Augusti månad närmar sig sitt slut

För alltid! Ja, aldrig mer kommer dagen den 31 augusti 2015 tillbaka. Aldrig. Nu är augusti snart slut och hösten gör entre. Den fina och vackra, med alla vackra färgskiftningar och frisk luft. Ja, jag gillar hösten.
I lördags kväll var vi ute och pyrschade bock som man säger. Vi smög ut ett par timmar innan skymning, smög tyst tyst ut i markerna för att få se något vilt. Och jag såg. Då jag kom ut på  ett litet hygge såg jag rumpan på ett rådjur som hoppade raskt iväg från mig.
Jag fortsatte att smyga tyst och försiktigt, fram mot ett torn mitt på hygget. Det är ganska kuperat där så man vet aldrig vad som väntar bakom krönet.
Då jag var ett par meter från tornet ser jag honom! Den fina bocken. Där står han, längst ner i hörnet mot skogen. Jag ser bara huvudet men kan se att det är en fin bock. Och strax visar det sig att han inte är ensam heller. Han har sällskap av en get. Så trevligt.
Vi kör samarbetet bocken o jag, då han vänder bort huvudet från mitt håll tar jag ett steg närmare tornet. Då han ser mot mitt håll står jag blick stilla. Då han vänder sig bort mot geten lyfter jag bössan för att se på honom i kikarsiktet. Jag förstår tidigt att jag inte kommer att kunna skjuta därifrån jag står, ser i princip bara huvudet fritt. Så jag får njuta av deras skepnader.
Efter en stunds utskällning så tar de det gemensamma beslutet att hoppa in i skogen igen. Så var det med det. Men njutbart var det. De var så fina.
I morgon skall jag till marknadsplatsen för att märka ut platserna till knallarna. För på torsdag är det dags igen. Årets stora tradition med Adelövs Marknad. Dagen då det kommer ca 40-50 000 personer för att umgås och handla och äta och åka karusell och kasta pil och ja, allt vad man nu gör på marknader. Hoppas vädret blir bra även detta år. Det brukar vara bra.

Här är en bild från båten en kväll i augusti. Vi kämpar på med kräftfisket, även om det är magert i år. Och blåsigt. Det har varit tuffa dagar att ro och hålla båten på rätt håll då burar skall vittjas och kräftorna ska mätas. Men det är roligt i alla fall. 

I går kväll såg jag på nyheterna om att Kina har lagt in förslag på att de vill bygga järnvägar i luften i Sverige! Tänk vad häftigt. Jag blev så full i skratt då jag som barn fantiserade om att det faktiskt en vacker dag skulle kunna vara bilar i luften i stället för på vägen. Fast jag tänkte mig nog mer som linbanor i luften , där folk kunde kliva in i små "vagnar" och åka kors och tvärs över vårt land! Ja, vem vet, Kanske blir det verklighet det med någon gång. Man vet aldrig. 

Idag har jag varit till bröstmottagningen i Jönköping och levererat vår cancerförenings sminkväskor. Vi ger varje nyopererad bröstcancerpatient en sådan. En rosa väska fylld med lite information om vår förening, med telefon nummer till personer de kan ta kontakt med om de vill prata med någon. Känns så bra att få göra en insats så här och veta att det kan betyda mycket för berörda. 

Jag var även in på A6 för att handla mat och lite annat. Blir lika ledsen var gång jag möter dessa människor som sitter utanför entren och ber om pengar. Ja, de satt föresten utanför sjukhuset också. Det är helt sanslöst vad samhället har förändrats på väldigt kort tid tycker jag. Jag mår så dåligt av att inte hjälpa alla människor som sitter med bedjande ögon. 

Jag har faktiskt vid ett par tillfällen gett något av det jag handlat. Vill inte ge pengar. Men inte lätt att stilla samvetet. 

Nu skymmer det snart på igen och jag ska ta mig en promenad med ett gäng glada hundar. Så ses vi här en annan dag.
Hoppas vi får en riktigt fin och härlig höst.

Njuter av syrsors sång.

Äntligen! Som jag längtat.
Nu äntligen sitter jag på altanen, klockan är snart åtta på kvällen och solen har just gömts bakom träden på berget här bakom mig. Och syrsorna spelar sin ljuva musik. Helt fantastiskt.
Känns som jag har längtat efter denna kväll hela sommaren, att få sitta här och bara insupa lugnet och naturen omkring mig som sakta släcker ner efter en dag i fullt solsken och värme.
Jag är ensam. Helt ensam. Ja, mina djur har jag ju som sällskap förstås. Men Patrik är på jakt i Jämtland så jag är ensam så till vida. Och jag känner ett så oerhört lugn. Lugn i att vara trygg i den natur som jag omges av.
Förutom syrsors sång hör jag vågor som skvalpar in mot stranden, vågor som kommer till av båtar som passerar längre ut på sjön.  Jag hör en och annan fågel som säger godnatt och tackar för en fin dag. En dag då det passerat många goa läckerheter i luften, nu fylls luften av små insekter som säkert smakar gott.
Jag hör en och annan båt, dess motor som drar upp i varv och släpper av.
Klockan sex hörde jag kyrkklockorna i Örserum som slog sina underbara slag. Det är nog det vackraste ljud jag vet, just klockors klang. Har du tänkt på så mycket just det ljudet kan betyda för oss. Både glädje och sorg.
Ja, jag hör till och med någon röst i en högtalare långt borta någonstans. Måntro är det fest på Smålandsgården i Örserum? Kanske är det bröllop?
På radion hör jag en kör fylla högtalarna med ljuva stämmor.
Helt enkelt fantastiskt.
Och så är det doften! Det kommer små brisar av ljuvlig doft av lilja. Vid sidan om altanen blommar nu en av alla liljor, en trädlilja. Jag räknade i går till trettioåtta utslagna liljor, allt detta utifrån fem lökar. Nog är det väl fantastiskt så säg?!

Den tionde augusti i år var det fem år sedan jag fick min sista behandling. Är jag friskförklarad nu? Det är en fråga som jag ställer mig gång på gång. Jag invaggades ju i den tron att efter just fem år skulle det till en större läkarundersökning och koll att jag var fri från cancern, Att jag har besegrat den. Den tron har jag levat med i fem år. I fem år har jag svarat på frågan från folk att, ja efter just fem år skall jag kunna bli friskförklarad.
Nu talade jag med en helt underbar sköterska på onkologen i Jönköping häromdagen, i ett helt annat ärende. Frågade då om jag kommer att kallas? Om jag kommer att få träffa en läkare och höra orden att jag är friskförklarad?
Men nej, så verkar inte fallet vara. Så är det inte längre. Så kanske det var då, för fem år sedan. Men inte nu. Nu kommer jag att få en kallelse för mammografi framåt hösten. Precis som tidigare år. Och efter det så väntar ett antal veckor av väntan på ett skriftligt besked om att allt är okay.
Jag är väldigt kluven i detta. Jag är TACKSAM och böjer mig av vördnad för att jag får den undersökning och uppmärksamhet jag får. Jag vet att det inte är alla förunnat.
Men jag är ändå kluven.
Kluven i om jag är friskförklarad eller inte. När blir jag det? Blir jag någonsin det?
  Ja, detta fenomen med cancer, det är något knepigt i det. Ett skimmer av förföljelse livet igenom känns det som. En dimma som man får ta sig igenom för evigt känns det som.
 Men jag får ställa om skutan. Jag får i stället tänka att jag ska vara tacksam att jag har full möjlighet att söka stöd och hjälp om jag behöver det. Jag är ju fri att ringa och önska tid med läkare närhelst jag så vill.
Det jag kanske saknar, om jag ska rannsaka mig själv, är nog ändå att höra någon klok människa säga att jag är frisk. Att  Ja, du har klarat av att besegra cancern. Så här långt.
Ja, det vill säga efter höstens mammografi........
Ja, ja, vi tar det en annan dag.

