Auktion.

Vilken dag. Auktion i Björkenäs. Både grejer för utomhusbruk och innesaker. Mängder av prylar och ganska mycket folk. Många gjorde fynd. Jag gick en snabb sväng för att få en överblick över vad som kunde vara intressant. Såg en säckakärra och en båttrailer som jag tyckte såg intressant ut. Och tänk att jag köpte bägge två..... Underligt, lilla jag som var så blyg förr, nu tycker jag det är riktigt roligt att köpslå att buda....
Så blev det ett impulsköp också. En trave brädor! Vad tänker du nu? Han hon fått frispel fullständigt. Det tänkte nog Patrik då han läste mitt sms att jag köpt brädor! Men det var inte vilka brädor som helst. Det var utsågade plank från stockar, alltså med kanterna kvar och ohyvlade och roliga att sätta händerna i. Men det är klart att jag tänkte en o annan tanke då jag gick ut därifrån, var det klokt att köpa den högen? Men jo visst , det tror jag att det var. Jag gav 200 kronor för högen och detta kan vi bygga bord och annat roligt av. Torkat och färdigsågat. Det roligaste av allt är ju att jag nu kan lasta brädorna på båttrailern och köra hem rasket. Smart eller hur? Nästan lite dråpligt.
Nu ska det byggas.......

I går fixade jag rådjurshornet klart. Nu är det blekt och färdigt att montera på en sköld.

Ja, det ser ju egentligen ganska makabert ut. Men jag är nöjd med mitt arbete i alla fall. Kanske kan jag ta en bit av mina brädor och göra en egen sköld för montage??? Det vore väl originellt.

Nu ska jag slappa vidare vid tvn. 

Önskar dig en fortsatt trevlig lördag kväll. Och en skön söndag. 

En vanlig fredags morgons tankar.

Nu är det pinsamt igen. Härom kvällen såg jag ett program om äldrevården, sveriges bästa äldreboende tror jag programmet heter. Jag såg det förra omgången och nu kände man igen somliga av de gamla som bor där. Personal jobbar och sliter för att göra ett bra boende för de gamla. De gör verkligen allt de kan. De försöker att anordna aktiviteter till de boende, de sorterar bort onödiga mediciner osv.
Om jag fattade rätt finns det insamlat data som visar att varannan äldre boende lider av undernäring och varannan äldre är felmedicinerad! Hallå, vad håller vi på med? Sverige idag.
Så såg jag på nyheterna och får då se en man som är boende i Göteborg, han fick veta att han lider av cancer, en ovanlig sort i bukhinnan. Han är på tjänsteresa utomlands då det uppenbaras för honom och han får då till sig att vad glad han ska vara som bor i Sverige, där får han ju bästa tänkbara vård. Då han vänder sig till vården i sitt landsting får han till svars att de inte tänker skicka någon remiss eller operera honom utan de kan bara erbjuda honom pallitativ vård! Hallååååå! Sverige Idag?
Det fanns läkare i Uppsala som var duktiga inom denna sjukdom och andra landsting väljer att skicka remiss. Men inte hans! Det här är ju helt absurt. Det handlar inte längre om att ha tur då man spelar på bingo eller triss. Nej nu handlar det om att bo på rätt ställe vid rätt tillfälle för att få rätt hjälp. Nu handlar det om tur att få leva eller sorry, du får dö!
Som väl var hade denne man en privat sjukförsäkring och fick genom den hjälp. Det tog dock ett halvt år innan operationen så han kommer aldrig att bli bra igen. Men han fick ett par år till att ge till sin dotter.....Och förhoppningsvis längre än så.
Ja, nog är det underligt. Eller.
I går pratades det om på nyheterna att var tionde svensk idag har en privat sjukförsäkring. Om det är konstigt? Varför det är så?
Ja, jag kan bara gå till mig själv. Jag har en och känner mig lite tryggare med det. Men nog är det något stort fel i vårt system då vi alla betalar skatt som ska hjälpa oss till vård, till samma rätt till vård, men så betalar vi en gång till via en försäkring!

