Translate

torsdag 2 augusti 2018

Semester o tankarna går

Hej vänner.
Augusti och en mycket speciell sommar för mig som så många andra. Vilken sommar. Vilken värme!
Jag är den typen som gillar alla årstider. Även sommaren. Men utan att klaga, så må jag säga att jag lider då det blir så pass intensivt.
Är inte typen som kan sitta i en stol i solen och pressa. Att då hålla igång blir tröttande plus att det liksom går i slowmotion. Undrar hur många liter man svettats ut! Och hur många liter vatten jag böljat i mig!!!
Och hör och häpna. Jag har badat i sjön👍🤗. Faktiskt är det sant. Under en period badade jag flera gånger per dag då det kändes som ända sättet att återhämta normal kroppstemperatur. Gott att ha nära till sjön.
Bränderna som härjat i vårt land har varit förskräckliga och än är inte faran över. Ja, en mycket speciell sommar på flera sätt.
I skrivande stund sitter jag på buss mot Östersund. Åkte tåg via Linköping, Sala, Borlänge till Mora. För att det är strul mot Stockholm har jag förstått. Så idag är det tolv timmars restid. Har så här långt varit en intressant resa. Flera tåg av gammal modell, ja sådana som jag minns från min barndom!!
AC? Nej. Men de rullade på bra, tåg blev försenade men de väntade in. Personalen trevliga och ja, jag har inget att klaga på. Hade dock inte tillgång till internet så det blev inte mycket med jobb som jag hade planerat. Får försöka få kontakt en annan dag.
I natt skall jag sova hos en kompis i Lit. Imorgon åker vi tillsammans till en annan kompis i Bruksvallarna. Där blir det surströmming, Game Fair mässan o kanhända någon promenad i fjällen. Semester med andra ord. Så skall jag sedan landa några dagar hos far o mor.

Hur livet är. Allt oftare, ju äldre jag blir, slås jag av den bistra medvetenheten att livet har en ända för alla levande varelser på vår jord. Och återigen får jag fokusera på att känna tacksamheten att fått låna lite av dennes tid. Livet är grymt och dessa sjukdomar förstör och bryter sönder så mycket.
Har även under senaste veckorna tvingats inse att min lilla Moa, min Cavalier King Charles Spaniel, troligen har en kronisk sjukdom som nu sakta bryter ner henne. Inget kan jag göra! Känns ofattbart om det är så som det ser ut. Hon är ju bara sju år! Bara ett år sedan vi tvingades ta farväl av hennes mamma. Vi hade ett djupt samtal igår, som man kan ha med sin hund! Vi kom överens om att hon vilar och tar igen sig nu, att det kommer att bli svalare snart och då kanske, kanske symtomen lugnar ner sig. Kan vara ett rent önsketänkande. Jag hade nämligen väldigt svårt för att ge mig av på min resa, ville hellre vara hemma hos henne! Men jag lämnar hemne i Patriks goda vård och hoppas få titta in i hennes glada pigga ögon snart igen. Hon skall i alla fall inte behöva lida. Det är mitt ansvar att se till. Så vi tar en dag i sänder. Moa❤️❤️❤️

Nu är jag i Sveg. Ett samhälle som har synts på världskartan denna sommar.
Sakta rullar vi vidare mot älskade Östersund.

Önskar er alla en fortsatt fin sommar. Var rädda om varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar här om du vill.