Ikväll njuter jag av stillheten och harmonin i min tillvaro.
Jag slänger mig ut på djupt vatten. Jag tänkte från början av min text här lägga ut ett par filmer som jag gjort.
Men det blir istället en tacksamhetens "film" där jag delar mina tacksamma tankar med dig. Väldigt personligt. VÄLDIGT  personligt. Jag hoppas du ska förstå mina starka tankar som ligger bakom denna spontana tacksamhet, Tacksamhet till livet, till det jag får uppleva, ja till LIVET.

Önskar dig allt gott och var rädd om dig. Ta tillvara dagen IDAG. Du vet inte vad som väntar i morgon. Eller dagen därefter. 

Men dagen idag, den har du.

Min andra femårs dag!

Ja, idag var jag nära att hissa flaggan i topp då jag klev ur bingen och kunde strosa ner till sjökanten och bara njuta av stillheten.. En magisk morgon.
Varför flaggan?
Jo, idag firar jag mitt livs andra femårsdag.

Idag är det på dagen fem år sedan jag fick min sista strålbehandling efter svängen med bröstcancer.

Idag är det fem år sedan jag lämnade strålnings avdelningen på sjukhuset och styrde bilen trött men väldigt glatt hem, hem för att möta framtiden. Hem för att se hur håret kom tillbaka allt mer för varje dag som gick. Hem för att känna hur orken sakta kom åter.

Och tänk att jag sitter här idag.

Nu med hår på huvudet, grått och vitt, stortrivs med det. Jag är så tacksam att jag är här. 

Så tacksam för allt jag fått vara med om sedan dess. Tacksam för alla nya vänner som kommit i min väg sedan dess. Alla upplevelser och intryck.

Skräddarna sprang snabbt på vattenytan denna morgon. De glimmade som guld mot vattenytan.

Du må tro jag blev glad då jag i rabatten möter en ny sorts lilja som slagit ut, just idag. Det doftar lång väg och jag får stanna  upp och bara njuta av den fantastiska doften och beundra dess kraft. Tänk så många tunga knoppar och stora blommor, från dessa små knölar som jag planterade i höstas.

Magiskt.

I en rabatt står Astrid Lindgren rosor och Nina Weibull sida vid sida och sprider sin fägring.

Ja , så här glad är jag idag!

Ser ut som jag ska frossa i massor med mat men vi var faktiskt två om maten då den här bilden togs. 

Nu ska jag bege mig ut och leverera kräftor. Augusti månad innebär kräftfiske här på gården. Tillgången är jättedålig i år, tyvärr. Tror allt är försenat pga det kalla vädret. Men några kilo har vi fått i hop i alla fall. 

Önskar dig en fortsatt fin dag. 

Augusti är här

Ja, nu är augusti här. Och tänk att det blev en dag med sol och skapligt varmt som inledning. Jätteskönt. 

Denna lördag svepte förbi i rask takt med olika göromål. Inga fritidsproblem inte.

Kvällen njöt vi i alla fall tillsammans med goa vänner. Vi tog en liten båttur på sjön tillsammans innan vi lagade mat.

Vad blev det då att äta? Jo, det blev färska kantareller som våra gäster hade med sig.  Jag stekte dom tillsammans med gul lök och bacon. Efter det stekte vi potatisen och så köttet. Dagens kött var älgfile som vi hade liggande i egen marinad några timmar innan. Lite grönkål och ost i skivor till detta. Lite timjan på det sista och så njöt vi av läckerheterna. Det är så kul att laga mat på Murikan. Och blir så saftigt och gott.
Till kaffet njöt vi av färska hallon och glass.

Jag måste väl avge lite rapport också angående våra fem sval ungar. Hur har det gått? Jo, de växer och flyger för fullt. Jag trodde faktiskt att de skulle lämna boet och flyga bort från gården direkt. Men icke. Nej, de gillar ju altanen såklart. Detta resulterade i att då de lämnade sitt bo tog de istället sikte på "pinnen" som jag har över bordet på altanen, i taket,där satte de sig på rad och myste och diskuterade framtiden. Med den följden att de även gjorde sitt där de satt. Alltså på bordet. Jag fick skydda allt med plast och jag har skurat och fejat. Men nu har jag tröttnat. De är ju klara att flytta utanför altanen så häromdagen svepte jag in pinnen i fiberduk så de inte kan sitta där mer. Och så satte jag en låtsas uggla på bordet! Nu är altanen ren och fin, samtliga svalor tillbringar sittande tid på antennen på taket istället och de verkar trivas väldigt bra där med. De flyttar till högre höjder med andra ord. Med fin utsikt och gott om mat.
Ja, vi får väl se hur man ska göra nästa år. Jag anar att de kommer tillbaka nästa år. Men frågan är om jag vill "jobba" med detta då? Vi får se. Hur som helst har det varit väldigt mysigt att följa deras uppväxt. Och det verkar som de är glada och trivs bra här. Kul.

Idag är det söndag. Vi ska flytta djuren till nästa bete på en annan gård. Alltid lika spännande och jag hoppas de ska följa med oss snällt, allihopa. De kommer att gå på stigar i skogen de aldrig gått på tidigare. Men nu efter dessa veckor här har de ju lärt känna våra röster och förstå att vi leder dom till nya goda gräs. Hoppas jag.

Veckan som kommer vet jag ser lite annorlunda ut. Varför? Nja, det får jag återkomma till. Men jag hoppas att det blir en bra vecka hur som helst. Att det ska löpa på bra och framförallt att det ska bli roligt. Vi får se.

Ha det så gott alla vänner.

Sommartider, sval tider.

Hallå där alla semester firare och andra glada människor. Hoppas du har det gott. Trots vädret som ju för ovanligheten är ett alldeles för vanligt samtalsämne kan jag tänka. Men visst, nog kunde det vara lite mera sommar, lite mera värme, och lite mera sol. Det håller jag med om. Men hoppas att augusti blir en fin månad. Än är ju faktiskt inte sommaren slut. Än får vi hoppas ett tag.

Minns du att jag skrev om våra små kompisar på altanen? Ett par svalor byggde ju bo, strax utanför köksfönstret så vi har suttit på första parkett och följt deras idoga arbete. Vi har varit skeptiska många gånger då vi var rädda att de blev för störda av oss och våra djur. 

Men se, det blev ett gäng glada ungar. Fyra kunde vi räkna till .

Små dunungar, som lyckades klamra sig fast i boet trots en sagolik trängsel.

Vi var som sagt helt förvissade om att det var fyra ungar. Döm då om vår förvåning då vi nu härom morgonen ser fem små huvuden dyka upp. Otroligt.

Och så i fredags morgon, vi satt vid frukostbordet. Då hände det!

Helt plötsligt kliver en unge utanför boet, ut på bjälken bredvid. Den stod och sträckte på sina vingar och de andra tittade nyfiket på. Då kom en av föräldrarna flygande , satte sig ganska nära ungen som var på utflykt. Men hon jagade inte tillbaka den. Nej tvärtom, hon gick sidledes ifrån ungen, som för att locka med den bort från boet. Och den följde henne. Tappert. Snart kom en unge till utanför sin trygga boning.

