Idag gäller det. Idag ska jag få berätta om min dröm och vision om ett cancercentra i Jönköping dit alla sjuka men även anhöriga och vänner kan droppa in! Ja, jag får ta det som en förmån att få chansen. Har ett möte inbokat i eftermiddag. Har ingen aning om hur bemötandet kommer att bli. Har ingen aning om hur mycket av detta han som jag ska träffa känner till. Men han har nog i alla fall förstått att jag vill få mitt ord sagt och han är beredd att lyssna. Och jag tror han är bra på att lyssna.
Jag försöker tänka att det är en förmån för mig att få berätta om mina resor till Skottland och besöken på centrena där. Och jag försöker tänka att inte bli besviken ifall det är ett stort rakt nej direkt från deras sida....
Vi får se.
Ibland , eller rättare sagt ofta, har jag undrat varför jag håller på i detta ämne. Varför kan jag inte bara stänga dörren till det jag gått igenom och bara se framåt. Inte prata om min sjukdom eller hur andra medmänniskor jag möter upplever vården och bemötandet och alla frågor dom har. Men hur lätt är det?
Men ser jag tillbaka under åren sedan jag fick min cancerdiagnos 2009 så ser jag en röd tråd rakt igenom. Hur jag skrev min bok, släppte den och den har gett mig så mycket tillbaka. Hur jag fick förfrågan under två års tid att väljas in i styrelsen för bröstcancerföreningen här i Jönköpings län, innan jag till slut sa ja. Hur jag har deltagit i konferensen Utvecklingskraft Cancer i Jönköping 2011 från podiet och 2012 som åhörare, hur jag har blivit inbjuden till olika patientmöten och träffar för att få vara med och påverka och tycka till om vård och rehabilitering. Hur jag blev invald i Patientrådet i RCC Sydöst där jag får förmånen att träffa andra medmänniskor som har inte bara bröstcancer utan flera andra sorter. Hur jag har valts in i styrelsen för Stiftelsen Fonden för klinisk cancerforskning i Jönköpings län. Som enda vanliga patient, resten är professionella och helt andra personer än lilla jag.
Hur jag har fått nys om Maggies Center i Skottland och hur jag fick stipendium för att få komma dit och se och uppleva dessa ställen med egna ögon. Vilken resa.

En skön stol att sätta sig i och filosofera på Maggies Center i Glasgow.

Då jag nu senast fick besöka centret i Edinburgh tillsammans med Patrik kändes det nästan fulländat. Så magiskt och så starka känslor.
Och nu är det alltså dags att få sammanställa och visa upp mina tankar för landstinget i Jönköping.
Vilken unnest att över huvud taget få vara med och påverka.
Inte kan jag ju bara strunta i alltihopa då, då det stegas ut spår efter spår för mig att följa.
Nej, jag fortsätter att följa den röda tråden ett tag till. Så får vi se var den tar slut. Eller kanske kommer jag snart närmare ett stort nystan som vi kan börja nysta upp och reda ut.... Vad vet väl jag?
Man växer med uppgiften sägs det. Det stämmer allt. Jag har växt, som medmänniska tror jag , sedan jag fick min diagnos. Jag har fått upp ögonen för något jag inte kände till innan. Och du, faktiskt, jag skulle inte vilja byta bort den erfarenheten. Det är spännande att växa som människa.
Nu ska jag tända mitt ljus för mina vänner som jag vet mår väldigt dåligt. Hoppas min tanke når fram.....

Sista dagen i maj 2014. Aldrig mera får vi uppleva just denna dag. Tänkvärt eller hur?  Vill till att göra något bra av dagen jag har fått vakna till.....
Inget inbokat som ska göras. Ja, det finns ju förstås hur mycket som helst att sätta händerna i, har man hus och gård så finns ju alltid sysslor. Men inget inbokat som måste göras senast idag. Skönt.
Solen lyser och fågelsången fortsätter. Igår såg min käre svärfar och jag en örn segla majestätiskt över viken. Så stora och mäktiga är de.
Jag fotade min klocka härom dagen, så här ser den ut.

Blir spännande att se om vi kan använda den. Jag hoppas verkligen det. 

Idag eller i morgon ska vi åka och hälsa på David som nu har flyttat in i sitt hus. Gläds så med honom. Så skönt då det löser sig så bra. Hoppas och tror att han ska få trivas riktigt bra där.

I går morgon var Oscar med på P4 radio Stockholm och pratade om smörgåstårtor. Jag ska faktiskt försöka ge mig på att göra en efter hans recept. Fast jag saknar ju förstås det goda brödet, det är inte bra.

På fredag nästa vecka, nationaldagen kommer Oscar att vara med i radio igen. Då på  P4 Extra med Lotta Brome´. Blir spännande att  höra det med såklart. 

Nehej, nu ska jag ge hundarna mat och sedan ska vi ta frukost på altan. I solen den ljuva och sköna. Så får vi se vad det blir av denna dagen sedan. 

Trevlig helg önska jag dig.

God morgon världen. Ny dag med nya möjligheter. Än en gång vaknar jag till ett soligt och lugnt Målviken. I fred och frihet. Inga oroligheter utanför mitt fönster , bara frid. Vilken ynnest. Vilken lyx. Jag borde sitta och bara tacka för att jag har det så bra, hela dagen.
Fågelsången håller igång om än i lugnare tempo. Antar att de små liven har att göra i sina bon och skrymslen nu.
I går kväll var jag till Majken i Fagerhult. Denna idyll på jorden. Det var alldeles för länge sedan jag var där senast. Fylls av samma frid och ro varje gång jag äntrar gårdsplanen. Flaggan som vajar.
Såg en vacker bild på face book nyss.

Olle. Olle i Fagerhult. Olle som inte finns längre här bland oss. Åh, jag tycker det är så jobbigt då dessa gamla trotjänare lämnar oss. Här är han runt åttio år gammal, fortfarande slet han i skogen. Han skötte sin gård så pedant och vackert, allt var i så fin ordning.

