En liten summering

Ska jag nu försöka summera min resa. Inte det lättaste då det blev många kontakter med nya människor, många intryck och så vidare. Men en liten sammanfattning ska jag försöka ge.
Efter den fantastiska invigningen av Haga Tårtcompani och Bageri i Stockholm och en mysig söndag hos Oscar åkte jag till Glasgow. Mellanlandade i Amsterdam, fruktansvärt stor flygplats. Men det gick bra , jag villade inte bort mig...
Jag bodde på ett hotell i stadsdelen West End , en något äldre del och inte i centrala Glasgow. Ett klassiskt hotell med bra standard även om inte jag kanske tyckte det. I reklamen kan man läsa att man från hotellrummen kan njuta av utsikten mot innergården. Men jag hade ett rum under gatuplan och det enda jag såg från mitt fönster var under yttertrappan och räcket mot vägen! Ja ja, det var rent och okay så i alla fall. Det värsta var att det serverades inte frukost förrän kl 7.30. Hopplöst sent. Det blev faktiskt bara en frukost på hela tiden. Snopet. Jag är ju frukostmänniska.
Första morgonen åkte jag med buss från Bucchanan Bus Station i ca två timmar upp till Kirkaldy i Fife där jag besökte ett av Maggies Center. Beläget precis bredvid Victoria Hospital.
Fascinerande och spännande då jag fick träffa både personal och besökare. Besökare som vittnade om att hjälpen de fått via centret har betytt så oerhört mycket för dom.

Här är entren till Maggies i Fife. En väldigt speciell ingång, med en gång och som en kil som man går in i. Personal förklarade för mig att tanken är att dels skiljer denna "arm" centrat från sjukhuset som då försvinner ur ens blickfång då man kommer in där. Det kommer bakom "armen" Den andra tanken är att denna arm ska upplevas som om den omfamnar besökaren. Och det kände jag verkligen att den gjorde. Precis som personalen omfamnar och finns för alla som behöver stöd och hjälp. Faktiskt en väldigt bra tanke tycker jag.

Tog bussen tillbaka till Glasgow och vidare till Maggies Center där i Glasgow. Detta byggdes för bara två år sedan och hade ett helt annat utförande. Men fortfarande samma tanke , att besökaren ska känna sig välkommen och omhändertagen från första stund. I en miljö som är väldigt välkomnande och gästvänlig.

Här fick jag också väldigt gott bemötande och fick rundvandring och sitta ner och prata med personal under ett par timmar. Och även här fick jag träffa besökare som vittnade om att centrat har varit räddningen för dom. 

Denna byggnad var helt annorlunda än den i Fife, arkitektiskt sett. Denna byggnad bestod av väldigt mycket glas, fönster och speglar. Som återgav naturen in i huset. Helt fantastiskt. Jag blev väldigt tagen av detta.

Svårt att återge i bild men känslan var total kan jag säga då jag stod här i denna fantastiska miljö. Ett ställe med ro och vård för själen. Ett ställe att möta andra i samma situation. Ett ställe att få hjälp och stöd i olika delar av ens resa med cancer. Helt fantastiskt. Tänk om vi kunde få till något sådant här i Sverige? Åh, jag önskar verkligen det. Jag har i alla fall en klar vision i mitt huvud. 

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska inte trötta ut dig helt. 

Under onsdagen , torsdagen och fredagen var det nionde Europeiska Bröst Cancer Conferensen där mellan 3000-3500 personer deltog. Gick runt mellan olika seminarier och försökte få ut det mesta av det. Föreläsare från stora delar av världen, Italien, USA, Frankrike, Sverige, Holland osv osv. Allt på engelska.

Något trött i skallen efter dessa dagar men intressant.

Fredagen avslutades med att vi var inbjudna till Europa Donna som i år firar tjugo årsjubileum. Där fick vi träffa styrelse och massor med människor,  se deras nya film som ska spridas runtom i världen nu. I Europa Donna är det fyrtiosex medlemsländer och där kan information spridas och  man jobbar för att alla kvinnor ska ha samma rätt till hjälp osv.

Jag fick ett par nya vänner under denna resa. Kände mig riktigt rik då jag åkte hemåt på planet på lördagen. Vänner gör gott för själen. Det är så underligt detta, att då man träffar människor som har gått samma rond som jag, då kan man sjunka in i diskussioner som man inte ens pratar med sina närmaste om. Man kan prata om liv och död hur naturligt som helst. Man kan prata om sjukdomen i sig och känna förståelse för varandra. Intressant detta. Och mycket givande. 

Flyget lyfte från Glasgow Intenational redan klockan sex på lördagsmorgonen så det blev inte mycket sömn den natten inte. Men vad gör väl det. Sova kan man göra en annan dag. Eller natt.

Nu är jag i alla fall hemma och har landat i vardagen igen. Känns gott att få sova i min egen säng och jag njuter av fågelsång från mitt sovrumsfönster. Av att höra tranorna som dansar på gärdet utanför. Att se rådjuret som går utanför huset på morgonen. Det har börjat blomma sedan jag åkte iväg. I går såg jag minipåskliljor som lyser gula här bakom garaget. I rabatterna börjar tulpanerna skjuta fart. 

Ja, jag är förunnad att bo i  ett vackert land och vackert landskap. 

