I fredags tog John studenten, fick vara med och ta emot honom utanför skolan i Jönköping med blomma och tuta....Hemma fick vi sedan fira honom bland släkt och vänner, god mat och mycket presenter. Vilket rikt liv vi lever.
I lördags var det dags för Tranås studenter att lämna skolan. Jag hade ett trassel av band med rosor i handen då jag trängde mig runt där på skolgården för att hitta de jag ville krama om och önska lycka till. Och jag lyckades , hittade alla jag ville och några till...
Amanda som färdig student. Så fin och så glad. Hade en stund senare ett tungt trassel av snören och rosor och maskotar runt halsen. Tur hon hade släktingar med sig som kunde hjälpa henne att bära allt då hon senare skulle åka på lastbilsflaket.
Så var det tredje kalasmorgonen. Ännu en solig och fin morgon. Patrik och jag packade picknikkorgen och åkte ut på sjön där vi åt frukost och njöt. Så skönt.
Så firade vi då i går min kära svärmors 75 årsdag. Och deras guldbröllopsdag. Käre vänner vilket kalasande och firande det varit nu.
Men så lever vi ju i verkliga livet. I samma stund som dessa glädjeämnen kämpar människor på olika sätt. En vän fick ge upp sin kamp förra veckan, jag lider med anhöriga och känner oro. Livet är inte en dans på rosor.
Än en gång har jag fått känna hur viktigt det är att uppmärksamma varandra medans vi har tiden. En dag är det för sent. Finns inte att vänta med att säga hur fin någon är, eller hur viktig den personen är, eller hur mycket man tycker om varandra. Det gäller att agera nu.
En omtumlande helg med andra ord.
Hoppas på en bra vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.