Olle minner om min pappa. Min lilla pappa närmar sig de åttio och han har minsann slitit i skogen hela vintern han med!  Jag är djupt imponerad över hans ork och energi. Har svårt att tro att jag skulle kunna jobba som han gör om jag får nå den åldern.  Han och mor sköter minsann sin gård så fint de med. I går planterades det och såddes. Ja, de är imponerande, denna generation. Så imponerande. 

Läste häromdagen en artikel där det sas att det kan vara dags att lägga ner lärandet om att lära sig skriva handstil! Att vi nu är redo för att enbart använda oss av datorer och teknik!!!! Jag blir så ledsen då jag läser det. Det kan väl ändå inte vara sant att det ska bli så??? Då tar vi bort något från människan som vi alltid har kämpat för. En identitet som har varit människan förunnad och unik. För nog är det väl så att vi förknippar personer vi känner med deras skrivstil också. Eller är det bara jag som känner så? Och nog är det så att vi är imponerade av den äldre generationens vackra skrivstil? Ja, det är i alla fall jag. 

Visst är det praktiskt med datastil, tex det du läser nu, det är ju likadant oavsett vem som skriver. Alla kan läsa. MEN det är ju inte personligt. En del av innehållet tycker jag visas utifrån skrivstilen. Värmen och personligheten.

Eller kanske ska vi landa i stenålderns människors stil igen . Men med den skillnaden att vi kan skriva på ett  tangetbord och har en egen stämpel som vittnar om vem det är som skriver. Ett bomärke kanske.

Ja, den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att vi får fortsätta att lära barnen att skriva för hand. Vi behöver saker att identifiera oss med. Vi behöver känna oss behövda och viktiga för varandra. 

Ja det blev dagens djupa tankar. Ibland är det skönt att låta tanken gå iväg en bit. Att stanna upp och fundera lite.  Nu ska jag ta med kaffe till sängen till maken som sover ut lite idag. Hundarna är nu rastade och mätta och sover på frukosten en stund. Zita valpen har ett ben att knapra på tills tröttheten kommer över hennes ögon. 

Mot kaffetåren stegar så jag.

Ny familjemedlem

Jo så blev det. Efter mycket funderingar och diskussioner så blev det en valp i år igen. Den största jag någonsin har haft hand om. En jämthund.
Vi var till Värmland förra onsdagen och hämtade hem Zita, en glad och lugn tik på elva veckor. Ja så nu har vi fyra hundar. Jag som tyckte att två var tillräckligt! Men har man två kan man ha tre och har man tre kan man väl ha fyra......
Hur som helst så har hon funnit sin plats i familjen jättebra. Som sagt väldigt lugn och fin. Och jag får väl säga att hon har det tämligen bra här hos oss. Här kan hon springa och leka fritt ute än så länge. Mycket att upptäcka.
Skrattade i går då hon drack vatten ur skålen, en aning hetsigt jämfört med våra andra hundar. Det blir liksom en stor vattenstril från hennes mun långt efter att hon har slutat dricka och lämnat skålen. Vilket direkt leder till vattenansamlingar på golvet vida omkring.... Igår då hon drack och började avlägsna sig från vattenskålen upptäckte hon att det var något som rann från hennes mun och stannade upp. la huvudet på sne och funderade vad det kunde vara för något? Ja, det är mycket som ska upptäckas minsann.

Här kan du förhoppningsvis se det lilla livet in action.

Idag är det en spännande dag. Ungdomarna från Tranås, som jag har skrivit om tidigare, de som har gjort barnbok för barn om cancer mm tävlar idag i Finalen i SM för Unga Företagare i Stockholm. Såg nyss att de har valts ut som ett av tio bästa så här långt. Så spännande och häftigt. Håller alla tummar och tår jag kan.

Nu måste jag ut och jobba lite. Med ett koppel av hundar som sällskap. 

Ha en bra dag.

Vilken underbar födelsedag.

50 år! Ett halvt århundrade! Ja så gammal är jag nu. Eller som far sa, så mogen ålder har jag nått nu.
Hur som helst så känns det förträffligt bra, en förmån att få bli så gammal. I sinnet är man ju inte äldre än man känner sig. Till kroppen, ja den är väl som den är. Kanske är det den det märks mest på.
Men jag ska inte klaga. Jag har det så oerhört bra.

Hur var då födelsedagen? Vad gör man då man fyller 50? Så många har frågat senaste året hur jag ska fira den dagen.
Vi tog frukost på altan i sol från klarblå himmel. Fantastisk morgon.
Så körde jag Patrik till skogen då han skulle flytta skogsmaskiner. Det var ju en vanlig fredag och arbetsdag trots allt.

Hade inte bjudit någon utan ville ta dagen som den kom. Lite spänning med andra ord. Men Patrik hade fått en förvarning om att det kunde komma några. Så jag var förberedd med kaffebröd och tårta.
Hann bara hem från bilturen så kommer första paret. Med underbara blombuketter.
Och så löpte dagen på. Ena paret efter det andra kom hem till mig och jag fick en helt underbar dag tillsammans med goda vänner. Framåt kvällen kom David och Lovisa också.
Vi kunde sitta på altan hela kvällen i goda vänners lag och äta gott och njuta av sommaren som gjort sitt intåg nu. Fantastiskt.

Ha ha, världens Yngsta 50 åring. Den har jag inte hört förut. Tårta från Haglunds Cafe i Gränna.

Lördagen var det lite mera planerat. Förmiddagen kom våra närmsta släktingar på tårtkalas. Alla utom kära mor och far som bor för långt borta för att komma hit. Saknade dom såklart hur mycket som helst men så är livet. Dom var med oss i tanken och vi pratade om dom flera gånger såklart, som vi så ofta gör.
Så kom eftermiddagen då Oscar och kompani kom hem. Barnen samlade och lyckan total.

Underbar bukett från min älskade David. Och Lovisa såklart.