Och jag mår bra. Bättre än på länge. Livet är gott, för mig nu,  helt enkelt. 

Önskar att du också får en bra dag. Att du också mår bra. 

Gör du inte det så hör av dig till någon. Det finns alltid någon för alla. Någon där ute som kan lyssna, hjälpa till eller vad det nu är du behöver. Tillsammans är vi starka.

Borta bra men hemma bäst.

Ja så är jag hemma i huset igen. Landade i Sverige vid lunchtid igår. Åkte tåg till Mjölby där Patrik mötte mig. Så skönt att komma hem igen. Och gott att mysa med hundarna. Kändes som de hade saknat mig. Man blir totalt överfallen och kramad då man kommer hem. Gott.
Idag tog vi sovmorgon. Hade en del sömn att ta igen så det kändes skönt. Sen frukost med kokt ägg och svensk filmjölk. Har varit lite si och så med frukostarna i Glasgow då den har serverats från klockan halv åtta på morgnarna och konferensen har varit igång vid åtta. Med andra ord fick jag skippa frukost de flesta dagarna. Vad gör man inte för att få vara med...
Jag ska berätta mera vad jag varit med om en annan dag. Nu ska jag slappa vid tvn en stund innan jag ska sova igen. I min alldeles underbara helt fantastiska säng.

Blåsippan ute i backarna står.....

Maggies Center

Åh så lycklig jag är. Idag har jag fått möjligheten att besöka två av de arton Maggies Center som finns i Skottland-England. Började morgonen med egen frukost på sängen eftersom jag inte hann äta hotellfrukost. Beställde taxi till busstationen. Glasgow är ju tämligen stort. Därifrån en nästan två timmar lång bussresa till Kirkaldy uppe på Fife. Letade mig fram till Maggies Center där jag tillbringade två timmar. Hann med en kaffe o macka på sjukhuset innan jag åkte tillbaka till Glasgow.
Därifrån nästa taxi till ett av sjukhusen i Glasgow. Slog mig gång på gång idag hur otroligt trevliga och hjälpsamma skottarna är. Så fort jag stannade upp och såg lite frågande ut så var det alltid någon vänlig människa som erbjöd sin hjälp.
En annan sak är att alla tackar busschauffören för skjutsen. När slutade vi med det i Sverige?
Hur spm helst. Jag hittade rätt till nästa center. En helt fantastisk byggnad där ljuset och naturen kom direkt in. Fantastisk arkitektritad byggnad.
Åh om jag kunde lägga in bilder här men får inte till det i mobilen.,
Hur som helst. Fick två underbara timmar här med. Samtala både med personal och besökare. Är helt lyrisk och fylld av entusiasm och längtan att få uppleva liknande i Sverige.
Det är fullt möjligt, det är jag övertygad om. Gäller "bara" att få rätt personer på rätt platser, ekonomi mm. Ja många bitar ska stämma. Men nog vore det fantastiskt.
Avslutade dagen med promenad hela vägen tillbaka till hotellet. Köpte med mig lite mat som jag ätit på mitt rum nu. Ska ta en dusch och försöka sova.
Drömma om centrar i Sverige och ladda för i morgon. Vid 7.30 ska jag ta en snabb frukost på hotellet, klockan åtta måste jag vara på plats på conferens centrat för att registrera mig. Sedan följer det mängder med seminarier. Allt på engelska, med brytningar från diverse språk antar jag. Bäst att försöka sova.
Här på skotsk tv är det Emmerdale farm. Still going On!

Glasgow

Jaha så är jag då här. Sitter på mitt lilla hotellrum i Glasgow och laddar för morgondagens besök på Maggies center. Mellanlandade i Amsterdam vilket var em upplevelse. Tala om ett blött landskap! Otroligt väl indelad åkermark sett från ovan, allt i raka fina kvadrater med diken och floder emellan. Bara det att det såg ut som om massor med mark låg under vatten. Vatten överallt. Fascinerande. Sedan är det ju språket. Jag åkte med KLM, holländskt bolag tror jag. Ja hur som helst fattar man ju i princip inget av deras språk. Tur att de kan engelska med.
Åkte taxi från flygplatsen här i Glasgow och fick en dråplig åktur med taxichauffören. Han berättade massor.
Har beställt taxi till morgonen med. Är för långt att gå till fots till busstationen. Och vädret visar på regn så jag satsar på taxi. Nackdelen i morgon är att jag missar frukosten här på hotellet, måste åka tidigt för att hinna med besöket. Bussresan tar två timmar. Ja ja, jag har varit ute och handlat lite yoghurt och bröd, juice så jag rer mig.
Ja fortsättning följer. Håll tummarna för i morgon. Känns som det blir tajt att hinna med två besök samma dag. Vi får se.

Vilodag på Liljeholmen

God morgon vänner. Vaknar till ett soligt vackert Stockholm. Tar en vilodag idag hos Oscar innan jag flyger till Skottland i morgon. Så spännande ska det bli.
Vilka fantastiska dagar vi har haft här i huvudstaden. Anlände Haga Tårtcompani och Bageri under torsdagseftermiddagen . Full aktivitet rådde såklart inför kvällens stora invigningsfest.
Under kvällen fylldes lokalen med glada människor, för mig många nya ansikten men också många bekanta. Vi var ca 140 gäster. Blommor i mängder, presenter och härliga gratulationer. Anna och Oscar höll tal och alla gäster lät sig väl smaka av alla goda snittar och annat gott.
Vi ville ge dom något speciellt, något man inte kan köpa. Kom på iden lite sent men broderade några handdukar med deras logga.
Här tänkte jag mig en bild men får inte till det på mobilen!

