Min Norrlandsresa del sex

Vilken fantastisk dag vi fick. Jag är så djupt tacksam. Att Norge är vackert, det har jag förstått. Men idag har jag verkligen fått uppleva Norge från sin allra finaste sida.
Vi gick upp tidigt, kände att vi gärna ville komma iväg från nattens något annorlunda camp. Efter frukost på trappan drog vi vidare norrut mot Abisko. Stannade vid riksgränsen och handlade lite. Sedan blev allt magiskt. In i Norge och ringliga serpentinvägar längs berg och fjordar.
Alltså jag är helt gripen.
I detta gäng finns en väldigt duktig fotograf. Nancy Persson. Ja hon fick förresten veckans bild utsedd av Peter Kondrup ( meteorologen du vet på TV4). Så vi är ganska malliga att vi faktiskt känner Nancy. Ja, jag ska nog ta hennes autograf, medans tid finnes!!!
  Vi nådde under eftermiddagen vårt nästa stop, Kabelvåg Lofoten. En härlig lägenhet nästan vid kanten till havet.
Och som vi har fotat denna dag. Nu får jag sätta mig och sortera vad jag vill ha kvar och inte. Ljuset var perfekt, i mitt tycke. Ikväll har vi följt solens nedgång, längs slingriga vägar åkte vi för att se den så länge som möjligt.
Här kommer lite smakprov från dagens fotande.

I morgon skall vi njuta av soluppgången, om vi orkar upp! Det är inte alltid lätt att ha semester. Hoppas även kunna testa lite höjder.... o kameran skall med. Jag är så glad att jag kunde hänga med på denna resa. Och roligt det har vi, det kan ni ju förstå.
Go natt. Ses en annan dag.

Min norrlandsresa del fem.

Oj oj vilka äventyr då.
Nu har lasagnerna o jag förflyttat oss många mil.
Efter en mysig söndag hos mor o far begav jag mig till mina vänner i Lit. Samling hos Maria där Nancy och Cia väntade på mig. Där avnjöt vi en god middag tillsammans i ett fantastiskt väder vid Indalsälven. Så gött.
Några timmars sömn och så upp och packa ihop oss för att påbörja vår gemensamma resa. Strax efter sex var vi redo och styrde ut på E45an mot Strömsund. Norrland , här kommer vi....
   Å vilken dag det blev. Vi körde ca 80 mil , Arvidsjaur, Jockmock, Gällivare och ändå upp till Kiruna. Fina vägar, fantastiskt väder och såklart härligt sällskap.
Nu då jag skriver detta ligger jag i sängen på en Camp nära Ishotellet. Visade sig att vi bokat boende mitt bland 150 stycken draghundar!!!! Jo det är sant. Här utanför den lilla stugan är det massor med hundar. Sibirian Husky till större delen
Vi avnjöt ikväll en av lasagnerna som vi fick värma i en enkel tapi.
Efter en kvällspromenad så har vi nu störtat till sängs, trötta efter denna etapp. I morgon fortsätter äventyret.
Och ja, jag känner mig väldigt trygg här i stugan, trots att den saknar lås!!! Jag har ju hundratals hundar utanför vår dörr som vaktar oss...

 fika vid Måskosel

Härlig by på väg norrut. 

Sov så gott.

Min Norrlandsresa del tre

Lördag och en härlig dag snart till ända. Plocka och äta färska hallon till lunch. Mums. Slänga in ved, njae men det var helt av egen fri vilja. Nu har jag nyss kommit tillbaka efter ett par mysiga timmar i Östersund. Tillsammans med min klasskompis Annika gick vi i Badhusparken på stråket och njöt av folklivet och Östersund från sin vackraste sida. Och jag fick komma ombord på den tidigare ångbåten Thom’e som numer drivs av en dieselmotor, tyvärr. Jag minns Thome med ångande skorsten då vi åkte tillsammans med vänner på härliga utflykter, nu pratar vi sjuttiotalet- början åttiotalet.
Här kommer några sköna bilder. Och så laddar jag för morgondagens nästa etapp i min resa. Med de färdiglagade lasagnerna och en ryggsäck packad med diverse förnödenheter.
Önskar er en fin lördagskväll.

