Translate

söndag 17 november 2013

Lördag natt, klockan är 2.43

Ja och jag sitter här vid min laptop. Kan inte sova. Ärligt talat så har jag redan sovit några timmar. Men nu senast legat och snurrat runt i sängen, kan inte somna om. Så jag gick upp istället. Suttit och läst lite intressanta saker på nätet. Det är allt en bra tillgång detta internet. Så mycket man kan hitta.
Läser att det har stormat i Norrland, massor med hushåll i Jämtland och runtom är utan ström . Undrar hur det är hos mor och far. Hoppas de klarat sig bra. Hoppas det inte har blåst ner träd för far i skogen, då lär han vilja ut och ta hand om dom bums....

Läser om att inga förskolebarn över huvudtaget ska få komma till någon kyrka för adventssamlingar i år i Tranås Kommun. Det har rektorer och förskollärarchefer bestämt. Allt för att följa skollagen. Men de vågar visst inte ens ta en diskussion med kyrkan om hur man skulle kunna göra på ett annat sätt kanske, för att ändå få bibehålla vår svenska tradition. Fegt tycker jag. Våga stå för det ni säger nej till, kära chefer.
Antar att det är skollagen som har fått en för snäv lagtext då detta kommer till stånd. Jag sörjer verkligen att inte barnen kan få komma till kyrkan och höra om varför vi i Sverige faktiskt firar jul. Det är ju vår tradition. Det är ju ett kulturarv. Ja, detta skrev jag om förra året också vet jag.
Inte bryter väl alla andra kulturer som kommer hit till Sverige med sina traditioner, bara för att dom bor i Sverige? Nej, de håller fast vid dom och försöker få till det i det nya landet. Men inte vi inte, nej vi ska inte vara så traditionella och få föra kulturarvet vidare till våra barn, nej nej. Suck vad bedrövligt det är.

Morgonen i går började jag med att se reprisen av Uppdrag Granskning, det programmet som handlar om de missade diagnoserna av cancer från cellprover i Jämtland och Västerbotten. Tragiskt och så fruktansvärt att detta ska behöva hända. Än en gång får vi se hur människor kommer i kläm, hamnar mellan olika stolar och får själva betala priset för det. Hon Hanna som hade klara cellförändringar men fick ett bra besked från vården och nu har fått sitt liv förstört för alltid. Och då vill till och med vissa påstå att det inte har hänt.
Måtte det bringas ordning i detta och inte behöva bli sådana här missar. Det är inte mänskligt värdigt att det ska behöva hända. Det ska inte behöva hända i vårat land. Vi har ju möjligheterna till bra sätt att studera och forska och söka efter svar i laboratorier. Varför ska det då hända?

Härom dagen stod det också i tidningen om familjen som miste sin unga pappa i en svår bilolycka här i Småland för ett år sedan. Hur hans fru och mamma till deras två små barn idag kämpar för att få bättre omsorg och omhändertagande av människor som råkar ut för liknande traumatiska tragedier. Hon beskriver i artikeln hur dåligt hon blev omhändertagen av vården och samhället. Att hon inte ens fick träffa en läkare efter olyckan för att få förklarat vad han faktiskt dog av. Vilka skador han hade fått. Han såg ju hel ut på utsidan. Läkarna hade visst inte tid! Oj oj, vad det finns mycket att jobba på.

Hade en väldigt givande och intressant dialog med en vän idag. Eller i går ja,,,,
Vi kom bland annat in på att läkare och sköterskor idag har så olika utbildningar. Att läkarna i tidigt skede i utbildningen får lära sig hur de ska tackla svåra saker bäst, för att inte ta på sig för mycket i möte med människor. Hur de ska kunna stänga av sina känslor och inte bli för berörda. Den kursen har inte sköterskorna. Är det förklaringen varför somliga sköterskor har en helt annan kompetens att möta mig som patient än somliga läkare har? Borde inte läkare då lära av sköterskorna? Orkar sköterskorna med det så borde väl även läkare göra det?
Påminner mig om att det var likadant då jag på åttiotalet läste till förskollärare. Första terminen hade vi gemensam kurs med grundskollärare, och även några kurser senare i utbildningen. Jättebra tyckte jag. Vi har ju samma barn vi kommer i kontakt med. Och för att kunna lära barn saker så är det ju en stor fördel att kunna lära sig hur barn är funtade och hur man gör för att lära ut också. Det tokiga var att jag minns hur utbildningen ändrades under de åren jag gick, då inte åt bättre håll utan tvärtemot vad vi skrev i våra utvärderingar. Kanske är det samma sak där i den yrkeskåren? Vad vet väl jag.
Att lära av varandra är väl ofta den bästa skolan, eller?

I går jagade vi en sväng med Bezzie. Jag var nära att skjuta ett rådjur men det fick vind av mig och tvärvände. På väg hem passerade vi Tranås. Den staden är upplyst nu fram till jul. Så vackert.

 
Svårt att få på bild genom bilfönstret. Men i Tranås är alltså träden klädda med lampor nu så här veckorna före jul. Förr var det granar längs hela storgatan men det fick de sluta med då det förstördes lampor för stora värden. Nu är det bara snön som fattas för att det ska vara komplett.


Jaha, tiden går. Inte känns jag direkt tröttare inte. Det blåser runt husknuten hör jag, viner i  fönstren. I övrigt är det tyst och stilla. Hundarna sover i köket, ja även katten. Maken sover gott i sängen. Måntro om jag ska göra ett nytt försök för det samma.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar här om du vill.