Danmark för en stund

Nu är tiden kommen då jag kan sitta ner en stund och skriva. SOM jag har längtat efter det. Började denna berättelse för tre veckor sedan och inte haft tid eller ro att skriva klart. Nu skall det ske.... Yes.
Följande berättelse får ni alltså tänka er tillbaka till den 22 maj:

****************"Jag har senaste dygnet varit på resande fot. Ja, visst säger man väl så. Det fanns ju en tid då man färdades huvuddelen till fots. Det fanns även en tid då man tuffade fram längs räls med ångloken som drog de tunga vagnarna i lugn takt. Men så finns det också en nutid, där tågen ömsom fungerar och ömsom inte alls. Är du med?
Vi i arbetsgruppen för Hjärtats Hus har alltså sedan lång tid tillbaka planerat att åka till Köpenhamn på studiebesök på Kraeftens Hus, alltså Danmarks motsvarighet på Maggies Cancer Caring Center, det som jag var och besökte våren 2014. Nu skulle det bli av.
Vi var ett glatt gäng som strålade samman på Nässjö station i går eftermiddag för att åka med SJ snabbtåg till Malmö för byte och vidare mot Köpenhamn. Men säg den glädje som varar.
Planen var att vi skulle kunna gå och äta något gott tillsammans och hinna sitta ner och umgås och lära känna varandra lite bättre.  Våra möten som vi har med arbetsgruppen blir i regel väldigt stressade då det är engagerade människor som är i gruppen, alltid på språng till nästa projekt eller arbetsuppgift.
Vi når inte Malmö förrän problemen hopar sig. Vi når Hässleholm. Här blir det lite paus i åkandet. Det sägs att vi måste vänta fem minuter, det sägs att det är något elfel. Sedan blir det verkligen stopp.
Vi tillåts att gå ut och sträcka på benen då de väntar på att få besked från trafikledningen om vad som gäller.
Vänta, vänta. Ja inget händer. Absolut inget. Det sägs bara i högtalarna gång på gång att de väntar på vidare besked, att tågen nu måste invänta vidare instruktioner.
Vi står på perrongen och det visare sig efter en lång stunds väntan att det verkligen är stopp. Inga tåg kan gå söderöver och man vet inte hur länge det kommer att dröja. Allt fler människor drar sig mot busshållplatser för att försöka hitta ersättningsbussar, taxi etc.
 Så och vi.

Vårat tåg hade ca 300 passagerare. Och under tiden vi stått har fler tåg anlänt. Överallt kryllar det av folk.
Nu uppstår det "komiska" att ingen vet något. Absolut ingen. Det kommer någon buss och folk springer i panik mot fram-dörren, i förhoppning om att de skall få komma med. Det kommer en stackars bussvärdinna som har som arbete att försöka bringa ordning i något som hon inget vet om. Hon pekar och försöker lugna folk. Men hon vet egentligen inte mer än vi gör.
Ibland kommer en buss, till Eslöv, till Lund, Alvesta och Perstorp. Detta Perstorp. Det gick många dit. Men INTE en enda till Malmö, dit vi skulle.
Jag tippar på att jag frågade på ca 7 bussar under de tre timmar vi stod och väntade och ingen gick till Malmö. Somliga busschaufförer svarade att de gick ingenstans. Undrar var det ligger, ingenstans????

En kvinna som var höggravid och hade ett barn i vagn stod på tur till en buss, men den blev full innan hon hann komma in. Då vädjar busschauffören om någon vänlig människa skulle kunna tänka sig att gå av och ge plats åt henne? Men nejdå, ingen. Det slutar med att hon själv masar sig in i bussen och ropar om det inte är någon som kan hjälpa henne? DÅ går en person av.....

Ja käre vänner. En i vårt gäng går för att köpa lite chips. Något att äta på åtminstone. Vi börjar frysa då kvällen blir sen. Men då har pressbyrån stängt!
En av tjejerna har passligt en påse bilar i väskan som vi broderligt får dela på.

Efter ca tre timmar börja vi se folk röra sig mot perrongen igen. En i vårt sällskap ringer upp SJ, tretton i kö, tolv i kö..... men skam den som ger sig. Hon kommer fram och vi får så småningom rådet att gå tillbaka till perrongen. Och då vi närmar oss så kommer beskedet att jo, nu skall det snart rulla igen. Och om jag förstod rätt så hade det gått ett innan också, men inte hade det ropats ut i några högtalare där inte.