Då kom kuppen. Som jag gick på stenhårt.
Oscar kom inte samtidigt som de andra, de sa att han var på väg från Stockholm o snart skulle vara här. Det gick jag på såklart!
Så satt jag på bänken bakom en av altandörrarna, Patrik säger till mig att inte sitta på den. Jag förstår inte varför, jag kan väl visst sitta på den tycker jag. David går in och stänger av tvn som är på. DÅ hör jag något svagt underligt ljud. Hajar till och undrar om en hund har rymt? Och ställer mig upp. DÅ hör jag ännu mera att det är ett ljud som kommer uppifrån gården......jag går närmare och börjar ana ugglor i mossen. Säger till barnen att följa med och hjälpa mig att titta. Då jag närmar mig magasinet anar jag att Oscar är gömd någonstans och tror att han står bakom magasinet och binglar i en liten klocka.....
Hm. Så var det ju inte.
Ser plötsligt ett huvud uppe i fönstret inne i magasinet. Ja, där står Oscar med hörselskydd på och böjd rygg och binglar med en stor vällingklocka!!!!
Så grundlurad blev jag.
Jag har nämligen önskat mig att vi skulle försöka få till en klocka som slår här på gården, styrd av elektronik. Och fick av Patrik ett brev på morgonen att han har vidtalat byggmästare och tornursmannen för installation. Och nu kom alltså klockan!!! Underbart.

Jag fick massor med blommor. Massor underbara buketter. Fantastiskt.
Oscar hade dessutom hunnit med att måla en tavla till mig. Målat utifrån ett foto jag la på facebook för ett par veckor sedan. Med vy ner mot viken! Visst är den fantastisk.

Moa sitter och tittar utifrån berget. Helt ljuvlig.

Ja, nu borde jag sitta och bara njuta av alla blommor och intryck från helgen. Jag jobbar på det. 

Tack alla vänner för en fantastisk helg och tack att ni finns. 

Jag lever

Du tror väl jag har villat bort mig? Har inte skrivit på min blogg på över en vecka nu.....tiden du vet. Den där tiden som går så fort. I alla fall då man har roligt.
Ja det är inte bara tiden. Jag brukar inte skriva på facebook eller andra media då jag är bortrest. Vill inte tala om att jag inte är hemma. Inte klokt att man ska behöva känna såhär. I Sverige idag. Känns olustigt. Får berätta om resor i efterhand istället.
Ja, alltså har vi varit bortresta. Till Skottland igen. Andra gången i år! Men denna gång gick turen till Edinburgh. Och än en gång fick vi fantastiskt vackert väder. Bara ett oväder en kväll med regn och åska som snabbt gick förbi. Otrolig tur då ju detta land är lite känt just för regn och rusk.

Alltid lika magiskt att sväva ovan molnen, om det är lugnt väder vill säga.

Vad gjorde vi då denna gång? Ja vi hann med mycket tycker jag. Guidade turer ut på höglandet och även inne i stan. Besökte både Edinburgh Castle och Stirling Castle. Stirling har jag varit på tidigare och det hör nog till mina favoriter.
God mat och underbart hotell med full service. Även tillgång till spa i nedre plan, med pool och bastu. Men tyvärr är jag ju inte så jätteglad i detta så jag njöt istället av bad i badkaret. Inte fel det heller.
Lyssnade såklart till en och annan säckpipeblåsare. De står ju i vart och vartannat gathörn. Jag gillar det även om det är ett väldigt skarpt instrument. Inte lätt att spela på om man ser hur jobbigt det verkar vara för de som kan. Jag sa till en äkta skotte en gång att jag hade hört säckpipor under dagen och att jag gillar det. Då tittade han helt allvarligt på mig och svarade: - Åh, här skjuter vi dom!
Kan köpa att man nog blir lite trött på dem i bland. Tänk att ha en lägenhet i centrala stan och ha dessa blåsare utanför fönstret.... Hm.

Promenad i ett soligt Edinburgh.

Härlig utsikt vid Loch Lomon. Tror jag den heter. Vackert var det i alla fall.

Stirling Castle. Känt från slaget med William Wallace.

Vi var även på skogsmässa och fick se ett stort antal Ponsse maskiner igång. Och lilla jag fick till och med åka med i en ny skördare som heter Skorpion. Den har verkligen fått rätt namn, den rör sig framåt som en skorpion, krälande slingrande längs marken. Helt fantastisk maskin. Denna mässa var väldigt bra tycker jag. Inte massa försäljare av grejer och kläder etc utan de maskinmärken som var där hade med sig maskiner och körde, det var det hela. Nästan, det fanns såklart lite tillbehör också. Som slip för kedjor etc. Men det var kul och fascinerande att kunna stå på en punkt och blicka ut över flera olika sorters maskiner på samma gång som avverkade och skotade.  Intressant.

Denna gång vågade vi oss på att äta Haggis. Och det var riktigt gott. Har fått för mig att det inte är något för mig men det smakade bra och var otroligt mättande. Bra husmanskost.

En av höjdpunkterna under dagarna där var att besöka Maggies Cancer Caring Center inne i Edinburgh. Tillsammans med Patrik. Det var riktigt mäktigt ska jag säga. Jag har ju läst och sett så mycket bilder från detta hus så det kändes så stort att få besöka det nu själv. Och så gott att Patrik var med. Vi fick träffa och prata med chefen och även en anställd och en volontär. Alltid lika glada och inspirerande, väldigt tillmötesgående oavsett hur stressigt det skulle kunna vara. Proffsiga med andra ord.
Detta center är ju det som öppnades först av alla, 1996. Ett år efter att Maggie Keswick Jenks hade dött i sviterna av cancern. I detta centra kommer det cirka 90 besökare varje dag!!!! Otroligt så bra. Så många människor de når och kan hjälpa. Både som sjuka men även som anhöriga och vänner. Ja, det här låter så otroligt spännande. Jag lobbar vidare här hemma så får vi se om jag får napp någonstans i processen. Om någon förstår det stora i detta och vågar satsa tid och pengar......

En mäktig upplevelse att stå vid statyn från denna kvinna som åstadkommit så mycket. Jag är djupt tacksam.

Vi bodde så vi kunde se lite av slottet i staden. En förmiddag sköt de med sina kanoner ett stort antal skott. Jag vet inte varför men small gjorde det. Och rök gjorde det. Kanhända om de sköt för att minnas någon gammal kung eller riddare....vad vet jag. Detta land har en oerhört stor historia som de värnar väldigt  om. Var man än är, i restauranger eller på stan, så finns det monument, statyer eller texter som minner om gamla tider. Ett stolt folk är det.