Föräldern gick allt längre bort för att till slut flyga iväg. Och tänk att DÅ följde första ungen efter, ut i det fria! Och så nästa. Och så nästa. Vi satt med andan i halsen, beredda att springa ut och lyfta upp den som kraschat nedanför altanen eller som missbedömt takåsen och landar i stuprännan i stället. Men allt gick enligt plan. 

Vilken uppvisning alltså. 

Tänk att vi fick se detta. Just denna morgon, just i detta ögonblick. 

Jag var helt lyrisk.

I dag kanske jag inte är lika lyrisk! Nu kommer baksidan med att ha svalor på altanen. Men se då har vi ju fördelen att det är så dålig sommar. Ingen sitter ju där i alla fall så de får skita ner nu och jag följer efter och torkar upp efter dom! Får bli en riktig sanering då de lämnat oss framöver. Frågan nu är bara hur länge de stannar? Jag har ingen aning. Jag trodde att de skulle flytta ut i skogen då de klarade av flygningen men se de verkar trivas alldeles ypperligt på vår altan. Speciellt populär är den gamla pinnen som hänger över bordet, där sitter de på rad och diskuterar livets framtid.....så som svalor gör du vet.....

Vad gör vi annars då? Ja, vi har varit iväg ett par små turer. Ganska många mil i bil, lite båt och annat kul. Träffat mor och far i Jämtland, känt av ö-livet i öst mm.

Här är vyn från en ö ut mot Östersjön. Lyckades ta en fin promenad mellan regnskurarna och uppleva livet bland fiskmåsar och skär. Underbart.

I söndags kväll fick jag sällskap av mina söner och Henrik ner till Gränna för allsång i hamnen. Henrik var hemlig gäst, här blir han intervjuad på scenen. Direktsänd tv, därför står han med ryggen mot publiken. 

Roliga framträdanden och bra musik o sång. Men såååå kallt. Jag hade behövt långkalsonger och vantar där jag satt under en filt!

Ja jag skall väl förtydliga mig och säga att Henrik inte sjöng. Men jag har sett hur han fått önskemål från folk på facebook att leda allsången på Skansen.... vem vet? Det kanske blir hans nästa jobb?!

Nu har jag vilat mig en stund efter trimning ute på betena. Vi har massor med skräppor i markerna. Om du nu vet vad det är? Ett eländigt ogräs som korna inte äter upp. Som växer meter högt och fröar av sig. Så nu går jag och slår dom med trimmern, de som vi inte kan slå med maskin. Slitigt men så skönt att slippa se dom i alla fall. Dom kommer säkert igen nästa år, det antar jag. 

Nu ska jag ut och måla en stund. Det blåser rejält men inte farligt med regn så här långt idag. 

Hej o Hopp. Ha det så gott.

Onsdag i semester tider

Ja, många är de som har semester och njuter för fullt av ledig tid. Av att vakna på morgonen och veta att man inte har några måsten alls. Första morgonen på semestern är alltid speciell, då känns det lång tid tills man skall tillbaka till jobbet.
Så rusar dagarna och veckorna, snart har halva semestern gått och se då infinner sig lätt den där "ångesten" då man räknar ner dagarna inför det är dags att återgå till vardagen igen. Eller så kan det vara så att man längtar tillbaka till jobb och arbetskamrater såklart.
Jag minns i alla fall känslan då man stängde dörren till jobbet och visste att man skulle vara off från den delen under ett antal veckor. Den känslan...... inte för att jag inte har trivts på mina arbetsställen, det har jag verkligen gjort. Men den där känslan av frihet och förväntan.
Sedan åtta år tillbaka i tiden så har jag ingen arbetsplats att gå till. Och heller inga arbetskamrater som hejar glatt välkommen på morgnarna. Jag är min egen. Jag är väl min egen slav som man säger. Att vara egen har sina fördelar och nackdelar såklart. som allt annat. Som egenföretagare har jag inte fasta arbetstider. Inget fast schema så jag vet att på fredag är jag ledig. Och alltså heller inte fem veckors semester.
Men fördelarna är även många. En rolig fördel är att jag inte behöver ha ångest över att semestern snart är slut. Jag har inte längre fem veckors semester.
En annan fördel är att jag får lära mig leva lite mera som dagen kommer. Jag får ta tillfället i akt att njuta av ledig tid, då den ibland plötsligt och oplanerat kan infinna sig. Idag har varit en sådan dag.

Det blev en väldigt lyxig onsdag så här i semester tider. Våra älskade pojkar kom hem idag för lunch och mysig gemenskap. Så efter god måltid med Gästlåda satte vi oss i varsin stol på altan och njöt av solen. Ja i alla fall stundtals. För ibland gick solen i moln och då var det filt som gällde.
Ha ha, vi skrattade då vi satt där invirade i filt och luvan på huvudet!
Underbart att få sitta och rå om varandra, en helt vanlig onsdag.

På förmiddagen möttes jag av en härlig syn i viken. Där badade både kossor och svanar, sida vid sida. Ingen osämja där inte.

På vår altan är det numer ännu mera pipande. Svalorna har nämligen fått små ungar. Jag är inte människa att räkna dem och vill inte störa i onödan men jag har tydligt sett i alla fall tre huvuden gapa med stora munnar mot sina föräldrar. Mor och Far svala var måttligt irriterade på mig då jag klev upp på en stol och fotade. Helt förståeligt. Men de kom strax tillbaka så lugnet infann sig igen. 

Nu är bara min fundering hur det skall gå för de små liven då de växer och kan ramla ur boet?! Vi har ju en katt och säkert är det även andra djur som håller koll på dessa små. Uj, uj, vad ska jag göra? Funderade ett slag om jag kunde göra en typ hängmatta under boet som fångar upp dem men jag är rädd att jag skadar och skrämmer mer än gör nytta. Nej, naturen får väl ha sin gång. Och jag får hoppas att katten sköter sig och håller sig till möss och annat.

En sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna dessa små fåglar till hösten då de flyger till Afrika. Käre vänner, dessa små liv, hur kan de flyga ända till Syd Afrika? Och hitta tillbaka nästa år igen? Jag som kan gå vilse i skogen fast jag har gått där innan!

Ja, kanske jag kan göra en hängmatta till dem inför nästa säsong här i vår vik? Ett modernt hotell för svalor med säkerhets- hängmatta! Det får jag fundera vidare på. 

Som entreprenör så får man ju vara lite uppfinningsrik och våga prova sina vingar på flera sätt. 

Nu sänker sig lite mörker över viken, hundarna sover. Jag funderar på att göra detsamma. I morgon är en ny dag. Måntro vad den har att ge. Jag har en lista med saker som skall göras, får se vad som blir det första jag får stryka. 

Nu hoppas jag få ro i natt, en god natts sömn. Och får önska dig detsamma. 

Jag tror att jag ska somna med de små svalungarna innanför ögonlocket. Jag får klura på den där iden om hängmattan, kanske en randig en som matchar färgerna som vi har på altanen för övrigt. Eller kanske de vill ha lite mer färggrant tyg? Hm, godnatt vänner. 

Naturen blommar.

