Möte på höga höjder

Säger bara det. Inte fel att ha styrelsemöte med den utsikten!!!!!!

Sagan om StigHelmer Myra.

Nu är den här. Äntligen. Min saga som har legat i byrålådan i så många år. Sagan som kom till under mina år på Förskolan Lukas i Tranås. Har så länge drömt om att få göra verklighet av drömmen om en rolig bok för barn. Och nu är den verklighet.

Så här ser den ut. Jag har målat alla bilder såklart och berättelsen är väl beprövad på barnen. 

En kort resume:

Sagan om StigHelmer Myra är en berättelse om en liten arbetsmyra. Men det är inte vilken myra som helst. StigHelmer har något som ingen annan myra har. Han kan något som ingen annan myra i hela världen kan. Han är helt enkelt unik.

 Berättelsen skildrar hur det kan vara då man inte blir accepterad för den man är. Den visar också på ett annorlunda sätt att ingen behöver vara ensam, det finns någon för alla. Det kanske bara gäller att se den där någon. Berättelsen visar dessutom hur tokigt det kan bli då vi människor skräpar ner i vår natur. 

Genom den här boken hoppas jag kunna inspirera barnen i deras egen fantasi, att inte enbart lyssna till berättelsen utan att vara med och skapa sagan, att kunna hitta den där lilla någon som kan finnas för alla, det gäller bara att titta noga och att våga titta. En liten filur kanske.

Kom ihåg att du är aldrig ensam.

StigHelmers kompisar Hilda och FiaLotta.

Är du intresserad av boken så finns den att köpa på bla www.books-on-demand.com

Nomen förlag.

Annars kan du köpa den direkt av mig.

Toppen om du hjälper mig att sprida boken. Tipsa förskolor och andra då jag hoppas och vill tro att den skall kunna användas på flera sätt. 

Måste dessutom tillägga att jag haft kontakt med Lasse Åberg, då ju myran har samma namn som hans figur StigHelmer Olsson. Lasse såg inga som helst problem med att myran får bära samma namn vilket glädjer mig. Jag kunde inte hitta något annat namn på den lilla myran, han är helt enkelt en liten StighHelmer. 

Snipp Snapp Slut

Så rusar alla myrorna ut.

Ännu en solig fantastisk morgon

Vilka underbara dagar det är nu. Knappt man vågar tro det är sant. April månad som ofta brukar vara hit och dit och regniga dagar har bjudit på så mycket sol känns det som.
Bra väder för målning med andra ord. Häromdagen tjärade och oljade jag båten. Känns så gott då den är nygjord.

Blänker så gott i solen. Och luktar fantastiskt.

Så har jag varit i kyrkan och målat ett par dagar. Utvändigt denna gång. Knappt man kan tro det är samma byggnad då man tänker hur det såg ut innan renovering satte fart. Titta så fint det blir.

  Före

   Efter

I går blev första väggen färdig. Och upp kom affischen om invigning. Så Välkommen du som kan och vill. Den 18e maj är det dags.

I går kväll var jag i Åsens Missionshus på Träffen igen. Fjorton spralliga underbara ungar och vi hade jätteroligt tillsammans.

Det är ju så roligt att få vara med och skapa och fixa, jag tänker på bland annat målningen i kyrkan. Mitt "problem" är att jag har så svårt att ta det lite lagom.Har svårt att ta det lite "piano" utan kör på i hundra knyck tills jag är helt slut. Så blev det i förrgår. Efter kyrkan så åkte jag hem och sov på golvet i tio minuter innan jag ger mig ut och börjar gräva om i en rabatt!!! Och det var ju såklart så roligt så det kan man ju inte sluta med då inte. Fast kroppen ropar efter vila. Nehej då. Full fart. Kantgrävde och körde ett antal skottkärror med grus. Som väl var så kom min käre svärfar och behövde lift så jag kunde slita mig från rabatten. Skottkärran står kvar därute så det är bara att hugga i när andan faller på härnäst. Och tiden finns. 

Idag är det annat att göra.

Och idag är det fredag, IGEN. Så nu får jag önska dig en bra helg igen. Ser ut som vi kan få vackert väder även i helgen. Gott. Vi behöver lite vitaminer från solens strålar nu. Så ut och njut, du som kan och har möjlighet. Och läser du som inte kan komma ut så önskar jag att solens strålar ska kunna nå dig där du är också.

Påskhelgen närmar sig sitt slut för detta år

Och vädret har varit fantastiskt. Trots alla solens vitaminer så är jag så fruktansvärt trött. Begriper det inte. Nu har jag verkligen slappat och laddat batterierna ett par dagar men är ändå helt slut... eller rätt så.....
Ja, ja, jag kommer snart igång igen.
Har umgåtts med barnen en hel del i helgen. Bevittnat kojbygge i körsbärsträd och annat roligt.

Underbara natur, överallt spritter det och vackra blommor öppnar sina blad och visar det vackraste de har.

Försökte mig på att göra mini prinsesstårtor, sådana som Oscar är så duktig på. Ja, de var väl goda men långt från så fina som hans. Men ett försök i alla fall.

En av skogspromenaderna i helgen. Här har vi satt oss i vitsippsbacken. Moa o jag.

Idag lyser solen än mer och vitsipporna är fullt utslagna. Vita backar. Fantastiskt.

Nu ska vi strax äta middag och sedan får vi se, antingen ska en båt läggas i sjön eller också ger jag mig ut i rabatterna. Eller också bara vilar jag. Vi får se.

Hoppas vi får en fin vecka. 

