Translate

fredag 23 augusti 2019

Tingshusets dag

Nu är det dags för en summering från Tingshusets dag 2019.
Det var ju samma dag som jag kom hem från min Norrlands/Norge/ Nordland resa. Men se efter det har det varit fullt ös med jobb och annat.
Som sagt, jag kom till Mjölby vid tiotiden på lördagsförmiddagen. Patrik hämtade mig och vi körde hem för att byta om, vit blus skulle det vara såklart. Tillhör man staben för servering etc måste man ha lite dresskode.
Vi landade i Hullaryd strax före tolv, lagom till att Henrik drog en snabb genomgång. Alla stod taggade och beredda- Måntro hur många som skulle komma denna dag... Förra gången, för  två år sedan ramlade det ju in ca 2000 besökare!!!! Nu då??? Inte kan väl så många vara intresserade i år igen.
Kön ringlade sig redan utanför häcken, alla beredda, regnet hade öst ner under förmiddagen men nu höll det upp. Henrik tar sin megfon i handen och stegar ut på gatan och hälsar alla välkomna.
Vi är beredda.....

Häktet stod redo....
 Bonnie är redo vid loppisen....

Stolarna är redo....

Och se direkt är kön ett faktum, i år igen. Den ringlar sig timme efter timme där kaffesugna och inte minst tårtsugna gäster vill smaka Oscars goda bitar. 
Tre kaffebryggare, pumptermosar som var fyllda från start så kör vi. 
Henrik kör guidade turer in i huset, först i tron att det skall räcka med en gång i timmen men se det blir två.... Precis som förra gången. Men den här gången har vi förberett med ett biljettsystem så inga större fejder uppstår i köerna som bildas. Inte vad vi vet i alla fall.
Det är flera aktörer i farten, det visas målningsteknik av bla Anne Håkansson som är orerhört skicklig kyrkomålare. Loppisar både för vuxna och barn.
Klockan tre håller  killarna auktion, kaffekön ringlar sig ännu likt en orm utifrån bryggeriet.
Så roligt detta är. Och inte en enda droppe regn på hela eftermiddagen.

Smart uppsamling av disk då flera hundra gäster fikade denna dag.


I köket rådde febril verksamhet för att hålla efter disk och kaffe. 
Men teamwork håller långt. Så roligt.

Kl 18 stängde vi så dörren, Henrik har då haft tio guidade turer i huset, auktionen löpte på bra och alla var lagom trötta och nöjda. Tårtorna var slut men det fanns ännu tårtbitar kvar så alla hade fått smaka av godisheterna.
Vi samlades sedan under kvällen runt det stora bordet där vi avnjöt hämtpizza!!! Ja, vad kan väl annars smaka bättre en sådan kväll. Resan efter dem kunde väl ha löpt på lite bättre om vi inte fastnat i kön i Tranås då det samma kväll var Tranås Cruising!!!! 
Ja, ja, vi är glada och tacksamma för detta event. Det som såg ut att kunna regna bort fullständigt blev än en gång succe´. Inga tvåtusen besökare, som väl var, men flera hundra nöjda besökare. Och så roligt som vi hade, vi som fick äran att vara med denna dag. Tack Oscar och Henrik att vi får vara med er.
Ni är grymma....
Måntro om det blir fler gånger...????.......



tisdag 13 augusti 2019

Min Nordlands / Norge resa del nio. Sista sträckan

Torsdag kväll landar vi, efter ett antal mil på både norska och svenska vägar så i Hemavan. Här hade Maria bokat vandrarhem. Vi hamnade i Bävern.


Trevligt och välordnat ställe, många vandrare som stannat till för att vila. Somliga packade sina ryggsäckar omsorgsfullt inför morgondagens etapp, jämvikt, vad som skall vara var osv. 
Ikväll var vi sugna på surströmming. Sagt och gjort, bara att leta upp ett fint ställe att sätta sig vid och ja, vi valde ett vindskydd ett stycke ifrån husen så vi störde ingen. Nu hör jag till den sorten av människa som njuter av denna delikatess. Vår burk hade dessutom färdats ända från Narvik och följt vår färd genom Norge. och vi kunde ju inte komma hem med den  utan att ha fått smaka.
Sagt och gjort. Vi dukade så fint och det blev en delikat måltid här ute tillsammans. 


