsår också. Firade med närmaste familjen i maj och så hade vi vårat häftiga 100 årskalas i augusti. Jätteroligt och även det en fest vi sent ska glömma. Kanske mycket pga den icke så roliga grisen vi tänkt grilla och bjuda folket på men som i sista minuten fick bytas ut mot köpta fläskfileer och vätternröding! Ja, allt blir inte alltid som man hoppas och planerar. Så är livet. Mätta blev alla i alla fall och som sagt, en fest vi inte glömmer.

Min önskepresent på plats, Är så oerhört glad för den. Vacker idag också med ett snötäcke som skydd och hängande istappar som sakta släpper droppe för droppe från sig. 

Året 2014 har förstås präglats mycket av mitt och tjejernas idoga arbete framåt i vår vision om ett #HjartatsHus. Många roliga och inspirerande möten har vi varit med om och vår förhoppning är såklart jättestor inför nya året.
2014, ett år då jag är tacksam för de mina som lever och mår bra. Mor och far som jag inte får träffa så ofta jag skulle vilja göra, men som donar på och grejar i sina trädgårdsland, bakar sina tunnbrödskakor osv. Ja, jag är så tacksam att de har varandra och att livet är förhållandevis gott mot dom.
David som har sitt hus och arbete , att få dela tid med honom titt som tätt är en ynnest och jag är lycklig och stolt i hans närvaro. Stolt .
Oscar som öppnade sitt Haga Tårtcompani och Bageri i januari och redan efter ett par månader blev nominerad till white guide och dess fina utnämningar. Många smaksensationer har han skapat och fler lär det bli. Lycklig och frisk är han och hans familj.
Vår familj har utökats med en ny medlem, vår goa jämthund Zita. Ännu en kelig hund som ger oss glädje och mys i stora mått.
Min käre make som kämpar på med arbeten och diverse projekt. Vi har fått ett år till tillsammans friska och hela. Det är stort.
Jag har fått må allt bättre till kroppen tycker jag. I måndags var det fem år sedan de opererade bort cancern ur min kropp så hösten 2015 ska jag fira femårsjubileum som frisk! Det är stort.
Ja, det är ju så, att jag tar inget för givet längre. Längs vägen möts vi av krockar och smällar av olika karaktärer. Det är inte givet att få vara frisk eller klara av att leva med sjukdomar hur länge som helst. Nej året 2014 har också smällt mot oss. Vi har förlorat flera vänner som har varit tvungna att ge upp sin kamp om att få leva ett värdigt liv. Vänner som lämnat fotspår efter sig som vi alltid kommer att märka av på olika sätt. Om inte alltid rent synligt så finns det fotspår i våra hjärtan som vi kan ta fram när vi önskar.
Livet är grymt och inte rättvist. Det sägs så ofta och nog är det så. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Så är det. Ingen vet något om morgondagen, inte ens nästa minut.
Med andra ord så känner jag tacksamhet. Tacksamhet för de människor jag har fått lära känna, de som inte längre finns bland oss men ändå har lämnat så djupa och märkbara spår efter sig. Tänk att jag fick ta del av deras resa på jorden, olika mycket såklart. Vissa mer än andra.
En av dessa vänner sa till mig en gång : "Vi har bara jorden till låns en liten liten period av dess flertusenåriga historia. Vi ska vara tacksamma som får vara en del av historien och göra det bästa av det ansvaret. "
Tack för de orden. De bär jag med mig så länge jag finns kvar här på jorden.

Nu vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År. Önskar och tror att vi ska få ett bra år tillsammans. Var rädd om dig och ta väl hand om dig. Du är värdefull.

Nu ska jag ta upp mina blöta och mjuka fötter. Nu är de nog rena inför nya året.... Kram

God fortsättning

Inte många timmar kvar nu av år 2014. Och som alltid så tänker man tillbaka med nya erfarenheter och upplevelser att lägga i minnenas ryggsäck. Och som vanligt så hoppas man på ett bra år. Ja kanske till och med ett bättre år.
År 2014, vad har då det innehållit? Ja, mycket ideellt arbete för min del. Väldigt mycket ideellt arbete. Min vision om ett #HjärtatsHus driver mig vidare. Men jag får erkänna att jag nu är väldigt trött. Trött på att tro och hoppas att det ska bli verklighet av visionen. Men ändå kan jag inte låta bli att hoppas och tro såklart. Det bara måste bli något bra av detta. Det är för bra för att glömma bort och lägga alla mina anteckningar och dokumentation i en byrålåda och låta det falla i glömska. Det är för bra.
För många timmar har jag och mina kollegor lagt på denna vision för att vi bara skulle lägga det åt sidan. Så är det med det.
Väntar nu varje dag att det ska komma ett reportage i Tranås Tidning. Skulle vara runt juldagarna och de dagarna har väl varit nu såvitt jag förstår. Så nu hoppas jag verkligen att det står något om det i morgondagens tidning. Annars vet jag inte vad. Då måste något ha hänt.
Sedan blir det väl till att vänta tills efter alla helgdagar är över tills vi får börja jaga de vi vill nå och höra om vidare arbete framåt. För framåt ska vi. Så är det.
Vilken peppning detta blev då! Bara skriver av mig.
På sistone har jag tyckt det oviktigt att jag över huvud taget engagerar mig i min blogg eller andra mediala forum med för den delen. Känns som inget händer i alla fall.
Öppnar inte bloggen varje dag längre som jag gjorde tidigare. Men se de gånger jag öppnar så blir jag alltid glatt överraskad. Där är ni , ni trogna läsare som följer mig dag ut och dag in. Trots att inget nytt är skrivet. Eller? Ja, det är i alla fall ett antal läsare som är inne varje dag, det ser jag på statistiken.

