Reseskildring från Dublin maj-23

 Nu måste jag ändå få ge en liten reseskildring här, efter att ha kommit tillbaka efter en långweekend i Dublin. Helt underbara dagar tillsammans med make, barn och deras respektive. Tänk att man kan hinna så mycket på så kort tid. Vi nyttjade verkligen tiden väl. 

Vi reste från Stockholm under fredag morgon och fick alltså nästan hela fredagen på plats också, då det bara är ett par timmar flyg till Irland. 

Suveränt att ha Oscar och Henrik med som vana resenärer

Efter att ha åkt buss in till hotell Arlington i centrala Dublin begav vi oss ut i en för oss alla helt ny stad. Vet inte vad jag hade förväntat mig men blev tagen av hur blandad bebyggelse det var, inga höghus i stan, gamla hus från 1700 talet mixat med nya byggnader. En salig blandning men med en hemtrevlig känsla. Och så dessa vattenstammar på utsidan av husfasaden och ett snirkelbo av elkablar...att de kan hitta rätt är ju fascinerande, för visst händer det väl att det går strular även hos dom.... 

Folket var otroligt gästvänliga och alltid fick man trevligt bemötande även om man hade lite svårt för vänster höger, cykel och övergångsställen där bilarna kommer på "fel" håll, blandat med bilar och bussar och inte att förglömma rälsbussar. Hela familjen fick ett gott skratt då jag vid ett tillfälle hoppade högt vid ett övergångsställe, då det är en speciell signal som vittnar om att det är grönt att gå över, jag reagerade väl lite synligt, det såg en busschaufför som stod och väntade så då tutade han och då tutade nästa buss också. Ja, glada busschaufförer var det gott om, återkommer till det.

Vad hann vi då med att göra? Jo, första dagen tillbringade vi två timmar på Guinness. Otroligt snyggt gjort museum i de gamla fabrikslokalerna där man fick se hur ölet gjordes, vilket otroligt hantverk och tungt jobb det var att för hand göra tunnorna som ölen förvarades i osv. Med jämna mellanrum hördes ett fantastiskt trumspel också då en kille spelade själv och några dansade deras härliga livfulla dans till. Behövdes varken mikrofon eller högtalare i denna byggnad.

Guiness huset bestod av många våningar, med ett fascinerande glastak. Längst upp en glas-terass där vi kunde njuta av Dublin från ovan. 

Såklart njöt vi av mat och go gemenskap. Vi gick i butiker, stora och små. 

På lördagen var vi ordentliga turister och åkte guidad tur i en tvåvånings-buss genom stan. Vädret var perfekt så vi kunde sitta i den öppna delen på övre däck. Bra sätt att få en överblick över staden som visst inhyser stor del av Irlands befolkning.

    Ett glatt gäng spanar in Dublin

På kvällen var det ju final för Eurovision. Vi delade oss lite under första delen då några av oss ville följa sändningen på storskärm hela tiden medans några ville uppleva livemusik då det ju är många duktiga musiker och sångare runtom. Roligt var att vi möttes lagom då det var dags för slut-röstning, vilket ju var hur spännande som helst. Svenska flaggor vajade och jublet var gigantiskt då det stod klart att Loreen vann för Sverige. Så kul och häftigt att få uppleva den stunden ihop

        

     En minst sagt spänd och förväntansfull väntan under röstningen där Sverige vann. 

På söndagen hyrde vi cyklar och åkte runt i stan och även upp till Phoenix park, en park som har 10 km mur omkring sig. Stort för att vara park i stad alltså. Här fanns det hjortar som  vi kunde komma intill. Här bor USAs ambassadör men vi hälsade inte på där idag!  Vi var även i köksträdgården inne i parken och njöt av blommor och grönt.

   Skulle vara el-cyklar! Njae, tveksamt, men inte många backar i denna stad så det gick bra ändå

    Köksträdgården inne i Phoenix Park. 

   Ett av många monument, som vi såklart måste titta närmare på också, inte bara sett från taket på Guiness....

 

Under denna cykeltur kom det enda regn vi fick uppleva på hela resan!!!! Och det var bara lite dugg så man blev inte ens blöt. Vi som investerat i nya regnkläder och bra skor!!!! Irland är ju känt för ombytligt väder, ofta regn. Men vi hade tydligen otroligt flyt med bra väder under hela vår vistelse.

På kvällen gick några av oss på en Irländsk dans och musik show, typ Riverdance. Så kul att få uppleva musiken i dess riktiga element och dessa dansare som är så professionella. 

   Celtic Night bjöd på traditionsenlig musik o sång med Irländsk folkmusik. Och så professionella dansare som verkligen slog klackarna i taket, eller i alla fall tårna! Snacka om bra kondition och vighet.

Måndagen, sista dagen, bussresa heldag då vi begav oss ut på landsbygden. Och nu pratar jag busschaufför. Alltså, denna chaufför var som ett levande lexikon, han kunde varenda årtal och olika slag genom århundraden, alla dessa namn och personer genom Irlands historia. Ja, han körde bussen samtidigt som han berättade historier blandat med lite musik ibland. 

Vi var först i en park "Treetop Walk" där vi fick gå på fina spångar uppe i trädtopparnas höjder och i slutet nådde vi ett hus som var ca 38 meter högt där man gick som serpentinväg upp längs väggarna ända upp till toppen för att sedan sätta sig i en tunnel av stål, sittande på en filt, åkte vi ner alla metrarna på 10 sekunder!!! Läskigt? Ja, i alla fall var det häftigt. Svårt att tro att det verkligen gick så fort att komma ner, men det var faktiskt så. Men visst, jag kan erkänna att jag på slutet intalade mig att snart är det slut, snart är jag framme, snart är det slut...... så jo, jag tyckte nog det var läskigt i alla fall.