I tisdags kväll var jag på möte med landstingsfolk igen. Läkare och sköterskor mfl från länet som alla jobbar med bröstcancervården. Jag är ju med som representant för patienter och för vår styrelse i Jönköping. Intressant att följa hur de tar steg för steg mot att få en likvärdig behandling och bemötande i hela länet. Förhoppningsvis ska alla i länet få samma bemötande och tillvägagångssätt, möjligheter till hjälp.
Men samtidigt hör jag vibbar om centralisering! Vad är på gång måntro?

I går fick jag bud om ännu en medsyster som fått ge upp i kampen mot cancern. Ännu ett ungt liv har gått till spillo, alldeles för tidigt och för vidrigt. Jag sänder en tanke till hennes man och livskamrat som nu lämnas ensam. Ensam av de två. Men inte ensam i livet, då det är många omkring honom som jag hoppas hjälper och styrker så bra de bara kan. Jag sänder dig min tanke och medkänsla, jag tänder mitt ljus för dig nu.......

Så brinner mitt ljus för den lilla flickan som blev svårt skadad för drygt två veckor sedan, då hon skadade huvudet riktigt illa då hon på något sett kom i vägen för en häst, eller hur det nu gick till. Det vet jag inte. Jag vet bara att jag följer er, familjen, mina tankar är hos er ofta ofta ofta under mina vakna timmar. Då jag vaknar på morgonen så är tanken tillbaka hos er igen. Önskar er kraft i den situation ni befinner er i och jag ber om ett under att er älskade dotter ska bli återställd. Mer kan jag inte göra.........

Livet är inte rättvist. Verkligen inte rättvist.
Vägen vi färdas på är inte rak. Det blir väldigt svårt att hänga med i dess kurvor och illsvängar som uppkommer längs resans gång. Så är det. Det enda jag vet är att vi får ta hjälp av varandra. Och med en bön till vår Gud kan det kännas bättre.Tillsammans blir vi starkare. Tillsammans kan vi ge tröst.

Nog med klagan för idag. Fredag morgon, solen lyser, dimman lättar från sjön som ligger helt stilla. Som om sjön andas och luftar sig inför dagens sol och värme. Så vackert.

Den här bilden tog jag från blankeberg häromdagen. Berget är helt inbäddat av mossa och lavor. Vackert eller hur?

I går var jag hos David och målade på hans fönster. Ja , helst inte på rutorna förstås. Nu är det bågarna som gäller. Tänk vad lite färg gör under.

Min rådjurstrofe ligger i blekbad så ikväll ska det vara färdigt. Spännande att se. 

Då jag nyss tittade in på facebook får jag se en filmsekvens som en sk jägare lagt ut. Där han har ett djur fast i en fälla, med tassarna, och står och retar djuret... Vidrigt. Jag säger bara det . Vidrigt. Jag blockerade honom och jag skäms att han kallar sig jägare. Sådant där ska vi inte hålla på med. 

Hörde även att en jägare blivit svårt angripen av björn utanför Rättvik igår. Usch, ja ,det är inga små djur att hållas med. 

Nehej, nu måste jag väl sätta fart. 

Grönt besök på min veranda.

Ute öser regnet ner. Himlen är mörk och man kan ana åskan i fjärran. Och här sitter jag, torrt och varmt.
Tidigare i dag hade jag en ny gäst på verandan, en grön liten gäst.....

Minsann , är det inte en vårtbitare. Jag tror det i alla fall. Jag är inte så hemma på sådana små varelser men gissar att det är en sådan. Hur som helst så är det väldigt vacker. Satt där med sina långa spröt och kände särkert min närhet och borde känna sig väldigt liten bredvid mig. Cool liten filur.

Idag har jag så äntligen varit till sortergården med all taggtråd från vinterns städning i markerna. Fyllde en kärra med diverse skräp. Skönt att bli av med. Jag var inte ensam idag på tippen, säkert typiskt måndag då människor har städat och röjt under helgen.