Muuummmmmmsssssss.......


Maria njuter.....mums......


Nancy njuter också...mums mums.....


Cia njuter också..... men hon ville inte vara med på bild!

Vi tog en frisk promenad efter denna delikata måltid och stupade så i säng.  

Fredag morgon. Sista etappen med resmålet Lit igen, där vi började vår resa.
Men vi kom inte många meter från vandrarhemmet, i Hemavan finns nämligen Naturrum, vilket jag varmt vill rekomendera. Vilken underbar plats. Hiss fick vi åka för att komma upp på berget där alla fina odlingar var. Blommor av alla de slag, orkideer, träd och vackra lador. Och så en utsikt såklart. 

Det fanns fina spångar bitvis att gå på. Vackra att titta på även dom, eller hur?


Grönvide. Så vacker även nu då den blommat över.

Efter att ha fikat här satte vi fart söderut mot Jämtland igen. Passerade många fina ställen längs vägen, även om man snabbt har blivit bortskämd av alla fina berg och fjordar vi sett. Våra fjäll i Sverige blev aningen bleka i jämförelse med Norges gigantiska vidder.


Än en dag hade vi tur med vädret. Sådant fantastiskt ljus. Vi fick lite regn då vi satt i bilen men inte en enda droppe har vi fått då vi stannat för att fika, promenera, vara ute över huvud taget. Ja, man tror knappt det kan vara sant.

Vi nådde Lit framåt 18 tiden. Jag tog en kvällspromenad hemma i älskade Östersund på kvällen innan tåget gick hemåt vid 22 tiden. Många många år sedan jag gick själv en kväll och bara njöt av gågatan i stan, av att se och möta glada jämtar, att se gränder som man så väl känner igen. Ja, det blev ett riktigt gott avslut även på denna dag. 

Jag sov ganska gott på tåget mot Småland. Och där väntade en intensiv men väldigt rolig dag, men det tänker jag berätta om en annan gång. 
Tack att du följt min resa. Jag sa innan, att detta kanske var min livs resa och ja, jag tror faktiskt det. Dessa fantastiska vyer jag har fått ha i min kamera, dessa fantasiska ställen som jag knappt trodde fanns på riktigt. Himmelriket på jorden, ja, det är nog så nära jag kan komma. 
Men som alltid så är det ju gott att få komma hem igen. Borta bra men hemma bäst. Är det inte så det heter.




torsdag 8 augusti 2019

Min Nordlands / Norge resa del åtta.


I skrivande stund sitter jag ombord på båten som tar oss från Lofoten till Norska fastlandet. Ännu en vacker morgon och solen skiner fint på vår resa. Det gungar en del trots den stora båten, ja vågorna går.
Idag blir det bilåkande söder över ner mot Svenska gränsen för att så landa i Hemavan där vi bokat vandrarhem. 
   Jag vill bara dela några motiv med dig här och nu. 


         Hej då säger vi till Lofoten. Tack för en fantastisk vistelse här. Jag hoppas få komma tillbaka fler gånger. 


Båtfärd från Lofoten , med en avstickare till Skrova där några steg av och nya passagerare kom ombord. 


Ut från Skrova. 

  Vi stannade till i Kobbel på väg ner mot Mo i Rana. God lunch och såklart vacker utsikt.


Man blir bortskämd med alla underbara berg o fjordar som passerar. 

  
Såklart stannade vi till på Arctic center också. Polcirkeln. Och såklart åt vi mjukglass här, vad passar väl bättre..

Framåt kvällen landade vi på dagens slutdestination, Hemavan. 


Landade på Bävern. Ett vandrarhem med go stämning. 


Vad vi avslutade dagen med??? Ja det får du veta i morgon. 