 Tack Annika för en mysig sväng till stråket.

 Thome’

 Thome’ lägger an 

 Ångbåten Östersund. I bakgrunden Frösöbacken. 

Nog är det vackert så säg. 

Hej så länge. 

En norrlandsresa del två.

Så vaknade jag då i ottan då tåget körde in på Östersunds station. En vacker morgon med sol o lite svalare vindar. Blev hämtad av kära mor o far. I stugan mötte mig en vacker bukett som mor plockat samman. Så fint.

Nu när jag skriver sitter jag på brua ( trappan ) o njuter av kvällssolen. Det blev en fin dag med diverse sysslor och goa samtal. 

Jag tog nyss en promenad runt sågen, ja alltså till den gamla byasågen som nu har sett sina bästa dagar.  Varför skall jag då alltid bli så sentimental då jag kommer hem till min barndomsby? Alltid … 

Vålbacksån. Här badade jag med kläderna på som barn! Inte riktigt meningen men sånt som lätt händer då man vill utforska... Så fiskade jag eller följde den slingrande bäcken längs skogen ner till Storsjön. 

Vid den gamla sågen ligger spåren kvar, som minner om hur männen slet o drog stockarna in till sågbordet. Jag minns det! Ja så gammal är jag minsann. 

Den gamla sågen. 

Skylten över dörren. 

 Nu kommer jag inte in längre, vågar inte försöka då det är så förfallet. Men oj så mycket som kommer i min hjärna då jag står här utanför. Minnen av männen som arbetade såklart, dofter av spån och timmer, ljudet av vattnet som släpptes på och motorn såklart. Ja det var nog lagom idylliskt för de som arbetade för att få fram virket. 

Jag går vidare. Längs byavägen där NTO ligger på en höjd. På NTO bodde det gäster då det användes som vandrarhem. Men också som lokal för byarnas festligheter, auktioner, surströmmingskalas, teater och musikevenemang. Begravnings sammankomster och skidtävlingar. Ja det var en viktig samlingspunkt då jag var barn, NTO och så Koopen förstås. Koopen, den lilla lanthandeln där folket i bygden fick veta allt som försiggick, där man kunde inhandla allt från djurfoder, spik mm till mat och allt man kunde behöva. Ja, allt utom kondomer!!!! Hur kan jag då veta det?! Jo, jag jobbade där under min tidiga tonår. Och jag fick frågan en dag, av en turist såklart. Skamsen fick jag gå till min chef och fråga, som barskt svarade att nej, det har vi verkligen inte.... Ja käre nån. Jag skulle kunna skriva en bok om bara Koopen och många minnen därifrån.

Jag går vidare. 

Jag kommer till en hög med gamla plank och brädor. Käre vänner. Nu blir jag sentimental på riktigt. Den här högen var under många år en lada. Och just den här ladan har jag ett alldeles speciellt minne till. Det var då jag gick hem på byavägen från Koopen, i sällskap med en gammal man som var konstnär, far till en kvinna i byn. Jag tror han hette Emil. Han var skojig denne gamle man. Han hade en slant i fickan som han plötsligt säger att jag skall få om jag kan hitta den. Just här, utanför ladan, singlar han upp den i skyn och den landar någonstans. Tror ni att jag letade? Ja, både den dagen och flera därefter. Och var gång jag har passerat denna lada sedan dess så kan jag nästan vänta på att få se en liten peng blänka till i gräset. 

Fast, egentligen, tänk om han skojade? Han kanske inte ens slängde den så högt som jag minns, jo det gjorde han. Men han kanske inte lät den falla till marken!!! Kanske fångade han den i sin hand och la den tillbaka i sin ficka?? Det kommer jag aldrig att få veta. 

Vi har en tavla sparad som han har målat. Farbror Emil.

Nu får det vara nog med det sentimentala för idag. Skärp till dig nu Maggie.

Hur går då denna resa vidare? Ja, idag har jag gjort lasagne som skall med på min resa vidare. 