Så var jag och hämtade min kyrkbänk som jag köpte på auktion i helgen. Vi hade en liten auktion i församlingen under söndag eftermiddagen. En sådan gammal bänk är ju ett häftigt minne från alla kyrkor man har besökt. Tältmöten och även olika frikyrkor hade ju sådana här träbänkar förr. Lite sentimentalt.

Förutom bänken köpte jag ett gammalt fönster och några linnedukar. Tänk att jag lyckades hitta mera som jag inte visste att jag behövde!

Hur har helgen annars varit? Ja, den har varit rolig. Vi blev hembjudna till goda vänner då deras barn och barnbarn var hemma också. Roligt att se dem alla. Och så var vi bjudna på femtioårsfest av min goa kompis Birgitta. Och tala om fest. Wow., så mycket gäster, god mat och trevlig underhållning. Där hade hon minsann tänkt till Birgitta. Har nog aldrig lyckats fått kännedom om så många nya människor på så kort tid. Tänk vad en presentation av en samling människor kan ge. Tack min vän att vi fick vara med och dela din roliga fest. Och än en gång välkommen i 50 klubben! Nu kör vi vidare.

Nu ska jag läsa vidare i mitt kompendium inför ett nytt möte i Jönköping angående bröstcancer processen i länet. Sitter med som patient och får tycka till i vårdens arbete där de jobbar för att få en mera likvärdig vård i hela länet. Intressant men mycket att sätta sig in i. 

Innan det mötet ska jag också träffa en kvinna angående några av mina bilder som jag ger till en hemsida för cancerforskning. Spännande. Vi ska kolla in format etc så det blir till allas belåtenhet.

Hoppas du får en bra kväll. Ute i regn eller var du nu än befinner dig. Jag håller mig nog kvar här inne en stund till. Hundpromenaden får vänta tills regnet har lättat.

Tvära kast i vårat avlånga land

Ja nog är det lite hit och dit. Ena dagen är det så varmt och torrt så man vet inte var man ska göra av sig. Det brann på stort område i skog och natur och massor människor kämpade för att rädda vad som gick. Idag jobbar människor med att rädda vad som går också men nu undan vatten! Totalt olika scenarion och ändå så förstörande och hemska upplevelser. 

Ja nog är det knepigt.

Ett geting år är det visst också. Anticimex och andra har haft fullt upp att bekämpa de små djuren. Så här såg det ut i ett fallet äpple i en trädgård häromdagen. 

Samtidigt traskar rapphönan och hennes unge obekymrat runt i landskapet. Här var de på vägen men lyckades undkomma både vår och en annan bil som väjde för att inte köra på dom.

Har så mycket i huvudet nu. Följer en liten flickas kamp och mitt ljus på köksbordet brinner för henne och hennes familj så ofta jag är hemma. Hon är illa skadad, mycket illa vad jag förstår. Men det är en stark liten tjej och så här långt är läkarna nöjda med hennes läkning. Jag ber och hoppas att allt ska gå bra.

Andra i min närhet mår dåligt på olika vis. Jag gör vad jag kan för att hjälpa men otillräckligheten och funderingarna kan ibland bli tunga.

Så möts man av allt ohyggliga elände som sker ute i vår värld så fort man slår på nyheterna! Människor flyr för att komma undan från vad som verkar rena tyranner som totalt har tappat känsla för medmänsklighet och någon som helst respekt för andra människor. Människor krigar och bråkar,  ena landet värre än det andra!

Det pyr i en vulkan på Island. Jordskred i Japan. I amerika skjuter de skarpt och bråkar,,,,,ja jag kan räkna upp hur mycket som helst. Vart är vi på väg?

Ute forsar regnet ner här också just i denna stund. Gott att jag är inne. Nu haglar det.