Hela gänget gjorde det i alla fall.

  Bro uppe bland trädkronorna.

        Den enorma tunneln som vi alla åkte ner genom, som en tub. Tog tid att gå upp men oj så snabbt vi var nere igen.

Vidare åkte vi till Glendalough Gleann Da Loch, ännu en härlig naturupplevelse. Fantastiska träd, där murgrönan slingrar sig längs stammarna ända upp i toppen. Irland är ju den gröna ön, det stämmer verkligen. Vi hälsade på lite får och vi tittade på gamla ruiner som minner om gamla tider. 

   Vi följde vattendraget under några kilometers vandring, så vackert och fridfullt det var

   En av många broar.

   Den gamla kyrkan där mycket historia har skrivits. Tänk om stenarna kunde tala ....

  Upper lake. Ingen tog chansen att bada idag, vi åt mat här uppe istället.

Så åkte vi till Hollywood! Jajamän, nu har man varit där. Byn heter så och här har många filmer spelats in med riddare och gamla tidens vingslag. 

   Ser du skylten? Jaja, så har vi varit i Hollywood.

Dagens sista stopp var hos en bonde som hade får. Han visade hur han med proffsig hjälp av sina boarder collie kunde styra får till sig. Han var mästerlig på att vissla, hade olika ljud beroende på om han ville hunden skulle springa bakom. ligga ner, olika håll osv. Otroligt fascinerande och såklart väldigt behövligt då fåren ofta är långt upp i bergen i oländig terräng. Häftigt att se samspelet mellan bonden och hunden.... Glömde helt att ta bilder här....

Sista stunden då vi åkte in mot stan var aningen stressig då vi skulle direkt på flyget. Chauffören visste det men han hade minsann ingen brådska. Han måste helt enkelt bara älska sitt arbete. Du skall inte tro att han bara kunde berätta historier och köra buss, nej han kan sjunga också!! Han sjöng både sång till musik-ackompanjemang från spelaren och fick oss minsann att sjunga med honom det sista.

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med gott humör. Ja, det visade verkligen denne chaufför på alla sätt. Han bara älskade sitt jobb. Kan ana att han gärna sjunger offentligt på en o annan pub om han får chansen.

Vi fick tag på taxi och vi hann checka in, vi hann till och med vänta då planet var försenat. Så ja, vi nyttjade verkligen tiden tillsammans i denna stad. 

  Ett ännu gladare och tacksammare gäng. Vilken helg vi fick

Så otroligt glad och tacksam jag är, igen. Skriver ofta det, men det är ju så det är. Det blev så bra att först få studera staden inifrån innan vi begav oss ut på landet och fick uppleva allt detta.

 Tack kära familj, för dessa roliga dagar tillsammans. Såååå kul vi hade det.

Så glad jag blir för fin respons

 Har på senaste tiden förstått att min sagobok om StigHelmer Myra flitigt används på en förskola här i närheten. Så glad jag blir. Det var ju det som var min tanke då jag gjorde den. Har också träffat köpare som vill ha en fortsättning på historien!

Får samtidigt dåligt samvete att jag inte har jobbat för att sälja den än. Den ligger liksom kvar i kartonger här hemma, då jag inte har haft tid och muskler att marknadsföra den. Jag borde verkligen göra det känner jag, nu vet jag ju att den fungerar i barngrupper såväl som hemma i familjer.

Är det någon som läser min blogg som kan ge mig ett tips på hur jag skall få ut den? Hur får jag förskolor osv att känna till den? Har du tips så hör gärna av dig eller skriv en kommentar här nedanför så skall jag försöka ta tag i detta framöver. 

Idag har vinden piskat på ordentligt, fullt med vita gäss på sjön. Men solen har visat sig fint hela dagen och nu är väl ändå våren här. Tvättade bilen på förmiddagen, gäller att vara snabb med putsduken då dropparna torkar supersnabbt av både sol och vind. 

Idag har jag badat och friserat min Nisse. En lite rejälare klippning var behövlig. Han njuter då jag håller på i hans päls så han är smidig.

Såg du den nya programserien med bröderna Norén? Så härligt avsnitt härom kvällen då de var uppe i mina hemtrakter och fick ynnesten att spela in nykomponerad musik till de två systrarna som står på var sin sida av den spelgelblanka sjön och deras röster smälter så otroligt fint samman med brödernas röster. Fantastiskt. Snacka om att möta naturen och samspela med densamma.

Jag har på senare tid röjt i bla gamla papper. Slängde faktiskt en del av mina gamla noter, spelhäften sedan blockflöjts- och klarinettiden! Och även pärmen med noter från Josua Spelemän, som jag var del av under några år i Östersund. Nja, jag sparade förstås några blad. Tex sången "Alla fåglar kommit ren" som var utskriven på stencil som än i dag hade lukten av någon form av "sprit", ja nu pratar jag noter från mellanstadiet. Kanske var inte doften så stark idag, men den är desto starkare i mitt doft minne, jag minns den som igår. Positivt alltså, jag gillade verkligen doften! Minns hur doften lade sig som ett täcke i klassrummet då stencilen var nyutskriven och fortfarande nästan fuktig av vätskan. 

 Sången minns jag klart med för den delen, då vi sjöng i korus på sommaravslutningar osv! Härliga minnen.