Långfredag

Underbara helg. Tänk så gott det är att få vakna till fågelsången utanför fönstret. Stundom kan det kännas som de är på väg in genom fönstret. Fantastiskt vilket privilegium.
Kaffe på sängen gjorde inte morgonen sämre. Med andra ord bästa starten på dagen.
Längtar efter att träffa mina barn, av en alldeles speciell anledning. Frågan är om jag kan hålla mig till senare i helgen, frestande att åka tidigare......
Känner mig så "lyckostad". Mår bra och är tacksam för livet. Samtidigt svider det i hjärtat då jag vet så många som inte mår bra. En man som har tillbringat alldeles för många veckor på sjukhus nu och åter igen har fått återvända akut med ambulans till större sjukhus för att få rätt vård. Livet är inte rättvist. Men inget kan jag göra åt det. Bara tända mitt ljus och sända dem en tanke.

Här är en bild från min barndom. Kossan Ulrika som jag tyckte så mycket om. Visst har jag en fin kjol också och vita stövlar. Snyggt.

I går kväll gratinerade jag skinkan och vi åt den varm tillsammans med ugnsstekt potatis och rödbetssallad. Underbart gott. Ja så bra jag har det. Nu ska vi ge oss ut i skogen en sväng maken och jag. En av hundarna får följa med också. Zelma haltar lite så jag tror hon mår bäst av att vara inne och vila. Märks att hon börjar bli gammal. Häromdagen då jag var i köket och slog upp ägg till dom i varsitt glas sov hon i tvättstugan. Dörren var öppen men trots att jag skramlade och hon så väl känner igen ljudet av knackat ägg och jag så småningom ropade på henne så kom  hon inte. Hon hör inte alls bra nu, det är helt tydligt. Får ha ögonkontakt med henne då jag pratar med henne.
Ja, så är livet. Nu ska jag bege mig ut i vår Herres hage. Ha en riktigt skön dag där ute vänner eller var du nu befinner dig.

Glad och God Påsk

Ja det önskar jag dig. En glad Påsk då solens strålar värmer allt mera och vi kanske får vara lite lediga. God Påsk då ju påsken hör till de större mathelgerna i vårat land.
Själv lyckades jag få en hel hemmadag igår då jag gick över hela huset städade, tvättade kläder. Det är ju så att med solens ljus ser man också vilka bedrövliga fönster man har efter vinterns framfart. Men nu är de putsade också.  Och framåt kvällningen bakade jag två sorters kakor, mandelkubbar, rulltårta och förberedde små miniprinsesstårtor. En bra dag med andra ord.
Avslutade kvällen med att skura duschen då jag själv duschade. Något mystiskt händer i min kropp som jag känns fundersam över. Man kanske blir lite smått fundersam då man har haft en sjukdom och ätit tuff medicin. jag vet inte. Men förra fredagen så kände jag hur det brände till uppe på handen och vips så hade det brustit vid ett kärl och jag hade världens blåmärke. Bara sådär utan att göra något. Igår hände det igen. Då jag skurade väggen med svampen i handen kände jag hur det sved i vänster lillfinger, på utsidan. Tänkte att jag hade väl något sår. Men då jag tittade efter så var det alldeles blått. Nästa bristning! Mystiskt eller hur? Kanske någon som läser har någon ledtråd? Kanske händer sådant här då man blir äldre? Detta har ju alltså kommit efter att jag avslutat min Tamoxifenbehandling.
Ja ja, jag ska inte klaga mera. Jag mår jättebra och ser fram mot helgen. Kommer nog förhoppningsvis att få vara en del hos David och greja i hans hus. Arbetet löper på jättebra där och han ska snart flytta från lägenheten. Så har jag en överraskning som jag ser fram mot att få överlämna i påsk. Kan inte säga mera nu. Får berätta om det en annan dag.
Önskar jag kunde titta hem till mor och far också. Nu börjar det kännas länge sedan jag såg dom senast. Hoppas få till en resa längre fram. Fick ett gulligt brev från mor igår med virkade överdrag till krukor. Fiffigt. Vips så har man en gul kruka till påsk istället för att byta hela krukan. Det var en kul ide. Tack mor.

Här är mitt påskpynt på altanen i år. Så härligt då solen lyser på de små påskliljorna. Så glad man blir.

I går ringde jag och beställde flera rosor till vår rabatt längs altanen. Planterade ju ett tjugotal Mozart rosor i höstas men behöver öka ut en meter till. Vi byggde ju klart trappsteget ut vid köksdörren förra helgen så nu blir det rabatt lite längre än jag tänkt från början. Och så ska det grävas mera vid hundgården, sätta lite marktäckande växter. Så kul det är , att man aldrig tröttnar på en trädgård. Alltid lika spännande att se vad som tar sig, vad man kan flytta på eller ändra på osv osv. En fantastisk fritidsysselsättning tycker jag. Och nu händer det så mycket från dag till dag så det är en fröjd att gå och bara titta i rabatterna. Och drömma vidare. Ska köpa hem en säck cement också och roa mig med framöver. Men det får nog bli lite varmare innan jag ger mig på den iden.
Nu måste jag göra någon nytta känner jag. Mot kontoret. Ha det nu så jättegott i helgen. Var rädd om dig om du ska ut på vägarna. Hoppas du får njuta av solens vitaminer. Var rädd om dig.