Läser en artikel i Dagens Nyheter som beskriver hur ett litet barn tvingas åka till sjukhus i andra län för att få behandling mot sin svåra cancer! Brist på sjuksköterskor på Astrid Lindgrens sjukhus uppges vara orsaken. Vad ger det barnet och dess familj för upplevelser? Och vad får det för konsekvenser för familjen och för samhället? Vad kostar det för alla inblandade? Inte lär det bli billigare eller bättre i sista änden.  Det vet vi ju att barn än mer än oss vuxna behöver rutiner och att få veta vad som ska hända. Inte blir det lättare av att få åka till olika sjukhus för att få samma vård? 

Och vilken frustration det måste vara för den personal som gör allt som står i deras makt för att hjälpa dessa barn och familjer.

Ja, käre vänner vad det snurrar mycket i skallen en vanlig onsdag som denna.

Gäller att tänka positivt. Gäller att hitta något bra att fokusera på.....

Hör om en lärare som skrivit ett brev till föräldrar, ett brev som visst har florerat via medier i vårat land och fått bra uppmärksamhet. Hon belyser hur vi föräldrar måste låta lärarna göra sitt arbete, att få tid för att undervisa och vara med våra barn. Att vi inte ska ge oss på dom för minsta lilla. Att vi ska prata positivt om skolan i hemmet och lita på att de gör vad de kan. För det är klart att varje gång vi stör dom med en fråga eller undran så tar vi av deras tid som är tänkt till barnen. Såklart ska vi slå larm om något är fel. Hur som helst så tycker jag det var jättebra av denna lärare att sätta ner foten och säga vad säkert många tänker.

Något annat positivt idag. Ja, jag har bakat bullar till kyrkan. Och matbröd med krossade dadlar i. Smakar alldeles förträffligt. Blir saftigt och fint av dessa små godsaker i degen.

Och så kan jag läsa om Oscar och Henrik i senaste numret (nr 34 ) av Se&Hör. Från Haga Tårtcompani och Bageri. Är så roligt att följa killarna. Tänk, idag är det tre år sedan bröllopet. 

Tack för ordet. Nu kör vi vidare. 

