Sista simturen jag tog i poolen blundade jag och njöt, kände solens värmande strålar i mitt ansikte, tänkte på alla kalla dagar som väntar och mörker under lång tid. Då , de dagarna, ska jag minnas hur det kändes där i poolen. Underbart.
Kvällen gick vi ut och åt och jag körde högläsning av brevet vi fick av barnen inför resan. Det var verkligen dråpligt att se hur mycket vi faktiskt hade hunnit med och fått uppleva av det som de hade skrivit där. Ja, till och med det där att vi garanterat skulle villa bort oss i soukerna men så småningom hitta tillbaka. De visste inte hur rätt de hade då det skrevs på pappret! Haha.
Ja, farväl detta fantastiska land. Tack för denna gång.
Och TACK älskade barn för en fantastisk resa. Dessa minnen kommer vi att ha med oss för evigt, det kan jag skriva under på. Denna resa är ingen annan resa lik.
Nu har det gått ett par veckor sedan vi landade hemma i vårat trygga Sverige igen. Vardagen kom snabbt på och livet rullar vidare.
Senaste veckan har hundarna inte varit på topp. Moa började förra helgen med att kräkas och bli jättedålig i magen. Då hon var som sämst kräktes hon blod. Inte alls kul. I går var det Zelmas tur. Hon ligger nu i tvättstugan och sover och sover. Nu får hon också gå på specialdiet och så får vi hoppas att det ger sig. Inte roligt då de inte mår bra.
Tisdagen förra veckan var jag på mammografin i Nässjö- Alltid lika jobbigt tycker jag. Väntan följer , det vet jag ju. En kompis frågade om inte vi som har varit med om bröstcancer tidigare får besked direkt eller snabbare än andra. Men så är det ju inte. Inte vad jag vet i alla fall. Men tyckte ändå att jag fick besked ganska snabbt denna gång. Tio dagar av ovisshet innan brevet damp ner i postlådan igår och provsvaret var bra. Inga underligheter ser de på bilderna. Såååå skönt.
Så nu kör vi igen.
Och nu har jag suttit i flera timmar och jobbat med en affärsplan inför projektet med centrat. Detta är sååå kul. Nätterna är lite knepiga då jag nu titt som tätt känner lite smått ångest inför allt arbete som det måste till innan det kan bli verklighet. Knepigt att alltid nätterna ska vara jobbigast.
Men jag känner mig så styrkt av goa Evelina och Stina som nu är med i projektet och är så inspirerande och drivna. Underbart.
Till veckan ska vi träffas för tredje gången och dela upp arbetsuppgifter vidare. Och spåna vidare. Mycket som ska bestämmas och planeras och kontakter som ska knytas och så vidare.
Livet är spännande.
Nu ska jag slappa och mysa här i soffan. Se om det är något att se på dumburken....
Önskar dig en riktigt bra helg. Alla Helgona Helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.