Men det blir en annan dag. Nu skall jag fika kvälls te med mor och far. Och så stundar en skön natts vila i stugan. där jag kan ligga och minnas och filosofera och bara vara. Där finner jag ett lugn som är svårt att slå.

Vi hörs en annan dag.

Bye bye.

En Norrlands resa, del 1.

Nu ger jag mig ut på äventyr. Till en början ensam men snart blir vi flera. Torsdag kväll och jag har just bäddat ner mig i överslafen i liggvagn nummer fyra som rusar fram i sommarnatten . Verkligen rusar. Fast det kanske är som jag upplever det bara, så här i änden på ett långt långt tåg. Käre nån så mycket folk som klev ombord ikväll. Nu må väl SJ få in lite pengar i alla fall...
  Vad ska jag då hitta på? Ja, du får väl hänga med längs min resa så får du se. Om du vill.
Jag började i alla fall min resa med att min livskamrat körde mig till tåget i Mjölby. Därifrån till Örebro. Där jag nu alltså skiftat tåg.
Mot Norrland, så mycket kan jag säga.

Nu är det säkrast att jag släcker ner min telefon. Nu vill alla sova. Natti natti👍👍👍

Härliga sommar

Söndag kväll. Sitter på altan o blickar ut över viken. Sjön ligger helt stilla. Ljudet av några lommar hörs. En lugn o fridfull kväll.
Förra gången jag skrev var jag ledsen då vi fick begrava en av Zelmas valpar då hon inte klarade att leva längre. En sorglig dag o händelse.
I fredags fick jag tvärtom uppleva en fantastisk dag där nya liv fick prova sina vingar. Nu undrar du säkert vem jag menar... Jo, svalorna menar jag.
Vi har ju sedan flera år tillbaka svalbon här på altanen. Så och i år. Senaste tre veckorna har föräldrarna ivrigt matat o skött om dom alldeles ypperligt. Så i fredags var stunden kommen att få testa sina vingar för första gången. Då jag kom hem på fm förstod jag att ungarna hade lämnat boet, luften var full av glada svalor. Men se i boet satt en unge kvar! Jag blev så förundrad så jag gick o tittade till detta lilla liv under eftermiddagen. Såg hur den klättrade upp på kanten, satt o kikade ut, tvättade sina vingar o fjädrar. Hur föräldrarna kom till den, ömsom med mat men ibland med tom mun där den istället satte sig på kanten o petade lite på ungen, som för att mana på den att våga flyga den också. Ja, så tänkte jag i alla fall.
Timmarna gick och den var alltjämt kvar.
Jag satte mig vid fönstret då jag pratade i telefon, jag kunde då se svalan samtidigt. Och bäst som jag sitter där kommer en förälder och SÅ tar den lille sats och släpper taget om bokanten! Och jag får se hur den vingligt svajande far iväg, till en början ner mot marken, men i nästa stund lyfter den och flyger upp mot himlen. Så magiskt. Så vackert.

Här sitter de nu på natten med skydd av taket. Jag får städa varje morgon men vad gör väl det! 

Under fredags kvällen tog jag mig en promenad i skogen, plockade kantareller. På vägs hem satte jag mig på ett berg, en bra bit från huset och studerade svalorna som flög lyckliga i skyn. Vilken syn, vilken frihet. Vilken seger för föräldrarna.
Då händer det märkliga, ja jag tror att jag kanske har nämnt om det tidigare då jag varit om det flera gånger innan. ( men då har jag varit hemma vid huset) Nu sitter jag ju på ett berg. Blickar upp mot skyn, då kommer den igen! Svalan!! Som en missil från ett plan, högt upp i himlen, rakt mot mig och svischar förbi mig, skickligt precis framför mitt ansikte !!!! Hon låter också, mycket. Jag sitter kvar en stund till och samma sak händer igen. Ännu en uppvisning som säkert skulle skrämma en del men jag blir bara så fascinerad. Jag känner mig inte alls rädd eller så.
Men finns det någon som läser detta som kan förklara för mig Varför hon/han gör så mot just mig????! Tycker hon om mig eller är jag ett hot?
Det vore verkligen intressant att kunna förstå.
 Har du också varit med om detta?
       Nu väntar jag med stor förväntan på nästa kull svalor. För nog kan de hinna med en till. Innan se små liven skall flyga ända till Afrika till hösten. För att komma tillbaka till mig nästa vår. För tillbaka kommer dom. Ofta till samma bo, om det finns kvar. Nog är väl naturen fantastisk så säg. Jag är i alla fall förundrad.
Nu kom en koltrast o satte sig i gräset framför mig. Måntro om han vill ha en liten pratstund med mig? Nja, han är nog mer intresserad av masken i jorden än av mig.
Sov gott nu alla svalor. Vi ses i morgon igen.