Vi har nyss ätit hemmagjord tomat- och löksoppa och skall strax bege oss ut och fortsätta några timmar till Skönt nu då det är ljusare om kvällarna. 

Önskar dig en fin kväll.

Vill säga ett STORT TACK

 Nu har det gått drygt en månad sedan jag lämnade över Hjärtats hus i varm hand till Elin och gänget. Vilken resa det blev. Första veckan utanför gemenskapen som är på våra träffar, utan ansvaret som jag burit under flera år, kände jag sådan sorg och grät, då Hjärtats hus ligger mig så varmt om hjärtat. Men det var tid att lämna över och gå vidare i livet. Allteftersom dagarna går så känns det allt bättre och rätt. 

Men jag kommer alltid att bära med mig minnen och erfarenheter från möten med så många människor, alla goa volontärer som gör ett sådant fantastiskt arbete bara genom att finnas där för sina medmänniskor. Sådan styrka det är i detta. Jag är så stolt och glad att det vi skapade får leva vidare och utvecklas vidare. 

Jag har fått så många tack och under mina sista dagar på plats blev jag även avtackad på arbetsplatsen, Qulturum, där jag fick dela med mig av mina tankar till alla kollegor som jag har fått komma närmare under åren. Det sas många fina ord som jag nu får bära med mig. 

De hade också gjort ett fint bildspel som visades på storskärm under avtackningen. Nu vill jag dela dem med dig. Och jag vill med dom rikta ett STORT TACK till alla som jag mött genom åren. Alla besökare som jag har fått dela samtal med, alla volontärer som jag fått lära känna, alla kollegor som jag mött, all personal inom olika avdelningar, såväl inom regionen som primärvården, alla olika föreningar och företag osv osv.... Ni anar inte så tacksam jag är. 

Peter, jag och Elin.

Den fina blomman står sig fint här hemma hos mig.

Idag är det onsdag, det är träff på Hjärtats hus i Jönköping. Jag har ännu inte varit med på någon träff, efter att jag lämnade. Men snart skall jag göra besök även där. Även om jag inte är med fysiskt så är jag med er alla i tanken. Och till dig som kanske läser detta och som har det tufft av olika anledningar, om du skulle vilja få kontakt och stöd av medmänniskor, besök då Hjärtats hus så får du känna det jag försöker beskriva. Värmen och gemenskapen där är så stark. Och du är så välkommen. Vi nådde ju målet att dessa mötesplatser inte bara är för den som har eller har haft cancer, utan nu är öppen för alla, oavsett vilken sjukdom man lever med eller har i bagaget. 

Nu lyser solen från en klarblå himmel. Jag skall sätta på en kopp kaffe och sätta mig o blicka ut över sjön som glittrar så fint. Våren är här och snart slår växtligheten till och blommar ut, det är fantastiskt att få vara med om det igen.

Önskar dig en fortsatt fin maj månad. 

 Godmorgon världen

Ny dag med nya möjligheter. Vaknar till ännu en solig dag, klarblå himmel och våren visar sig från bästa sida här i Jämtland. Hemma hos mor o far några dagar. 

De här dagarna när snö ännu ligger kvar på lägdan o i skogen, drivor på gårdsplanen, isen ännu på sjön men den ändrar sakta färg från vit till grå allteftersom solens varma strålar värmer o smälter ner. I dikena är det ännu snö men under porlar o rinner den smälta snön och tussilagon börjar kika fram allt eftersom snön ger vika. Den doften, doften av fuktig jord och tussilago, DÅ är det vår. Och just nu är jag hemma.  Jag gick längs diken i går, då var det ännu lite kvar innan den rätta stunden är här. Men två dagar till av sol så tror jag att jag hinner njuta av även doften innan jag åker tillbaka till Småland igen. Barndomsminnen för mig. 

Istället för tussilago är här en bild från rabatten vid föräldrarnas hus. Ser du de små myrorna som ännu har vingarna kvar? Nu är våren här. 

Då jag anlände Östersund i tisdags morgon, efter en natt på liggvagn i ett ringlande skakande rusande tåg, fick jag en skön promenad till centrum där jag åkte vidare med buss. Denna turen åkte via Frösön och det visade sig vara tiden då ungdomarna skulle till skolan i Brunflo. 

Så många minnen passerade då jag tänkte på hur det kändes då jag själv var i deras situation. Det är ju några år sedan nu, om man säger så! Hur tänker dom, hur upplever dom livet, vilka rädslor lever dom med? Somliga sitter ensamma, djupt försjunkna i sina telefoner. Andra sitter o pratar om allt som hänt sedan de sågs för några timmar sedan (fast de säkert haft kontakt via mess o dyl sedan de sist sågs)

Bussen passerar så många hus o gårdar där jag vet att mina forna klasskamrater växte upp. Hur är det med dom idag? Vad gör dom? Finns de kvar i bygden? Kvar på gården? Är det deras ungdomar som åker vid min sida? Jag försöker se likheter för att lista ut men lyckas såklart inte. 

Att det alltid ska bli så mycket känslor o minnen då jag kommer hem till mitt barndomshem. Jag vårdar dom väl, jag lägger dom varsamt inom mig, för att kunna ta fram dom fler gånger o njuta av känslan jag får. 

Men det är också sorg då jag vet att inte alla fick chansen till ett fint liv. Jag minns hans hus, hans familj också. Han, min klasskamrat, som tidigt i livet valde att kliva av. Jag minns honom ännu med klara bilder. 