Titta noga så ser du röken från kanonerna från slottet.

Ja, nu blev det i alla fall en liten resume´från senaste veckans  händelser.

Nu måste jag återvända till plikterna. Kommer snart tillbaka. 

Kryssning till Mariehamn

Så är vi hemma igen. Efter ett trevligt dygn ombord på Viking Line färjan Cindirella. Välbehållna och nöjda. God mat och trevlig sällskap, rolig underhållning och bra hytter. Helt enkelt bra.

Vy från vårat hyttfönster, flera meter över vattenytan.

Ja tänk, det är nu nära tjugo år sedan Estonia sjönk. Och jag har åkt båt flera gånger sedan dess. Men än idag kan jag slås av en viss fasa då jag går omkring i båtar av dessa modeller. Min kära morbror Ingvar blev ju kvar på Estonia, ja det är vad vi har fått acceptera i alla fall. Har aldrig fått hem honom. 

Trots att det är så många år sedan den fruktansvärda tragedin inträffade så är minnena så starka ännu. Jag kan än frammana känslan av rädsla och frustration över att inget kunna göra. 

Och speciellt tydligt blir det då jag går på bildäck eller då jag vistas i trappuppgångar och vestibuler. Då har jag alla möjliga bilder i mitt huvud, bilder som jag själv har skapat till största delen. Knepigt. Det måste vara en väldig bearbetning för människor som varit med i dramat, att åka båt igen. 

Kanske blir det också lite mer tvetydigt för mig då han och jag åkte med just Viking Line en gång då jag var i tonåren. Det jag minns främst från den resan är hur vi går i Taxfree shopen och jag får handla massor med godis. Han frågar om jag tycker om sötlakritspipor vilket jag älskar.....ja men då köper han sådana till mig. Han frågar om jag gillar alla möjliga sorter och helt lyrisk svarar jag ja och han handlar godis till mig. Minns speciellt de där sötlakritsgodisarna i stavar med en lite småsyrlig citron kräm i, med papper runt om varje, sådana köpte vi också.

Ja han var snäll och alltid lika omtänksam och mån om att man skulle trivas och ha det bra. Minnen som är jättemysiga att frammana.

Bättre att tänka på de minnena.

Och vilken ynnest att ha fått ha en sådan morbror. Över huvud taget så kan jag ibland bli så enormt glad och tacksam över släkt och vänner som finns eller har funnits. Jag känner mig så rik. Livet har gett mig så mycket gott. Och minnen kan ju aldrig någon ta ifrån oss. Dofter som finns sedan barndomen till exempel från min mormors kök, de kommer jag alltid att kunna bära med mig. Liksom bilder i huvudet av min mormors händer, knotiga efter allt slit. Ja, bilder av min mammas och pappas händer, händer som är märkta av arbete och säger så mycket om deras liv. Händer är fascinerande och är nog bland det första jag tittar på då jag ser människor. Händer är så personliga.

Ja, nu ska jag inte bli för konstigt lyrisk här. Dags att komma tillbaka till verkligheten. Att använda mina händer och skapa lite middag skulle vara bra. 

Önskar dig en fortsatt bra helg.

Min man har fastnat i tryck!

Ja idag är han med i annonstidningen Boulevard. Ett stort och fint reportage tycker jag.

Jag lyckades inte få in reportaget här på min blogg. Vill du läsa så kan du söka Tranås Posten och vidare ladda ner annonstidningen Boulevard. Där kan du läsa hela reportaget om min käre make och företaget. 

Bra jobbat Patrik.

Men se det regnar.

Ja det regnade redan vid halv sex då jag klev ur sängen. Så något  målande blev det inte idag. Men min kropp är faktiskt tacksam för det. Kändes gott att inte slita och måla idag. Så jag försöker tänka positivt och är glad för regnet på mina växter och nya fruktträd. Det behövs verkligen regn, det är snustorrt i markerna. Penslarna och färgen finns kvar till en annan dag.

Jag pratade med min goa faster i telefon tidigare idag- Blir lika glad varje gång jag hör hennes röst. Minner om min barndom. Och nu har jag precis packat en sago-bok till min kusin i Värmland. Hon kan behöva en liten saga mitt i allt arbete hon gör bland förskolor och skolor.

Och så tog jag tvärt av och ringde en annan go före detta arbetskamrat. Är så skönt då det blir av, det som man länge tänkt göra. Och som vanligt var det roligt att höra hennes röst också. Hon kom till och med ihåg att jag hade ringt henne på julafton för två jular sedan, hon hade sett ett okänt telefonnummer på presentatören och senare förstått att det var jag som testade att nå henne. Så ibland gör det nog gott att ta sig tiden att ringa , kanske den man minst anar blir väldigt glad just då.

Ikväll är det schlager tävling. Uttagning till finalen. Blir spännande att se hur det går för Sanna. Hoppas hon tar sig hela vägen till final. Det mystiska idag blir väl diskussioner om huruvida röster ska räknas från Ukraina och Ryssland, vilka röster kommer från vilka osv..... Mysko.
Nu ska jag äta lite och sedan ut på nästa uppdrag. I regnet. Sydvästen på.  Känner mig lite som pippi Långstrump. Sydväst och gummistövlar, det är nog mina favoritplagg.

Önskar dig en fortsatt bra dag.
Och Lycka Till Sanna.

Håll tummarna nu

Ja jag hoppas och ber att vädret ska vara bra någon dag till. Vi har inte målat tillräckligt mycket än på kyrkan så jag önskar uppehåll i morgon med. Vore toppen. Hoppas hoppas hoppas, kan inte mera göra än så.
Härom dagen kände jag mig som en orkide´! Hur man nu kan göra det.
Kolla ska du se.

Alltså, den här orkiden har alltid varit vita blommor på. Har blommat flera gånger men alltid med vita.

MEN så härom dagen får jag se hur den nu fått även gula blommor! På samma stängel. Det har jag aldrig varit med om tidigare.

