Göteborg med stormsteg

Sicket väder!!!!! Helt otroligt. Har verkligen haft svårt att tro att vi är i Juni månad de senaste dagarna. Jag åkte buss till Göteborg i tisdags för att delta i en konferens tillsammans med ett stort antal RCC anställda trevliga människor. Bland alla var vi ett tio tal patienter som för första gången blev inbjudna. Ärofyllt att få vara med, verkligen.
Tillsammans har vi haft bra föredrag och diskussioner. Bra gemenskap och jag hoppas och är viss om att det kommer att leda vidare till förbättringar för våra patienter och anhöriga i vårat land. Det är jag helt förvissad om, det tar bara lite tid.....
Då vi åkte dit stod det spön i backen och vinden tilltog allt mera. Tanken var att vi skulle ut på sjön under kvällen men se det blev inget med det. Vi var nog alla tacksamma att få stanna inomhus. Då vi tittade ut genom fönstren under kvällen och såg någon stackars människa gå där ute, stod i regel deras paraply på fel håll och de kämpade för att hålla sig kvar på land.... ja, det såg så ut i alla fall. Usch, så bra vi hade det inne på hotellet.

Hur som haver. I går skulle jag då åka hem. En vanlig onsdag eftermiddag, från Göteborg till Jönköping, eller ja till Gränna. Jag åkte med en kompis till stationen i Borås. Där satt jag i en och en halv timme och väntade på tåg. Jättebra, då hann jag samla mig och summera dagarna så jag är förberedd inför kvällens styrelsemöte i föreningen.
Så går jag då på tåget. Ett tåg av äldre modell om jag säger så. Du vet, det som dunkar vid varje skarv på rälsen, det som ger det där sövande och njutbara ljudet av en lugn takt. Ja, i mina öron är det go musik . Och minner om gamla tider. Trodde knappt att dessa tåg rullar än i dag. Jag satt och blundade och njöt av den ljuva musiken. Av lugnet.

Då vi närmar oss stationshuset i Ljung hörs plingandet av fällande bommar. Nu kändes det verkligen som jag var hemma i Brunflo igen, vid missionskyrkan där jag gått så många många gånger. 

Och döm om min förvåning , där kommer tågklareraren också, hon har stenkoll på tavlan där lamporna blinkar för spåren och hon har sitt redskap redo att vinka av tåget. Wow. Kändes som jag kommit tillbaka i tiden, eller att det kanske spelades in en film mitt fram för mina ögon. Fascinerande.

Ja, vi rullade sakta ut från stationen och det dunkade vidare mot Herrljunga. Det var där jag skulle byta till nästa tåg. Då säger de i högtalarna att tågets slutstation idag blir i Herrljunga pga problem med spåret vidare mot Uddevalla. De passagerarna fick ta buss istället.
Jag går av i Herrljunga och står och väntar vid spår fem på mitt västertåg som ska ta mig till Jönköping. Innan mitt anländer kommer ett snabbtåg och gör ett snabbt stopp innan det drar i väg mot Stockholm. Ett väldigt exklusivt och fint tåg. Tala om kontrast. Det går tyst iväg från stationen, inte mycket till dunk där inte. Exklusivt, ja visst men jag väntar stolt och tacksam på mitt tåg.

Mitt tåg kommer in punktligt och det ser ju lovande ut. Detta tåg är snäppet modernare, typ som jag minns från åttiotalet. Det luffar på. Men dröjer inte länge förrän det saktar ner och kör väldigt sakta. Och efter en stund hörs en röst i högtalaren, de har ett tekniskt fel så de måste köra sakta. Men räknar med att snart få ordning på det med......
Vi rullar vidare. Och då vi närmar oss Bankeryd har tåget fått upp sin normala fart och lite till tror jag. Nu ska det ju köras ikapp så vi inte blir sena. Känns som vi kommer att svepa förbi Bankeryd Habo och Jönköping i snabb fart.
I högtalaren ber de oss att vara snabba vid avstigning så de snabbt kan komma iväg igen.

Jag kommer till Jönköping och inväntar nu buss 122 mot Gränna, mot Galgen. Ja, det heter faktiskt så, busshållplatsen vid macken i Gränna. Undrar varför? Galgen!

Vinden sliter fortfarande i bussen och jag hör på passagerare att det har varit riktigt busväder även här. Men det är på avtagande i alla fall. Ser vatten pölar på parkeringar och andra ställen som vittnar om senaste dygnets oväder. Ett och annat träd ligger med rötterna i luften.

Nu sitter jag i en modern buss. Och slås av denna text. Ja, jag är ju inte dum, jag fattar, men nog är den väl ändå lite dråplig. Jag tänker på människor med annat ursprung som skall lära sig vårat språk, inte helt enkelt , eller? Två klisterlappar har suttit där tidigare, undrar varför de tog bort dom! Har det måntro suttit en bild på en rullstol och en text om en barnvagn??? ja , inte vet jag.

Jag nådde Galgen i alla fall, bara ett par minuter sen. Där väntade mannen i mitt liv på mig. Och jag landade tryggt hemma i min boning igen. Som vanligt välkomnad av ett gäng glada hundar som inte vet hur de skall visa sin kärlek på bästa sätt.

Som de säger, borta bra men hemma bäst. Tack för denna resan. Och tack Västertrafik för den häftiga turen via Herrljunga. Den rekommenderar jag varmt.