Då jag växte upp kunde jag säkert känna rädsla också. Men den var av annan sort. Jag visste knappt vad cancer var, mobbning på sociala medier existerade inte. Krig fanns men var långt bort. 

Idag ser verkligheten så annorlunda ut. 

Hur som helst så har du dagen idag framför dig. Den är din. Utanför mitt fönster vaknar nu även fåglarna inför en ny dags arbete. De bygger som bäst sina bon och rustar för att anta ännu en sommar. 

Jag är laddad för att tillbringa ännu en dag med mor o far, kanhända blir det en promenad längs dikeskanten i eftermiddag. 

Önskar dig en fortsatt fin vår. 

Nytt steg i livet

 

Fredag morgon, sista mars 2023. Ny dag och omtag i livet som det känns. Efter en omtumlande tid har jag nu lämnat min arbetsplats på Qulturum och Hjärtats hus. Har haft en otroligt stark vecka med många fina ord och mycket kärlek från många. I onsdags hade vi träff i flygeln i Jönköping där ett trettiotal besökare och volontärer slöt upp. Så mycket kärlek och glädje och känsla det var. Volontärer hade förberett med presenter och blommor, goda ord, tårta osv. Jag körde balans och avslappningsövningen som jag gjort några gånger nu genom åren, inte trodde väl  jag att jag skulle stå framför människor och göra något sådant! Mycket har jag fått lära mig under dessa år minsann. Efter det goda fikat körde jag ett föredrag där jag i ord och bild berättade om hur Hjärtats hus har kommit till, resan dit vi är i dag. Att få göra detta bildspel och visa det har verkligen varit ett sätt för mig att få knyta samman säcken och förstå vad det blev av visionen jag hade för många år sedan. Så gott det känns i hjärtat och själen att ha fått vara med om allt detta. Sju år som anställd i Region Jönköpings län, med några år av ideellt arbete dessförinnan. Och nu lämnar jag över till Elin, volontärer mfl som tar skutan vidare framåt i tiden. Fantastiskt. Jag är stolt och glad.

Tänk om vi inte hade kunnat fortsätta, om det hade tagit slut i och med att inte jag orkade köra vidare i egen takt! Det hade varit tragiskt och tufft. Nu känns det så mycket lättare att lämna då jag vet att jag gör det i trygga händer. 

Önskar dig verkligen Lycka Till i ditt nya arbete Elin Danielsson och alla ni andra som är med henne framåt. Det skall bli jättespännande att få följa bredvid och se vart det bär. 

Och jag försvinner ju inte till mars, inte vad jag planerat i alla fall. Så jag kan ju finnas med om det behövs...

Underbar bukett och tänkvärda presenter, oj så överväldigande med allt ni gjort för mig. TACK Jag skall nu fundera ut vad jag skall unna mig utifrån presentkortet, massage eller fixa naglar mm, fantastiskt att veta att jag är bjuden på detta, jag lovar att njuta vad än jag väljer. Ljuset står på mitt köksbord och brinner vidare med er i mina tankar. TACK

I går då det var min sista dag hade jag ett trevligt avslutningssamtal med min nya chef. Det kändes väldigt gott att få summera tiden med honom. Det är viktigt att få sätta punkt i något man lämnar, det har jag förstått i detta också. Vi åt lunch tillsammans och hade ett gott samtal. Jag skall tillbaka senare i april för att bli avtackad på arbetsplatsen också, så jag kommer att få träffa alla kollegor igen.

Sista gången jag stämplade ut från Qulturum

Vet du förresten vad Qulturum är? Jo, i Jönköpings region är vi lyckligt "lottade" att ha en egen utvecklingsenhet, där det görs mycket förbättringsarbeten för personal i vården, för ledning och chefer, för patienter etc. Det fina är att här lyssnar man även in tidigare patienters berättelser och erfarenheter, för att göra det bättre för patienten på sikt. Det var därför jag hamnade här med min vision. Här finns därför tex patientstödjare, som har erfarenhet som tidigare patient och idag jobbar för och med patienter, där de kan samtala och svara på frågor utifrån deras situation. En patientstödjare kan alltså möta upp på en vårdavdelning om man vill prata med någon "utanför" vården som själv kan ha erfarenhet av att vara just patient. Det gäller "bara" att veta att de finns. I Jönköping finns det idag två anställda samt en även i Eksjö. De är guld värda. Två av dessa är med oss i Hjärtats hus arbete också.

Det finns också "Levande böcker". Det är alltså också tidigare patienter, personer med erfarenhet av olika sjukdomar som kan "lånas" in till ex konferenser, förbättringsarbeten, möten med personal etc. Jag är en levande bok. Undrar vilken hylla jag hamnar i nu?!  I ett arkiv eller för utlåning! Ha ha, ja vi får se vad framtiden ger.

Jag stänger ingen dörr, men kommer att jobba på att landa nu tillbaka där jag var innan detta drog i gång. Det är lätt att jobba ihjäl sig då det är något extra man brinner för. Nu skall jag fokusera på vårt egna företag, på gården, på andra åtaganden vi har, på familj och framförallt barnbarnen. 

Jag skall åka och hämta dom på förskolan i eftermiddag, så lyckligt lottad är jag.

Ute snöar det ännu, vi har fått massor snö i natt, igen. Den här vintern håller verkligen i sig. Det kanske blir vår såsom vårarna i Jämtland brukar vara, med smältande snö och rinnande vatten i diket samtidigt som tussilagon blommar och sprider en helt magisk doft. Har du tänkt på att om det är fuktigt runtom tussilagon så doftar den starkare? Vet inte om det faktiskt är så, men jag har då upplevt det så. Det längtar jag till. 

