Så frustrerad jag blir då! Jag brukar inte bemöta folk med negativa vibbar men hallååååå. Vad gör man med dessa telefon försäljare som ringer och inte vill ge sig? Hur jag än försöker förklara vänligt men bestämt att jag inte tar något på telefon, att jag inte är intresserad, att jag redan har läget under kontroll etc etc etc. Så ska dom fortsätta att ställa kluriga frågor och inte ge med sig! Idag slutade ett sådant samtal med att jag för tredje gången fick be dom att lägga krutet på någon annan och säga hej då och bara stänga av telefonen. Jag gillar inte det. Jag känner mig verkligen som en sur kärring om dom nu finns. Och jag vill inte vara någon sur kärring.
Jag vill vara en glad kärring om jag nu absolut måste vara det.
Ja, min man får inte kalla mig för kärring. Det klingar inte vackert alls i mina öron. Somliga menar att man syftar på en kär vän men för mig klingar det negativt. Får nog jobba på det. Man blir ju inte yngre precis.
Men nog kan jag inte låta bli att undra hur dessa "stackars" försäljare mår då dom sitter och försöker lura på folk det ena dummare än det andra. Kan nästan tro att somliga är hjärntvättade då dom bara har sina inövade repliker hela tiden. Jag är evigt tacksam att inte behöva arbeta som telefonförsäljare.
Min man svarade några gånger med att säga : "ja, jag har så mycket pengar så jag vill betala det dyra alternativet jag har. Så ring någon annan istället"
Det funkade faktiskt bra. Det finns nog inget inövat standard svar på den kommentaren, eller?
Nu ska jag erkänna något hemskt! Jag skäms för att säga det! Men det är sant.
Jag har faktiskt vid ett par tillfällen då jag var under behandling för min cancer sjukdom gett dessa försäljare ett svar som jag hoppas slippa använda mer. Men som skämmigt nog faktiskt fungerade. Då dom mässade på och tyckte sig ha rätt i det dom föreslog så svarade jag:
"Tyvärr, men jag orkar inte lyssna för jag har cancer! "
Det är enda gångerna jag har fått ett vänligt bemötande och ett Lycka till från andra änden av luren.
Det har dom nog inte heller något standardsvar på...............
Ikväll ska jag på tjejträff! Ja, egentligen heter det syjunta. Men måste väl erkänna att det inte hantverkas ett endaste dugg. Det bara pratas och skvallras. Ett mysigt sätt att umgås på och kul att träffas. Detta gäng hade aktiva syjuntor för tjugofem år sedan då jag också var med. DÅ stickades det, broderades etc, alla var så flitiga.
Så var jag off under några år då barnen växte upp. Och då jag nu kom tillbaka härom året till gänget hade jag laddat med en stickning, glad i hågen , trodde att livet var detsamma!!!!! Men, nej. Se det hade hänt mycket på dom åren. INGEN hade med sig något att sätta händerna i över huvud taget. Nu äter vi gott istället och bara umgås.
En rolig historia så till sist: " Vet du vad det bästa är om XXXXX inte kommer med på syjuntan ikväll? Jo, då kan alla andra skvallra om henne istället! "
Så är det INTE i vårt gäng.....Hm.
Önskar er en trevlig kväll. Det ska jag ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.