Så mycket gott fick vi. En gäst som jag blev väldigt glad av att se var Oscars lärare Martin som har följt Oscar sedan gymnasietiden. Han har varit med då Oscar tävlade, de har haft kontakt genom åren och nu kom han med en underbar blomstergrupp från hela lärargänget på Aleholmsskolan. Med en liten kavel i. Så glada vi var.
Och så stolta såklart.
Morgonen efter var det Davids tur att hänga med i ottan och känna på bagaryrket.
Tänk att ha två glada bagarsöner. Underbart.

Nu ligger den riktiga bagaren och sover på soffan. Tvättmaskinen kör de fina förklädena inför en ny spännande vecka. Patrik och David är på väg hem. Och jag njuter av livet. Ännu en speciell upplevelse att få dela glädjen med andra i detta underbara bageri. Lycka Till nu fortsättningen. Ni har ett vinnande koncept och vi som är bredvid är imponerade och stolta.

Dags för nästa möte

Ja idag var jag inbjuden att närvara vid en träff med människor från länet som jobbar med vård och administration. Temat var bröstcancervård. Intressant och många viktiga frågor lyftes. Som vanligt kunde jag inte sitta tyst utan kommenterade lite av varje. Men har man chansen vill det väl till att ta den.
Förmiddagen tillbringade jag i kyrkan. Idag fick jag börja grundmåla väggarna. Roligt då man kommer så långt. Spackling och slipande klart med andra ord.
Nu tar jag en paus från bygget där och inriktar mig på Skottlands äventyret.
Börjar resan med invigningsfesten hos Oscar och Anna på Haga Tårtcomnpani och Bageri. Ska bli jätteroligt att få vara med. Och att få träffa dom igen. Såklart.

Så här fint till bords satt Zelma och Moa härom kvällen. De gillar att sitta på stolen, gärna tillsammans som synes. 

Jag drog en vinstlott.

Förra veckan hade vi i bröstcancerföreningen Victoria vårat årsmöte. Och såklart med lotterier. Med många vinster. Och tänk att jag vann en vinst. Vi gör så att man får välja vad man vill ha och då jag fick välja fanns där servetter och ett paket med som jag kände en tavla i. Tyckte det såg spännande ut med paketet, brukar annars tänka praktiskt vad man mest behöver. Servetter går ju alltid åt.
Men jag tog paketet.
Du må tro att jag blev glad då jag öppnade mitt paket då jag kommit hem senare på kvällen. Det var ju inte vilken tavla som helst.

Denna vackra tavla är målad av Anette Hugosson. Hon sitter också med i vår styrelse. Så jag blev så oerhört glad att få en tavla som hon har gjort.

Visst är den vacker? Den pryder nu mitt kök och jag blir varm i hjärtat varje dag då jag tittar på den.

Tack Anette.

Maggies Cancer Caring Center

Som du kanske vet så har jag ju fått stipendium. Varför? Jo, nu ska jag berätta det.
I höstas fick jag höra talas om centra som finns på flera platser i Skottland. Centra dit människor kan komma då de är sjuka av cancer. Men inte bara dom. Nej, även anhöriga och familjen, vänner osv är välkomna dit.
Lite kort historik. På nittiotalet levde en kvinna där som hette Maggie Keswick Jencks. Hon drabbades av cancer och fick även återfall. Hon fick ett par månader att leva men klarade sig några månader längre. Under denna tid kände hon hur hon saknade någonstans att möta andra människor i samma situation som hon, hur hon önskade att anhöriga också kunde få stöd och hjälp i denna cirkus som det ofta medför.Hur viktigt det är att kunna få stöd och positiv stimulans mm.
Hon hade en vision klar för sig. Och började arbeta med att få igång ett centra. I juli 1995 dör hon i sviterna av cancern. I november 1996 öppnas det första centrat.
Maggies Center ligger i anslutning till sjukhuset men som egen byggnad. Arkitektritat med skön atmosfär och mycket ljus.
Idag finns det ett tjugotal i Skottland, England, Ett öppnat i HongKong och ett på gång i Barcelona.
Vad jag kan förstå så är dessa väldigt uppskattade i deras land. Dit kan de komma med sina frågor, bara droppa in på en kopp te, eller för att delta i kurser och aktiviteter. Eller att få träffa kuratorn i en helt annan miljö än sjukhusets.
Då jag så önskar vi hade bra möjlighet att ta hand om varandra i vårat land också, i ett tidigt skede, så brinner jag för detta och har en stor dröm om att vi skulle kunna få uppleva något liknande i vårat land. Jag vet att behoven finns. Vi pratar om rehabilitering. Jag vill mena att rehabiliteringen börjar redan dag ett, då du förstår att du drabbats av sjukdom , eller som anhörig. Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.
Detta är alltså ingen konkurrens till vården utan ett komplement.
Och det ska inte kosta något för besökarna utan alla ska kunna komma oavsett cancerdiagnos, ekonomi etc.