Här en vacker vy från min gård, vår kära gärdsgård fick klä sig i vinterskrud lagom i juletid. Just på julaftons eftermiddag så föll snön och har sedan dess legat vit och fin. Helt underbart. Tänk så fina fördelar det är med lite lagom snö. Framförallt ljuset som det ger. Till exempel på kvällen då jag ska ut med hundarna på kvällspromenad, nu med lite snö på backen ser jag ju var jag sätter fötterna någonstans. Vilket jag inte gör utan snö kan jag säga. Väldig skillnad. Dessutom är det rena tassar som kommer in i huset efter promenaden.

Nu ska det slå om igen har jag hört, en dag i sänder. snart sitter jag väl här i mörkret igen. 

MEN nu har det vänt. Nu går det mot ljusare tider. Dagarna blir längre och längre. Så är det.

Har du haft en bra jul då? Hoppas det. Vår har varit alldeles förträfflig. Mysigt att umgås och njuta med familjen. Mätta har vi varit varje dag.

Precis som tidigare år var vi överens om att inte ha så mycket julklappar och precis som vanligt så satt vi och delade massor med paket i alla fall.
MEN hörni, det har hänt något. Finns ordspråk som säger att det var bättre förr och jag är faktiskt sugen på att hålla med. I alla fall då det gäller julklappspapper. Hallå, det är ju helt sanslöst vad dåligt dagens omslagspapper är, Inte meningen att man ska vika in hörn och klippa och hålla på, det går ju så hemskt lätt sönder. Går åt massor med tejp för att laga pappret man just slagit in klappen med. Kanske är det som är meningen föresten. Tejpen kanske är framtiden, det är den vi ska använda oss mera av. Den tjänar tillverkarna mera på kanske än papperstillverkarna? Ja, inte vet jag. 

Tycker du att jag är hit och dit i mina tankar nu? Det tycker i alla fall jag. Och jag får erkänna att jag sitter och sneglar på tv programmet Historieätarna samtidigt. Ett fascinerande program som jag önskar jag hade fått ta del av under historieundervisningen under skolåren. Tala om bra skolmaterial. Eller?

Nehej, nu ska jag stänga locket till datorn för denna gången. Ha en fortsatt bra kväll nu så ses vi en annan dag, hoppas jag. 

God Jul önskar jag dig.

Ja så är det dan före dan före dan före dopparedan. Tänk vad tiden går. Sitter i soffan trött och nöjd med helgens skurande och städande. Hade inte planerat att dra igång sådan storstädning som det blev. Men det vill till att passa på då andan faller på. Drog igenom några garderober också och har möblerat om uppe i hallen. Då vi renoverade vårat hus här för två år sedan var ju planen att vi skulle kunna sitta där uppe och läsa och mysa och njuta av utsikten mot sjön. Men se så långt kom vi inte. Nog för att det stått ett par fåtöljer där men det har inte känts färdigt att sitta där och mysa. Nu packade vi upp min käre gamle vän, stereon som jag fick av mor och far i början av sjuttiotalet! Så mysigt och härligt. Har inte fått till skivspelaren ännu men hoppas att få liv i den igen också Har packat in mina vinylskivor och det kändes verkligen häftigt. Så där blev vi sittande halva natten Patrik och jag, lyssnade på gamla låtar och pratade. Jättemysigt.

Idag tog vi en promenad i skogen och hämtade oss en gran. Då lärde jag mig något nytt, Patrik visade mig hur frosten kan ställa till det i backen. Har ju hört om det men aldrig sett det så tydligt. Kolla här...

Svårt att se på bilden kanske men det här gruset har rest sig, lyfts, flera centimeter uppåt. Vilket leder till att det blir luftfickor under gruset. 

Här nere ligger det en sten, i en håla långt under gruset! 

Hörde idag om en jakthund som hade varit på jakt under dagen och kom hem med totalt trasiga tassar och då funderar de på att det är just detta fenomen som har ställt till det för hans tassar. Mycket troligt. Det blir ju jättevasst och frasigt detta.

Frostskadade plantor i skogen förstår jag också lite mer av allvaret med då frosten alltså kan lyfta hela plantan och rotsystemet. Inte bra inte.