De älskade fyrfota vännerna.

Vilken dag det blev idag. Jobbig och sorgsen men jag känner mig rik ändå. Tacksam mitt i allt.
Du som känner mig vet att min älskade Zelma fick två valpkullar, tre stycken 2009 och tre stycken 2011. En av valparna i första kullen, Maja, fick ett underbart hem hos en go familj i Tranås. Och vi har haft lyckan att få låna henne ibland och dom har även lånat min Moa ibland. Kul att se så olika hundar kan vara.
Moa har ju, liksom sin mor, rätt bra fart i benen, att springa efter bollar eller kottar är ju bland det bästa som finns. Maja hade andra intressen. Hon var en klok liten tik som snabbt bestämde sig för att spara på stegen och inte ödsla energi på någon larvig boll eller dyligt. Något som nog var ett klokt val kan man tänka så här i efterhand. Hon var som en liten Ferdinand, hon tog det lugnt och beskådade andra som for ikring istället.
Idag fick så familjen ta ett sista farväl av sin goa familjemedlem Maja. Det gick inte längre nu. Trots att hon tog det lugnt och stilla så orkade inte kroppen med mera. Och hon hade en klok familj som såg signalerna i tid. Vilket jag är er evigt tacksam för. Det är inte alla som sätter hundens hälsa före sina egna känslor, det är inte så enkelt.
Nu ligger Maja här ute i Målviken, begravd nära sin mamma Zelma. Måntro om hon just nu sitter och tittar på Zelma som springer efter bollar och kottar i deras hundhimmel?
Sorgset och ledsamt är vad det är, att ta farväl är alltid så jobbigt.
Men då jag nu sitter här och försöker samla mina tankar så slås jag av hur otroligt lycklig den hunden fick vara, vilken fantastisk familj hon hade hela livet. Hon kunde inte fått det bättre. Tack snälla ni för att ni har njutit av Maja, jag är så tacksam för er alla.

Det är nu två år sedan som Zelma lämnade mig och Moa. Då liksom idag så hade jag blommande rosor i min trädgård att lägga på graven. 

Ja. så är livet. Att mötas och skiljas. En del berör mycket medans somliga bara går förbi. En del berör så det gör riktigt ont i kroppen efter ett farväl. 

💗💗💗💗💗

Nu måste jag få berätta om något roligt också. Årets midsommarafton blev så där magiskt fantastisk som jag har drömt om i hela mitt liv. Så där fantastisk. 

Patrik, jag och två  hundar åkte till Orsa tidigt på morgonen där vi bokat boende över natten. Vid sjutton tiden samlades folk utanför Tingshuset för att tillsammans med Orsa Spelemän tåga genom Orsa ut till udden vid campingen. Fantastiskt väder, massor med glada människor, underbara musiker och ja, det blev så underbart fint alltihopa. Check på den. Tänk att jag fick uppleva det också. 

Patrik fick dessutom uppleva att resa midsommarstången tillsammans med många andra män. Ja, den här stången var minsann väldigt mycket längre än de han rest här i Småland genom åren. Och jag må säga att jag var förundrad över att de fick upp den utan att den drösade i backen, det var nära mer än en gång kan jag säga. Det gick ett sus genom publiken då den svajade till....

