Vi åkte några mil norr om Kabelvåg, till Haukland Beatch där vi möttes av en fantastisk strand med vit sand. Det turkosa vattnet från havet var slående vackert.
Väl framme gick vi på tur. Upp på mannen, ja berget heter så. I beskrivningen sas det att den skulle vara ganska lätt, att det var brant till en början för att sedan plana ut.
Ingen av oss fyra tyckte den beskrivningen stämde speciellt bra. Det var flackt först för att sedan vara brant stötte delen av vägen. Eller i alla fall bitvis.
Men såklart helt fantastisk utsikt då snart havet, bergen, byar på avstånd kom fram allt mer ju längre upp vi kom. Stundtals kröp vi över klippblock med stup bredvid oss, men så vackert.
Så fantastiskt vackert. Såklart värt varenda steg. Magiskt.
Stranden, en av flera längs denna väg.
Efter att ha gått på tur var det dags för bad, såklart.
Jag sätter väl med en bild så får ni själv gissa om jag tog ett helbad eller bara benen....
Kallt o salt? Jaaaa....
Resan tillbaka till boendet blev väldigt vacker. Slingriga små vägar runt sjöar o fjordar. Berg som färgades av ljuset i regnbågens färger.
Då vi kom hem åt vi en jättegod kycklinggryta som Maria ordnat. Egentligen var vi nu rejält trötta men ännu inte mätta på alla vyer och möjligheter till nya foton. Så vi tog en promenad ut på piren där båtar kom in och Hurtigrutten passerade längre ut.
Hurtigrutten tutar förbi.
Sista kvällen på Lofoten. Och ljuset håller i länge. Så vi drar iväg igen med bilen ut mot solnedgången. Vi har nu ganska bra koll på hur länge vi har på oss att se skådespelet. Och idag är det lite mer moln och roligare färger.
Jag fick syn på ett stim fiskar som körde rally i havet så det plaskade o for. Pendlade mellan att fånga solens strålar borta vid bergen, fiskarnas lek och fiskmåsarnas jakt efter mat. Då fantastiskt. Här blev vi sittande o gående och ett sjuttiotal bilder till fångades av linsens öga.
Himlen färgas så vackert.
Bbbb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.