Hej vänner.
Nu var det länge sedan igen. Dagarna springer iväg och jag hänger med. Redan tredje juli, var tog juni månad vägen?
Och nu är värmen här också. Med råge. Vad mig gäller så trivs jag bäst i lite lagom temperatur. Så där lagom att det är skönt att jobba utomhus. Sådan dag som idag håller jag mig helst inne i skuggan även om jag får erkänna att livet känns lättare och lite roligare då solen sprider sin värme.
Hur går livet här på landet vidare? Ja, den lilla svalan ligger alltjämt på sina ägg, troget värmer hon och väntar. Maken kommer till henne ibland, mest för att se till att hon sköter sig, Tror jag!?
I går då jag klippte gräset satt det plötsligt en liten liten fågelunge framför klipparen, små gråa dun och så liten... Jag hann få stopp på åket så jag girade undan och klippte inte i närheten mera där.
En stund senare gick jag tillbaka, tänkte om jag kunde lyfta upp den i boet som var längre upp i björken. Men det var nog redan för sent. Den var borta. Naturen är grym.

I tunnan blommar gräslöken bland kryddor och en liten jordgubbsplanta som kämpar för sin överlevnad. 

Bezzie njuter extra nu då det finns mängder med goda smultron i dikeskanterna. Det kan bli låååånga och näringsriktiga promenader.

Zita har fått nya kompisar. Lite läskigt men ändå så spännande att få nosa nära, mycket nära. 

I min såbädd växer det så det knakar. Idag ska jag så nya rädisor då den första omgången har fått sin träsmak. Morötterna är gallrade, bara att vattna och njuta.

Sjön ligger stilla och spegelblank. 

Helt enkelt ljuvligt och fantastiskt. 

Två kvällar har vi nu tillbringat på altanen med goda vänner och njutit av god mat och jordgubbar till dessert. Dessa kvällar, då man kan sitta i linne till sent in på natten och njuta, det är livskvalitet det. Det är väl dessa kvällar som man kan leva på sedan under mörka vinterkvällar. 

Nu längtar jag till att snart få höra syrsornas sång. Det är Småland för mig. Hemma i Jämtland finns inte dom. Ja, ska jag vara riktigt ärlig så kan jag känna mig förälskad på nytt i min käre make, bara av att höra syrsorna. Det minner mig om min första resa hit till Småland 1982! 

På gärdena runt gården ligger det slagna höet och torkar fint av solens varma strålar. Och det doftar helt fantastiskt. Ljuvligt. Då jag stannar till och drar in dess doft så är jag tillbaka i mitt barndomshem, barn, där jag fick njuta och leva livet utan speciellt ansvar som liten. Senare blev mitt jobb i höskörden att trampa hö i ladorna . Men doften är densamma.

En kompis till mig såg min bild på det nyslagna höet och hon drog sig till minnes hur vi kröp in i hässjorna, längs de smala trånga gångarna som bildades under hässje ro-orna och höet. Det minns jag med. Det var en blandning av förtjusning och skräck. Mörkt och fantastisk doft. Men rädsla för att fastna eller för att möta på en mus. Ja, jag minns faktiskt en gång då jag stötte samman med ett litet bo, dock inte i en sådan här tunnel utan ute på gärdet. Ett helt bo med små rosa mus-ungar! Söta tyckte man då såklart. Ack så bra jag hade det. 

Till sist vill jag lägga till en bild från gårdagens  roande i trädgården. Nu har jag fått in min blåa färg som minner om Marocko och vår resa dit. Jag köpte pigment där i en gränd, en stor påse , för en billig penning. Och nu roar jag mig med att måla blåa detaljer lite här och var. 

Snart slår liljor och pionen ut. Och många andra växter. Mozartrosorna är översållade av knoppar så jag ser med spänning fram mot ett blommande skådespel i mina rabatter. Och som ackompanjemang har jag naturen in på knuten som förstärker det hela med sina vackra blommor och gräs. 

Jag är lycklig.

Nu är sommarn kommen, nu är sommarn här...

Äntligen säger jag. Ja, idag var det riktigt varmt och gott. Jag gick i bara linne och arbetsbyxor och stängslade ute i betena, riktigt gott. Tror minsann jag har fått lite sol på näsan också.
Hörde på nyheterna i morse att i Steckinjock fick de plöja fram bilar i nyfallen snö! Huga mig. Känns avlägset nu bland blommande siren och liljekonvalj. Men vårt avlånga land bjuder på stor variation och en och annan överraskning.

Det har slagit mig många gånger under denna vår och försommar att fågelsången har varit otroligt intensiv och minsann långvarig. Inte brukar väl fågelsången vara så här intensiv så långt fram på sommaren?
Underbart att vakna till fågelsång utanför sovrumsfönstret och även nu, klockan är halv tio på kvällen, hör jag fåglar spela och drilla utanför mitt fönster. Ljuvlig musik.
Vi har också fått sällskap på altanen, två nya vänner som vill dela boning med oss. Och jag har inte hjärta att förstöra för dom utan hoppas att de lär sig att trivas med oss som sällskap. Än så länge verkar de inte bry sig nämnvärt. Titta ska du se....

Minsann är det inte paret herr och fru ladusvala som bygger bo. Precis utanför vårat köksfönster. Ja, här kan man bli sittande och bara njuta av deras iver att bygga och planera sin boning. De är mest aktiva under morgon och förmiddag men kommer allt oftare även under senare del av dagen för att titta till det hela. Undrar hur de planerar, vad har de för tidsplan måntro? Här sitter i alla fall en och jobbar medans den andra är beredd med mera byggmaterial. Teamwork på hög nivå. verkligen.

Sämre vy kan man ha det på gräsklipparen. Var tvungen att trycka på bromsen idag då jag passerade syrenbusken i lagom näs-höjd. Helt fantastiskt. 

Detta år måtte vara ett fint år för studenter och bröllop. I alla fall då det gäller den fantastiska blomprakten. 

Idag fick jag göra en utryckning under morgonen. Med skruvdragaren i högsta hugg tog jag en sväng via Gränna. Ja, jag åkte med bilen förstås. Passade på att handla då jag kom till civilisationen. Har gått här hemma på gården nu i tre dagar och pratat med hundar och katten så det kändes rent lyxigt att se människor. Köpte då även en veckotidning, Hänt i Veckan. Nämligen reportage angående Haga Tårtcompani och Bageri alldeles egna prinsessbakelse till vår stundande prinsessa Sofia. Nog ser det gott ut så säg?

Ja det är lite dråpligt. Enda gångerna jag köper veckotidningar är då sonen är med. 

Nu börjar det dra i ögonlocken. Dags att dra sig till sängen även om det fortfarande är helt ljust ute. Dessa nätter är helt fantastiska, egentligen skulle man inte alls sova, men se då blir det inte bra i morgon. Några timmars vila för huvud och kropp är allt bra. 

Och efter att ha dragit stängseltråd och skrapat fönster, klippt gräs mm så är kroppen ganska nöjd känner jag.

Hoppas du har fina dagar och hinner njuta av vår fantastiska natur du också. Jag laddar för en ny morgondag med nya syrener i näsan och en och annan gräsmatta som jag ska angripa. 

Göteborg med stormsteg

Sicket väder!!!!! Helt otroligt. Har verkligen haft svårt att tro att vi är i Juni månad de senaste dagarna. Jag åkte buss till Göteborg i tisdags för att delta i en konferens tillsammans med ett stort antal RCC anställda trevliga människor. Bland alla var vi ett tio tal patienter som för första gången blev inbjudna. Ärofyllt att få vara med, verkligen.
Tillsammans har vi haft bra föredrag och diskussioner. Bra gemenskap och jag hoppas och är viss om att det kommer att leda vidare till förbättringar för våra patienter och anhöriga i vårat land. Det är jag helt förvissad om, det tar bara lite tid.....
Då vi åkte dit stod det spön i backen och vinden tilltog allt mera. Tanken var att vi skulle ut på sjön under kvällen men se det blev inget med det. Vi var nog alla tacksamma att få stanna inomhus. Då vi tittade ut genom fönstren under kvällen och såg någon stackars människa gå där ute, stod i regel deras paraply på fel håll och de kämpade för att hålla sig kvar på land.... ja, det såg så ut i alla fall. Usch, så bra vi hade det inne på hotellet.