Vi avslutade kvällen med att äta god middag på restaurangen där ute på udden. Och firade så vår trettiotredje bröllopsdag. 

Hästen måste också få vara fin, eller hur?!

Dagen därpå åkte vi vidare till Jämtland , hem till far och mor. Fick några fina dagar tillsammans med goa samtal och såklart mycket gott att äta. Ja, vi fick förvisso inte behålla all maten själva! Mor hade gjort en god squasch soppa en förmiddag, efter att vi ätit oss mätta ställde hon den på avsvalning där hon brukar sätta rester....... bara det att efter en stund så gick jag för att leta efter Bezzie och vad hittar jag väl då? Jo såklart en  hund som slickar bunken helt ren, inte så mycket som en lök bit var kvar.

      Vi har visst vår alldeles egen Emil i familjen, skillnaden är att hon inte satte fast huvudet i någon soppskål. Och än en gång bevisade hon att hennes mage är gjord av stål, hon klarar att äta det mesta och ändå se ut att må alldeles förträffligt. Beagle, yes.
   Nu ropar kontoret på mig så nu måste jag återvända till verkligheten. Önskar er allt gott.

När drömmen blir verklighet

Söndag kväll. Sitter och laddar för en ny vecka. Alltid med viss spänning och lite oro att allt skall klaffa och bli så bra som möjligt. Är nog mitt sätt att spänna bågen för att vara redo tror jag.
   Denna veckan är det mycket på gång. I morgon är det Jönköping som gäller, med kontorsarbete på förmiddagen och studiebesök på Hjärtats hus och föredrag för ett gäng på eftermiddagen. Dessutom kommer vi denna dag att ha extra öppet då vi har amerikanska bilar som glider fram till flygeln kl 17 för att bjuda oss på skjuts. Fantastiskt, det ser jag verkligen fram emot. En av våra volontärer har grejat med detta. Förhoppningsvis är vädret fint så vi alla får njuta. Och förhoppningsvis kommer många som vill åka med.
Fungerar det så kommer vi dessutom att få njuta av lite Lindyhop och sedan grillar vi korv tillsammans med våra besökare. En lite annorlunda dag alltså.
 På tisdag kommer jag att jobba först i Jönköping och sedan åker jag till Hjärtats hus i Eksjö.

På torsdag är det en stor dag. Ett mål till är på gång att växa fram. Nämligen att få öppna ett Hjärtats hus även i Tranås. Har ju lobbat för det några år egentligen men nu känns det som det är dags. Ja, nu i veckan börjar vi alltså med ett informationsmöte för alla som vill veta vad Hjärtats hus är, vad vi gör etc. Vi hoppas sedan kunna slå upp dörren på riktigt vid årsskiftet.
Tranås ligger mig lite extra om hjärtat då jag jobbade där i så många år. Känns lite som att komma hem.
Men nu vill det till att hitta glada volontärer som vill engagera sig även där.

Ja, det är allt lite märkligt hur det är. Då jag förra veckan hade föredrag för några från Nya Zeeland, även då om Hjärtats hus förstås, så sa jag att hade jag inte drabbats av cancer, hade inte dessa Hjärtats hus funnits idag. Tänk att det kan komma något så bra från något så hemskt ändå. Och så tack vare goda medarbetare också förstås, som ger oss möjligheten att testa och driva detta projekt vidare. Och alla volontärer, vad gjorde vi utan dom? Tillsammans kan vi hjälpa varandra.

I helgen har jag fått mysa med mitt älskade barnbarn igen. Underbara lilla vän. Han kallar mig för Omma. Vi försöker lära honom farmor. han är ju jätteduktig på att prata och härma. Men han har bestämt sig en gång för alla, jag är Omma och inget annat. Just nu är han ute och åker traktor med Faffa.

I eftermiddags fick jag en stund själv här hemma. Tog då tvärt av och gjorde i ordning i min lilla odlarbok, om man kan kalla den så. Jag har en liten bok där jag skriver om mina rabatter, fruktträd etc. Och såsom jag plockar om och flyttar på plantor och växter så är det bra att få det lite nerskrivet ibland. Och i år har vi ju dessutom ökat på odlingen med några nya träd. Tyvärr har ett dött också! Märkligt, vet inte varför. Men det är som det är. Bara att gräva bort och se framåt. Nu blev det ju plats för något annat...
 Bara det inte är något som smittar......