Min Nordlands resa del sju

Igår hann jag inte berätta om allt vi fick vara med om. Vilken fantastisk dag. Vi nyttjade var minut i de olika miljöerna vi var i.
Vi åkte några mil norr om Kabelvåg, till Haukland Beatch där vi möttes av en fantastisk strand med vit sand. Det turkosa vattnet från havet var slående vackert.
Väl framme gick vi på tur. Upp på mannen, ja berget heter så. I beskrivningen sas det att den skulle vara ganska lätt, att det var brant till en början för att sedan plana ut.
Ingen av oss fyra tyckte den beskrivningen stämde speciellt bra. Det var flackt först för att sedan vara brant stötte delen av vägen. Eller i alla fall bitvis.
Men såklart helt fantastisk utsikt då snart havet, bergen, byar på avstånd kom fram allt mer ju längre upp vi kom. Stundtals kröp vi över klippblock med stup bredvid oss, men så vackert.
   
        Så fantastiskt vackert. Såklart värt varenda steg. Magiskt.


Stranden, en av flera längs denna väg. 

Efter att ha gått på tur var det dags för bad, såklart. 
Jag sätter väl med en bild så får ni själv gissa om jag tog ett helbad eller bara benen.... 


Kallt o salt? Jaaaa....

Resan tillbaka till boendet blev väldigt vacker.  Slingriga små vägar runt sjöar o fjordar. Berg som färgades av ljuset i regnbågens färger. 


Då vi kom hem åt vi en jättegod kycklinggryta som Maria ordnat. Egentligen var vi nu rejält trötta men ännu inte mätta på alla vyer och möjligheter till nya foton.  Så vi tog en promenad ut på piren där båtar kom in och Hurtigrutten passerade längre ut. 


Hurtigrutten tutar förbi. 


Sista kvällen på Lofoten. Och ljuset håller i länge. Så vi drar iväg igen med bilen ut mot solnedgången. Vi har nu ganska bra koll på hur länge vi har på oss att se skådespelet. Och idag är det lite mer moln och roligare färger. 
Jag fick syn på ett stim fiskar som körde rally i havet så det plaskade o for. Pendlade mellan att fånga solens strålar borta vid bergen, fiskarnas lek och fiskmåsarnas jakt efter mat. Då fantastiskt. Här blev vi sittande o gående och ett sjuttiotal bilder till fångades av linsens öga. 


Himlen färgas så vackert. 







Bbbb

tisdag 6 augusti 2019

Min Norrlandsresa del sex

Vilken fantastisk dag vi fick. Jag är så djupt tacksam. Att Norge är vackert, det har jag förstått. Men idag har jag verkligen fått uppleva Norge från sin allra finaste sida.
Vi gick upp tidigt, kände att vi gärna ville komma iväg från nattens något annorlunda camp. Efter frukost på trappan drog vi vidare norrut mot Abisko. Stannade vid riksgränsen och handlade lite. Sedan blev allt magiskt. In i Norge och ringliga serpentinvägar längs berg och fjordar.
Alltså jag är helt gripen.
I detta gäng finns en väldigt duktig fotograf. Nancy Persson. Ja hon fick förresten veckans bild utsedd av Peter Kondrup ( meteorologen du vet på TV4). Så vi är ganska malliga att vi faktiskt känner Nancy. Ja, jag ska nog ta hennes autograf, medans tid finnes!!!
  Vi nådde under eftermiddagen vårt nästa stop, Kabelvåg Lofoten. En härlig lägenhet nästan vid kanten till havet.
Och som vi har fotat denna dag. Nu får jag sätta mig och sortera vad jag vill ha kvar och inte. Ljuset var perfekt, i mitt tycke. Ikväll har vi följt solens nedgång, längs slingriga vägar åkte vi för att se den så länge som möjligt.
Här kommer lite smakprov från dagens fotande.