På vilket sätt är jag lik orkiden då? Nja, alltså egentligen var jag ju mörk i håret förr. Innan jag blev sjuk och fick nytt hår vill säga. Men då det nya kom var jag vit i håret, riktigt vit.  MEN nu kommer det mörkt underifrån! En salig blandning, ingen ordning med något. Inte ens håret är som det borde vara. Eller? Ja, somliga tror att jag har gjort slingor och färgat o grejat men det har jag verkligen inte gjort. Jag är som jag är. Dock inte alltid sådant här hårtrassel.

Bra att måla med vit färg idag på kyrkan i alla fall. Med tanke på håret alltså. Lätt att få lite dropp i huvudet då man målar under takfoten....

Nu ska jag snart sova och hoppas få vakna till fågelsång och blå himmel i morgon. Den som lever får se.

Trädgårdshelg

Nu är jag trött med rätt till det kan jag säga. Känner mig som riktigt gammal och sleten i kroppen. Har jobbat frenetiskt stor del av helgen i trädgården och nu ikväll blev jag så klar. Underbart skönt.
Då vi flyttade hit till Målviken blev det akuta rabatter för att få rädda växter och planera upp det hela. Så nu i vår har jag kunnat plantera om och göra rabatter som jag vill ha dom. Grävt och jordat, täckt med flis osv. Och är så glad och nöjd. Det är något magiskt med trädgårdsarbete. Fast det sliter och man är helt slut i kroppen så är det alltid lika fascinerande att sätta spaden i jorden och flytta omkring på växterna.

Tulpaner.....

....i långa rader.....

...i olika färger. Satte mängder med lökar i höstas och nu blommar det för fullt.

I rabatten längs altanen har jag nu Mozartrosor och lila violer. Underbart. Nu är det bara att vattna och njuta.

Jag har inte bara jobbat i helgen om du trodde det. I går var vi bjudna på femtioårsfest då en kompis och släkting till Patrik firade. En jättetrevlig fest med musikunderhållning av liveband och massor med roliga tal. En eftermiddagsfest.

Nu laddar jag för en ny vecka. I morgon blir det kontoret först och sedan ska jag till kyrkan och måla vidare. Bra väder i morgon men sämre senare i veckan ser det ut som.

Hoppas vi alla får en riktigt bra vecka.

Nu ska jag skriva några rader till en tjej på landstinget i Jönköping. Reka vidare hur vi kan komma vidare i framtidsplanerna om centret för alla cancersjuka. Jag har inte gett upp ännu i alla fall.

Möte på höga höjder

Säger bara det. Inte fel att ha styrelsemöte med den utsikten!!!!!!

Sagan om StigHelmer Myra.

Nu är den här. Äntligen. Min saga som har legat i byrålådan i så många år. Sagan som kom till under mina år på Förskolan Lukas i Tranås. Har så länge drömt om att få göra verklighet av drömmen om en rolig bok för barn. Och nu är den verklighet.

Så här ser den ut. Jag har målat alla bilder såklart och berättelsen är väl beprövad på barnen. 

En kort resume:

Sagan om StigHelmer Myra är en berättelse om en liten arbetsmyra. Men det är inte vilken myra som helst. StigHelmer har något som ingen annan myra har. Han kan något som ingen annan myra i hela världen kan. Han är helt enkelt unik.

 Berättelsen skildrar hur det kan vara då man inte blir accepterad för den man är. Den visar också på ett annorlunda sätt att ingen behöver vara ensam, det finns någon för alla. Det kanske bara gäller att se den där någon. Berättelsen visar dessutom hur tokigt det kan bli då vi människor skräpar ner i vår natur. 

Genom den här boken hoppas jag kunna inspirera barnen i deras egen fantasi, att inte enbart lyssna till berättelsen utan att vara med och skapa sagan, att kunna hitta den där lilla någon som kan finnas för alla, det gäller bara att titta noga och att våga titta. En liten filur kanske.

Kom ihåg att du är aldrig ensam.

StigHelmers kompisar Hilda och FiaLotta.

Är du intresserad av boken så finns den att köpa på bla www.books-on-demand.com

Nomen förlag.

Annars kan du köpa den direkt av mig.

Toppen om du hjälper mig att sprida boken. Tipsa förskolor och andra då jag hoppas och vill tro att den skall kunna användas på flera sätt. 

Måste dessutom tillägga att jag haft kontakt med Lasse Åberg, då ju myran har samma namn som hans figur StigHelmer Olsson. Lasse såg inga som helst problem med att myran får bära samma namn vilket glädjer mig. Jag kunde inte hitta något annat namn på den lilla myran, han är helt enkelt en liten StighHelmer. 

Snipp Snapp Slut

Så rusar alla myrorna ut.

Ännu en solig fantastisk morgon

Vilka underbara dagar det är nu. Knappt man vågar tro det är sant. April månad som ofta brukar vara hit och dit och regniga dagar har bjudit på så mycket sol känns det som.
Bra väder för målning med andra ord. Häromdagen tjärade och oljade jag båten. Känns så gott då den är nygjord.

Blänker så gott i solen. Och luktar fantastiskt.

Så har jag varit i kyrkan och målat ett par dagar. Utvändigt denna gång. Knappt man kan tro det är samma byggnad då man tänker hur det såg ut innan renovering satte fart. Titta så fint det blir.

  Före

   Efter

I går blev första väggen färdig. Och upp kom affischen om invigning. Så Välkommen du som kan och vill. Den 18e maj är det dags.

I går kväll var jag i Åsens Missionshus på Träffen igen. Fjorton spralliga underbara ungar och vi hade jätteroligt tillsammans.

Det är ju så roligt att få vara med och skapa och fixa, jag tänker på bland annat målningen i kyrkan. Mitt "problem" är att jag har så svårt att ta det lite lagom.Har svårt att ta det lite "piano" utan kör på i hundra knyck tills jag är helt slut. Så blev det i förrgår. Efter kyrkan så åkte jag hem och sov på golvet i tio minuter innan jag ger mig ut och börjar gräva om i en rabatt!!! Och det var ju såklart så roligt så det kan man ju inte sluta med då inte. Fast kroppen ropar efter vila. Nehej då. Full fart. Kantgrävde och körde ett antal skottkärror med grus. Som väl var så kom min käre svärfar och behövde lift så jag kunde slita mig från rabatten. Skottkärran står kvar därute så det är bara att hugga i när andan faller på härnäst. Och tiden finns. 