 I år är det verkligen ett blommande år, eller hur? Träd och buskar bågnar av blommor. Känns som många av våra växter ger järnet efter förra sommarens torka.

Ute i våra hagar och beten syns denna otroligt vackra buske, ja nära på träd, som är översållade av blommor. Jag har ännu inte räknat ut vad det är för sorts buske. Den doftar inte.

I trädgården är Clematisen på gång att slå ut. Alltid lika enorm att se , blommor stora som en vuxen hand. Otrolig kraft. 

Nu kom det en regnskur igen. Så jag behöver inte vattna heller i kväll. Kan ta det lugnt och varva ner och ladda vidare.

Önskar dig också en fin vecka. Med nya möjligheter, nya möten med kända och okända medmänniskor. Och tänk att vi aldrig vet vad som kan hända. Kanske blir det en jätterolig vecka. 

Den som lever får se.

Skidor på längden och pjäxor för promenad?

Härliga fredag. Ja, denna fredag har löpt på i ett gott tempo och jag känner mig nöjd med veckan som snart är till ända. Hoppas din vecka också har varit bra.
I huset doftar det av nygräddad musli som står i ugnen och gottar till sig nu. Gillar att göra min egen  musli, med det jag har hemma. Och på förmiddagen bakade jag en kladdkaka då jag hade mysigt främmande till elvakaffet. Julkakorna är slut så då får man ta fram mjölet igen.
I eftermiddag har jag varit hos goa Eliza som nu har tagit stafettpinnen för att ta vid ansvaret för hemsidan och facebook för Bröstcancerföreningen Jönköpings Län. Känns så skönt att få släppa den här bollen och speciellt till en betydligt yngre tjej som jag vet kommer att fixa detta galant. Jag var med och startade facebook sidan för ett antal år sedan och är nu så tacksam för den tiden jag fått vara med i detta så viktiga arbete. Så bra att vi startade upp sidan, idag hade man ju inte kunnat tänka sig att vara utan den, i denna online-värld vi lever i.
 Ute går solen ner, klockan är snart tjugo över fem på eftermiddagen, men ännu realtivt ljust. Det känns verkligen att vi har kommit in i februari, ljuset är ett helt annat nu. Härom dagen var det någon som kommenterade detta att vi här i Sverige månar om att få en vit jul. Vi längtar och hoppas in i det sista att det skall vara fin snö runt jul och nyår. Ja, det är ett evigt tjat om snö och julmys.
Och så fort vi har kommit in i januari så längtar vi efter våren och vill absolut inte ha någon snö! Evigt tjat om att våren nu har kommit även om vi som nu bara är i februari!! Hallå, det skall ju vara vinter ett bra tag till, om det skall vara något sånär normalt. Någon sa att risken är att om våren kommer nu kan sommaren bli kaotisk Och inte har vi väl redan glömt hur varm och oerhört torr sommaren 2018 var?! Eller.