Vet att under snötäcket blommar snödropparna för fullt nu, väntar på att få se solen de liksom vi. 

Nu skall jag ta sällskap av dammsugaren en sväng och dansa bort lite tussar från våra älskade pälsdjur. 

Önskar er alla en fin helg. Var rädd om armar och ben då det säkert är halt där ute....

Önskar er en fin helg

 Nu räknar jag verkligen ner. En vecka kvar på Hjärtats hus, sedan checkar jag ut. Märklig känsla men försöker tänka positiva tankar. Har en träff i Jönköping på onsdag då jag ska i ord och bild berätta hur Hjärtats hus kom till. En vision som blev sann, en föreläsning om och med tacksamhet. På torsdag är det avslutningssamtal och utcheckning. 

Fick tips på en podd av en kollega häromdagen då jag känner att jag skulle vilja ha något att lyssna på då jag kommer att jobba mer själv framöver, inte vara bland så mycket folk. Tar gärna fler tips om du vet någon spännande. 

Idag vräker regnet ner igen och det är så enormt blött i markerna, vägar blir rena lervällingen. Tvätta bilen är ingen större idé. 

Igår hämtade jag barnbarnen på förskolan. Underbart då dom kommer springande mot mig o slänger sig om halsen🤩. Vi myste hela em sedan, åt mellis, lekte mamma pappa barn där vi byggde hus med duplo osv. Så tacksam att jag har dom så nära så jag kan träffa dom. Och snart med mitt ”nya liv” kan jag ha mer tid att njuta med dom. 

I går kväll var det norrsken här igen. Och jag lyckades se lite av det men jag förstår att vi inte ser så mycket av det då vi har berg runt om oss som blockerar horisonten. Men nog har det varit mycket norrsken och väldigt långt söderut denna vinter! Måntro vad det beror på. 

När jag var i åtta-nio årsåldern upplevde jag norrsken otroligt starkt en gång. Jag åkte spark genom byn, det fanns inget väglyse på den tiden så det var månen och ficklampa som gällde. Rätt som det var var det ett svart hål rakt över mitt huvud uppe i himlavalvet och ut ifrån detta sköt det färgade strålar, helt fantastiskt. Jag minns det inte med rädsla utan tvärtom, en helt fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Nästan så jag trodde jag skulle flyga upp i rymden!!!

Våren är på gång ändå, har hört tranor den här veckan, duvor o koltraster är i farten. Men också domherren! Så frågan är om det blir mer snö?! Bara att vänta o se

Nu ska jag ta mig en kaffetår innan jag tar tag i nästa ”att göra” på min lista. 

 Hej vänner.

Fredag, dag hemmavid. Har städat och nu står det limpor i ugnen, blir ingen veckohandling denna vecka utan då använder vi oss av det vi har hemma. Inte dumt att det sedan luktar nybakat heller för den delen. Blir nog lite bullar med känner jag...

Det är så mycket som händer nu! Framförallt på jobb-fronten. Jag vet att jag senast nämnde om mitt beslut att kliva av som ansvarig samordnare för Hjärtats hus. Otroligt tufft beslut och en vinglig resa framåt där jag nu befinner mig i överlämnandet till min efterträdare. Somliga dagar känns det helt rätt, då jag måste bromsa i min framfart, försöka att ha ett jobb mindre av dem alla. Men nästa dag så kan jag fortfarande undra om jag har tagit rätt beslut. Lämnar ju ett projekt som har gjort stort intryck på mig, inte minst beroende av alla fina människor jag mött längs denna resa sedan min cancer för tretton år sedan. 

Men det blir nog bra. Ibland kan det ju också vara bra att andra människor kommer till som får jobba vidare med "sina" ögon och utveckla det vidare. Det skall bli jättespännande att få följa Hjärtats hus vidare och jag kommer säkert att hälsa ibland, då jag fått många goa vänner på de olika mötesplatserna. Alla fina volontärer som gjort stort intryck på mig. 

Den här veckan lämnade jag över telefonen och till veckan lämnar jag över datorn till min efterträdare Elin. Då minskar ju direkt chansen att jobba! Känns ändå bra att ta det lite steg för steg så jag kan vänja mig vid en ny livscykel.

Elin, ja, vilken tjej. Alltså det är ju för underligt hur det ena kan leda till det andra, hur vägar korsas och möts igen. Måste nästan få berätta det. Jag var hos organisationen Coompanion 2014 då vi funderade mycket på i vilken form Hjärtats hus skulle vara. Företag, enskild firma, aktiebolag, förening, ideell förening, stiftelse eller vad? I samverkan med någon organisation och i så fall vilken? Kommun eller Region eller vad. ja, det var många tankar och diskussioner kring detta där vi fick tips och ideer av Coompanion.  Jag har sedan dess hängt med i deras organisation, varit med på en del nätverksträffar och även själv varit inbjuden till evenemang som de anordnat där vi har fått berätta om Hjärtats hus osv. Jag förstår att dom har använt oss som ett lyckat exempel, där en ide kommer från en civil person och sedan har kunnat bli en del av Region Jönköpings verksamhet. Hur som haver, innan jul fick jag mail från Elin som hade kontakt med Coompanion, där de tyckte att hon skulle kontakta mig då hon också var intresserad att bygga mötesplatser. Det var så vi fick kontakt. Alltså, det samtalet som vi sedan hade, det kändes som att höra mig själv 2014. Hennes tankar och drömmar och visioner och mål kändes som då. Dessutom kommer hon från Östersund, vilket ju också var en häftig tillfällighet, eller vad man skall kalla det. 