Så väcktes min nyfikenhet att få åka till Skottland för att på plats se hur de fungerar. Hur det är uppbyggt och om det finns möjlighet att ta med konceptet till Sverige. Om detta fungerar så bra som det ser ut som hos dom och har så gjort under snart tjugo års tid, då borde vi väl kunna ta till oss av det med? Vi behöver väl inte uppfinna hjulet en gång till?
Sagt och gjort. Jag sökte stipendium hos BRO (Bröstcancerföreningarnas riksorganisation). Många sökande var det så jag trodde inte jag hade stor chans. Men resonerade som så att får jag pengarna så är det meningen att jag ska åka. Så får vi se vad det leder till.
Så fick jag stipendiet och åker alltså nu till veckan. Så häftigt. Känns som min livs resa. Kanske dels för att jag åker helt ensam. Ja, vi är fler från Sverige men jag åker i egen regi och vi letar väl på varandra där skulle jag tro.
Under tisdagen ska jag så besöka två olika centra, ett ca tio mil från Glasgow. Dit ska jag ta mig med buss och har bokat besök. På eftermiddagen ska jag förhoppningsvis hinna titta in på ett centra inne i Glasgow. Kul att se två olika och jämföra och se likheter osv.
Onsdag, torsdag och fredag är det så den 9e Europeiska Bröstcancer Conferensen där jag får vara med och lyssna och träffa människor. Där lär jag stöta på fler svenskar.Vad jag förstår är det en väldigt stor konferens så det finns massor med olika seminarier att välja mellan. Många olika länder deltar osv.
Jag ska bo på hotell i Glasgow och tidigt på lördag morgon lyfter jag för hemresa. Då förhoppningsvis full av ideer och inspiration.
Ja, jag vet ju inte alls om detta är något vi kan använda här i Sverige. Och inte vet jag hur jag ska gå vidare även om jag såklart har mina tankar och drömmar. Jo, en liten plan har jag.
Vi får se vad det leder till. Det kanske bara stannar vid  mina drömmar men då har jag i alla fall försökt. Hälften vågat är ju hälften vunnet sägs det ju.
Tänk gärna på mig i detta. Det skulle kunna betyda så oerhört mycket för så otroligt många människor. Bara vi vågar se det stora i det.

Maggie hade ett ordspråk: Vi människor må inte förlora glädjen av att leva på grund av rädslan för att dö.

In May 1993, Maggie Keswick Jencks was told that her breast cancer had returned and was given two to three months to live.

She joined an advanced chemotherapy trial and lived for another 18 months. During that time, she and her husband Charles Jencks worked closely with her medical team, which included oncology nurse, Laura Lee, now Maggie’s Chief Executive, to develop a new approach to cancer care.

In order to live more positively with cancer, Maggie and Charles believed you needed information that would allow you to be an informed participant in your medical treatment, stress-reducing strategies, psychological support and the opportunity to meet other people in similar circumstances in a relaxed domestic atmosphere.

Maggie was determined that people should not “lose the joy of living in the fear of dying” and the day before she died in June 1995, she sat in her garden, face to the sun and said: “Aren’t we lucky?”

In November 1996, the first Maggie’s Centre opened in Edinburgh and what Maggie had planned became real.

Underbara lördag

Efter att ha sovit i fyra och en halv timma i natt så är det nu dags för en ny oskriven lördag som vi ska fylla med roliga saker. Och trots att jag sovit så lite och  har haft en milt sagt körig vecka med alldeles för lite sömn så vaknar jag pigg och förväntansfull. Så fantastiskt att få må så bra. Känns som jag levt i en diffus bubbla senaste åren och nu ser allt mycket ljusare ut. Jag är gladare, jag har inte ont någonstans mm. Mår helt enkelt toppen. Tänk att en liten tablett kan göra sådan skillnad. Inte undra på att det då kan bli krockar med olika mediciner då ofta äldre får olika sorter för olika krämpor. Inte konstigt alls.
I går träffades vi i gruppen i kyrkan igen för att planera vidare olika möbler etc etc. Otroligt vad många beslut det blir då man renoverar och bygger till en kyrka. Många detaljer som ska falla på rätt plats. Igår var vi dessutom och köpte ett par bord och några stolar till ungdomsvåningen. Blir så jättebra.
Idag ska vi till Davids hus och hjälpa honom köra iväg den gamla köksinredningen mm. Solen lyser och det ser ut att bli en fantastisk dag. Livet är gött då man mår bra.
Hoppas du som läser känner av den positiva energin också som våren ger. Då ljuset kommer tillbaka. Då fåglarna återvänder. Underbart.

Morgonljus i Målviken. Kan tro det är en bild tagen under hösten men det är faktiskt nu härom morgonen då jag var ute och gick morgonpromenaden med hundarna.

Sådant fantastiskt ljus mot trädet då solen går upp.

Nu kör vi, ny dag, nya möjligheter.

Nöden har inga gränser

Kom precis hem. Lagom mör i kroppen efter ännu en dag i spacklingens tecken. Kyrkrenoveringen skrider fram jättebra.
Ska strax åka på årsmöte för fiskevårdsföreningen här så jag hinner inte skriva mycket- Måste bara visa hur kul och trevligt vi hade det bland hantverkarna idag då Målarna bjöd på tårta.
Titta ska ni se.