I morgon skall vi njuta av soluppgången, om vi orkar upp! Det är inte alltid lätt att ha semester. Hoppas även kunna testa lite höjder.... o kameran skall med. Jag är så glad att jag kunde hänga med på denna resa. Och roligt det har vi, det kan ni ju förstå.
Go natt. Ses en annan dag.

måndag 5 augusti 2019

Min norrlandsresa del fem.

Oj oj vilka äventyr då.
Nu har lasagnerna o jag förflyttat oss många mil.
Efter en mysig söndag hos mor o far begav jag mig till mina vänner i Lit. Samling hos Maria där Nancy och Cia väntade på mig. Där avnjöt vi en god middag tillsammans i ett fantastiskt väder vid Indalsälven. Så gött.
Några timmars sömn och så upp och packa ihop oss för att påbörja vår gemensamma resa. Strax efter sex var vi redo och styrde ut på E45an mot Strömsund. Norrland , här kommer vi....
   Å vilken dag det blev. Vi körde ca 80 mil , Arvidsjaur, Jockmock, Gällivare och ändå upp till Kiruna. Fina vägar, fantastiskt väder och såklart härligt sällskap.
Nu då jag skriver detta ligger jag i sängen på en Camp nära Ishotellet. Visade sig att vi bokat boende mitt bland 150 stycken draghundar!!!! Jo det är sant. Här utanför den lilla stugan är det massor med hundar. Sibirian Husky till större delen
Vi avnjöt ikväll en av lasagnerna som vi fick värma i en enkel tapi.
Efter en kvällspromenad så har vi nu störtat till sängs, trötta efter denna etapp. I morgon fortsätter äventyret.
Och ja, jag känner mig väldigt trygg här i stugan, trots att den saknar lås!!! Jag har ju hundratals hundar utanför vår dörr som vaktar oss...
 fika vid Måskosel



Härlig by på väg norrut. 

Sov så gott.

lördag 3 augusti 2019

Min Norrlandsresa del tre

Lördag och en härlig dag snart till ända. Plocka och äta färska hallon till lunch. Mums. Slänga in ved, njae men det var helt av egen fri vilja. Nu har jag nyss kommit tillbaka efter ett par mysiga timmar i Östersund. Tillsammans med min klasskompis Annika gick vi i Badhusparken på stråket och njöt av folklivet och Östersund från sin vackraste sida. Och jag fick komma ombord på den tidigare ångbåten Thom’e som numer drivs av en dieselmotor, tyvärr. Jag minns Thome med ångande skorsten då vi åkte tillsammans med vänner på härliga utflykter, nu pratar vi sjuttiotalet- början åttiotalet.
Här kommer några sköna bilder. Och så laddar jag för morgondagens nästa etapp i min resa. Med de färdiglagade lasagnerna och en ryggsäck packad med diverse förnödenheter.
Önskar er en fin lördagskväll.
 Tack Annika för en mysig sväng till stråket.

 Thome’

 Thome’ lägger an 



 Ångbåten Östersund. I bakgrunden Frösöbacken. 
Nog är det vackert så säg. 
Hej så länge. 

fredag 2 augusti 2019

En norrlandsresa del två.

Så vaknade jag då i ottan då tåget körde in på Östersunds station. En vacker morgon med sol o lite svalare vindar. Blev hämtad av kära mor o far. I stugan mötte mig en vacker bukett som mor plockat samman. Så fint.

Nu när jag skriver sitter jag på brua ( trappan ) o njuter av kvällssolen. Det blev en fin dag med diverse sysslor och goa samtal. 
Jag tog nyss en promenad runt sågen, ja alltså till den gamla byasågen som nu har sett sina bästa dagar.  Varför skall jag då alltid bli så sentimental då jag kommer hem till min barndomsby? Alltid … 



Vålbacksån. Här badade jag med kläderna på som barn! Inte riktigt meningen men sånt som lätt händer då man vill utforska... Så fiskade jag eller följde den slingrande bäcken längs skogen ner till Storsjön. 


Vid den gamla sågen ligger spåren kvar, som minner om hur männen slet o drog stockarna in till sågbordet. Jag minns det! Ja så gammal är jag minsann. 