Hur som haver. I går skulle jag då åka hem. En vanlig onsdag eftermiddag, från Göteborg till Jönköping, eller ja till Gränna. Jag åkte med en kompis till stationen i Borås. Där satt jag i en och en halv timme och väntade på tåg. Jättebra, då hann jag samla mig och summera dagarna så jag är förberedd inför kvällens styrelsemöte i föreningen.
Så går jag då på tåget. Ett tåg av äldre modell om jag säger så. Du vet, det som dunkar vid varje skarv på rälsen, det som ger det där sövande och njutbara ljudet av en lugn takt. Ja, i mina öron är det go musik . Och minner om gamla tider. Trodde knappt att dessa tåg rullar än i dag. Jag satt och blundade och njöt av den ljuva musiken. Av lugnet.

Då vi närmar oss stationshuset i Ljung hörs plingandet av fällande bommar. Nu kändes det verkligen som jag var hemma i Brunflo igen, vid missionskyrkan där jag gått så många många gånger. 

Och döm om min förvåning , där kommer tågklareraren också, hon har stenkoll på tavlan där lamporna blinkar för spåren och hon har sitt redskap redo att vinka av tåget. Wow. Kändes som jag kommit tillbaka i tiden, eller att det kanske spelades in en film mitt fram för mina ögon. Fascinerande.

Ja, vi rullade sakta ut från stationen och det dunkade vidare mot Herrljunga. Det var där jag skulle byta till nästa tåg. Då säger de i högtalarna att tågets slutstation idag blir i Herrljunga pga problem med spåret vidare mot Uddevalla. De passagerarna fick ta buss istället.
Jag går av i Herrljunga och står och väntar vid spår fem på mitt västertåg som ska ta mig till Jönköping. Innan mitt anländer kommer ett snabbtåg och gör ett snabbt stopp innan det drar i väg mot Stockholm. Ett väldigt exklusivt och fint tåg. Tala om kontrast. Det går tyst iväg från stationen, inte mycket till dunk där inte. Exklusivt, ja visst men jag väntar stolt och tacksam på mitt tåg.

Mitt tåg kommer in punktligt och det ser ju lovande ut. Detta tåg är snäppet modernare, typ som jag minns från åttiotalet. Det luffar på. Men dröjer inte länge förrän det saktar ner och kör väldigt sakta. Och efter en stund hörs en röst i högtalaren, de har ett tekniskt fel så de måste köra sakta. Men räknar med att snart få ordning på det med......
Vi rullar vidare. Och då vi närmar oss Bankeryd har tåget fått upp sin normala fart och lite till tror jag. Nu ska det ju köras ikapp så vi inte blir sena. Känns som vi kommer att svepa förbi Bankeryd Habo och Jönköping i snabb fart.
I högtalaren ber de oss att vara snabba vid avstigning så de snabbt kan komma iväg igen.

Jag kommer till Jönköping och inväntar nu buss 122 mot Gränna, mot Galgen. Ja, det heter faktiskt så, busshållplatsen vid macken i Gränna. Undrar varför? Galgen!

Vinden sliter fortfarande i bussen och jag hör på passagerare att det har varit riktigt busväder även här. Men det är på avtagande i alla fall. Ser vatten pölar på parkeringar och andra ställen som vittnar om senaste dygnets oväder. Ett och annat träd ligger med rötterna i luften.

Nu sitter jag i en modern buss. Och slås av denna text. Ja, jag är ju inte dum, jag fattar, men nog är den väl ändå lite dråplig. Jag tänker på människor med annat ursprung som skall lära sig vårat språk, inte helt enkelt , eller? Två klisterlappar har suttit där tidigare, undrar varför de tog bort dom! Har det måntro suttit en bild på en rullstol och en text om en barnvagn??? ja , inte vet jag.

Jag nådde Galgen i alla fall, bara ett par minuter sen. Där väntade mannen i mitt liv på mig. Och jag landade tryggt hemma i min boning igen. Som vanligt välkomnad av ett gäng glada hundar som inte vet hur de skall visa sin kärlek på bästa sätt.

Som de säger, borta bra men hemma bäst. Tack för denna resan. Och tack Västertrafik för den häftiga turen via Herrljunga. Den rekommenderar jag varmt.

Mors dag

Så glad jag är. Maj månad är alltid lika speciell för mig. Varje år. Har varit hela livet så här långt. Varför? Jo, av flera anledningar. Maj är den månad då naturen vaknar till liv och värmen brukar komma åter. Kanske inte med sådan kraft just detta år! Men så fyller jag år också. Och det är en ynnest att få vara med. Och så är det ju då mors dag idag. Lyxigt värre med andra ord.
Efter en lång sovmorgon och gott kaffe på sängen tog vi en långpromenad längs Ören idag. Ända till Örserum. Kul att gå nya vägar man aldrig trampat på innan. Vädret varierade rejält, precis som tidigare denna månad. Ena stunden sol, så kommer en rejäl vindpust och på det lite regn.
I går njöt jag av att få vara tillsammans med min familj. Tillsammans åt vi en god middag på Bauer gården i Bunn. Rekommenderas varmt. Det var verkligen fint och väldigt gott.

Denna helt underbara bukett och en present fick jag av David min. 

En extra kran fick jag av Oscar och gänget. Jättehäftig och kul tycker jag.

Och så fick jag en guldpenna! En calligrafi penna. I ett gyllene skrin direkt köpt i Shanghai! Wow. Så nu lär jag köpa bläck och prova den vid tillfälle. Kul att få skriva igen, med förhoppningsvis en BRA penna. De blir slitna med tiden. 

Jaha, så är alltså strax maj månad till ända. Sista dagen i maj någonsin för 2015. Tänk på det, denna månad detta år kommer aldrig tillbaka. Inte kan vi göra om den och inte kan vi göra den ogjord heller. Det är bara att hänga med.

I morgon då vi vaknar är det juni 2015. Måntro vad den har att bjuda på? 

Jag vet i alla fall något om närmsta dagarna. Jag ska till Göteborg ett par dagar för att delta i nationellt möte för RCC. (Regionala Cancercentrum ). Hoppas på givande dagar med bra diskussioner som leder oss vidare framåt för en bättre cancervård och allt omkring. Hoppas verkligen det. 

 En kväll har vi sista styrelsemötet för terminen för bröstcancer föreningen. Då ska vi spika programmet för höstens aktiviteter med våra medlemmar. 

Ja och här på gården rullar det väl på som vanligt. Nu gäller det att ta hand om allt som växer i snabb takt. Att hålla efter gräset både här och på andra ställen som vi sköter om. Åkte förra veckan på "turne" med gräsklipparen och det blir nog en sväng nu med. 

Jag ska ge mig ut på garagetaket och försöka trolla bort en svart plåt. En bit som ska målas så den ser ut som resten av taket. Men var lugn mor, det är inte högt och jag ska inte springa runt på taket. jag lovar att stå på stegen hela tiden, , tror jag i alla fall..... 

Och så kommer ju Sveriges Nationaldag på lördag. Och tänk vad jag ska fira i år! Ha ha . Ja, jag ska faktiskt få vara med och fira på torget i Gränna och ta emot en flagga av kommunen! Ja, inte för att jag är den jag är. Eller för att jag gjort mig förtjänt av den. Nej, jag har bara ansökt om att få en flagga och blev utvald och får en. Den ska jag personligen ta emot såklart. Jättekul. 