Råbockspremiär

Ja så är vi än en gång framme vid det för många magiska datumet, 16e augusti. Vad är då för speciellt med detta datum kanske du undrar?
Jo, då är det för många av oss jägare en stor premiär. Nämligen råbockspremiär. Då smyger jägarna ut på sina marker med stor förhoppning om att få fälla den där stora fina guldbocken. Att få ännu en fantastisk jakthistoria att berätta för sina kamrater. Så och jag detta år. Jag traskade ut vid strax efter fem på morgonen, på våra marker. Har sett flera bockar senaste dagarna så jag vet att de finns. Frågan är bara var och var jag ska gå för att inte skrämma iväg dem. Patrik smyger iväg åt ett håll och jag åt ett annat.
Spännande såklart.
MEN också väldigt kluvet. Jag njuter inte då jag ska släcka ett djurs liv, det är faktiskt läskigt vilken makt jag har med bössan i min hand. Denna gång är det extra spännande då jag har för mig en ny bössa. En Blazer Kiepplauf. Enkelskottare, för dig som kan bössor. Jag är inte så bra på det där med kalibrar och sorter, men så mycket vet jag i alla fall.
Hur gick det då?
Jo, jag smyger sakta uppåt i en dunge, väl medveten om att ett djur kan stå bakom kullen. Och mycket riktigt. Där kommer en bock gående och äter i kanten av åkern. Den går ifrån mig, uppåt gärdet. Jag kryper ihop för att göra mig så liten som möjligt och lägga upp en strategi. Jag har bestämt innan att är det rätt bock så gör jag vad jag kan för att ta den. Ingen tvekan där, han är jättefin och jag känner mig säker. Saken är den att han går ifrån mig och jag känner att jag inte kan gå närmare, risken är för stor att jag skrämmer den på flykt då. Då bocken böjer sig ner för att äta passar jag på att ställa mig upp och förbereda mig för skott. Jag har med min skjutkäpp som jag har som stöd. Nu är bocken på ca 100 meters avstånd så det gäller att sikta rätt, verkligen ingen darrning på handen.
Jag känner mig trygg med mitt stöd som jag får av käppen och inväntar nu att bocken ska ställa sig rätt. Alltså med bredsidan mot mig. För att få ett bra skott, för att göra smärtan så kort som bara är möjligt för honom.
Väntan....... rätt läge, nu är det dags.....jag avfyrar mitt vapen och bocken gör ett höjdhopp sidleds och landar platt på sidan där han blir liggande. Han hann inte ta ett steg till ens. Puh, Klockan visar på 5.38 och jag hoppas att det blev ett bra skott. Laddar om bössan ifall han tar en illrusning. Men allt blir stilla . Han ligger lugnt kvar och jag pustar ut.
Då kommer en get gående rakt mot mig, ut från skogen där bocken nyss gått. Och med sig har hon sin kidde. Jag står helt blickstilla och njuter av dessa djurs rörelse. Geten är jättenyfiken på mig och närmare sig sakta mot mig. Vädrar men förstår inte vad jag är. Jag hoppas att de inte ska gå upp till bocken, vill inte visa så dumt jag har gjort mot deras kompis....
Efter ett par minuter så vänder de inåt skogen och hoppar glada vidare inåt.
Och kvar ligger bocken. Nu kan jag gå fram till honom och se så han inte plågas. Han är helt död då jag kommer fram så det är lugnt. Fåglar kvittrar, jag hör ett bösseskott från grannmarker, fler bockar har fått möta sitt öde denna vackra morgon.
Konstaterar att min bock dog snabbt och jag tror utan större smärta. Han åt in i det sista, ja kan man somna in mycket bättre egentligen?

En som vi säger sextaggare, en bock på tillväxt, var han.

Så kan det bli, tacksam att skottet satt bra så det gick snabbt och utan problem

Nu var det till att ta ur djuret och ta hem honom , tar såklart hand om köttet. Och trofe´n.

Ja, dessa trofeér. Jag är inte jättefascinerad av detta fenomen att hänga upp horn och annat på väggarna.Men då har en väldigt given jägare i familjen så är det bara att gilla läget. Och då tänkte jag att jag skulle ordna min trofe´själv denna gång.

Sagt och gjort. Nu har jag tagit hand om skallen och nu kokar jag av den i en gryta här ute på altanen. Inte trevligaste görat men jag vill ta hand om honom.

Jag lindar in hornen i aluminiumfolie under koket för att skydda hornen. Sedan ska det putsas och fixas innan jag kör ett blekmedel på skallbenet. Och så ska det monteras på en sköld.

Ja så det kan bli. Inte trodde väl jag för ett antal år sedan att jag skulle sitta här i Målviken, få fälla ett djur som gått här i markerna, med en egen bössa och så få göra min egen trofe.´ Det är mycket man inte vet.

Jag får återkomma vidare hur resultatet blev. Nu fryser jag om mina fingrar och tår här ute på altanen. Väldigt vad vädret svänger snabbt, för några dagar sedan kunde man sitta här i bara mässingen och vara jättevarm. Nu är det höstliga vindar som viner runt husknuten. Regnet strilar ner i hetsiga skurar stundtals och jag har det så bra.

Hoppas du har det bra också.

Oscar fyller år.