Lyxig helg

Vilken helg vi har då... Kalas efter kalas. Har inte behövt stå vid diskbänken eller spisen ofta nu inte.
Började med åttioårskalas under fredagskvällen. Jättetrevligt, god mat och rolig underhållning. Festen hölls på Spinkarps Gård, en fantastisk gård med många möjligheter. Yngve och AnnMari som har åstadkommit detta har jobbat hårt i många år och skapat en fin möjlighet till vila för kropp och själ för besökare. De har spa, övernattningsmöjligheter, tillgång till kapell om man vill fira ex bröllop. Och så nu denna härliga lagård där man kan samlas och ha stora kalas. Härlig miljö helt enkelt. Yngve hade dessutom förevisning i sitt fågelrum för mig och några nyfikna gäster under kvällen. Han sitter på så mycket kunskap och hade berättelser om många av djuren som finns där. Ja, jag är djupt fascinerad.

Så här vackert hängde ett par väl använda tofflor på en av stugorna. Har du inte varit på Spinkarps Gård så kan jag verkligen rekomendera det.

Jubilaren då? Jo, han var glad och uppspelt såklart. Ingen av alla gäster kan väl egentligen tro att han fyller åttio år. Tänk om man finge vara så pigg och fräsch vid den åldern, om man nu får uppleva det...  Ja, än en gång Grattis Thore, önskar dig och de dina en härlig framtid. Och tack att vi fick vara med på din stora dag.
 Ja igår begav vi oss så till Ikea för att hämta ut köket som David har plockat ihop. Vis av erfarenhet så var vi nu tre personer som i lugn takt packade del för del på de medhavda kärrorna där man tydligt kunde se samtliga koder smidigt så att vi kom genom kassan utan problem. Man lär så länge man lever. Som du kanske minns så hade vi ju ett elände då vi skulle hämta vårat kök då vi hade fått en list som ramlat mellan kartongerna och vi kom till kassan och summan diffar på nitton kronor jämfört med plocklistan... som vi letade då då. Längsta tiden för oss tog nog i kassan den gången. Så av den erfarenheten har vi lärt oss att man kan inte vara nog så tydlig i sitt packande. Och igår fungerade det bra.

Skönt att sträcka ut ryggen en stund där på Ikeas lager. En liten paus i arbetet....

Måste berätta vad som hände då vi gick ut från Ikea också. Utanför dörren satt en kvinna och hoppades få pengar.... en allt mer vanlig syn här i Jönköping och överallt känns det som.

Jag passerade och hon sa till mig "Hej" som hon sa till alla passerande.

Efter mig kommer så en kvinna och hennes barn. Den sittande kvinnan säger "Hej" till dom också och de går i rask takt mot bilen. Så hör jag bakom mig hur en man och hon ropar "Hej, Hallå" gång på gång. Jag vänder mig om och blir tvungen att stanna upp och följa skådespelet. Visar sig nämligen att kvinnan och barnet har tappat en förpackning med servetter. Det såg den sittande kvinnan och en man som visst är i hennes sällskap. Så nu ropar dom till den svenska familjen för att de ska få hämta sina servetter. MEN problemet är att de inte vänder sig om alls, de går nästan ännu fortare därifrån. Jag är tvungen att stå och titta hur detta löper på.

Under flera gånger upprepas samma rop för att få kontakt och efter en lång stund så vänder sig den svenska kvinnan om och förstår att dom faktiskt vill hjälpa henne ..... Men så pinsamt. Jag skäms för att vara svensk.

Hade jag ropat på henne så hade hon säkert stannat upp och undrat vad jag ville , men bara för att det var detta par så hade hon andra tankar i huvudet. ( ja det är ju så jag uppfattar det hela ska tilläggas. Hon kanske inte hörde, vad vet väl jag)

Är det inte tråkigt vilken sorglig utveckling vi ser i vårat samhälle? Tragiskt.

Ja ha ja, så blev det lördag kväll och nästa kalas. Bjudna på middag till goda vänner. Ännu en trevlig kväll med stekt lamm till middag och härligt umgänge. Tänk så bra vi har det.

Och nu sitter jag här och laddar för nästa taberas. Grannen över sjön fyller femtio år idag så i eftermiddag ska vi titta dit en sväng. Käre vänner. Vilken helg.

Hoppas du också har det gott och bra där du är. Och att du får en bra vecka. Jag är spänd och förväntansfull inför min vecka. Så mycket spännande på gång, så mycket som ska fixas och ordnas. Men det är väl då jag mår som bäst tror jag. 

Nu ska jag rätta mig.

Tack läsaren som påvisade att jag skrev fel i mitt referat om den lilla domherren som det stod om i Land förra veckan. Det blev visst fel. Domherren var inte alls enbent som jag fick det till. Det var det någon som berättade för mig och jag blandade nog ihop historierna. Sorry. Bra att ni har koll på vad jag skriver, vill ju inte ljuga..... Historian är i alla fall lika fascinerande tycker jag.  Mycket händer i vår natur.

Nu sjuder det i naturen. Lika fascinerande varje år att se de första små blommorna titta uppåt mot solen och värmen. Detta skulle jag sakna enormt om jag inte bodde i ett land som vårat. Att få uppleva växlingarna mellan årstiderna.

I år är det lite extra spännande att se vad som kommer i nya rabatter här på gården. Jag flyttade ju om och ändrade på i princip allt förra sommaren. Än så länge ser alla rosor ut att ha klarat vintern, det växer upp tulpaner och liljor här och var, scillorna som jag flyttade från gräsmattan kommer vid garaget där de fick sin nya plats. Krokusarna blommar på sitt nya ställe neråt sjön. Härligt 

Idag har vi premiär för hundgården här utanför huset. Nu står den i princip klar. I alla fall så pass att Bezzie kan vara där. Hon går och kikar och verkar trivas alldeles ypperligt. Har fått in en stor sten perfekt så hon ser väldigt bra därifrån vad som händer neråt sjön. Vägen har hon stenkoll på. Vad som händer vid huset kan hon inte missa. Centralt läge med andra ord. Perfekt. Det får man nog säga att utvecklingen har gått framåt i alla fall. Förr ville somliga nästan sätta hundgården så långt från husen som möjligt, med risken att få skälliga hundar som hörde saker hända men inte kunde se. 