Nöden har som sagt inga gränser, då får man vara fantasifull. I brist på sked så vad tar man då? Jo varför inte en spackelspade?! Fungerar alldeles utmärkt kan jag tala om.

Ett annat alternativ är ett lock. Ha ha.

Tårtan var hur som haver jättegod.

Tack Målarna för en go fika.

Nu sticker jag mot duschen för att spola bort allt slipdamm.

Så är snart helgen till ända. Har haft en jättebra helg. Besök på Ikea, affärer för att titta på golv och tapeter och annat roligt. Idag kyrkan, så gott som hela dagen. Vi hade hand om serveringen så jag bjöd på kavring.
Nu laddar jag för ny arbetsvecka. I morgon ska jag till kyrkan och börja spackla och slipa på övervåningen. Så denna veckan är nog räddad den med.
Ett par årsmöten är inplanerade.
Och så hoppas jag att i morgon kunna trycka på okayknappen till att trycka boken. Ser så fram mot att få hålla den i hand.

Idag fick jag bilder från Oscar, hans och Karins bok om det glutenfria brödet har nu släppts i Norge och Danmark också. Måste kännas roligt att läsa sina recept på andra språk.

         
                                                     En stilla bild från Ören. Februari 2014

                                      Hoppas du får en bra vecka.

Trevlig helg önskar jag dig.

Fredag kväll, nöjd efter en ganska intensiv vecka. Fått offert från bokförlaget så på måndag trycker jag nog på okayknappen. Sedan är det bara att vänta. Så spännande.
Idag har jag slitit vidare med taggtråd och gamla stolpar. Jobbigt men så fint det blir. Blev lite körigt en stund då Moa absolut skulle vara vid mig, helst i knät på mig. Inte lätt med massa läskig taggtråd runtikring. Ja, det slutade med att hon trasslade in ena långa örat i tråden så då fick jag ge mig och gå hem med dom.

Så stilla låg Ören idag. Som en spegel. Klart vatten så man kan se bottnen tydligt och klart. 

Inne längs vassen ännu lite is kvar. Men det mesta har gett sig nu. Vår på gång. 

Satt på morgonen och mailade igen och förberedde mig lite inför min Skottlands resa.Jag har nu fått kontakt med centret inne i Glasgow också. Jag återkommer till det senare i min blogg. Men kan bara säga att det rullar på enligt plan. Kul kul.

Nu har jag en gratäng i ugnen, en rådjursfile ska stekas till och så lite kokt broccoli. Blir väl en liten sås med vad det lider. Fredagsmys med andra ord. Ser fram mot denna helgen. I morgon blir det nog en resa till affärer i Jönköping och beställa kök mm. Nästa projekt tar sin form.
Trevlig helg önskar jag dig.

God morgon Sverige och världen. Tänk att jag fick vakna idag också. En ny dag med nya möjligheter. Nog är det häftigt att kroppen fungerar så bra.
Och jag mår så bra. Sååå mycket bättre. Sover bättre, har inte lika ofta vallningar, mina slemhinnor verka börja återhämta sig, min hud i ansiktet blir allt bättre. Ja det känns helt enkelt som jag fått ett nytt liv, i alla fall ett bättre liv. Underbart. Så du som läser det här och kanske äter samma medicin som jag gjort de senaste åren, ge inte upp. Håll ut så länge du orkar. För den delen så är vi ju olika hur vi funkar på olika mediciner också, kanske du inte alls upplever de problem jag upplevde. Jag hoppas det.

 Så blir varje dag allt ljusare. Och allt fler fåglar kommer tillbaka till vårat land. Och så mycket roliga saker händer omkring mig. David har köp hus, där ska jag förhoppningsvis kunna spendera tid och greja med honom. Stunden närmar sig att riva ut kök och badrum. Inhandla nästa kök.
Oscar har snart invigningsfesten på sitt bageri i Stockholm. Och så resan till Skottland som närmar sig med stormsteg. Manuset till boken har kommit in till förlaget så jag hoppas ta ett telefonsamtal idag och komma överens om format mm angående den. Så är det den stora renoveringen av kyrkan, det rusar fram nu och snart är det dags för mig att sätta händerna i penslar och färg där.
Och så mitt i alltihopa har jag unnesten att få gå ute på gärdena och vira gammal taggtråd och dra stolp och njuta av naturen. Ja jag har det verkligen bra.
Igår fick jag se något jag aldrig har sett förut.

Titta ska du se. I mitten av en blomma på mitt ödesträd så är det en liten fröställning, eller knopp eller jag vet inte vad. Visste inte att det kan bli så på de blommorna. Vad gör jag med den? Någon som har ett tips? Och i så fall när ska jag ta hand om den?

Jag trodde att man satte skott av den här för att göra fler blommor. Har jag fel?

Nehej, nu måste jag ta tag i dagen. Nu är det snart ljust så jag kan ge mig ut. Önskar dig en riktigt bra dag.

Jills veranda

Måste tipsa om ett tv program. Minns ni då jag skrev om Kristian Gidlund, den härliga sångaren och bloggaren som dog i sviterna av cancer alldeles för ung. Han som skrev en så fantastisk blogg med så talande och tänkvärda texter. Han som gjorde ett fantastiskt radio program i somras.  I morgon kväll klockan 21 är det ett program på SVT1 som heter Jills Veranda. Där är han med. Han hade en dröm att få komma till Nashville och det klarade han att göra innan cancern tog hans liv.
Jag skulle tro att det blir ett starkt program. Om du känner för det alltså. Jag ska försöka se det i alla fall.