Vi kommer på och tåget rullar snart ut från stationen men i sakta fart. De säger i högtalarna att de måste köra sakta för att hålla igen på elen. Och endast ett tåg i taget på spåret annars riskerar de att det skall stanna längs sträckan vilket ju inte vore bra såklart.

Vi når Malmö och vi rusar på första bästa tåg mot Köpenhamn. Vadå biljetter för rätt tåg. Tåg som tåg.
Vi når Köpenhamn 23,15!!!! Det var den middagen det!



En staty utanför en stor byggnad vid sjukhuset i Köpehamn. Något för Sverige kanske?

Tisdagens studiebesök blev väldigt lyckat. Vi GICK dit!


Kraeftens Hus i Köpenhamn. Underbar innergård.



Mera konst längs gatorna i denna härliga Europeiska stad.



Så kom då hemresan. Tåget avgick i rätt tid. Men vi kom inte långt förrän problemen kom igen.

Nu var det signalfel. Vi var tvungna att stå still en stund.    .......    ......... ........ Hör i högtalaren att NU kan vi åka.... ....... ...... men nej. Hör i högtalarna att det är en dörr på framförvarande tåg som har gått sönder, måste åtgärdas innan vi kan åka, vi står liksom bakom det tåget om jag fattar rät......

Måste säga att de nu blir väldigt nitiska i att berätta vad som händer under vår resa.....
Vi hör rösten från högtalaren säga:    Nu har vår kortterminal gått sönder i bistron så tyvärr gäller bara kontanter nu....... (Hur blir det i framtiden då , då vi förväntas att inte äga ett enda fysiskt öre?)
 Tåget rullar vidare, efter en stund säger de:  Nu har vi fått ordning på kortterminalen så nu är det okay att handla igen........
Vi rullar vidare, har tappat en timme ungefär så här långt.
Nu hör vi :  Nu har vi tyvärr långa köer här i Bistron, ber om ursäkt för det......
Vi rullar vidare.
Nu hör vi:  Nu måste vi tyvärr stänga bistron för nu har vi inget mera att sälja!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja men hallå. Hur kunde det bli så här då? Tåget skulle ända till Stockholm och vi hade då inte kommit speciellt långt upp i vårt avlånga land då hyllorna gapade tomma..... Tänk hur det kan bli när det inte blev som det var tänkt att det skulle bli... eller?     ****************************



En svan stoppar huvudet i fjäderboan,  måntro vad den har att skämmas för. Om det är någon som skall skämmas så är det väl i alla fall SJ. Eller vilka det nu är som ansvarar för våra resor längs våra järnvägar.....???

Så tar vi nästa resa då vi ändå håller på.

Ni må tro att jag var lite smått osäker då jag en vecka senare åker till Hässleholm över dagen. Ja, du läser rätt. Hässleholm. Var inbjuden att  hålla föredrag för trettiotalet personer från södra landsänden om Hjärtats Hus. Tåg från Jönköping 7 på morgonen, byte i Nässjö, föredrag och snabb lunch med en språngmarsch tillbaka till stationen, tåg mot Jönköping vid 13,15, byte i Alvesta och framme i Jönköping 15,20. Och det fungerade!!! Alla byten. Rätt tider. Grattis SJ denna dag.
Det enda som strulade denna dag var att få igång tekniken i den sal där jag skulle visa mina bilder och berätta om Hjärtats Hus. Ja, detta är ju inte heller helt ovanlig företeelse  i dagens samhälle. En vänlig enhetschef valde att tjuvkoppla en laptop så vi åtminstone kunde komma åt bilderna. Verkställande vaktmästare eller tekniker eller vad som kan tänkas gå åt, fanns visst inte att uppbringa. Kan hända var det pga att det var helgdag dagen innan....?? Vad vet jag.

Jag hann komma in till våra goa besökare på Hjärtats Hus och vara med de sista två timmarna denna onsdag. Vilken glädje jag kände då jag kom innanför dörren och möttes av en vänlig famn. En go volontär. Hör sorlet av människor som sitter och pratar i rummet intill. Det gläder mitt hjärta.

I morgon är det onsdag igen. Vi skall då på utflykt till trakterna runt Vaggeryd. Måntro om vi får regn i hatten eller solsken i blick? Det återstår att se.
Hej så länge säger jag.