Idag är det annat att göra.

Och idag är det fredag, IGEN. Så nu får jag önska dig en bra helg igen. Ser ut som vi kan få vackert väder även i helgen. Gott. Vi behöver lite vitaminer från solens strålar nu. Så ut och njut, du som kan och har möjlighet. Och läser du som inte kan komma ut så önskar jag att solens strålar ska kunna nå dig där du är också.

Påskhelgen närmar sig sitt slut för detta år

Och vädret har varit fantastiskt. Trots alla solens vitaminer så är jag så fruktansvärt trött. Begriper det inte. Nu har jag verkligen slappat och laddat batterierna ett par dagar men är ändå helt slut... eller rätt så.....
Ja, ja, jag kommer snart igång igen.
Har umgåtts med barnen en hel del i helgen. Bevittnat kojbygge i körsbärsträd och annat roligt.

Underbara natur, överallt spritter det och vackra blommor öppnar sina blad och visar det vackraste de har.

Försökte mig på att göra mini prinsesstårtor, sådana som Oscar är så duktig på. Ja, de var väl goda men långt från så fina som hans. Men ett försök i alla fall.

En av skogspromenaderna i helgen. Här har vi satt oss i vitsippsbacken. Moa o jag.

Idag lyser solen än mer och vitsipporna är fullt utslagna. Vita backar. Fantastiskt.

Nu ska vi strax äta middag och sedan får vi se, antingen ska en båt läggas i sjön eller också ger jag mig ut i rabatterna. Eller också bara vilar jag. Vi får se.

Hoppas vi får en fin vecka. 

Långfredag

Underbara helg. Tänk så gott det är att få vakna till fågelsången utanför fönstret. Stundom kan det kännas som de är på väg in genom fönstret. Fantastiskt vilket privilegium.
Kaffe på sängen gjorde inte morgonen sämre. Med andra ord bästa starten på dagen.
Längtar efter att träffa mina barn, av en alldeles speciell anledning. Frågan är om jag kan hålla mig till senare i helgen, frestande att åka tidigare......
Känner mig så "lyckostad". Mår bra och är tacksam för livet. Samtidigt svider det i hjärtat då jag vet så många som inte mår bra. En man som har tillbringat alldeles för många veckor på sjukhus nu och åter igen har fått återvända akut med ambulans till större sjukhus för att få rätt vård. Livet är inte rättvist. Men inget kan jag göra åt det. Bara tända mitt ljus och sända dem en tanke.

Här är en bild från min barndom. Kossan Ulrika som jag tyckte så mycket om. Visst har jag en fin kjol också och vita stövlar. Snyggt.

I går kväll gratinerade jag skinkan och vi åt den varm tillsammans med ugnsstekt potatis och rödbetssallad. Underbart gott. Ja så bra jag har det. Nu ska vi ge oss ut i skogen en sväng maken och jag. En av hundarna får följa med också. Zelma haltar lite så jag tror hon mår bäst av att vara inne och vila. Märks att hon börjar bli gammal. Häromdagen då jag var i köket och slog upp ägg till dom i varsitt glas sov hon i tvättstugan. Dörren var öppen men trots att jag skramlade och hon så väl känner igen ljudet av knackat ägg och jag så småningom ropade på henne så kom  hon inte. Hon hör inte alls bra nu, det är helt tydligt. Får ha ögonkontakt med henne då jag pratar med henne.
Ja, så är livet. Nu ska jag bege mig ut i vår Herres hage. Ha en riktigt skön dag där ute vänner eller var du nu befinner dig.

Glad och God Påsk

Ja det önskar jag dig. En glad Påsk då solens strålar värmer allt mera och vi kanske får vara lite lediga. God Påsk då ju påsken hör till de större mathelgerna i vårat land.
Själv lyckades jag få en hel hemmadag igår då jag gick över hela huset städade, tvättade kläder. Det är ju så att med solens ljus ser man också vilka bedrövliga fönster man har efter vinterns framfart. Men nu är de putsade också.  Och framåt kvällningen bakade jag två sorters kakor, mandelkubbar, rulltårta och förberedde små miniprinsesstårtor. En bra dag med andra ord.
Avslutade kvällen med att skura duschen då jag själv duschade. Något mystiskt händer i min kropp som jag känns fundersam över. Man kanske blir lite smått fundersam då man har haft en sjukdom och ätit tuff medicin. jag vet inte. Men förra fredagen så kände jag hur det brände till uppe på handen och vips så hade det brustit vid ett kärl och jag hade världens blåmärke. Bara sådär utan att göra något. Igår hände det igen. Då jag skurade väggen med svampen i handen kände jag hur det sved i vänster lillfinger, på utsidan. Tänkte att jag hade väl något sår. Men då jag tittade efter så var det alldeles blått. Nästa bristning! Mystiskt eller hur? Kanske någon som läser har någon ledtråd? Kanske händer sådant här då man blir äldre? Detta har ju alltså kommit efter att jag avslutat min Tamoxifenbehandling.
Ja ja, jag ska inte klaga mera. Jag mår jättebra och ser fram mot helgen. Kommer nog förhoppningsvis att få vara en del hos David och greja i hans hus. Arbetet löper på jättebra där och han ska snart flytta från lägenheten. Så har jag en överraskning som jag ser fram mot att få överlämna i påsk. Kan inte säga mera nu. Får berätta om det en annan dag.
Önskar jag kunde titta hem till mor och far också. Nu börjar det kännas länge sedan jag såg dom senast. Hoppas få till en resa längre fram. Fick ett gulligt brev från mor igår med virkade överdrag till krukor. Fiffigt. Vips så har man en gul kruka till påsk istället för att byta hela krukan. Det var en kul ide. Tack mor.

Här är mitt påskpynt på altanen i år. Så härligt då solen lyser på de små påskliljorna. Så glad man blir.