Efter lite kringelikrokiga vägar så blev det alltså Elin som tar vid rollen som samordnare för denna skuta. Och det känns sååå rätt. Jag är så tacksam och glad att vi möttes. Tack Coompanion får jag säga, som förde oss samman. Tänk om vi hade mötts tidigare och kunnat jobbar sida vid sida vidare med dessa mötesplatser! Men nu är det som det är och jag är förvissad om att det blir jättebra.

Jag försöker nu landa i att det skall bli spännande att följa på distans. Och som jag sa, jag flyttar ju inte till mars, jag kan ju finnas för råd och kanske andra insatser i framtiden, vem vet, jag stänger ingen dörr.

 Nog om detta.  I går tog jag ett annat avstamp. Vi hade då årsmöte för Bröstcancerföreningen Jönköping där jag har varit med i styrelsen under många år och senaste tre åren i valberedningen. Nu klev jag ur den vilket känns naturligt, inte minst i detta läge. Måste visa vilken underbar bukett blommor jag fick, TACK. Den pryder nu vårt köksbord och jag skall verkligen njuta av den

På bilden är också Werdis med, goa kvinna som har varit med i såååå många år och gett av sitt engagemang till föreningen på flera sätt. Som styrelsemedlem, som kassör, som stödperson mm. Det kändes verkligen starkt att få stå vid hennes sida. 

I veckan hade NK sin årliga fest för personal och folket i huset. Även Oscar var med tillsammans med några av personalen från Haga Tårtcompani o Bageri. Inte anade han då att han skulle bli årets ambassadör på NK. Ett pris som ledning mfl bestämmer. Så glad jag blir för hans skull, de ser hans förmåga till engagemang, inte bara för sitt egna företag utan för helheten, för varuhusets bästa, för samhället osv. Vilken kille du är Oscar. Då du var nitton år fyllda vann du SM i Unga Bagare och nu står du i Berns salonger och tar emot ett sådant hedersvärt pris. 

                                                           Grattis Oscar.

Jag kommer nog tror jag att skriva mer på min blogg nu i framtiden. Jag har ju under flera år ansvarat för alla social medier för Hjärtats hus och då har jag liksom fått nog med skrivande. Men då jag nu släpper även den bollen så tar jag nog mer tid till bloggen, tror jag. Det är ju kul att skriva, om det så bara är för mig själv ibland.

Nu skall jag ta ut första plåten med bullar. Limpan har jag redan provsmakat. Önskar er alla en riktigt fin helg. Var rädd om dig.

Önskar dig ett gott slut på detta märkliga år och ......

 .........önskar dig ett riktigt Gott Nytt År. 

Må 2023 få bli ett bra år, för oss alla. För vårt land, för Europa, för världen. För barnen, för oss vuxna, för djuren, för alla. 

Hur skall man kunna sammanfatta ett sådant år som 2022? Det känns som vi som lever har fått uppleva så mycket som vi knappt visste att det kunde bli till. En väldigt omtumlande tid för de flesta av oss. 

Men mitt i allt som händer runt om oss så gäller det att se till det goda, det positiva, det glada och det som betyder mest för oss. Att få vara friska och ha varandra. Och det är jag tacksam för. Att få följa dessa härliga barnbarn som är fulla av liv och energi, det ger mig energi.

Under detta året har familjen här i Målviken också utökats med dessa två härliga katter. Charlie och Prinsen. Två underbara herrar som nu är sju månader gamla och sköter sig alldeles utmärkt. Har redan tagit möss och gör som katter skall göra, både allvar och mys.

Oscar kämpar vidare, öppnar upp portarna till nästa ställe i serien för Haga Tårtcompani och Bageri, denna gång på Mariatorget. 

Premiär öppning, alla laddade som vanligt. Fyllda hyllor med gosaker. 

Härlig miljö även på detta ställe. 

  

                                               I augusti laddades det för bröllop. Killarna kör slips-skola

En förväntansfull brudgum med finklädda barn. Frank fick äntligen kliva i sin kostym

Familjen Målevik

Kerstin.

 Att ännu ett år ha fått ha kvar mina kära föräldrar som ännu kämpar på och visar bevis på att hålla i och hålla ut. Jag är så imponerad av mor och far. Jag önskar jag vore närmare så jag snabbt kunde komma in på en fika och bara vara där en stund. Men med dessa åttio mil emellan oss så är det inte så enkelt. Men de har varandra fortfarande, det är jag evigt tacksam för. Kram till er kära mor och far, vi ses framöver hoppas jag.

Besök på kyrkogården i Marieby, september -22

Julen är nu över, vi fick äran att vara med Oscar och familjen i Tingshuset under julafton. Denna miljö är magisk och såklart blir julen ännu vackrare då. Vi hade dessutom lite snö vilket förhöjer stämningen.

Måleviks barna  julen-22

 Henrik tänder ljus innan vi sätter oss till bords. Ho ho ho.

Jag fick bidra med lite med betoning på lite. Gjorde bla en "ost-gran" som rullades i färsk persilja och "ljusslinga" av flagad mandel och "julgranskulor" av granatäpple.  

Vid jul brukar vi ju jaga också. Ofta står jag vid spisen så de andra jagar men i år kunde även jag vara med. Och en galt på runt åttio kg kom i min väg, eller rättare sagt bössans väg. Kul då det går bra och känns bra. 

