Hur kan det vara så orättvist? I Filippinerna har massor människor dött av den senaste tyfonen som fullständig mejade ner allt i sin väg. Kan inte föreställa mig hur det kan vara. Blir så fruktansvärd ledsen då jag ser gråtande barn som sitter blöta och rädda efter den chock de varit med om och kommer att leva i..... Skulle vilja ta hem alla barn och värma dom framför brasan.....

Vi som lever i ett så bra land, vi kan inte ens se till att ge de handikappade den omsorg de har rätt till! Jag skäms.
Hur mycket pengar per person läggs ex på kriminella eller andra som gjort tokigheter i vårat samhälle kontra de människor som är födda med handikapp och aldrig har gjort något illa eller fel? Är det detta som kallas att vara medmänniska? Var är samhället på väg, jag bara undrar?
Undrar hur många av dessa människor, konsulter, som utbildar vår personal i att strypa omsorgen, undrar hur många av dom som har någon handikappad hemma att ta hand om? Jag bara undrar.
Och hur mår dom efteråt? Hur mår de människor som sitter och bestämmer och nekar människor hjälp? Detta är ju en ohygglig spiral som går stadigt ner i avgrunden. Fy jag säger bara fy!
VAR HAR KÄNSLAN FÖR DIN MEDMÄNNISKA TAGIT VÄGEN?
SKALL VI INTE LÄNGRE MÖTA ANDRA SOM VI SJÄLVA VILL BLI BEMÖTTA.