Vackra vyer. Vacker höst.

Hej vänner.
Så är det söndag kväll igen. Nu skall man vara pigg och full laddad inför en ny vecka. Nu skall man vara utvilad och förväntansfull inför vad som komma skall. Eller?
Ja, dagarna blir inte alltid vad man tänker sig. Inte heller helgerna. Jag har egentligen inte gjort något speciellt ansträngande i helgen men är ändå väldigt trött känner jag. Men nu har jag natten på mig att återhämta mig. Sedan blir det en måndag med nya utmaningar. Ny vecka som är som ett oskrivet blad. Och nog är det väl spännande, så säg.
Vad jag har i min almenacka är förutom arbete här på gården att det är dags för styrelsemöte i bröstcancerföreningen igen. En kväll skall jag ha mysigt med ett par gamla arbetskamrater , spånar som bäst vad jag skall bjuda på att förtära. På onsdag är det Hjärtats Hus som gäller. Mm.
Hjärtats Hus ja. Tänk att det blev verklighet i alla fall. Denna innovation som jag kämpat för i flera år. Nu har vi öppet i den mysiga flygeln varje onsdag eftermiddag. Och varje gång kommer det nya besökare, var och en med sin ryggsäck som de kämpar med. Somliga med lättare gång och lättare innehåll än andra. Alla är vi så olika. Jag har redan fått möta så många olika personer, lyssna till så många olika öden. Utifrån traumat med cancer så kan det ju såklart se väldigt olika ut.
Somliga har den där rädda blicken, den som säger att de tror att döden väntar direkt bakom hörnet. Somliga har fått lite distans till eländet och kan skämta om tillvaron som tog en vändning i deras liv de inte hade planerat eller tänkt alls. Somliga har kunnat greppa tag om en envishet och en målmedvetenhet som är enormt fascinerande att få uppleva. Somliga är tysta, somliga pratar mycket.
Ja, vi är alla så olika. Och så får vi mötas här under samma tak, i samma mysiga lokaler, bland trygga volontärer där vi får dela våra tankar och upplevelser. Livet är rikt mot mig. Verkligen rikt. Jag är så tacksam för varje samtal jag får dela med de människor jag möter. Tacksam för de medarbetare som kommer för att hjälpa, människor som vill komma för att höra om vår verksamhet. Människor som vill att vi ska komma och berätta om Hjärtats Hus för andra. Ja, det är verkligen oerhört spännande.
Tänk att det blev så här! Pusselbitar faller på plats.
Hur kommer det sig egentligen?
Förra onsdagen fick jag frågan av en besökare. "Hur kommer det sig att du har jobbat för att få till denna mötesplats? När började du?"
Ja, det är ingen enkel fråga att besvara.
Jag får verkligen tänka en stund, suga på svaret, formulera tankar i mitt huvud innan jag försöker mig på ett svar.
Mitt svar är flera. Så här i efterhand så känns det som det är en kedja av händelser , där det ena leder till det andra, så som livet ju ofta är.
 Hur jag efter min cancerbehandling skrev boken och beslöt mig för att trycka den. Hur jag sedan deltog i konferensen Utvecklingskraft i Jönköping då jag berättade om min sjukdom och boken. Hur jag kom med i bröstcancerföreningens styrelse och andra grupper, hur jag allteftersom tiden gick mötte allt fler som kände sig ensamma och rädda, den där osäkerheten då man "skrivs ut som färdig" efter behandlingarna men står orolig bredvid och försöker förstå vad man har varit med om. Jag möter så många berättelser på olika sidor på media , cancerföreningar etc som uttrycker detsamma. Hur jag möter många som är närstående som känner sig otillräckliga och slut. Ja, då måste man väl göra något , eller?
Jag hör talas om Maggies Cancer Caring Center i Skottland , jag lyckas ta mig dit för att på plats få möta besökare och volontärer. Här tänds en låga inom mig som sedan dess är svår att släcka.
Jag jobbar timma ut och timma in för att försöka sätta en modell som skulle kunna fungera i svenska samhället. Jag slukar allt som går att läsa , om hur patienter och närstående kommer i kläm i olika sammanhang inom och utanför vården.  Kanske som en sporre för mig att orka kämpa vidare.
Jag sprider ringar på vattnet genom att prata och prata med allt och alla. Politiker, beslutsfattare, läkare, andra proffesioner inom vården. Osv Osv Osv.
Och min familj orkar med mig..... Jag har många gånger känt mig tjatig i mitt jagande efter ett Hjärtats Hus.
Och längs hela denna resa så möter jag människor som just här och just då kan hjälpa till på olika sätt för att få drömmen att bli sann. Personer som jag mött för flera år sedan kan helt plötsligt komma att betyda något helt annat i ett senare skede.
Förra veckan stod jag framför grupper av åhörare på konferensen Utvecklingskraft igen. Men denna gång pratar jag inte om min bok, nu pratar jag om Hjärtats Hus idag. Om verksamheten som vi faktiskt bedriver nu. Det ena leder till det andra.
Ja, det var ju som du förstår en väldigt kort sammanfattning. Det har ju varit många sömnlösa nätter och många gånger har jag ställt mig frågan vad jag egentligen håller på med.
Men nu är vi här. Nu har vi vårt Hjärtats Hus.  Ja, i alla fall en tid. Vi har fått det lovat att vi kan hålla på i arton månader som projekt. Men i vår värld så är vi bara i början på något som skall bestå, något som skall vara en självklar del i samhället i framtiden. Sakta sakta formar vi vår innovation till en verklig föränderlig verksamhet. Man måste tro på det man gör.

....................................................................................................................................................................

Hur det kan bli. Nu är det måndag morgon! Jag kom av mig i går kväll. Orkade inte skriva mera. Lusten tappade taget om mig. Men nu är jag tillbaka igen. Eller kanske var det tv programmet Genikampen som tog min uppmärksamhet, ja så var det visst. Jag gillar det programmet.

Framför mig har jag nu en lista med saker som måste göras nu direkt på morgonen. Flera samtal som skall göras, kontoret mm. Sedan hoppas jag hinna ut idag och måla vidare utomhus. Vädret är ju fortfarande helt perfekt för det. Vilken höst vi haft så här långt. 

Vill lägga till några bilder från vår vik. Tänk att samma vy kan se så olika ut vid olika tidpunkter. Visst är det häftigt, vår moder jord så säg.

Hoppas du får en riktigt bra vecka. Att du får många goa skratt, det mår vi bra av. Att du får njuta av naturen och hösten, det mår vi också bra av.
Nu kör jag vidare mot nästa punkt på min lista.