Den gamla sågen. 



Skylten över dörren. 
 Nu kommer jag inte in längre, vågar inte försöka då det är så förfallet. Men oj så mycket som kommer i min hjärna då jag står här utanför. Minnen av männen som arbetade såklart, dofter av spån och timmer, ljudet av vattnet som släpptes på och motorn såklart. Ja det var nog lagom idylliskt för de som arbetade för att få fram virket. 

Jag går vidare. Längs byavägen där NTO ligger på en höjd. På NTO bodde det gäster då det användes som vandrarhem. Men också som lokal för byarnas festligheter, auktioner, surströmmingskalas, teater och musikevenemang. Begravnings sammankomster och skidtävlingar. Ja det var en viktig samlingspunkt då jag var barn, NTO och så Koopen förstås. Koopen, den lilla lanthandeln där folket i bygden fick veta allt som försiggick, där man kunde inhandla allt från djurfoder, spik mm till mat och allt man kunde behöva. Ja, allt utom kondomer!!!! Hur kan jag då veta det?! Jo, jag jobbade där under min tidiga tonår. Och jag fick frågan en dag, av en turist såklart. Skamsen fick jag gå till min chef och fråga, som barskt svarade att nej, det har vi verkligen inte.... Ja käre nån. Jag skulle kunna skriva en bok om bara Koopen och många minnen därifrån.

Jag går vidare. 


Jag kommer till en hög med gamla plank och brädor. Käre vänner. Nu blir jag sentimental på riktigt. Den här högen var under många år en lada. Och just den här ladan har jag ett alldeles speciellt minne till. Det var då jag gick hem på byavägen från Koopen, i sällskap med en gammal man som var konstnär, far till en kvinna i byn. Jag tror han hette Emil. Han var skojig denne gamle man. Han hade en slant i fickan som han plötsligt säger att jag skall få om jag kan hitta den. Just här, utanför ladan, singlar han upp den i skyn och den landar någonstans. Tror ni att jag letade? Ja, både den dagen och flera därefter. Och var gång jag har passerat denna lada sedan dess så kan jag nästan vänta på att få se en liten peng blänka till i gräset. 
Fast, egentligen, tänk om han skojade? Han kanske inte ens slängde den så högt som jag minns, jo det gjorde han. Men han kanske inte lät den falla till marken!!! Kanske fångade han den i sin hand och la den tillbaka i sin ficka?? Det kommer jag aldrig att få veta. 
Vi har en tavla sparad som han har målat. Farbror Emil.

Nu får det vara nog med det sentimentala för idag. Skärp till dig nu Maggie.
Hur går då denna resa vidare? Ja, idag har jag gjort lasagne som skall med på min resa vidare. 
Men det blir en annan dag. Nu skall jag fika kvälls te med mor och far. Och så stundar en skön natts vila i stugan. där jag kan ligga och minnas och filosofera och bara vara. Där finner jag ett lugn som är svårt att slå.
Vi hörs en annan dag.
Bye bye.












torsdag 1 augusti 2019

En Norrlands resa, del 1.

Nu ger jag mig ut på äventyr. Till en början ensam men snart blir vi flera. Torsdag kväll och jag har just bäddat ner mig i överslafen i liggvagn nummer fyra som rusar fram i sommarnatten . Verkligen rusar. Fast det kanske är som jag upplever det bara, så här i änden på ett långt långt tåg. Käre nån så mycket folk som klev ombord ikväll. Nu må väl SJ få in lite pengar i alla fall...
  Vad ska jag då hitta på? Ja, du får väl hänga med längs min resa så får du se. Om du vill.
Jag började i alla fall min resa med att min livskamrat körde mig till tåget i Mjölby. Därifrån till Örebro. Där jag nu alltså skiftat tåg.
Mot Norrland, så mycket kan jag säga.