Tänka sig att vår äldste son nu är tjugosex år! Idag. Otroligt vad tiden rullar på. Och jag med den. Kan tänka mig in i känslan jag hade för tjugosex år sedan då jag låg och väntade på förlossningen, det strulade och läkarna tyckte inte att det var dags, trots att jag gått över lång tid. En kompis till mig, en arbetskamrat förresten, kom in under förmiddagen och jag önskade henne lycka till innan jag själv fick äta lunch och vänta vidare. Kopplad till maskinen som såg mitt barns hjärtljud etc. Efter ett par timmar så försvann hjärtljuden och helt plötsligt var det fullständigt kaos omkring mig. Personal rusade runt mig, helt plötsligt blev allt väldigt bråttom. Det som skulle ske nästa dag blev helt plötsligt ett annat läge. Men nu var det inte längre tal om en vanlig förlossning som vi sett fram mot, nej nu var det akut läge.
Jag kördes i ilfart i sängen med hiss ner till operationssal. Man ropade att ringa min man som hade åkt tillbaka till skogen då ingen förlossning skulle ske denna dag.... Trodde vi.
Jag minns att jag frågade narkosläkaren om dom visste något om mitt barn men de svarade att :-nej vi vet inget, nu får du sova. Och i nästa sekund sov jag. Ovetande om vad som hände.
Så hjälpte dom mitt första barn att komma ut i världen. Det kan inte ha tagit många minuter från det att larmet gick...
Då jag vaknar har Patrik kommit in till mig, han har fått träffa Oscar och de säger till mig att allt gått bra. Jag hade svårt att våga tro dom där i min dimmiga skalle. Rädd att det inte skulle vara sant. Allt gick så fruktansvärt fort.
Men allt gick bra. Oscar mådde prima och lyckan var total.
Och nu har jag fått följa hans väg i tjugosex fantastiska år. Underbart.
Snart är det dags för vår andra son att fira födelsedag. Det ska bli jätteroligt att fira honom också.

Så här fin kan man bli när man fyller tjugosex år om man har tur.

Vi fick smaka på en alldeles ny skapelse. Spännande.

Och så här roligt kan man ha med bubbelplast. Behövs inte alltid dyra grejer för att roa sig minsann.

Idag har vi haft en skön söndag. En lång promenad med alla hundarna tillsammans. Firat en granne som fyllt sjuttiofem år. God fisksoppa blev vi bjudna på och mysig gemenskap. Nu sitter jag och väntar på kräftköpare.
Så kommer en ny arbetsvecka. Med nya möjligheter och förhoppningsvis spännande och roliga saker.
Nu börjar många skolorna igen och ska tillbaka till sin vardag. Var rädd om varandra där ute.

Värmeland du sköna

Ack Värmeland du sköna, som de sjunger i sången. Jo nog är det vackert så säg. I helgen som var fick vi tillfälle ännu en gång att beskåda detta vackra landskap. Denna gång bodde vi en natt på Selma Spa hotell. Jättefint och lyxigt på alla vis. Träffade några kompisar där och hade en mycket trevlig kväll tillsammans. Med andra ord blev det inget spaande eller ens badande för min del. Det får vi ta en annan gång.
Lördagen tillbringade vi i Rottneros Park där jaktmässan hölls. Bland blommor och statyer tornade stånden med allehanda attiraljer för hundar och jakt. Tänk så mycket saker det finns som man inte vet att man behöver!
Jag investerade i alla fall i ett nytt koppel till Zita. För trettio kronor! Med i kassen fick jag då även en flaska vatten och en penna. Inte dåligt eller hur? Kopplet fungerar alldeles utomordentligt bra.

Vid entren in till Rottneros sitter Mårten Gås, redo att lyfta.

Här och var dyker det upp diverse statyer.

Och så var det förstås mängder med blommor. Och med dom kommer fjärilarna. Underbart. Var rätt så skönt att smita in i en blomstergång en stund, bort från alla människor som trängdes längs stråken bland knallar och utställare. 

Solen sken och det blev en jättefin dag. Och för första gången i mitt liv så åt jag viltkebab. Har hört att det ska vara så gott. Stor och rejäl kebab var det minsann. Men god? Nja, jag blev inte så fascinerad. Tyvärr. Min älg brukar inte smaka på detta viset. Nej, nu har jag testat det. Nästa gång blir det nog en kolbulle istället.