Ja, så är det en sak till som jag går och väntar på . Jag hoppas på ett spännande samtal eller mail eller brev angående en liten uppfinning jag gjorde för flera år sedan. Ja, som jag vet så skulle det ges besked i slutet av maj om uppfinningen ansågs tillräckligt intressant för att göra något av eller inte. Och nu är vi ju verkligen i slutet av maj. Ja ja, vi får se vad det blir. 

Blir det inget av det så kan det hända att det kommer en liten tokig film här på min blogg vad det lider. Vi får se....

Nehej, nu kan jag nog inte sitta här längre. Nu måste jag börja förbereda veckan som förhoppningsvis kommer. Det är student tider också så det måste planeras inköp av diverse presenter. Ja, och så en förlovningspresent också. Sååå roligt. 

Hoppas du får en bra vecka. Och att sommaren kommer till oss nu med värme och sol i lagom dos. 

Och du, kom ihåg att ta vara på dagen idag. Den kommer inte tillbaka.

Längtar efter att skriva

Ja, det gör jag verkligen. Längtar efter att skriva. På bloggen, någon bok, vadsomhelst. Men tiden räcker inte till. Eller orken, eller ärligt talat är det en kombination av de två.
Nu är det så mycket i görningen, från tidig morgon till sen kväll. Ja och så är det där med att komma i säng på kvällen, att överhuvud taget sluta arbetet utomhus på kvällen då det är ljust så länge. Inte lätt. Men underbart.
I går kväll satte jag mig på min lilla bänk på berget och ville sitta där för att bara vara en stund och njuta. Fåglarna kvittrade vackert omkring mig, runt bänken blommar liljekonvaljer, styvmorsviol och gullvivor. Mängder av vackra gräs som vajade lätt i vinden. Helt magiskt. Jag kröp på alla fyra och fotade en stund, underbart.
Men inte hade jag tålamod att sitta där så lång stund inte. Nej, nedanför berget har jag sedan en tid tillbaka en liten buske planterad i gräsmattan. Och har i mitt huvud försökt jobba fram en rolig kantsättning till densamma. Har gått runt i uthusen och letat för att hitta något passligt. Men så i går då jag sitter där på bänken för att njuta så ser jag det. Såklart! Stenar. Gamla stenar. För se det finns det ju gott om i vårat landskap.
Så jag gav mig ut i nejden och bar stenar. Slit och släp men ack så roligt. Och nöjd med mitt resultat kunde jag ju ha satt mig på bänken och njutit av den klara kantsättningen men se då var jag så trött och varm så då var det läge att gå in och duscha och sova. Så var den dagen till ända.

Nu hade jag tänkt lägga ut mera bilder här men ack så blir det inte. Tiden sprang och jag med den. Återkommer snart hoppas jag. 

Stuga att hyra

Hej vänner. Tisdag eftermiddag, solen har precis hittat fram bakom regntunga moln. Ja, moln som har varit väldigt välfyllda med regn och hagel. Varierande väder kan man lugnt säga. Och kallt.   Tror knappt man är i mitten av maj faktiskt. Men värmen kommer säkert snart. Bara att vänta...

 I väntan på det kan jag passa på att tipsa om vår lilla stuga som vi tänker hyra ut under några sommarveckor i år.

     En väldigt enkel stuga, med låg standard, utan el och inget indraget vatten. Men läget är desto mer fantastiskt. Trettio meter från sjön. Något för den som vill bo i ett lugnt läge och uppleva naturen in på husknuten.

Vi har lagt ut den på vår facebooksida där vi  har följande text:
" Först och främst vill vi ge dig chansen att uppleva att bo i en stuga utan el och vatten. Vi hyr ut veckovis i första hand. Där du lagar mat på den lilla gasolplattan och hämtar vatten utanför husknuten. Där du får njuta av fotogenlampans och stearinljusens sken då det mörknar. Där du får lyssna till väderleksrapporten från transistorradion innan du ger dig ut på sjön Ören. Kort och gott, ett väldigt enkelt boende för dig som vill uppleva lugnet i naturen, närheten till sjön och de vilda djuren in på husknuten. Hoppas du ska finna att dessa möjligheter kan ge dig några lugna sköna dagar. Vi vet, för vi har själva bott i stugan en sommar. En oförglömlig sommar.
Stugan är möblerad, en dubbelsäng och en bäddbar soffa av äldre modell. Lämpar sig för två till fyra personer. Hyra tretusen kronor / vecka. Vill du hyra sänglinne så ordnar vi det."

Är du seriöst intresserad eller vet någon som vill hyra så hör av dig till : maggie@maggies.se

Ja, detta blev väl dagens tips. Nu måste jag skynda ut till ängarna, snart kommer korna för sommarbete. Ha det gott.

Utsikt från bryggan.

Söndag den tionde maj.

Regnet kommer i skurar. Blommorna har fått sin dos av vatten för flera dagar framöver. Träden likaså. Liksom jag. Inte helt enkelt att arbeta utomhus då vädret varierar så hit och dit. Jag tycker det känns som att april har hängt med in i maj i år. Ena stunden tar vi på sydvästen och jackan, för att i nästa sekund hålla på att få smått värmeslag innanför klädtrasen. Av med jackan och mössan. För att snart känna hur vinden drar kallt i ryggslutet, precis där linningen tar slut..... Ja, sickna problem. Ilandsproblem.


Men nu ska vi väl i alla fall satsa och tro att sommaren snart är här. Och då kan man vara radikal på flera sätt. Ett är att skapa sig ett par nya skor.
Förra säsongens underbart sköna gummistövlar har egentligen gjort sitt. I alla fall i bemärkelsen av att vara täta gummistövlar. Men inte behöver man göra sig av med dom för den skull inte? Nej, då skapar jag mig ett par sköna smidiga kliva-i-och-ur-skor.

Se så bra det blir. Från stövel till stövla-sko! så hänger de med en sommar till. Nja, kanske inte att rekommendera att springa ute i vattenpölar med. Men ut med hunden skor duger de alltid bra till. Nästa steg är väl att skära av hälkappan också, så har jag mig ett par gummi-tofflor.

Apropå gummistövlar. Jag har alltid trivts väldigt bra i just gummistövlar. Ja, faktum är att det nog är ett av de skönaste plagg jag vet. Om det är ett par sköna , välformade, vill säga. 

Och jag vet fler som har eller i alla fall hade en viss kärlek till stövlar. Min Oscar hade en väldig förkärlek för allväderstövlar som barn. Ja så till den grad att han vägrade sluta använda dom en sommar då vi andra tyckte det var läge att ta på sig skor i stället. Det slutade med att far i stugan tog sonen under armarna, bar ut honom på andra sidan gräsmattan, tog av honom allväderstövlar och strumpor, satte resolut ner sonen på gräsmattan och lämnade honom där. Oscar står lite smått förtvivlad kvar och kräver att få sina stövlar. Ja, jag vet inte om det har lämnat några traumatiska spår hos honom? Det hoppas jag inte. Men det är ett minne som vi än idag kan skratta åt. 

Vad gör jag då mellan regskurarna? Ja förutom arbete som hör till en fritidsbonde som jag är så gillar jag ju att påta på i trädgården. Tänk att det kan vara så skönt att rensa ogräs. Eller tillfredsställande kanske jag skulle vilja kalla det. Framförallt då jag får ta bort ogräs bredvid vackra blommor, då känner jag mig rik. 

Och nu blommar det för fullt i rabatterna. 