Nu sitter vi här i soffan och pustar ut efter ytterligare en dag ute bland taggtråd och gamla stängselstolpar. Underbart väder och fåglarna höll mig sällskap. Och hundarna förstås.
Ja. Zelma hittade såklart ett vattenhål att sumpa omkring i.

Svalt och gott. Blötlägger öronen gör hon också. 

Taggatråd

I dag är jag lite lagom öm i kroppen. Men det har sin förklaring. Jag slet på ute i betena större del av dagen igår och rev gamla stängsel. Kunde inte ana att det skulle vara så roligt. Det blir så fint och känns så gott. Önskar bara att dessa stolpar och tråd och träd kunde berätta vad de varit med om genom tiderna. Tänk vilken historiebok det skulle vara om jag kunde sätta mig i en av ekarna och den berättade om somrarna bland kor och kalvar och människor som har arbetat och slitit. År ut och år in.

Dessutom har jag nu fått lära mig att rulla den gamla taggtråden i fina rullar. Visste inte att man kan det. Jätteroligt faktiskt. Gäller bara att få lagom långa sträckningar så inte rullarna blir för tunga. Visst är det vackert.

Idag ska jag ner till Gränna och hämta ut ett paket, skicka ett annat och så sända iväg underlag till "Sagan om StigHelmer Myra". Sedan blir det spännande att vänta för att få höra från förlaget om vad de tror om detta.

Hoppas det ska fungera smidigt. 

Sedan blir det till att fortsätta ute i skogarna här och riva mera tråd. Vädret är fantastiskt. Svårt att tro att vi bara är i slutet av februari än. Jag såg flera plogar med fåglar igår och fågelsången blir allt starkare för varje dag som går. 

Hoppas du får en bra dag idag. Var du nu än är och hur du än mår. Vad du än gör och vad du än önskar dig av dagen.

Sagan om StigHelmer Myra.

Nu måste jag få berätta. Du som känner mig vet hur jag i flera år har tjatat om att göra en barnbok. Jag har målat och skrivit och kollat bland förlag osv osv. Men det har inte känts som rätt läge. Inte förrän nu.
Nu ska det bli av hoppas jag. Jag har målat färdigt och texten är klar, jag har fått tag på ett förlag som jag ska testa.
För ett par veckor sedan så försökte jag än en gång hitta på ett annat namn än just StigHelmer. Det finns ju en mycket känd svensk rollfigur med det namnet och det kändes tokigt att använda samma namn då. Jag har försökt hitta andra namn, både tjej och kill namn men inget har känts rätt. Kanske beror det på att myran haft namnet StigHelmer i alla år och känns så invant och naturligt. Han är helt enkelt en StigHelmer.
Men så fick jag iden att skicka ett brev till Lasse Åberg, huvudmannen med namnet StigHelmer Olsson. Sagt och gjort. Jag är ju tillräckligt stollig för att våga. Jag skrev ihop ett brev där jag berättade lite om mig själv och min tanke med sagan och framförallt frågan om det är okay att använda namnet.
Och tänk att det dröjde inte många dagar förrän jag hade ett brev i min postlåda. Ett kort från Lasse Åberg, signerat och med en vänlig hälsning till mig. Att han tyckte det var helt okay att jag använder namnet. Så glad jag blev. Det här kortet måste jag rama in och spara.
Brevet kom dessutom samma dag som jag kom överens med läkaren att höra upp med min medicin. Så det var en fantastisk dag av lycka.
Så idag ska jag för sista gången läsa igenom text och kolla igenom bilder för i morgon åker allt iväg till förlaget. Sedan är det till att vänta och se vad de säger. Åh så spännande.
Såklart ska jag skicka en bok till Lasse då den blir klar. Självklart. Kanske har han något barnbarn eller så som vill läsa om en liten, mycket liten StigHelmer som är minst så modig som den riktiga.

Min nya idolbild.