Denna bild målade jag för flera år sedan, då jag började jobba fram tanken som blev våra mötesplatser. Den känns lika rätt idag som då. 

Jag vill skriva några rader om Hjärtats hus också. Det älskade projektet som har tagit stor del av min tid och engagemang under åren sedan 2014. Ja egentligen började det hela med min cancer sjukdom 2009! Hade jag inte blivit sjuk då och överlevt det hela hade jag heller inte fått uppleva allt detta som sedan hände! Du som följt mig sedan tidigare vet hur vi har jobbat för att få till våra mötesplatser som idag finns på fyra orter i Jönköpings Region. I Jönköping, Eksjö, Värnamo och Tranås. De ca femtio volontärer som jobbar ideellt i detta och gör ett fantastiskt arbete. En vision som gick till ideellt arbete, som ledde till projekt med Regionen som samverkanspartner, till att bli en del av Region Jönköpings verksamhet. Där vi under 2021 bestämde oss för att även bredda och bjuda in besökare från andra diagnoser och grupper. Nu spelar ingen roll vad man lever med för sjukdom, vad man har med sig i sin ryggsäck, tidigare patient eller patient nu, närstående idag eller tidigare. Alla är lika välkomna. 

Nu är detta unikt i vårt land igen, det finns ingen annan region som bedriver samma verksamhet som oss. Där vi samverkar med sjukvården, både regionens vård, kommunens, privata aktörer, med personalen, med patientföreningar, med studieförbund, med företag, med kommun, med landsting etc. 

Sedan starten med Regionen 2016 har vi haft ca 6500 besökare hos oss. Det värmer mig så oerhört då jag tänker på alla vänner jag fått, alla goa kontakter jag fått, alla fina samtal jag fått ta del av från besökare såväl som volontärer. Otrolig resa.

Dock finns det ju en ände på det mesta. Efter lång tids funderande och frustration att inte räcka till, blev det i november bestämt att jag lämnar stafett pinnen vidare och kliver av som samordnare för Hjärtats hus. Det gör ont och det är inget lätt beslut att ta. Men någonstans måste jag i detta vägskäl ändå välja familjen och vårt egna företag. Energin är tämligen använd i mina batterier.  Och någonstans måste jag landa i att det vi har åstadkommit genom dessa år har bringat god frukt och alltjämt skall få leva vidare. Jag är så stolt och tacksam att vi fick prova detta och att det har burit så fin frukt. 

 Ersättare för mig är redan tillsatt och kommer att ta över allt mera under första månaderna på det nya året, innan jag lämnar helt. Det kommer att bli bra, det vill jag tro. 

Egentligen känner jag mig inte färdig med visionen jag har för Hjärtats hus. Det finns så mycket mera att göra. Att få igång även kvällsöppet för de som arbetar dagtid, för yngre besökare. Att komma på banan igen såsom det var innan pandemin, där är vi inte än. Men ingen vet heller om det kan bli som det var innan, ibland känns det som det inte blir som innan någonsin mer. 

Nej, det känns faktiskt som vi människor har gjort ändringar i våra liv som gör att samhällsengagemanget och ideellt arbete har förändrats. Jag hör från bla studieförbund att det ser så ut hos dom också, att det är svårare att få kursledare, att föräldrar valt andra aktiviteter liksom barn och unga.  Ja, tänk vad ett virus kan förändra världen!

Nu är det några timmar kvar av detta år. Snart vänder vi blad och ser fram mot ett nytt oskrivet år. Ingen vet hur det kommer att se ut. Spännande eller skrämmande? Ja, det väljer vi själva hur vi vill se på det. Jag vill tänka att det nya året skall bli ett spännande och givande år. Ett år då vi får uppleva positiva saker, både nära och fjärran. Det finns så många goda krafter, så många människor som vill oss väl. Så mycket ljus att lyfta fram. Och kom ihåg, hur mörkt det än är, finns det en enda ljusstrimma så syns den, det kan inte mörkret dölja.  Ljuset skall övervinna mörkret. 

Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År.

Magiskt bröllop

 Valdagen 2022. En minst sagt spännande dag. Som jag hoppas leder till något riktigt bra. Jag har såklart varit och röstat, viktigt att få göra det i vår demokrati. Och så hoppas jag innerligt att det går att bilda en stadig regering som kan ta itu med så mycket i vårt land som behöver en trygg hand. Istället för pajkastning och hårda ord så skulle jag vilja se mer av god handling. Det finns mycket bra i vårt land men det finns även mycket som skulle kunna vara så mycket bättre.

Jag påbörjade detta inlägg för några dagar sedan men blev inte klar. Så nu gör jag ett nytt försök.

Några veckor har gått sedan bröllopet som vi så länge längtat efter. Jag har nu landat, efter att ha svävat i det blå i flera dagar. David och Ebbas bröllop blev verkligen sådär fantastiskt drömlikt vackert som vi bara kunde fantisera om. Så otroligt glad och lycklig jag är att ha fått vara med om denna dag.

Redan på morgonen kom David med sina marschalker hit hem för att tillbringa några timmar här. Ja, kanske inte främst för att umgås med mig och Patrik förstås, utan för att ladda och förbereda sig för eftermiddagens vigsel. Vi åt frukost, de tvättade bilen, de knöt slipsar, vilket var väldigt roligt att se. De polerade bilen i bara kalsongerna, då det var varmt och fint och de ville vara rädda om kläderna såklart. 

De åt lunch och barnbarnen kom, klädda och fina de också. Spänd förväntan då bruden kom med sitt följe. 

Älskade unga tu, så fina ni är. Och så glada. 