Nu är det säkrast att jag släcker ner min telefon. Nu vill alla sova. Natti natti👍👍👍

söndag 14 juli 2019

Härliga sommar

Söndag kväll. Sitter på altan o blickar ut över viken. Sjön ligger helt stilla. Ljudet av några lommar hörs. En lugn o fridfull kväll.
Förra gången jag skrev var jag ledsen då vi fick begrava en av Zelmas valpar då hon inte klarade att leva längre. En sorglig dag o händelse.
I fredags fick jag tvärtom uppleva en fantastisk dag där nya liv fick prova sina vingar. Nu undrar du säkert vem jag menar... Jo, svalorna menar jag.
Vi har ju sedan flera år tillbaka svalbon här på altanen. Så och i år. Senaste tre veckorna har föräldrarna ivrigt matat o skött om dom alldeles ypperligt. Så i fredags var stunden kommen att få testa sina vingar för första gången. Då jag kom hem på fm förstod jag att ungarna hade lämnat boet, luften var full av glada svalor. Men se i boet satt en unge kvar! Jag blev så förundrad så jag gick o tittade till detta lilla liv under eftermiddagen. Såg hur den klättrade upp på kanten, satt o kikade ut, tvättade sina vingar o fjädrar. Hur föräldrarna kom till den, ömsom med mat men ibland med tom mun där den istället satte sig på kanten o petade lite på ungen, som för att mana på den att våga flyga den också. Ja, så tänkte jag i alla fall.
Timmarna gick och den var alltjämt kvar.
Jag satte mig vid fönstret då jag pratade i telefon, jag kunde då se svalan samtidigt. Och bäst som jag sitter där kommer en förälder och SÅ tar den lille sats och släpper taget om bokanten! Och jag får se hur den vingligt svajande far iväg, till en början ner mot marken, men i nästa stund lyfter den och flyger upp mot himlen. Så magiskt. Så vackert.


Här sitter de nu på natten med skydd av taket. Jag får städa varje morgon men vad gör väl det! 

Under fredags kvällen tog jag mig en promenad i skogen, plockade kantareller. På vägs hem satte jag mig på ett berg, en bra bit från huset och studerade svalorna som flög lyckliga i skyn. Vilken syn, vilken frihet. Vilken seger för föräldrarna.
Då händer det märkliga, ja jag tror att jag kanske har nämnt om det tidigare då jag varit om det flera gånger innan. ( men då har jag varit hemma vid huset) Nu sitter jag ju på ett berg. Blickar upp mot skyn, då kommer den igen! Svalan!! Som en missil från ett plan, högt upp i himlen, rakt mot mig och svischar förbi mig, skickligt precis framför mitt ansikte !!!! Hon låter också, mycket. Jag sitter kvar en stund till och samma sak händer igen. Ännu en uppvisning som säkert skulle skrämma en del men jag blir bara så fascinerad. Jag känner mig inte alls rädd eller så.
Men finns det någon som läser detta som kan förklara för mig Varför hon/han gör så mot just mig????! Tycker hon om mig eller är jag ett hot?
Det vore verkligen intressant att kunna förstå.
 Har du också varit med om detta?
       Nu väntar jag med stor förväntan på nästa kull svalor. För nog kan de hinna med en till. Innan se små liven skall flyga ända till Afrika till hösten. För att komma tillbaka till mig nästa vår. För tillbaka kommer dom. Ofta till samma bo, om det finns kvar. Nog är väl naturen fantastisk så säg. Jag är i alla fall förundrad.
Nu kom en koltrast o satte sig i gräset framför mig. Måntro om han vill ha en liten pratstund med mig? Nja, han är nog mer intresserad av masken i jorden än av mig.
Sov gott nu alla svalor. Vi ses i morgon igen.

måndag 1 juli 2019

De älskade fyrfota vännerna.