Tulpaner i olika färger och storlekar pryder mina rabatter. Och då kylan håller i sig får jag njuta av dom lite extra länge. En fördel i det hela.
Jag har i år försökt få igång en drivbänk, eller sålåda eller vad vi nu ska kalla den. Du vet, jag gjorde ju en låda förra hösten av det gamla staketet som omgärdade gården här tidigare. Nu har jag i alla fall sått shcarlottenlök, mangold, morötter, rädisor mm i den och täckt med fiberduken.
Nu är det bara att vänta på värmen och hålla tummarna. Jag gluttade lite på duken i går och såg att det börjar skymta små gröna blad från den blöta myllan.
Vi har fått upp ett gäng fågelholkar i år och några har jag sett har fått små hyresgäster. Spännande.
Lönnarna har fått sällskap av humlor som ger ifrån sig ett samfälligt dån. Ett rogivande dån.
Tranorna går ute på gärdet och sjöfåglarna hälsar på inne i viken. Ja, det här är verkligen en fantastisk tid att få bo så här på landet. En ynnest var morgon jag får vakna och blicka ut över sjön, ett skådespel för ögat oavsett om det är sol eller ösregn. Ingen dag sig lik. Björkarna har nu sina små öron och sin underbara ljusa gröna lyster. Den som snart går över till mörkare grön och så skyms av all annan grönska som snart sätter fart.
Jag älskar den här tiden innan allt har blivit fullt utslaget. Nu är allt så fräscht och så nytt. Så oanvänt. Och nu ser jag allt det nya som kommer från dag till dag. Om en tid ser jag nästan inte allt det vackra för allt vackert som skymmer. Det gröna tar över.
Börjar faktiskt redan längta tills att korna kommer tillbaka för att beta våra marker.
Hoppas du har en lika skön och fin söndag som jag.

Nu är våren här.

Ja, solen kommer fram allt mera känns det som och värmer allt mera för var dag som kommer. Så skönt. Tänk att jag får uppleva en vår till. Vilken lyx. Vilken rikedom. Inget är ju självklart.
Veckan som har gått har väl än en gång visat på hur skört livet ändå är. Alla dessa människor som flyr med skruttiga båtar över havet för att få komma från eländen i sitt land och så händer den ena tragedin efter den andra där tusentals människor får sätta livet till. Fruktansvärt. Människohandel på tvåtusentalet.
I min mans släkt var det nära att bli människohandel en gång. Ja , inte som trälar eller slavar förstås, men ändå. Det var två bröder som miste sina föräldrar och skulle säljas på auktion! Nu talar vi ändå inte om så väldigt många år sedan...... Hur som helst så blev det så att en  släkting till dem tog sig an dem och förbarmade sig över dem. Ja, så de fick komma till samma hem och inte behövde delas på.
Nu blev det inget lyckligt hem vad jag förstått. De fick slita och göra rätt för sin föda minst sagt. De fick ge sig ut i lagården innan skolan och små som de var och redskapen så stora så rann såklart gödslen längs armarna på dom! Och därmed hade de inte det så lätt i skolan bland kamrater och jag kan tänka mig även bland vuxna, de luktade ju säkert inte så fräscht. Ja, det blev ett slitigt liv för dom. Men de kämpade på och tillsammans arbetade de sedan i många år, byggde lagårdar här i bygderna. Högg i skogen under vinterhalvåret och byggde lagårdar under somrarna. Cyklandes mellan arbetena! Käre vänner vilket slit.
Ja, så har jag fått det berättat för mig i alla fall.....
Det finns många historier om människor som farit illa i vårt land och i historien vet vi hur trälarna såldes och nyttjades i olika länder så långt tillbaka i tiden vi kan komma.
Men dagens människohandel. att låsa in människor i förråd under däck i dåliga båtar, att antingen lämna skeppen med flit eller inte kunna få det i hamn så människor drunknar så här! Det är ju helt fruktansvärt. Hur grymma har vi människor blivit?

Den gångna veckan har det fokuserats mycket på hur det kan vara att vara anhörig till cancersjuka också. Att stå bredvid som Ola Ringdahls nyutkomna bok handlar om. Jag håller som bäst på att läsa den och den är väldigt tydlig och visar på det jag känner. Hur mycket det kräver av de som står bredvid och ska rodda skutan tillsammans med den som är sjuk.
Ola poängterar hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra, inte minst om det händer en sådan här livskris. Att vi vågar fråga hur man mår, att vi vågar erbjuda vår hjälp, att vi vågar knacka på med lite mat eller erbjudande om att städa eller vad det nu kan vara. Att om vi får ett snoffsigt nej första gången ändå inte bara ge upp, utan fråga igen. Det är så viktigt och så värdefullt om man kan hjälpa varandra och ge varandra stöd i olika former.

Jag fick ett gott samtal från en vän i eftermiddags. Det gjorde mig så glad att höra hennes röst. Hon är en sådan kvinna som vågar fråga. Och orkar bry sig. Hon vill hjälpa till, med vad hon än kan göra.
Hon har själv haft cancer och vet hur det känns att ha vänner som stöttar. Att ha någon som positiv målbild och förebild. Det säger hon att hon känner i mig. Lilla jag....Tack min vän för ditt samtal.

Jag fick även ett samtal i veckan från en kvinna som vill vara med och arbeta i Hjärtats Hus, om vi kommer till verklighet med det någon gång. Jag blev så glad. Det värmer då folk engagerar sig utan att man behöver tigga om det, då människor berömmer utan att vänta sig något tillbaka.  Tack för ditt samtal.

Idag har jag varit hos tandläkaren. Alltid lika spännande då man inte vet innan hur det ska se ut på röntgenbilderna. Men allt var bra och jag fick beröm för att jag sköter mina gamla tänder bra.
Tacksam över detta åkte jag till torget i Tranås. På fredagar är det torgdag där. Så jag gick omkring bland glada människor, stötte på en och annan vän och bekanta, njöt av blommor i alla de färger. Köpte ett par kakor och åkte hem till en tidigare arbetskamrat som fyllde år härom dagen. Jag våldgästade! Ringde på dörr-klockan och bad om kaffe!!! Ha ha, Spontanbesök med andra ord. Jättemysigt var det att träffa dig IngaLill.

Nu är det kväller och jag gäspar och är lagom fredags trött. Hundarna är rastade och jag ger mig nog för denna dagen.
Glad och tacksam att jag har det så bra. Ingen som jagar bort mig vare sig från mitt land eller mitt hem. Ingen som anklagar mig för saker. Ingen som är arg på mig.
Tacksam att ha fått en solig dag till i mitt ansikte. Tacksam att ha fått möta flera vänner veckan som gått. Tacksam för livet är jag.
Hoppas att du också har haft en bra vecka. Och kom ihåg, har du en vän du kan ringa eller skriva till, kanske någon du inte har hört av under lång tid? Vänta inte för länge. Du anar inte vad det kan få för konsekvenser om du hör av dig. Det kan betyda väldigt mycket .

Så har man varit ute på resande fot igen

Ja, nu är det tätt mellan resorna. Åkt med flyg för tredje omgången på ett halvår...
Denna gång fick jag hänga med Ponsse Ladies till Finland. Vad är då Ponsse Ladies , undrar du säkert. Jo, vi har ju några skogsmaskiner av märket Ponsse. Det är ett finskt märke med tillverkningsfabriken uppe i Vieremä. Ett stabilt företag med familjen Vigren som byggt en stadig grund och är så oerhört måna om alla. Ett unikt företag kan jag tycka. De värnar om alla sina kunder, sina entreprenörer och alltså  även de kvinnor som ofta finns vid mannens sida. För det vet du väl, det är ju allmänt känt att bakom varje framgångsrik man står en kvinna som sköter väldigt mycket.