Ja, hur ter sig livet för övrigt då? Ja, jag går mellan olika sysslor från ena dagen till den andra, eller olika sysslor under dagen med för den delen. Många saker på gång nu. Renoveringen i kyrkan närmar sig slutet, i alla fall invändigt. Jag är nästan klar med min insats i takmålning i Davids hus, bokföringen är ikapp, ett par årsmöten till är avklarade, en del av fönstren är putsade och fina här hemma. Och som sagt hundgården nästan klar.

Denna veckan kommer något speciellt att hända, tror jag i alla fall. Vad, ja det kan jag inte säga här. Men jag väntar med spänd förväntan. 

Till veckan väntar tandläkarbesök, lunch med ett par vänner, styrelsemöte och så medlemskväll för bröstcancerföreningen, denna kväll är i Tranås. Förhoppningsvis ska jag till kyrkan och hjälpa till, till Davids hus och måla lite till. Bokföring som ska till revisorn, spillningsinventering skall rapporteras efter att vi gått över de olika områdena som står på vår lott, ca två mils vandring....

 Hoppas få svar från Maggies Centerna i Skottland som jag skickade mina frågor till efter resan. Vill sammanställa detta så jag har lite mera kött på benen inför olika "redovisningar" som ska ske.

Ja som synes är det inga fritidsproblem denna vecka heller. Jag har ju en del löpande jobb att klara av också. 

Härom dagen var Oscar med i tidningen igen.

Denna gång fick han representera bagarna som yrkeskår i en reklamannons som LRF Konsult hade i Dagens Industri. En hel sida. Ha, så dråpligt.

Ja, jag är inte så flitig längre på min blogg. Men livet går väl lite i svängningar. Ibland får man lägga fokus på andra saker än de man kanske tycker är roligast. 

Hur som helst hoppas jag att vi alla får en toppenbra vecka. Jag kommer snart att berätta vad jag väntar på...... 

Måla måla, spackla, måla igen och så lite trädgård

Ja nu är våren här minsann. Nu kör vi racet igen ute och inne. I helgen fortsatte vi vårat projekt med hundgården. Det blir såklart jättebra, grundligt gjort så ingen hund kommer att ta sig ur den. Bra läge så hundarna kommer att se vad som händer omkring dom här på gården.
I går var jag i kyrkan och målade och spacklade. Men svårt att komma åt fortfarande då snickare, elektriker och rörmokare mfl är där på samma gång.
Idag har jag varit hos David och målat, jobbat med hans innertak i några av rummen i hans lilla mysiga hus. Jättekul. Även om inte just tak hör till favoritsysselsättningen. Är så jobbigt för armar och nacke. Men det blir i alla fall jättebra om jag får säga det själv.
 Skjutsade Patrik till skogen och passade på att handla hem mera färg.
Då jag landade hemma lyste solen vackert från en klarblå himmel och jag ville så gärna vara ute. Men sitta stilla går ju inte. Nej, Jag letade på sysslor. Vi sågade ner syrenhäcken och hamlade några stora träd här på gården häromdagen- Så nu fanns ju massor att kratta och städa utomhus. Jätteskönt att få det gjort. Så nu sitter jag här och är lagom mör i ryggen men Väldigt nöjd med dagen.
Och tänk att trots att jag är trött så längtar jag till morgondagen då jag nog satsar på att måla vidare på taken hos David. Ja man är väl lite småknäpp men sån är jag.

Har du tidningen Land? I så fall kan du läsa i senaste numret om en tjej och hennes domherre. En otroligt mysig historia.

Om inte så kan jag berätta lite kort här. En tjej fick närkontakt med en domherre, en tjej som hon döpte till Henrietta. Hon satt på tjejens axel, domherren hade ett ben, hon satt och kvittrade och sjöng för henne. Ingen annan människa kunde komma nära. Bara den här tjejen. Så fort hon visade sig utanför huset så satt den där.

Så tog vintern slut och Henrietta försvann. Hon lockade och ropade och letade , år efter år men hon kom inte.

Men så efter sju år sitter helt plötsligt en domherre på hennes axel igen och tro det eller ej, men visst är det Henrietta. Den enbenta lilla domherren. Där var hon igen, satt och sjöng och kvittrade för henne. 

Är det inte fantastiskt så säg.

Hörde en annan dag om en som har en tam igelkott!

Ja, vi har ju hundar och en katt som du vet. I natt vaknade jag runt ett tiden av ett fasligt skrikande utanför. Gick bara inte att sova. Ute satt min katt och vrålskrek med en annan katt som tydligen hittat hit.

Jag gick ut i morgonrocken med ficklampa i handen och följde ljudet. Jag kom ända fram till dom, de satt på vägen och skrek hjärtskärande åt varandra. Ingen ville flytta sig. 

Då jag var en meter ifrån körde jag iväg den främmande katten och sa till min Mysak att följa med in. Han var inte speciellt intresserad men jag lyfte honom och då gav han upp. Mystiskt beteende. Eller kanske inte. Sista natten i mars månad.   

Lite läskigt då jag var osäker ifall de skulle attackera mig. Men det gjorde dom inte. 

In och sova en stund till innan denna dagen tog fart. Nu är det snart dags att sova igen. Måntro om katten ska ligga vid mina fötter från början av natten så man får sova. 

