I morgon är det dags

OS invigning i Soltji! Är det så det stavas? Jag vet inte. Det är ju alltid något speciellt med OS, något spännande. Men känslan inför detta OS är om möjligt lite mer spännande och kusligt. Jag hoppas verkligen att allt ska fungera som det är tänkt. Att inget tokigt händer. Jag känner mig så kluven inför detta arrangemang då man vet att det finns en baksida av dom också, baksidor som inte vi ska känna till eller ana. Alla människor där får inte dra nytta av arrangemanget. Antar att det för många bara har fört med sig elände. Men det ska jag ju inte veta om......
  Idag har vi varit på inspirationsdag om turism. Spännande med nya kontakter och få se vilka möjligheter vårat land har att erbjuda.
Efter det åkte vi till A6 en sväng, köpcentrat i  Jönköping. Jag var bland annat in till optikern och böjde till ena bågen på mina glasögon då de har skavt bakom örat. Så nu känns det kanonbra.
Men jag har fortfarande jobbigt med att vänja mig vid glasögonen tycker jag. Upplever att så stor del av glaset är dimmigt och oskarpt. Svårt att se klart men det är väl kanske en vanesak. Jag får ge det en tid till annars får jag gå tillbaka och be om hjälp. Då jag jobbade vid datorn en hel dag häromdagen var jag helt slut i ögonen.  Ja ja, inte klaga nu. Det ordnar sig .
 Härom dagen bokade jag även flyg till Skottland och hotell fem nätter. Känns som detta är mitt livs resa, sååå  spännande. Och har även fått kontakt med ett av de ställen som jag ska hälsa på . Det är då bra smidigt idag med möjligheten att söka kontakt via mail. Ingen lång postgång utan snabba svar. Hur bar de sig åt förr kan man undra. Då gällde det att tänka på alla frågor från start. Då kunde man ju inte bolla frågor hit och dit..inte om man inte hade lång tid på sig att skicka brev hit och dit.
Jag ska flyga från Arlanda, via Amsterdam där det är byte. Flygtid drygt fem timmar tror jag visst.
Hotellet jag fick tag på ligger inom gångavstånd till conferenscentret där jag ska vara under tre dagar. Så det känns som jag har läget under kontroll. Om jag fattat rätt så är det den näst största conferensen för bröstcancer i världen som anordnas där. Så häftigt att jag ska få vara med. Gäller nog att lägga upp en plan för vilka seminarier jag vill vara med på. Det finns massor att välja på enligt programmet. Allt på engelska, ja det blir spännande.
Och så måste jag förbereda mig inför mina besök som jag ska göra. Ladda färdiga frågor så jag kan få svar på allt jag funderar på. Oj oj så spännade att hänga med här i livet ett tag till. Så mycket jag vill göra.

Annars kan jag ibland undra hur livet ter sig. Bara de här senaste två dagarna  har jag pratat med två olika personer som nu står mitt i traumat med insjuknad förälder i just cancer. Åh jag lider så med dom. Jag vill bara krama om dom och ge dom styrka att orka stå fast och trygg vid sina föräldrars sida. Att få ork att klara av att stötta och uppmuntra. Jag kan läsa rädslan i ögonen på somliga jag möter. Och det gör så ont. Varför ska denna hemska sjukdom löpa fram så här i vår värld? Vad beror det på? Vad är det som händer?

Men någonstans i detta tumult av känslor så vill jag vara stark och positiv. Bilden här ovanför tog jag hösten 2009 då jag hade känt knölen i mitt bröst. Den här bilden har betytt så mycket för mig. Tänk dig spindeln, den jobbar och bygger och fixar sitt nät. Och allt för att få fånga sitt byte i det. Men så, kommer en vindpust och blåser sönder det, eller så kanske ett rådjur kommer och springer rakt igenom. Vad göra? Ja, inte sätter sig spindeln på rumpan och ger upp inte. Nej, det är bara att börja om från början. Att laga eller göra ett nytt nät. Inte ge upp . Ständigt positiv.
Lika positiv som spindeln ville jag vara........