Så vill jag önska dig en riktigt God Jul. En fridfull jul. Var än du befinner dig på jordens yta.

Dagens Lucia.

I huset doftar det gott från en sjudande köttsoppa som står på spisen och gonar till sig. Mackorna är bredda och klara. Kaffet är klart. Korgen med porslin och annat är packad och klar.
Sopplunch på gång för ett tiotal gubbar som har kurs. Idag är de en del utomhus så då tänkte jag att varm soppa kan smaka bra. Så klart är den gjord på älg, vad annars.
Fick i går senaste numret av Cavalierbladet. Och vem ser jag där på en av sidorna om inte:

.....Moa min Moa.

Kul tycker jag. Jag hade själv skickat in bilden så det är väl inget underligt med det.

Idag är det dagen före lucia. Överallt i vårat land tågar väl luciatågen som bäst fram genom skolans korridorer och kyrkor. En av luciorna är i år min son! Jo, det är sant. Min son Oscar är Lucia idag. Ja, mycket ska man då vara med om. De hade omröstning på Haga Tårtcompani och Bageri för alla kunder och andra som gick in på hemsidan.... Oscar vann så idag får han uppleva hur det är att vara i blickpunkten. Ja, som jag förstår det så har han kronan på sig bland bullar och plåtar. Ha ha, ja man har ju inte roligare än man gör sig.

Söt eller hur? Och GLAD.

Oscar och Anna.....Anna som tärning som Oscar sa då han och hans lillebror lussade då de var små. Oscar var lucia då med och David var tärna, Oscar sa: "Här är jag Lucia och han är tärning!"

Önskar jag vore närmare Stockholm så jag kunde smita in och smaka på godsakerna de har att erbjuda. Man blir ju totalt snurrig och sugen på allt de visar på facebook osv.....

Men som sagt, här blir det köttsöppe idag.....

Nu ska jag dra iväg med soppan, balansera ett par mil i bilen utan att spilla.....

Önskar dig en fin tredje advent. 

Andra advent

Tiden går. Ja, nu har vi redan kommit till andra advent. Jag skriver inte så ofta i min blogg längre, av olika anledningar. Främst för att jag inte har tiden och engagemanget som det kräver.
I ugnen står nu en gratäng och gottar till sig. Till den ska vi idag äta en köttgryta på nöt faktiskt. Inte så vanligt då vi mest lever på älg känns det som.
Ute blåser det, känns som vinden tilltar alltmera och det ska det väl enligt meterologerna göra, så det är i sin ordning. Men vad gör väl lite vind på det här sättet , om man jämför med Filippinerna som än en gång blir drabbade av stormar. Suck, detta stackars folk som försöker resa sig gång på gång på gång.

I går försökte vi oss på vildsvinsjakt i de småländska skogarna. Det närmaste jag kom gris var dock detta bök i marken!

Dock var böket väldigt färskt. De måste ha varit där sent under natten, tidig morgon, efter att snön slutat falla. Så de var säkert inte långt borta.

Hur som helst kom ingen gris i skottläge för någon av skyttarna och vad jag förstår var heller inte hunden så intresserad av deras sällskap. Bättre lycka en annan gång. Ja, gladast var väl grisen....

Fotade lite medans jag stod där i skogen och blev blöt i nacken av regnet som strilade ner från skyn. Nog är det vackert så säg. 

Ja, man hinner tänka ganska mycket då man står på pass timme ut och timme in. Stundtals hör man på radion att det närmar sig passkytten och då torkar man linsen på kikarsiktet än noggrannare. För att i nästa stund slappna av lite mera.  Och fundera. 

Igår kan jag väl ärligt säga att jag mycket funderade varför jag i allsin dagar ställer mig där? Vad gör jag där? När jag har så mycket annat att göra. Och med tanke på vädret som inte var det roligaste. Jag har en jakthatt, som jag för övrigt trivs väldigt bra med. Med brätten runt om och jag kan vända på överdelen så vips går den från grönt till orange så jag syns bra på passet. 

Men det är bara det att i skarven mellan själva hatten och brättet så regnar det liksom in vid dåligt väder. Tänk då att stå där i skogen , känna regnet smattra mot hatten och känna att sakta sakta börjar det bli svalare runt kalotten. Och med tiden börjar man känna en viss form av väta i denna ring. För att slutligen känna hur vattnet börjar sprida sig längs kanten och ut i håret, ner mot nacken. 

Det är ingen skön känsla kan jag tala om. MEN det är helt frivilligt, ingen som tvingar ut mig. Och definitivt inte någon som tvingat på mig hatten heller. Så det kan jag ha.

Hur som haver så var det väldigt gott med en varm dusch då jag kom hem igen. Tänk så bra jag har det.

Måste visa en bild på familjens nya kelhund också. Zita är så kramgo och kelig. Vill gärna ligga i knä och hålla tass och kela livet igenom känns det som,
Mys mys.
Nu är snart gratängen klar och plikten kallar mig till spisen. Önskar dig en fortsatt fin adventstid och var rädd om dig.