En liten summering

Ska jag nu försöka summera min resa. Inte det lättaste då det blev många kontakter med nya människor, många intryck och så vidare. Men en liten sammanfattning ska jag försöka ge.
Efter den fantastiska invigningen av Haga Tårtcompani och Bageri i Stockholm och en mysig söndag hos Oscar åkte jag till Glasgow. Mellanlandade i Amsterdam, fruktansvärt stor flygplats. Men det gick bra , jag villade inte bort mig...
Jag bodde på ett hotell i stadsdelen West End , en något äldre del och inte i centrala Glasgow. Ett klassiskt hotell med bra standard även om inte jag kanske tyckte det. I reklamen kan man läsa att man från hotellrummen kan njuta av utsikten mot innergården. Men jag hade ett rum under gatuplan och det enda jag såg från mitt fönster var under yttertrappan och räcket mot vägen! Ja ja, det var rent och okay så i alla fall. Det värsta var att det serverades inte frukost förrän kl 7.30. Hopplöst sent. Det blev faktiskt bara en frukost på hela tiden. Snopet. Jag är ju frukostmänniska.
Första morgonen åkte jag med buss från Bucchanan Bus Station i ca två timmar upp till Kirkaldy i Fife där jag besökte ett av Maggies Center. Beläget precis bredvid Victoria Hospital.
Fascinerande och spännande då jag fick träffa både personal och besökare. Besökare som vittnade om att hjälpen de fått via centret har betytt så oerhört mycket för dom.

Här är entren till Maggies i Fife. En väldigt speciell ingång, med en gång och som en kil som man går in i. Personal förklarade för mig att tanken är att dels skiljer denna "arm" centrat från sjukhuset som då försvinner ur ens blickfång då man kommer in där. Det kommer bakom "armen" Den andra tanken är att denna arm ska upplevas som om den omfamnar besökaren. Och det kände jag verkligen att den gjorde. Precis som personalen omfamnar och finns för alla som behöver stöd och hjälp. Faktiskt en väldigt bra tanke tycker jag.

Tog bussen tillbaka till Glasgow och vidare till Maggies Center där i Glasgow. Detta byggdes för bara två år sedan och hade ett helt annat utförande. Men fortfarande samma tanke , att besökaren ska känna sig välkommen och omhändertagen från första stund. I en miljö som är väldigt välkomnande och gästvänlig.

Här fick jag också väldigt gott bemötande och fick rundvandring och sitta ner och prata med personal under ett par timmar. Och även här fick jag träffa besökare som vittnade om att centrat har varit räddningen för dom. 

Denna byggnad var helt annorlunda än den i Fife, arkitektiskt sett. Denna byggnad bestod av väldigt mycket glas, fönster och speglar. Som återgav naturen in i huset. Helt fantastiskt. Jag blev väldigt tagen av detta.

Svårt att återge i bild men känslan var total kan jag säga då jag stod här i denna fantastiska miljö. Ett ställe med ro och vård för själen. Ett ställe att möta andra i samma situation. Ett ställe att få hjälp och stöd i olika delar av ens resa med cancer. Helt fantastiskt. Tänk om vi kunde få till något sådant här i Sverige? Åh, jag önskar verkligen det. Jag har i alla fall en klar vision i mitt huvud. 

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska inte trötta ut dig helt. 

Under onsdagen , torsdagen och fredagen var det nionde Europeiska Bröst Cancer Conferensen där mellan 3000-3500 personer deltog. Gick runt mellan olika seminarier och försökte få ut det mesta av det. Föreläsare från stora delar av världen, Italien, USA, Frankrike, Sverige, Holland osv osv. Allt på engelska.

Något trött i skallen efter dessa dagar men intressant.

Fredagen avslutades med att vi var inbjudna till Europa Donna som i år firar tjugo årsjubileum. Där fick vi träffa styrelse och massor med människor,  se deras nya film som ska spridas runtom i världen nu. I Europa Donna är det fyrtiosex medlemsländer och där kan information spridas och  man jobbar för att alla kvinnor ska ha samma rätt till hjälp osv.

Jag fick ett par nya vänner under denna resa. Kände mig riktigt rik då jag åkte hemåt på planet på lördagen. Vänner gör gott för själen. Det är så underligt detta, att då man träffar människor som har gått samma rond som jag, då kan man sjunka in i diskussioner som man inte ens pratar med sina närmaste om. Man kan prata om liv och död hur naturligt som helst. Man kan prata om sjukdomen i sig och känna förståelse för varandra. Intressant detta. Och mycket givande. 

Flyget lyfte från Glasgow Intenational redan klockan sex på lördagsmorgonen så det blev inte mycket sömn den natten inte. Men vad gör väl det. Sova kan man göra en annan dag. Eller natt.

Nu är jag i alla fall hemma och har landat i vardagen igen. Känns gott att få sova i min egen säng och jag njuter av fågelsång från mitt sovrumsfönster. Av att höra tranorna som dansar på gärdet utanför. Att se rådjuret som går utanför huset på morgonen. Det har börjat blomma sedan jag åkte iväg. I går såg jag minipåskliljor som lyser gula här bakom garaget. I rabatterna börjar tulpanerna skjuta fart. 

Ja, jag är förunnad att bo i  ett vackert land och vackert landskap. 

Och jag mår bra. Bättre än på länge. Livet är gott, för mig nu,  helt enkelt. 

Önskar att du också får en bra dag. Att du också mår bra. 

Gör du inte det så hör av dig till någon. Det finns alltid någon för alla. Någon där ute som kan lyssna, hjälpa till eller vad det nu är du behöver. Tillsammans är vi starka.