Ja, alltså har Ponsse sedan flera år tillbaka bildat en klubb för oss kvinnor också. Nu var det dags för en resa till fabriken osv. Vi var ett femtontal kvinnor, tillresande från Haparanda i norr till Malmö i söder. Alla med olika ryggsäckar och arbeten. Några kör maskiner, några jobbar med det administrativa, andra jobbar med helt andra saker, eller båda delarna. Ja, en salig blandning på kvinnor i sina bästa år som hade så oerhört roligt tillsammans.
En teori om varför vi kan ha det så självklart roligt fast vi inte känner varandra gav min make då jag kom hem. Då jag berättade vad vi gjort och skrattat om, sa han att vi alla var lika skadade! Måntro, det kanske är därför vi har så kul. Vad vet jag?

Hur som helst. Vi fick en väldigt bra genomgång och presentation av företaget av en av ägarna. Vi fick en fin rundtur i fabriken där det monteras bit för bit på dessa kolossala maskiner. Alla kilometrar av kablar som kvinnor är väldigt duktiga på att dra rätt. Ja, det var för övrigt inte karlar vid den monteringsdelen, av någon underlig anledning. Mycket imponerande arbete.
Vi fick besöka familjens gård, där allt började för fyrtiofem år sedan. Vi fick roa oss på en loge med diverse femkamper där alla verkligen kämpade och gjorde vad de kunde för att dra någon poäng till sitt lag. Lättare sagt än gjort. Jag lyckades nocka en av tjejerna då jag gjorde ett alldeles utomordentligt släggkast, mitt i planeten. Som väl var var "släggan" gjord av frigolit så den var tämligen lätt. Och utgjorde alltså ingen fara, det hela ledde bara till ett gott skratt. Och ingen poäng för mitt lag!
Likaså lyckades jag inte alls i hästkapplöpningen! Att dra en trähäst i snöre genom att vira upp snöret på en pinne , att få den att gå rakt , DET är inte lätt. Nej, det slutade med att min häst körde in i rumpan på motståndarens häst och mer föste in den hästen före min! Snällt eller hur? Jag hade nog ingen bra tävlingsdag tror jag. Borde snarare fått stilpoäng. Ha ha.
Ja, kul hade vi i alla fall. Jag har flera bilder men ska bespara både dig och dem med att visa upp dem här.
Ja, vad gjorde vi mera? Vi åt mat förstås. Massor med god mat. Och så bastade vi, varje kväll. Det hör ju till då man är i Finland.
Ja, det var en rolig resa. Och det är så roligt med att få nya vänner. Tack Sanna och Sandra för er planering och alla roligheter ni gjorde för och tillsammans med oss.

Inför presentationen av Ponsses historia och läget idag. Tack Juha.

Landade på Landvetters flygplats vid femtiden på fredags eftermiddagen och då bar det raka vägen till Konserthuset Spira i Jönköping. Där mötte jag maken min och våra goa vänner Johannes och Felicia. Vi fick i present teaterbiljetter som vi nu fick avnjuta. Historien om Amadeus. Ett oerhört fascinerande skådespel med fantastiskt duktiga aktörer. Vi blev mycket imponerade. Hade dessutom bästa platserna, andra raden framifrån. Var som man trodde att aktörerna skulle sätta sig i våra knän rätt vad det var.

Ja, du kan tro att jag var trött då jag landade i min säng strax före midnatt. Så mycket intryck och roligheter i huvudet. Men som alltid, roligt borta men väldigt gott att komma hem.

Och idag är det måndag och jag har tillbringat hela dagen på kontoret. Men nu ska jag ta mina hundar och ta en promenad i det fina vädret. Solen lyser men vinden är ännu kall. Så på med fleece tröjan och fingervantar.

Strax skall jag åka för att skifta däck till en av firmans bilar. Ett av mina "bakom-mannen-bra att ha kvinnan-jobb"

Passar på att önska alla Ponsse Ladies där ute i landet en fortsatt härlig vår. Om du är i norr där ännu snön ligger vit , eller du är i söder där det blommar för fullt. Ha det så gott. Måntro får vi ses fler gånger. Det återstår att se......undrar vem som vill ha mig med i sitt lag då?!!!

Solen skiner här

Att vi bor i ett avlångt land det vet vi alla. Och att det kan skilja i väder och vind också.
Efter en fantastisk soluppgång på morgonen lyser nu solen från en nästan klarblå himmel, blåser lite men överlag vackert. I backarna sticker det upp nya blommor för var dag som går. I går såg jag både blåsippor, vitsippor , krokusar och påskliljor. Helt magiskt underbart. Denna årstid är helt fantastisk.

Med denna vy från fönstret är det lätt att gå ur sängen.

Ser torrt och magert ut men nog hittar de fram ändå de små blommorna.

En färgsprakande show bjuds vi på, alldeles gratis är det också. Så hoppas att du får njuta av detta också.

Att landet är avlångt innebär att det kan skilja väldigt mycket från norr till söder, Fick nyss ett sms från grannar som bor i husbil i Ankarvattnet och för tillfället är insnöade! Och pratade med mor i  Jämtland. Hon hade just försökt sig på att hänga ut ny tvätt på strecket men det slutade med att hennes mössa blåste av huvudet och lakanet snurrade runt sig själv på vindan! Riktigt ordentligt blåsigt. Så det var bara att ta in tvätten igen. Så kan det gå.

Påskhelgen 2015

God fortsättning säger jag. Annandagen är här och för tillfället ser jag knappt ut genom fönstret. Det är tät dimma som omsluter gården och nejden omkring. Solen försöker ta sig igenom och gör det hela att se ännu vitare ut.
  Hoppas du har en bra helg. Med vila och härligt umgänge med släkt och vänner. Ett och annat gott ägg med och kanske lite sill till det. Eller kanske ett godisägg? Vi har faktiskt inte köpt en endaste godis till denna påsk. Så vi bidrar inte till detta ofantliga berg av godis som tydligen utgör en stor del av njutningen under denna helg. Men vi är nöjda ändå.

  Vi var bjudna på kaffekalas hos Oscar och Henrik på långfredagen. Som vanligt vet vi ju att det finns diverse goda saker att smaka på, denna gång inget undantag.

Denna gång var såklart lika gott. Idag fick vi smaka på en helt underbar tårta dekorerad med goda och nyttiga vitaminer. Och att våren är här det syns ju tydligt på bilden också. Eller hur?

Och här kommer en vårlig bild från Målviken. Scillan kommer trogen som alltid på samma plats som tidigare och lyser upp tillvaron så vackert.

Ja nu är det tid att njuta och lyssna i naturen. För var dag så ökar ljudet av fåglar som återvänder efter en för somliga lång resa. Nu ska det byggas bo och förberedas för barnkamrarna. Vi gör vad vi kan för att hjälpa till. Fick en fågelholk häromdagen som skall sättas upp i lämpligt träd. Och så har vi ju numer en jämthund i familjen, som fäller ofantligt mycket päls. Jag brukar plocka päls från henne under våra promenader och tänker att detta bomullsliknande hår måste värma gott för kommande små fåglar. Så bra att man kan hjälpas åt.

Nu har dimman lättat och jag ser sjön igen. Hundarna har sovit frukostsömnen här i soffan så nu drar vi ut igen. Ut till solen. Kanske tar jag mig en kaffetår innan.....