Sitter och lyssnar till go musik, granen sprider sina strålar här i rummet då skymningen nu faller på. I kaminen sprakar det gott av brasan som just är på gång. Hundarna sover gott vid min sida. Jag har förberett middagen, vi har det gott. Vad kan man mer begära?
Då jag nyss kom in började det snöa och nu ligger det ett tunt vitt lager på altanen och åkern utanför är till viss del vit i alla fall. Och då blir det lite ljusare, vilket jag gillar. Det är väl Norrlands-tarmen i mig som drar.
Vad har då hänt under året som gått? Ja, käre vänner så mycket som hänt. Vi har förärats med en ny familjemedlem, då lille Frank kom till oss i september. Detta underbara gossebarn som jag redan är totalt förälskad i. Tänk att man kan bli så lycklig av att få bli farmor. Så rik känner jag mig.
Frank njuter i Farfars goa famn.
Frank myser i pappas knä.
Såklart måste Frank få en Frölunda dress av sin pappa i julklapp....och så glad är han för den.....
Vi har kämpat vidare i vårt företag. Våra duktiga medarbetare stretar på, år efter år. Ja, en av dem har faktiskt varit hos oss i tjugo år nu i januari! Otroligt privilegierande att få uppleva det med. Det skall vi fira såklart.
Vi har kämpat vidare med Hjärtats Hus. Vi har haft öppet för besökare varje onsdag, utom några veckor under sommaren som det var stängt för semester. Vi brukar vara runt trettio personer var gång som samlas och umgås, stöttar och har det gott tillsammans. Det är en otrolig styrka i att kunna stötta varandra, att kunna lyssna till varandra, skratta tillsammans såväl som att gråta tillsammans. Region Jönköpings Län klubbade ja i sin budget för fortsatt stöd för oss. Vi har fått godkänt från Allmänna Arvsfonden för att få jobba i ett treårigt projekt nu med start från januari 2018, medlen blev godkända. Vi har fått uppleva så mycket positiva händelser och möten under året som gått, helt fantastiskt.
Jag fick under hösten ett överraskande brev med posten, någon ville nominera mig till ett politiskt parti! Jag har under hösten blivit nominerad till Årets Smålänning, för andra året i följd tror jag. Jag har blivit nominerad till något på Aftonbladet.... ja, mycket har hänt omkring mig. Och det är ju såklart uppmuntrande och roligt. Men det som ger mig mest är helt klart all respons och goa kramar jag får av dem jag möter under våra träffar, alla goa vänner jag fått i detta arbete. Hur skulle livet ha varit om jag inte ha lärt känna alla dessa goa människor som delar med sig av sin livserfarenhet och rikedom som vänner?
Då jag häromdagen satt och gjorde en tillbaka blick hur jag började med tankarna kring Hjärtats Hus ser jag att jag faktiskt började att aktivt söka kontakt med beslutsfattare och andra redan 2014! Då kan ni tro att jag idag är glad då vi nu är en arbetsgrupp som står bakom och jobbar för att få detta projekt framåt. Att ha ett sådan projekt tillsammans med Region Jönköpings Län med så många kloka människor, att ha så många fantastiska patientföreningar som jobbar sida vid sida med oss för att föra detta framåt. Det är fantastiskt. Att känna att konceptet fungerar, att vi alla är vinnare av att hjälpa varandra, vården med sin kompetens och klokhet, patienter med sina erfarenheter och besökare som vet vad de vill och behöver ha stöd och hjälp med. Fantastiskt.
Ja du må tro att jag har stora förväntningar på 2018. Nu vill vi jobba vidare och utveckla och också utöka till att det skall finnas möjlighet att komma till Hjärtats Hus på fler orter i länet. Helt fantastiskt.
Ja mycket har varit välsignat bra under året.
Sista augusti var dock en hemsk dag för mig personligen. Då kom vi till vägs ände och det var dags att ta farväl av min älskade Zelma, efter att ha levt tillsammans i tolv år. Nu var det dags att låta henne vila ut. Det är alltså bara fyra månader sedan men känns som mycket längre tid gått. Jag saknar henne så oerhört mycket, men tänker att det är ju bevis på att jag har haft det gott med denna lilla hund. Att vi trivdes tillsammans. Jag får vara tacksamma för alla år vi fick och alla roliga minnen vi har från henne här i vår familj.
Och nu har jag ju fyrfota vänner kvar. Så inte skall jag klaga..... Moa, min lilla Moa, har blivit otroligt mattig och sällskaps sjuk. Var jag är skall hon ligga vid mig, hon ligger nu bakom min rygg här i fotöljen. I sängen ligger hon helst på min arm med nosen vid min hals och snusar och sover så gott. Närhet och värme, ja jag njuter skall du tro.
Måste berätta om något knepigt som hände mig härom natten. Jag har ofta ett pass runt fyra på morgonen då jag ligger vaken och snurrar runt, försöker övertala mig att jag är jättetrött och ligger jätteskönt och ja, skall sova. Vilket inte alltid lyckas.... ja jag vet, det är säkert bara dumheter. I alla fall denna natt var likadan. Jag låg där och försökte somna om. Så fick jag kramp i vänstra vaden, så där rejält du vet, så man blir som en spänd fiolsträng och inte vet hur man skall få loss det. Jag for upp på fötterna i sängen och försökte få loss på det och det släppte successivt. Under tiden gick Patrik på toaletten då han vaknade av min plötsliga rörelse i sängen.
Jag står nu upp vid sängen och känner hur det börjar dimma i öronen, du vet sådär som det gör innan man svimmar. Jag vet att jag ställde mig vid sänggaveln och tror jag lutade mig mot densamma. Sedan minns jag inte mer! Jag vaknade liggande på golvet och kände skapligt av huvudet som jag hade lyckats landa med troligtvis i sängen...
Jaha, nu hoppar vi lite här i tiden. Jag hann inte klart igår så nu fortsätter jag. Nu är det inte många timmar kvar på detta året. Vi har just kommit in från en skön promenad. Lite snö kvar som lyser upp i alla fall. Jag har försökt flytta över en liten film hit till sidan men lyckas inte med det. Tanken var god.
Det får bli en bild här från oss i Målviken istället. Med en varm önskan om ett riktigt Gott och Bra år 2018. Ett rikt år då vi får fortsätta att stötta varandra, dela med oss av varandras glädje och mod, erfarenheter och positiv anda. Var rädd om er och varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.