Borta bra men hemma bäst.

Ja så är jag hemma i huset igen. Landade i Sverige vid lunchtid igår. Åkte tåg till Mjölby där Patrik mötte mig. Så skönt att komma hem igen. Och gott att mysa med hundarna. Kändes som de hade saknat mig. Man blir totalt överfallen och kramad då man kommer hem. Gott.
Idag tog vi sovmorgon. Hade en del sömn att ta igen så det kändes skönt. Sen frukost med kokt ägg och svensk filmjölk. Har varit lite si och så med frukostarna i Glasgow då den har serverats från klockan halv åtta på morgnarna och konferensen har varit igång vid åtta. Med andra ord fick jag skippa frukost de flesta dagarna. Vad gör man inte för att få vara med...
Jag ska berätta mera vad jag varit med om en annan dag. Nu ska jag slappa vid tvn en stund innan jag ska sova igen. I min alldeles underbara helt fantastiska säng.

Blåsippan ute i backarna står.....

Maggies Center

Åh så lycklig jag är. Idag har jag fått möjligheten att besöka två av de arton Maggies Center som finns i Skottland-England. Började morgonen med egen frukost på sängen eftersom jag inte hann äta hotellfrukost. Beställde taxi till busstationen. Glasgow är ju tämligen stort. Därifrån en nästan två timmar lång bussresa till Kirkaldy uppe på Fife. Letade mig fram till Maggies Center där jag tillbringade två timmar. Hann med en kaffe o macka på sjukhuset innan jag åkte tillbaka till Glasgow.
Därifrån nästa taxi till ett av sjukhusen i Glasgow. Slog mig gång på gång idag hur otroligt trevliga och hjälpsamma skottarna är. Så fort jag stannade upp och såg lite frågande ut så var det alltid någon vänlig människa som erbjöd sin hjälp.
En annan sak är att alla tackar busschauffören för skjutsen. När slutade vi med det i Sverige?
Hur spm helst. Jag hittade rätt till nästa center. En helt fantastisk byggnad där ljuset och naturen kom direkt in. Fantastisk arkitektritad byggnad.
Åh om jag kunde lägga in bilder här men får inte till det i mobilen.,
Hur som helst. Fick två underbara timmar här med. Samtala både med personal och besökare. Är helt lyrisk och fylld av entusiasm och längtan att få uppleva liknande i Sverige.
Det är fullt möjligt, det är jag övertygad om. Gäller "bara" att få rätt personer på rätt platser, ekonomi mm. Ja många bitar ska stämma. Men nog vore det fantastiskt.
Avslutade dagen med promenad hela vägen tillbaka till hotellet. Köpte med mig lite mat som jag ätit på mitt rum nu. Ska ta en dusch och försöka sova.
Drömma om centrar i Sverige och ladda för i morgon. Vid 7.30 ska jag ta en snabb frukost på hotellet, klockan åtta måste jag vara på plats på conferens centrat för att registrera mig. Sedan följer det mängder med seminarier. Allt på engelska, med brytningar från diverse språk antar jag. Bäst att försöka sova.
Här på skotsk tv är det Emmerdale farm. Still going On!

Glasgow

Jaha så är jag då här. Sitter på mitt lilla hotellrum i Glasgow och laddar för morgondagens besök på Maggies center. Mellanlandade i Amsterdam vilket var em upplevelse. Tala om ett blött landskap! Otroligt väl indelad åkermark sett från ovan, allt i raka fina kvadrater med diken och floder emellan. Bara det att det såg ut som om massor med mark låg under vatten. Vatten överallt. Fascinerande. Sedan är det ju språket. Jag åkte med KLM, holländskt bolag tror jag. Ja hur som helst fattar man ju i princip inget av deras språk. Tur att de kan engelska med.
Åkte taxi från flygplatsen här i Glasgow och fick en dråplig åktur med taxichauffören. Han berättade massor.
Har beställt taxi till morgonen med. Är för långt att gå till fots till busstationen. Och vädret visar på regn så jag satsar på taxi. Nackdelen i morgon är att jag missar frukosten här på hotellet, måste åka tidigt för att hinna med besöket. Bussresan tar två timmar. Ja ja, jag har varit ute och handlat lite yoghurt och bröd, juice så jag rer mig.
Ja fortsättning följer. Håll tummarna för i morgon. Känns som det blir tajt att hinna med två besök samma dag. Vi får se.

Vilodag på Liljeholmen

God morgon vänner. Vaknar till ett soligt vackert Stockholm. Tar en vilodag idag hos Oscar innan jag flyger till Skottland i morgon. Så spännande ska det bli.
Vilka fantastiska dagar vi har haft här i huvudstaden. Anlände Haga Tårtcompani och Bageri under torsdagseftermiddagen . Full aktivitet rådde såklart inför kvällens stora invigningsfest.
Under kvällen fylldes lokalen med glada människor, för mig många nya ansikten men också många bekanta. Vi var ca 140 gäster. Blommor i mängder, presenter och härliga gratulationer. Anna och Oscar höll tal och alla gäster lät sig väl smaka av alla goda snittar och annat gott.
Vi ville ge dom något speciellt, något man inte kan köpa. Kom på iden lite sent men broderade några handdukar med deras logga.
Här tänkte jag mig en bild men får inte till det på mobilen!

Så mycket gott fick vi. En gäst som jag blev väldigt glad av att se var Oscars lärare Martin som har följt Oscar sedan gymnasietiden. Han har varit med då Oscar tävlade, de har haft kontakt genom åren och nu kom han med en underbar blomstergrupp från hela lärargänget på Aleholmsskolan. Med en liten kavel i. Så glada vi var.
Och så stolta såklart.
Morgonen efter var det Davids tur att hänga med i ottan och känna på bagaryrket.
Tänk att ha två glada bagarsöner. Underbart.