I går ringde jag och beställde flera rosor till vår rabatt längs altanen. Planterade ju ett tjugotal Mozart rosor i höstas men behöver öka ut en meter till. Vi byggde ju klart trappsteget ut vid köksdörren förra helgen så nu blir det rabatt lite längre än jag tänkt från början. Och så ska det grävas mera vid hundgården, sätta lite marktäckande växter. Så kul det är , att man aldrig tröttnar på en trädgård. Alltid lika spännande att se vad som tar sig, vad man kan flytta på eller ändra på osv osv. En fantastisk fritidsysselsättning tycker jag. Och nu händer det så mycket från dag till dag så det är en fröjd att gå och bara titta i rabatterna. Och drömma vidare. Ska köpa hem en säck cement också och roa mig med framöver. Men det får nog bli lite varmare innan jag ger mig på den iden.
Nu måste jag göra någon nytta känner jag. Mot kontoret. Ha det nu så jättegott i helgen. Var rädd om dig om du ska ut på vägarna. Hoppas du får njuta av solens vitaminer. Var rädd om dig.

Lyxig helg

Vilken helg vi har då... Kalas efter kalas. Har inte behövt stå vid diskbänken eller spisen ofta nu inte.
Började med åttioårskalas under fredagskvällen. Jättetrevligt, god mat och rolig underhållning. Festen hölls på Spinkarps Gård, en fantastisk gård med många möjligheter. Yngve och AnnMari som har åstadkommit detta har jobbat hårt i många år och skapat en fin möjlighet till vila för kropp och själ för besökare. De har spa, övernattningsmöjligheter, tillgång till kapell om man vill fira ex bröllop. Och så nu denna härliga lagård där man kan samlas och ha stora kalas. Härlig miljö helt enkelt. Yngve hade dessutom förevisning i sitt fågelrum för mig och några nyfikna gäster under kvällen. Han sitter på så mycket kunskap och hade berättelser om många av djuren som finns där. Ja, jag är djupt fascinerad.

Så här vackert hängde ett par väl använda tofflor på en av stugorna. Har du inte varit på Spinkarps Gård så kan jag verkligen rekomendera det.

Jubilaren då? Jo, han var glad och uppspelt såklart. Ingen av alla gäster kan väl egentligen tro att han fyller åttio år. Tänk om man finge vara så pigg och fräsch vid den åldern, om man nu får uppleva det...  Ja, än en gång Grattis Thore, önskar dig och de dina en härlig framtid. Och tack att vi fick vara med på din stora dag.
 Ja igår begav vi oss så till Ikea för att hämta ut köket som David har plockat ihop. Vis av erfarenhet så var vi nu tre personer som i lugn takt packade del för del på de medhavda kärrorna där man tydligt kunde se samtliga koder smidigt så att vi kom genom kassan utan problem. Man lär så länge man lever. Som du kanske minns så hade vi ju ett elände då vi skulle hämta vårat kök då vi hade fått en list som ramlat mellan kartongerna och vi kom till kassan och summan diffar på nitton kronor jämfört med plocklistan... som vi letade då då. Längsta tiden för oss tog nog i kassan den gången. Så av den erfarenheten har vi lärt oss att man kan inte vara nog så tydlig i sitt packande. Och igår fungerade det bra.

Skönt att sträcka ut ryggen en stund där på Ikeas lager. En liten paus i arbetet....

Måste berätta vad som hände då vi gick ut från Ikea också. Utanför dörren satt en kvinna och hoppades få pengar.... en allt mer vanlig syn här i Jönköping och överallt känns det som.

Jag passerade och hon sa till mig "Hej" som hon sa till alla passerande.

Efter mig kommer så en kvinna och hennes barn. Den sittande kvinnan säger "Hej" till dom också och de går i rask takt mot bilen. Så hör jag bakom mig hur en man och hon ropar "Hej, Hallå" gång på gång. Jag vänder mig om och blir tvungen att stanna upp och följa skådespelet. Visar sig nämligen att kvinnan och barnet har tappat en förpackning med servetter. Det såg den sittande kvinnan och en man som visst är i hennes sällskap. Så nu ropar dom till den svenska familjen för att de ska få hämta sina servetter. MEN problemet är att de inte vänder sig om alls, de går nästan ännu fortare därifrån. Jag är tvungen att stå och titta hur detta löper på.

Under flera gånger upprepas samma rop för att få kontakt och efter en lång stund så vänder sig den svenska kvinnan om och förstår att dom faktiskt vill hjälpa henne ..... Men så pinsamt. Jag skäms för att vara svensk.

Hade jag ropat på henne så hade hon säkert stannat upp och undrat vad jag ville , men bara för att det var detta par så hade hon andra tankar i huvudet. ( ja det är ju så jag uppfattar det hela ska tilläggas. Hon kanske inte hörde, vad vet väl jag)

Är det inte tråkigt vilken sorglig utveckling vi ser i vårat samhälle? Tragiskt.

Ja ha ja, så blev det lördag kväll och nästa kalas. Bjudna på middag till goda vänner. Ännu en trevlig kväll med stekt lamm till middag och härligt umgänge. Tänk så bra vi har det.

Och nu sitter jag här och laddar för nästa taberas. Grannen över sjön fyller femtio år idag så i eftermiddag ska vi titta dit en sväng. Käre vänner. Vilken helg.

Hoppas du också har det gott och bra där du är. Och att du får en bra vecka. Jag är spänd och förväntansfull inför min vecka. Så mycket spännande på gång, så mycket som ska fixas och ordnas. Men det är väl då jag mår som bäst tror jag. 

Nu ska jag rätta mig.

Tack läsaren som påvisade att jag skrev fel i mitt referat om den lilla domherren som det stod om i Land förra veckan. Det blev visst fel. Domherren var inte alls enbent som jag fick det till. Det var det någon som berättade för mig och jag blandade nog ihop historierna. Sorry. Bra att ni har koll på vad jag skriver, vill ju inte ljuga..... Historian är i alla fall lika fascinerande tycker jag.  Mycket händer i vår natur.

Nu sjuder det i naturen. Lika fascinerande varje år att se de första små blommorna titta uppåt mot solen och värmen. Detta skulle jag sakna enormt om jag inte bodde i ett land som vårat. Att få uppleva växlingarna mellan årstiderna.