Kerstin, David och Frank redo att möta Ebba

Ebba med lilla Kerstin hemma i Målviken

Frank i sin älskade kostym, dagen till ära

Att få vara med då David första gången fick se sin brud i den vackra klänningen, var magiskt. Inte ett öga torrt. Att se de små barnen sitta tillsammans med sina lyckliga föräldrar, ja det värmer otroligt.

Det blev mycket fotograferande och filmande innan tjejerna tog lite lunch och så begav de sig vidare för att fotografera på fler ställen innan vigseln

Då alla lämnat huset och jag körde ner disk i diskhon kom jag på att jag var hungrig!!! Jag hade glömt att äta kom jag på. Ja, ja, det hann jag. Och jag hann sätta upp mitt hår och få på mig kläderna också innan vi begav oss till Gränna kyrka där vi fick uppleva en fantastisk stund. Med mycket sång och musik. Att se Ebba svänga med brudbuketten i gången ut, så lycklig och glad, det var magiskt. 

Ja, så följde en fin fest på logen i Hullaryd. Där Ebba och David gett allt, verkligen allt, av förberedelser med blommor, ljus, skyltar, fina arrangemang, allt så genomtänkt och fint. 

Toastmaster kvällen till ära var Oscar och Henrik. De firade just denna dag sin elvaåriga bröllopsdag, häftigt så säg. Och de gjorde ett galant jobb, riktigt proffsigt. Oscar hade dessutom så klart med tårtor, de som visst heter naked cakes. Gott gott, även om lilla mamma, som så ofta, tyckte det var lite syrligt. Jag är ju hopplös då det gäller syrligt och surt! Det behövs inte mycket för det skall dra upp i nerverna i hårfästet!! Ja, ja det är säkert bara inbillning

Dagen efter bröllopet hjälptes vi åt att städa och plocka det mesta från logen. Rolig känsla att känna vilken stor familj vi blev nu! Känns så gott.

Nu har några veckor gått och vardagen har återtagit vårt fokus. Jobba och försöka göra det bästa av tiden vi får. Jag njuter av mina små kattungar som växer så det knakar. Bossen och Prinsen, två härliga livliga killar som har väldigt roligt tillsammans, även med Nisse som ibland hänger på i samma tempo. Och de ligger gärna tillsammans och sover, dricker vatten ur samma skål osv. Så inga problem med kamratskapen där inte. 

             

                                              Ofta ligger de nära varandra och håller om varandra

Söndag är det idag. Och ny vecka stundar. Med nya utmaningar och säkert roligheter också. Jag kör på vidare med våra träffar på Hjärtats hus. Hade förra veckan två härliga volontärträffar, en i Tranås och en i Jönköping, med ett gäng härliga och fina volontärer. Gav verkligen kraft och glädje att få se varandra igen, efter sommar o sol. Och med förhoppningen att vi nu alla skall kunna hjälpas åt att få hälsa nya både besökare och volontärer till våra fyra mötesplatser. Nu kör vi. Kanske vet du någon som skulle vilja komma till oss? Hör av dig om du funderar eller har frågor. Våra Hjärtats hus vänder sig ju nu till alla med långvariga sjukdomar (inte som tidigare bara cancer) och viktigt att poängtera är att vi finns här för närstående, anhöriga och vänner också. 

Önskar dig en fin vecka, önskar oss i vårt fina land ett bra resultat där vi kan fortsätta jobba tillsammans för en bra framtid. Det vill jag tro på.

 Hej vänner.

Idag vill jag presentera vår familjs nya medlemmar. Jag lovade ju det förra inlägget jag gjorde. 

De har bott hos oss en vecka nu, våra små kattungar.

Här har vi Prinsen, han hittade snart sin plats hos Nisse. Nisse var dock mer förvånad tror jag då han första gången kröp ner vid honom.

Prinsens bror Kungen flyttade också till oss. Och ni kan tänka att de har roligt tillsammans. 

Klokt att ta två? Jag vet inte men jag tänker att de kan slösa energi på varandra istället för att riva huset. Ja, vi får väl se om det är smart eller ej. 

Så här långt fungerar det alldeles utmärkt i alla fall. Och jag är övertygad om att Nisse uppskattar sina nya kompisar också.

Namnen de har fått, ja, Prinsen kändes som en liten prins. Kungen för att han håller sig framme först, tar för sig mest, hörs och syns mest av de två. Och framförallt för att mitt barnbarn tyckte att det var ett fint namn. Två härliga personligheter som blir spännande att följa framåt. Idag har jag klätt in soffan i påslakan, deras klor är ju inte helt roliga, det liksom kliar i dom och det skall testas att klättras överallt. 

Om en stund skall Patrik och jag åka med vår traktor i kortege till Klevens loge i Gränna. Idag har budkavlen gått Vättern runt, den som vill hjälpa till att bevara Vättern som den är idag. Vi som bor här i närheten är oroliga för vad en gruva i Norra Kärr skulle kunna ställa till med , både för Vättern som vattentäkt men även i områden runt ikring. Får se om jag kommer ut med lite bilder här framöver.  Vi har varit med på något möte angående detta, men idag är alltså en stor dag då politiker skall sluta upp tillsammans med oss medborgare. 

Kort inlägg idag. Men önskar er alla en fortsatt fin söndag. På tisdag är jag tillbaka på mitt jobb igen, då vi jobbar vidare med våra mötesplatser Hjärtats hus. Jag laddar alltså för fullt.....

                         Hälsningar Maggie, Nisse, Prinsen o Kungen