Nu ligger den riktiga bagaren och sover på soffan. Tvättmaskinen kör de fina förklädena inför en ny spännande vecka. Patrik och David är på väg hem. Och jag njuter av livet. Ännu en speciell upplevelse att få dela glädjen med andra i detta underbara bageri. Lycka Till nu fortsättningen. Ni har ett vinnande koncept och vi som är bredvid är imponerade och stolta.

Dags för nästa möte

Ja idag var jag inbjuden att närvara vid en träff med människor från länet som jobbar med vård och administration. Temat var bröstcancervård. Intressant och många viktiga frågor lyftes. Som vanligt kunde jag inte sitta tyst utan kommenterade lite av varje. Men har man chansen vill det väl till att ta den.
Förmiddagen tillbringade jag i kyrkan. Idag fick jag börja grundmåla väggarna. Roligt då man kommer så långt. Spackling och slipande klart med andra ord.
Nu tar jag en paus från bygget där och inriktar mig på Skottlands äventyret.
Börjar resan med invigningsfesten hos Oscar och Anna på Haga Tårtcomnpani och Bageri. Ska bli jätteroligt att få vara med. Och att få träffa dom igen. Såklart.

Så här fint till bords satt Zelma och Moa härom kvällen. De gillar att sitta på stolen, gärna tillsammans som synes. 

Jag drog en vinstlott.

Förra veckan hade vi i bröstcancerföreningen Victoria vårat årsmöte. Och såklart med lotterier. Med många vinster. Och tänk att jag vann en vinst. Vi gör så att man får välja vad man vill ha och då jag fick välja fanns där servetter och ett paket med som jag kände en tavla i. Tyckte det såg spännande ut med paketet, brukar annars tänka praktiskt vad man mest behöver. Servetter går ju alltid åt.
Men jag tog paketet.
Du må tro att jag blev glad då jag öppnade mitt paket då jag kommit hem senare på kvällen. Det var ju inte vilken tavla som helst.

Denna vackra tavla är målad av Anette Hugosson. Hon sitter också med i vår styrelse. Så jag blev så oerhört glad att få en tavla som hon har gjort.

Visst är den vacker? Den pryder nu mitt kök och jag blir varm i hjärtat varje dag då jag tittar på den.

Tack Anette.

Maggies Cancer Caring Center

Som du kanske vet så har jag ju fått stipendium. Varför? Jo, nu ska jag berätta det.
I höstas fick jag höra talas om centra som finns på flera platser i Skottland. Centra dit människor kan komma då de är sjuka av cancer. Men inte bara dom. Nej, även anhöriga och familjen, vänner osv är välkomna dit.
Lite kort historik. På nittiotalet levde en kvinna där som hette Maggie Keswick Jencks. Hon drabbades av cancer och fick även återfall. Hon fick ett par månader att leva men klarade sig några månader längre. Under denna tid kände hon hur hon saknade någonstans att möta andra människor i samma situation som hon, hur hon önskade att anhöriga också kunde få stöd och hjälp i denna cirkus som det ofta medför.Hur viktigt det är att kunna få stöd och positiv stimulans mm.
Hon hade en vision klar för sig. Och började arbeta med att få igång ett centra. I juli 1995 dör hon i sviterna av cancern. I november 1996 öppnas det första centrat.
Maggies Center ligger i anslutning till sjukhuset men som egen byggnad. Arkitektritat med skön atmosfär och mycket ljus.
Idag finns det ett tjugotal i Skottland, England, Ett öppnat i HongKong och ett på gång i Barcelona.
Vad jag kan förstå så är dessa väldigt uppskattade i deras land. Dit kan de komma med sina frågor, bara droppa in på en kopp te, eller för att delta i kurser och aktiviteter. Eller att få träffa kuratorn i en helt annan miljö än sjukhusets.
Då jag så önskar vi hade bra möjlighet att ta hand om varandra i vårat land också, i ett tidigt skede, så brinner jag för detta och har en stor dröm om att vi skulle kunna få uppleva något liknande i vårat land. Jag vet att behoven finns. Vi pratar om rehabilitering. Jag vill mena att rehabiliteringen börjar redan dag ett, då du förstår att du drabbats av sjukdom , eller som anhörig. Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.
Detta är alltså ingen konkurrens till vården utan ett komplement.
Och det ska inte kosta något för besökarna utan alla ska kunna komma oavsett cancerdiagnos, ekonomi etc.