Nu är klockan mycket, redan nio och jag måste ta upp fisk från frysen inför dagens kräftfiske. Vi har några timmar att göra på sjön nu varje gång vi ska vittja våra burar. Åt kräftor i går kväll med goa vänners sällskap. Och nog är det något speciellt. Jag är väl inte så fascinerad av dessa små djur såsom Patrik är. Han kan sitta i timmar och sörpla och suga och bita.... Jag är jättenöjd efter ett par stycken. 

Kräftfiske tider

Augusti månad. Dags att fiska upp de små krabaterna som gömmer sig på sjöns botten. Som vi inte ser och inte vet hur många som finns, inte förrän vi lyfter upp våra burar och förhoppningen lyser i våra förväntansfulla ögon. Alltid lika spännande.
Patrik och jag har varit ute några gånger sedan premiären den sjätte augusti och plockat och hivat och jobbat på. Och nog finns det mycket liv där nere på bottnen minsann. Det tragiska är bara att det mesta är för smått. Drömmer om att en dag få behålla de flesta man tar upp men icke, nej vi häller ur buren på vårat sorterbord i båten för att sedan få slänga tillbaka säkert åttio procent i sjön igen. Min undran är , hur många gånger tar vi i samma kräfta under en säsong? Hm, skulle nästan vara roligt att märka några kräftor!
Ja ja, hur som helst så har det varit otroligt fint fiskeväder så här långt. I går drog det ihop sig och regnjackan åkte på då vi var ute på sjön. Men det blev inte många droppar. Det öste ner runt omkring oss men inte där vi var. Gott.
Och det är ännu så varmt i sjön så burarna känns varma att ta i då vi får upp dom ur vattnet. Vattnet varmare än luften på kvällen.

Här är en riktigt stor krabat. Han har visst varit i bråk, förlorat ena klon men har en till på gång.

Inte varje dag man får se en hel regnbåge. Så vackert var det.

Nu måste jag jobba vidare. Hoppas du får en bra dag. Jag kommer åter en annan dag och berättar om senaste utflykten vi hade Patrik och jag, i helgen som var.

Natt i augusti

Klockan är nu nästan halv tolv på natten. Jag sitter på altanen i klänning och bara ben. Syrsorna spelar och myggorna hörs runt lampornas sken. Ett svagt ljud av ett flygplan någonstans uppe ovanför mig. Det är mörkt och helt stilla. Natten vilar sig. Hundarna sover. Maken sover. Katten sover.
Och här sitter jag. Kan inte låta bli att smyer mig ut med min dator en liten stund, bara för att känna friden och stillheten. För att få en stund till att minnas tillbaka på i vinter då snön yr utanför mitt fönster och nordanvinden tar sig fram.
Vilken otrolig sommar vi har och har haft. Förstår vi det? Jag har i alla fall svårt att ta in det. Att kunna ta till mig och njuta till hundra procent. Känns som det är en dröm. Varför?
Ja, kanske kan det bero på att jag känner mig så kluven av olika anledningar. Som jag ofta har skrivit om tidigare så känner jag mig så lyckligt lottad att över huvud taget få leva och finnas till. Det är inte självklart. Men framför allt så känner jag mig så kluven och frustrerad då jag ser mig omkring i vår värld. Då jag hör på nyheterna hur människor krigar och dödar varandra av de mest absurda anledningar. På de mest vidriga sätt man kan tänka.
Här sitter jag och njuter. Jag kan gå ut i skogen när jag vill och bara vara stilla eller ropa högt, ingen bryr sig. Medans andra går utanför sitt hus och vet inte om de kommer hem mera. Om de kommer att se sina barn efter att dörren stängts. Inte ens då de har tagit sin tillflykt till ett hus som ska vara deras skydd. Deras fristad. Det blir plötsligt, utan förvarning bombat! Varför? Vad har dessa barn gjort som var fel?
Vad håller vi människor på med? Har vi blivit fullständigt besatt galna? Har vi inte kunnat lära oss någonting av historien som andra har skrivit åt oss? Var är vi på väg?