Vilken dag det blev idag. Jobbig och sorgsen men jag känner mig rik ändå. Tacksam mitt i allt.
Du som känner mig vet att min älskade Zelma fick två valpkullar, tre stycken 2009 och tre stycken 2011. En av valparna i första kullen, Maja, fick ett underbart hem hos en go familj i Tranås. Och vi har haft lyckan att få låna henne ibland och dom har även lånat min Moa ibland. Kul att se så olika hundar kan vara.
Moa har ju, liksom sin mor, rätt bra fart i benen, att springa efter bollar eller kottar är ju bland det bästa som finns. Maja hade andra intressen. Hon var en klok liten tik som snabbt bestämde sig för att spara på stegen och inte ödsla energi på någon larvig boll eller dyligt. Något som nog var ett klokt val kan man tänka så här i efterhand. Hon var som en liten Ferdinand, hon tog det lugnt och beskådade andra som for ikring istället.
Idag fick så familjen ta ett sista farväl av sin goa familjemedlem Maja. Det gick inte längre nu. Trots att hon tog det lugnt och stilla så orkade inte kroppen med mera. Och hon hade en klok familj som såg signalerna i tid. Vilket jag är er evigt tacksam för. Det är inte alla som sätter hundens hälsa före sina egna känslor, det är inte så enkelt.
Nu ligger Maja här ute i Målviken, begravd nära sin mamma Zelma. Måntro om hon just nu sitter och tittar på Zelma som springer efter bollar och kottar i deras hundhimmel?
Sorgset och ledsamt är vad det är, att ta farväl är alltid så jobbigt.
Men då jag nu sitter här och försöker samla mina tankar så slås jag av hur otroligt lycklig den hunden fick vara, vilken fantastisk familj hon hade hela livet. Hon kunde inte fått det bättre. Tack snälla ni för att ni har njutit av Maja, jag är så tacksam för er alla.


Det är nu två år sedan som Zelma lämnade mig och Moa. Då liksom idag så hade jag blommande rosor i min trädgård att lägga på graven. 

Ja. så är livet. Att mötas och skiljas. En del berör mycket medans somliga bara går förbi. En del berör så det gör riktigt ont i kroppen efter ett farväl. 
💗💗💗💗💗

Nu måste jag få berätta om något roligt också. Årets midsommarafton blev så där magiskt fantastisk som jag har drömt om i hela mitt liv. Så där fantastisk. 
Patrik, jag och två  hundar åkte till Orsa tidigt på morgonen där vi bokat boende över natten. Vid sjutton tiden samlades folk utanför Tingshuset för att tillsammans med Orsa Spelemän tåga genom Orsa ut till udden vid campingen. Fantastiskt väder, massor med glada människor, underbara musiker och ja, det blev så underbart fint alltihopa. Check på den. Tänk att jag fick uppleva det också. 
Patrik fick dessutom uppleva att resa midsommarstången tillsammans med många andra män. Ja, den här stången var minsann väldigt mycket längre än de han rest här i Småland genom åren. Och jag må säga att jag var förundrad över att de fick upp den utan att den drösade i backen, det var nära mer än en gång kan jag säga. Det gick ett sus genom publiken då den svajade till....
Vi avslutade kvällen med att äta god middag på restaurangen där ute på udden. Och firade så vår trettiotredje bröllopsdag. 






Hästen måste också få vara fin, eller hur?!



Dagen därpå åkte vi vidare till Jämtland , hem till far och mor. Fick några fina dagar tillsammans med goa samtal och såklart mycket gott att äta. Ja, vi fick förvisso inte behålla all maten själva! Mor hade gjort en god squasch soppa en förmiddag, efter att vi ätit oss mätta ställde hon den på avsvalning där hon brukar sätta rester....... bara det att efter en stund så gick jag för att leta efter Bezzie och vad hittar jag väl då? Jo såklart en  hund som slickar bunken helt ren, inte så mycket som en lök bit var kvar.
      Vi har visst vår alldeles egen Emil i familjen, skillnaden är att hon inte satte fast huvudet i någon soppskål. Och än en gång bevisade hon att hennes mage är gjord av stål, hon klarar att äta det mesta och ändå se ut att må alldeles förträffligt. Beagle, yes.
   Nu ropar kontoret på mig så nu måste jag återvända till verkligheten. Önskar er allt gott.