Idag känns det som det kan bli en spännande dag. Tre milen med tjejerna på OS. Otroligt vad duktiga våra svenska skidåkare har varit detta OS. Man börjar nästan vänja sig vid medaljerna.
I går kväll firade vi Patrik, med hjortstek och ugnsstekta grönsaker, gratinerade tomater, bladspenat och halloumi ost mm. Kaffe och prinsesstårta. Med andra ord somnade vi mätta och nöjda denna fredag kväll också. Och på bordet står här flera ljuvliga buketter med tulpaner i alla de färger. Härligt.
I morse då vi vaknade kvittrade en fågel så vackert utanför vårat fönster och man känner att våren är på ingång. Det talas om många plusgrader till veckan, risken för bakslag finns ju dock ännu en tid. Käre nån, vi är ju bara i andra hälften av februari än. Bara att vänta och gilla läget.
På morgonen gick ett intressant program på tv som jag fastnade vid. Om ismannen, en man som fanns för många år sedan nedfrusen i isen, då han legat där i 5000 år. Kroppen helt intakt, torkad av solen och vinden. Men helt orörd. Nu letar forskare efter ledtrådar i hans livshistoria och via kroppens fynd kan de få ledtrådar om hans leverne. Väldigt spännande faktiskt. De fann tex att han hade borelia efter fästingbett, att han hade hjärtsjukdom, fett i kärlen mm. Med andra ord så är inte dessa sjukdomar någon modern sjukdom. Dessutom var han laktosintollerant! Så nu tror forskarna att alla var laktosintolleranta på den tiden. Sedan kom tiden då människan hade mer tillgång till mjölk och vissa klarade av att dricka mjölk även som vuxen, dock inte alla. Alltså är det inte någon modern "sjukdom" det heller! Detta kanske du har hört men för mig var det nytt.
De kunde också via hans magsäcks innehåll konstatera att han ätit en väldigt rejäl måltid en timme innan han dog, så då drar dom slutsatsen att han inte var på flykt. Kanske blev han dödad av någon ifrån hans egen grupp, eller kanske var det en vådaskjutning. Det lär de väl knappast kunna komma fram till fullo. Men med tanke på att pilen var utdragen från hans rygg, bara spetsen sitter kvar i hans kropp, och att hans väldigt fina yxa låg kvar vid hans kropp, så tyder det på att den som dödade honom inte ville visa det. Hade han tagit yxan hade andra kunnat spåra honom.....ja, spännande det där.
Att man inte blev forskare.
Apropå forskare. Häromdagen damp det ner en bok i min postlåda. Ett tack från en tjej som har doktorerat i ämnet bröstcancer i Linköping. Hon fick ett ex av min bok och jag fick hennes som tack för den hjälp min bok gav. Gott att känna att man kan hjälpa till på olika sätt.
Nu ska vi ge oss ut i markerna och plocka stängsel. Ska bara smörja makens rygg först, han känner av den idag igen.
Ikväll laddar vi för nästa kalas, då ska vi fira en femtonåring. Mysigt.
Ha en bra dag nu och LYCKA TILL Sverige.

Farbror Frej.

Känns som april ute idag tycker jag. Ena stunden snöar det , nästa regnar det. Fåglarna kvittrar och vet väl inte riktigt hur dom vill ha det.
Tog en bild från vårat fönster ner mot sjön idag, lite is kvar i viken, medans sjön låg helt stilla och spegelblank. Magiskt.
Typiskt nu får jag inte in bilden. Varför detta för då?
Nehej, jag ger upp. Ni får tänka er bilden.
Kom just hem från Träffen premiär i kväll. Fjorton glada härliga ungar var det ikväll. Jättekul. Vi lekte ute och inne, åt semlor och så en bibelberättelse som blev väldigt lyckad. Ja en rolig kväll.
Tänk vad man minns mycket från tiden med barnen på förskolan. Det kan komma över mig ibland, jag blir så glad då jag tänker tillbaka.
Vet inte om jag skrev om det men för några dagar sedan fick jag äran att träffa ett av alla dagisbarn som idag är nitton år. Vi hade stämt träff på ett fik i Tranås och var nog lite nervösa bägge två. MEN så roligt. Han var ett enda stort leende hela tiden där, så många roliga minnen vi pratade om. Han minns då jag var Farbror Frej! Ha, fast det är så många år sedan.
Vem var då Farbror Frej kanske du undrar?
Farbror Frej var en typ som jag spelade, han hade en rock och hatt och hade förmåga att tappa bort sina tofflor. Han brukade snurra runt på alla fyra och letade efter sin tappade toffel samtidigt som barnen jublade och pekade och skrek - Där, där ligger den ju,,,, Ja, han måste haft svårt med synen den farbrorn.

Då Farbror Frej gjorde entre på samlingarna sa han så här:
" Hej alla barn
Nu blir det barnprogram,
Nu ska vi se vad Farbror Frej tar fram.
Vad kan man med en gammal (ex) blomma göra?
Jo lyssna på mig så ska ni få höra! "

Ha, jag kommer ihåg den!!!
Så hade Farbror Frej en gammal resväska med sig och här plockar han upp något roligt eller spännande eller vad det nu var som det senare handlade om under samlingen. Kanske en kyckling då påsken närmade sig osv. Ett magiskt och klockrent sätt att få barnens uppmärksamhet. Och tydligen satte det sina spår då barn än idag minns detta skådespel. Uj uj.

Nog är det roligt med minnen så säg.
I morgon är det Patriks födelsedag. Jag hann göra klart en prinsesstårta innan jag åkte förut så den står klar att servera i morgon bitti. Skulle försöka göra rosor så som Oscar lärde mig på bageriet men var nog lite för stressad. Det blev väldigt underliga rosor eller vad det nu kan vara för blomsort. Ja ja, huvudsaken det går att äta.
Så nu är det väl tajm att försöka sova lite. Hoppas på en ännu bättre natt i natt. Första dagen utan medicin idag. Underbart.
Tack och hej säger Farbror Frej!

Släng dig i väggen du träliga medicin.