Varför kan vi inte bara njuta av det vi har att njuta av. Att dela med oss av det vi har att ge. Att hjälpa varandra till bättre möjligheter.Att inte göra samma misstag en gång till.

Varför kan vi inte se det sköna i det lilla. som blomman här på bilden. Visst är den vacker, den vissna blomman, som nu gjort sitt för detta år och aldrig kommer åter. Andra kommer att blomma efter denna, om världen består. Men just denna blomman kommer aldrig åter.

Men ändå står den där så vacker och grön. De vita blommorna har ramlat av men ändå är den så stadig på sin stam.

Ofta numer så fasar jag för att lyssna på nyheterna då jag vaknat för en ny dag. Hur många människor till har fått sätta livet till för att vi inte kan hålla sams? Hur många barn till har fått se fasan i vitögat utan att vi gör något? Och jag vill bara somna om och hoppas att jag vaknar till en bättre värld. 

I går firade jag och min älskade man 100 års kalas. Ja, vi är alltså ett hundra år snart, om vi lägger våra år tillsammans. Jag har klarat mina femtio och han är på god väg. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att kunna bjuda min släkt och mina vänner, att få duka fram mat och vita dukar, vackra ljusstakar och blommor i fina vaser. Att få bläddra i mina recept och i min fantasi skapa mat och smaker som jag vill dela med mig av. Hur bra har vi det inte? Hur orättvis är inte livet?
Kontrasten blir så total då jag känner att jag välter i  lyx av att kunna välja och vraka på vad jag vill bjuda mina gäster på, medans andra inte ens får fred för att hinna begrava sina nära som de just förlorat i ett krig utan ände. De fick inte ens några timmar på sig att ta ett sista farväl, att hinna fylla på matförråd och kanske vila en stund i fred! Nej, då brakar det loss igen.

Ja inte är det underligt att många av oss är trötta och känner oss frustrerade. Världen är ju helt skruvad. Vi har inte bara en skruv lös, vi har tappat hela motorn!

Och här sitter jag och lyssnar på syrsorna. Och njuter av tystnaden. Och kan gå in och lägga mig i en varm och skön säng , närhelst jag känner för det. I morgon om jag vaknar, kan jag välja lite av varje i mitt kylskåp till frukost. Jag behöver inte vara rädd för att mitt hus ska bombas sönder och samman eller att mina barn ska mötas av kanoner och kulvapen. Jag är i en annan del av världen och jag tackar Gud för det. Jag känner hur ögonen börjar längta efter sömn och vila. Och jag kan gå och ta den.
 Tack för idag. Och TACK för en fantastisk helg.
Jag går och lägger mig och drömmer om att vakna till nyheterna att världen har insett vad fred och frihet kan göra för människorna i vår värld. Att vi ska få förståndet tillbaka.
Godnatt världen. Och god natt syrsorna.

100 årskalas

Idag gäller det. Som jag har planerat och hoppats på denna dag. Idag kommer släkten för att fira min och Patriks femtio års dag. Ja, Patrik fyller ju inte ännu, vi är lite tidiga.
Så glad är jag då idag då jag vaknar till en helt spegelblank sjö och solen skiner. Borden står dukade på altan och mat är förberedd. Tårtor bakade och jag känner mig så glad.
Så som sommaren har sett ut hittills har man ju verkligen funderat hur denna dag skulle se ut. Inte kunde det väl bli ännu en fin dag med värme och sol? Ja, det återstår ju att se, men så här långt ser det fantastiskt bra ut. Härligt.
Nu ska jag städa av alla hundhår här inne och göra klart sista salladerna och förrätten. Flaggan ska i topp och sätta sista handen vid olika detaljer. Ser fram mot dagen.

Idag blommar mina gula trädliljor, gigantiska och helt fantastisk doft. Så fantastiskt att denna lilla lök kan ge så vackra blommor. 

Önskar dig en bra dag med.