I år är det lite extra spännande att se vad som kommer i nya rabatter här på gården. Jag flyttade ju om och ändrade på i princip allt förra sommaren. Än så länge ser alla rosor ut att ha klarat vintern, det växer upp tulpaner och liljor här och var, scillorna som jag flyttade från gräsmattan kommer vid garaget där de fick sin nya plats. Krokusarna blommar på sitt nya ställe neråt sjön. Härligt 

Idag har vi premiär för hundgården här utanför huset. Nu står den i princip klar. I alla fall så pass att Bezzie kan vara där. Hon går och kikar och verkar trivas alldeles ypperligt. Har fått in en stor sten perfekt så hon ser väldigt bra därifrån vad som händer neråt sjön. Vägen har hon stenkoll på. Vad som händer vid huset kan hon inte missa. Centralt läge med andra ord. Perfekt. Det får man nog säga att utvecklingen har gått framåt i alla fall. Förr ville somliga nästan sätta hundgården så långt från husen som möjligt, med risken att få skälliga hundar som hörde saker hända men inte kunde se. 

Ja, hur ter sig livet för övrigt då? Ja, jag går mellan olika sysslor från ena dagen till den andra, eller olika sysslor under dagen med för den delen. Många saker på gång nu. Renoveringen i kyrkan närmar sig slutet, i alla fall invändigt. Jag är nästan klar med min insats i takmålning i Davids hus, bokföringen är ikapp, ett par årsmöten till är avklarade, en del av fönstren är putsade och fina här hemma. Och som sagt hundgården nästan klar.

Denna veckan kommer något speciellt att hända, tror jag i alla fall. Vad, ja det kan jag inte säga här. Men jag väntar med spänd förväntan. 

Till veckan väntar tandläkarbesök, lunch med ett par vänner, styrelsemöte och så medlemskväll för bröstcancerföreningen, denna kväll är i Tranås. Förhoppningsvis ska jag till kyrkan och hjälpa till, till Davids hus och måla lite till. Bokföring som ska till revisorn, spillningsinventering skall rapporteras efter att vi gått över de olika områdena som står på vår lott, ca två mils vandring....

 Hoppas få svar från Maggies Centerna i Skottland som jag skickade mina frågor till efter resan. Vill sammanställa detta så jag har lite mera kött på benen inför olika "redovisningar" som ska ske.

Ja som synes är det inga fritidsproblem denna vecka heller. Jag har ju en del löpande jobb att klara av också. 

Härom dagen var Oscar med i tidningen igen.

Denna gång fick han representera bagarna som yrkeskår i en reklamannons som LRF Konsult hade i Dagens Industri. En hel sida. Ha, så dråpligt.

Ja, jag är inte så flitig längre på min blogg. Men livet går väl lite i svängningar. Ibland får man lägga fokus på andra saker än de man kanske tycker är roligast. 

Hur som helst hoppas jag att vi alla får en toppenbra vecka. Jag kommer snart att berätta vad jag väntar på...... 

Måla måla, spackla, måla igen och så lite trädgård

Ja nu är våren här minsann. Nu kör vi racet igen ute och inne. I helgen fortsatte vi vårat projekt med hundgården. Det blir såklart jättebra, grundligt gjort så ingen hund kommer att ta sig ur den. Bra läge så hundarna kommer att se vad som händer omkring dom här på gården.
I går var jag i kyrkan och målade och spacklade. Men svårt att komma åt fortfarande då snickare, elektriker och rörmokare mfl är där på samma gång.
Idag har jag varit hos David och målat, jobbat med hans innertak i några av rummen i hans lilla mysiga hus. Jättekul. Även om inte just tak hör till favoritsysselsättningen. Är så jobbigt för armar och nacke. Men det blir i alla fall jättebra om jag får säga det själv.
 Skjutsade Patrik till skogen och passade på att handla hem mera färg.
Då jag landade hemma lyste solen vackert från en klarblå himmel och jag ville så gärna vara ute. Men sitta stilla går ju inte. Nej, Jag letade på sysslor. Vi sågade ner syrenhäcken och hamlade några stora träd här på gården häromdagen- Så nu fanns ju massor att kratta och städa utomhus. Jätteskönt att få det gjort. Så nu sitter jag här och är lagom mör i ryggen men Väldigt nöjd med dagen.
Och tänk att trots att jag är trött så längtar jag till morgondagen då jag nog satsar på att måla vidare på taken hos David. Ja man är väl lite småknäpp men sån är jag.

Har du tidningen Land? I så fall kan du läsa i senaste numret om en tjej och hennes domherre. En otroligt mysig historia.

Om inte så kan jag berätta lite kort här. En tjej fick närkontakt med en domherre, en tjej som hon döpte till Henrietta. Hon satt på tjejens axel, domherren hade ett ben, hon satt och kvittrade och sjöng för henne. Ingen annan människa kunde komma nära. Bara den här tjejen. Så fort hon visade sig utanför huset så satt den där.

Så tog vintern slut och Henrietta försvann. Hon lockade och ropade och letade , år efter år men hon kom inte.

Men så efter sju år sitter helt plötsligt en domherre på hennes axel igen och tro det eller ej, men visst är det Henrietta. Den enbenta lilla domherren. Där var hon igen, satt och sjöng och kvittrade för henne. 

Är det inte fantastiskt så säg.

Hörde en annan dag om en som har en tam igelkott!

Ja, vi har ju hundar och en katt som du vet. I natt vaknade jag runt ett tiden av ett fasligt skrikande utanför. Gick bara inte att sova. Ute satt min katt och vrålskrek med en annan katt som tydligen hittat hit.

Jag gick ut i morgonrocken med ficklampa i handen och följde ljudet. Jag kom ända fram till dom, de satt på vägen och skrek hjärtskärande åt varandra. Ingen ville flytta sig. 

Då jag var en meter ifrån körde jag iväg den främmande katten och sa till min Mysak att följa med in. Han var inte speciellt intresserad men jag lyfte honom och då gav han upp. Mystiskt beteende. Eller kanske inte. Sista natten i mars månad.   

Lite läskigt då jag var osäker ifall de skulle attackera mig. Men det gjorde dom inte. 

In och sova en stund till innan denna dagen tog fart. Nu är det snart dags att sova igen. Måntro om katten ska ligga vid mina fötter från början av natten så man får sova.