Bästa dagen på länge. Åh så glad jag är. Så glad.
Varför? Jo så här är det.
Har efter min bröstcanceroperation kämpat på med medicinen Tamoxifen i tre och ett halvt år nu. Mår så dåligt och har haft ett elände då det känns som kroppen protesterar allt mera. Jag torkar ut. Mina slemhinnor vill inte vara med längre. Huden torkar. Jag sover inte hela nätter, ligger oftast runt två tretiden och snurrar varv efter varv, försöker somna om. Ofta vankar jag ner med kudden och morgonrocken och lägger mig på soffan för att få ett nytt svalt läge. Men sömnen blir ju allt utom bra.
Vallningarna sköljer över mig flera gånger om dagen och är mest intensiv under natten, då liksom hakar värmen upp sig.
I höstas började det bli riktigt jobbigt med urinvägsinfektion och andra problem. Har haft hjälp från diverse kontakter inom vården och provat olika läkemedel både receptfria och på recept.
Om jag förstår saken rätt så var min  tumör känslig mot hormoner. Och då skulle jag äta just tamoxifen för att den är en östrogenblockerare så den kan minska risken för återfall.
Okej det förstår jag. MEN då inte kroppen vill hänga med längre utan skriker efter östrogen vad gör man då? Jo då får man sätta in lokala östrogenbehandlingar. Alltså det jag inte ska ha i bröstregionen det kan jag sätta till i nedre regionen. Är du med?
Jag ökar risken såklart men man tror inte den är så stor. Ja, nu har jag i alla fall kämpat på ytterligare ett halvt år och det fungerar inte. Inget fungerar. Jag blir trött, kroppen är seg, det tar på humör och hela systemet.
Så i morse tog jag mod till mig och ringde åter igen till onkologen. Fick prata med den gulliga, helt underbara, sköterskan. Hon förstod mitt dilemma och föreslog att jag skulle få träffa en läkare och diskutera läget med honom. Och turligt nog hade dom en återbudstid klockan ett så jag fick åka in samma dag. Underbart. Förvisso en för mig helt ny läkare men det gjorde inget i detta läget. Jag har nog haft de flesta läkare på den avdelningen i alla fall. Lite dråpligt då hon frågade vilken läkare jag brukar gå hos, då hon räknar upp den ene efter den andre som jag haft. Ha ha, så vad gör väl då ännu en ny?

Så får jag då komma in till en ny läkare. En äldre jättego överläkare som hade läst in sig på min historia. Lugn och trygg. Tog sig tid för mig och förstod mitt dilemma.

Det hela slutar med att han föreslår att jag ska höra upp med min tamoxifen behandling under ett par veckors tid och se om min kropp hämtar sig och lagar sig. Och fungerar det så slutar vi helt och hållet med medicinen. Trots att det saknas ett och ett halvt år på de fem år som rekomenderades mig att äta denna hemska medicin. Nu vill jag inte dumförklara medicinen helt, inte så jag menar. Den har säkert varit till hjälp och hjälper många, det hoppas jag verkligen.

Läkaren menar i alla fall att risken i mitt fall för återfall är så liten då vi tog bort tumören i tidigt skede, då den inte hade hunnit sprida sig och jag fick cellgifter och hela paketet osv. Så måste man ju se till livskvalitet också.

Sååå underbart. Knappt jag kunde tro det var sant.

Då jag gick ut från honom var jag tvungen att sätta mig utanför avdelningen på en bänk och gråta en skvätt av glädjetårar och ta in vad jag just varit med om. Vet inte om det är det här som kallas för friskförklarad men i min värld är jag det nu. I alla fall för en tid. Jag vill verkligen tro att det ska fungera nu för mig, att min kropp och alla hinnor ska återhämta sig och det ska bli gott att leva igen.

Måhända kan jag slippa dessa eviga vallningar också. Tänk om jag till och med kan sova på nätterna igen!

Känner mig så priviligierad. 

Samtidigt får jag en klump i halsen. Än en gång känner jag hur orättvist livet är. Kan mycket lätt tänka mig in i människor som just idag fått sitt besked om denna grymma sjukdom. Människor som kanske inte har haft samma tur som jag , eller vad man nu ska kalla detta för. 

Då jag kom ut i bilen ringde jag några glada samtal och på väg hem tittade jag in till ett par goa vänner för att be om en glad kram. Och det fick jag. Underbart.

Ikväll har vi firat med en bakelse. Jo faktiskt. Jag gillar egentligen inte gräddiga bakelser men Patrik är ju desto mera glad i det så jag köpte med mig ett par hem från Bernards.

Ja, nu har jag fått en nystart känns det som.

Och så hade jag en väldigt glad överraskning då jag kom hem. Men den kan jag inte avslöja här och nu. Nej, nu får du vara nyfiken ett tag framöver. Jag kommer att återkomma till detta, jag lovar.

Nu är det mycket på gång , jag säger bara det.

Och nu ska jag snart krypa till sängs. I morgon är det en ny dag med nya möjligheter. Och förhoppningsvis vaknar jag och får ta del av den dagen med. Gött. Gött.

Förbereda mig

Ja så är det dags för tekniskt arbete igen. Sitter just med mobilen o installerar inloggningar så jag kan lära mig att använda mobilen mer som dator. Känner att jag måste komma dithän. Vore bra om det funkar då jag ska till Skottland. Är en viss skillnad att slippa dra med mig datorn på resan .
Och så laddar jag såklart för skidstafetten. Gårdagens guld till tjejerna var helt fantastiskt. Jag satt i bilen vid målgången och funderade faktiskt ett tag på att köra intill vägkanten o stanna.... Sååå spännande var det. Fantastiskt vilken glädje.
Ja ni ska jag sätta på en kopp kaffe o bänka mig vid tvn. Önskar dig en fortsatt trevlig söndag.