Så väcktes min nyfikenhet att få åka till Skottland för att på plats se hur de fungerar. Hur det är uppbyggt och om det finns möjlighet att ta med konceptet till Sverige. Om detta fungerar så bra som det ser ut som hos dom och har så gjort under snart tjugo års tid, då borde vi väl kunna ta till oss av det med? Vi behöver väl inte uppfinna hjulet en gång till?
Sagt och gjort. Jag sökte stipendium hos BRO (Bröstcancerföreningarnas riksorganisation). Många sökande var det så jag trodde inte jag hade stor chans. Men resonerade som så att får jag pengarna så är det meningen att jag ska åka. Så får vi se vad det leder till.
Så fick jag stipendiet och åker alltså nu till veckan. Så häftigt. Känns som min livs resa. Kanske dels för att jag åker helt ensam. Ja, vi är fler från Sverige men jag åker i egen regi och vi letar väl på varandra där skulle jag tro.
Under tisdagen ska jag så besöka två olika centra, ett ca tio mil från Glasgow. Dit ska jag ta mig med buss och har bokat besök. På eftermiddagen ska jag förhoppningsvis hinna titta in på ett centra inne i Glasgow. Kul att se två olika och jämföra och se likheter osv.
Onsdag, torsdag och fredag är det så den 9e Europeiska Bröstcancer Conferensen där jag får vara med och lyssna och träffa människor. Där lär jag stöta på fler svenskar.Vad jag förstår är det en väldigt stor konferens så det finns massor med olika seminarier att välja mellan. Många olika länder deltar osv.
Jag ska bo på hotell i Glasgow och tidigt på lördag morgon lyfter jag för hemresa. Då förhoppningsvis full av ideer och inspiration.
Ja, jag vet ju inte alls om detta är något vi kan använda här i Sverige. Och inte vet jag hur jag ska gå vidare även om jag såklart har mina tankar och drömmar. Jo, en liten plan har jag.
Vi får se vad det leder till. Det kanske bara stannar vid  mina drömmar men då har jag i alla fall försökt. Hälften vågat är ju hälften vunnet sägs det ju.
Tänk gärna på mig i detta. Det skulle kunna betyda så oerhört mycket för så otroligt många människor. Bara vi vågar se det stora i det.

Maggie hade ett ordspråk: Vi människor må inte förlora glädjen av att leva på grund av rädslan för att dö.

In May 1993, Maggie Keswick Jencks was told that her breast cancer had returned and was given two to three months to live.

She joined an advanced chemotherapy trial and lived for another 18 months. During that time, she and her husband Charles Jencks worked closely with her medical team, which included oncology nurse, Laura Lee, now Maggie’s Chief Executive, to develop a new approach to cancer care.

In order to live more positively with cancer, Maggie and Charles believed you needed information that would allow you to be an informed participant in your medical treatment, stress-reducing strategies, psychological support and the opportunity to meet other people in similar circumstances in a relaxed domestic atmosphere.

Maggie was determined that people should not “lose the joy of living in the fear of dying” and the day before she died in June 1995, she sat in her garden, face to the sun and said: “Aren’t we lucky?”

In November 1996, the first Maggie’s Centre opened in Edinburgh and what Maggie had planned became real.

Underbara lördag

Efter att ha sovit i fyra och en halv timma i natt så är det nu dags för en ny oskriven lördag som vi ska fylla med roliga saker. Och trots att jag sovit så lite och  har haft en milt sagt körig vecka med alldeles för lite sömn så vaknar jag pigg och förväntansfull. Så fantastiskt att få må så bra. Känns som jag levt i en diffus bubbla senaste åren och nu ser allt mycket ljusare ut. Jag är gladare, jag har inte ont någonstans mm. Mår helt enkelt toppen. Tänk att en liten tablett kan göra sådan skillnad. Inte undra på att det då kan bli krockar med olika mediciner då ofta äldre får olika sorter för olika krämpor. Inte konstigt alls.
I går träffades vi i gruppen i kyrkan igen för att planera vidare olika möbler etc etc. Otroligt vad många beslut det blir då man renoverar och bygger till en kyrka. Många detaljer som ska falla på rätt plats. Igår var vi dessutom och köpte ett par bord och några stolar till ungdomsvåningen. Blir så jättebra.
Idag ska vi till Davids hus och hjälpa honom köra iväg den gamla köksinredningen mm. Solen lyser och det ser ut att bli en fantastisk dag. Livet är gött då man mår bra.
Hoppas du som läser känner av den positiva energin också som våren ger. Då ljuset kommer tillbaka. Då fåglarna återvänder. Underbart.

Morgonljus i Målviken. Kan tro det är en bild tagen under hösten men det är faktiskt nu härom morgonen då jag var ute och gick morgonpromenaden med hundarna.

Sådant fantastiskt ljus mot trädet då solen går upp.

Nu kör vi, ny dag, nya möjligheter.

Nöden har inga gränser

Kom precis hem. Lagom mör i kroppen efter ännu en dag i spacklingens tecken. Kyrkrenoveringen skrider fram jättebra.
Ska strax åka på årsmöte för fiskevårdsföreningen här så jag hinner inte skriva mycket- Måste bara visa hur kul och trevligt vi hade det bland hantverkarna idag då Målarna bjöd på tårta.
Titta ska ni se.

Nöden har som sagt inga gränser, då får man vara fantasifull. I brist på sked så vad tar man då? Jo varför inte en spackelspade?! Fungerar alldeles utmärkt kan jag tala om.

Ett annat alternativ är ett lock. Ha ha.

Tårtan var hur som haver jättegod.

Tack Målarna för en go fika.

Nu sticker jag mot duschen för att spola bort allt slipdamm.

Så är snart helgen till ända. Har haft en jättebra helg. Besök på Ikea, affärer för att titta på golv och tapeter och annat roligt. Idag kyrkan, så gott som hela dagen. Vi hade hand om serveringen så jag bjöd på kavring.
Nu laddar jag för ny arbetsvecka. I morgon ska jag till kyrkan och börja spackla och slipa på övervåningen. Så denna veckan är nog räddad den med.
Ett par årsmöten är inplanerade.
Och så hoppas jag att i morgon kunna trycka på okayknappen till att trycka boken. Ser så fram mot att få hålla den i hand.

Idag fick jag bilder från Oscar, hans och Karins bok om det glutenfria brödet har nu släppts i Norge och Danmark också. Måste kännas roligt att läsa sina recept på andra språk.

         
                                                     En stilla bild från Ören. Februari 2014

                                      Hoppas du får en bra vecka.