Apropå vinter. Måste få berätta en sak utan att hänga ut personer i fråga..... För ett par helger sedan då vi vaknade på söndagsmorgonen föreslog min käre livskamrat att vi skulle åka och köpa längdskidor till mig. Det var väl gulligt tänkt, eller hur? Sagt och gjort. Vi åt frukost och åkte till Jönköping för att inhandla dessa ädla åkdon.
Jag har skidor kvar sedan 70 talet men pjäxorna är sedan många år tillbaka kasserade. Har tänkt ibland att kolla på loppis om jag kan hitta begagnade pjäxor som kan funka men har inte blivit av. Kanske beroende på att jag blev utskälld på nittiotalet då jag stog i min föråldrade slalomutrustning i Asby slalombacke med min son jämte. En man som var betydligt äldre än jag men tydligen hade bättre förnuft än jag påpekade vilken galning jag var som åkte i mina gamla bindningar, ja de skidorna och tillhörande attiraljer var från det att jag gick i sjätte klass. Hur har jag då som jämttös inte förfallit genom åren? jag som växte upp med skidor under fötterna, eller sparken till affären, eller cykeln för den delen.....
Tillbaka till Jönköping. Vi sökte oss till en välkänd butik, en sådan som verkligen kan fakta om redskap för att utföra fysiska aktiviteter, jag tänker inte ens säga vad butiken heter. Vi får efter lång stunds väntan äntligen hjälp av en tjej, snuvig och blond, namnet vet jag inte.... Hon hjälper mig att prova pjäxor och vi tittar ut ett par skidor. Yes, så roligt. Fantastiskt sköna pjäxor, där har allt en hel del hänt i utvecklingen må jag säga......
Väl hemma är klockan bara två på eftermiddagen så jag känner att här finns tid att åka upp lite spår direkt så kanske jag hinner åka mer i morgon. Sagt och gjort. Vi packar upp det inhandlade och testar...... Nu kommer vi till det tragiska. Tror du att pjäxorna och skidorna fungerar tillsammans?
Nej, se det gör de inte! Jag testar igen och vill inte tro att det kan vara sant. Patrik sitter och googlar på nätet och blir mer och mer förvissad om att det faktiskt inte går att föra dessa redskap samman till att bli något som kan kan komma någon vart med!
Det finns ett telefonnummer på kvittot och då jag nu är faktiskt väldigt ledsen och besviken försöker vi ringa, men inte svarar någon. Signalerna går fram i många minuter innan vi till slut ger upp.
 Alltså, jag blev så oerhört besviken. Jag har inte stått på längdskidor på ca tjugo års tid och hade verkligen glatt mig åt detta.
Frustrerad över att vi åkte helt i onödan och dessutom kunde använt tiden till betydligt vettigare saker.
Vi får ge upp. Jag får återgå till spisen för att laga middag, som så ofta annars.
Måndagen därpå går jag in i butiken efter min arbetsdag. Ute regnar det och inombords är jag fortfarande väldigt besviken. Då jag förklarar för personalen möts jag av femtitvå ursäkter... de är så frågande hur det kunde bli så här! Då de frågar vem som hjälpte mig så kan jag bara svara, en ung blond tjej som var jätteförkyld!!!!
De förklarar att bindningarna på dessa skidor är av utgående modell och det inte finns många pjäxor i butiken som passar till dessa!!! Hur skulle väl jag kunna veta det? Är det inte därför man har hjälp av expediter och personal så säg....
De undrar om de kan hjälpa mig att få ordning på detta men jag ber att få pengarna tillbaka. Jag har för länge sedan tappat lusten och förtroendet och med tanke på rådande väder känns det totalt ointressant att köpa skidor. Så det blir pengarna tillbaka och hem och laga middag istället.
Vi får väl se, kanske nästa vinter, om jag vågar mig på mästerstycket igen att köpa skidor....Annars kanske jag skulle ta och inhandla ett par skridskor?! De är också kasserade och urväxta sedan många år tillbaka..

Nu har jag tänt i braskaminen så det sprakar gott från den. En skön värme sprider sig. Ett behagligt lugn.

                         Hundarna har fått sina pinnar att tugga på, så länge de varar. De har det bra de med.

Det är lugnt och fridfullt här hemma. 

Men så oroligt på så många ställen i Sverige, i världen. Så mycket grymheter händer och somliga känns som de accelererar.

Hör precis på radion hur USAs president inte verkar ge sig angående den där muren mot Mexiko. Hur skall det bli? Rev vi inte muren i Tyskland av någon anledning? Har vi inget lärt oss av det? Kan vi inte använda alla dessa pengar till något vettigare istället? 

Men hör även hur Greta i Stockholm har satt spår i hela världen. Nu går skolor runt om i världen ut i strejk för att få till ändring för miljön och för oss alla. Tala om att få ringarna på vattnet -effekt. 

Slås av jämförelsen med vilka medel dessa två personer är med och påverkar världen. Den ena med stora medel och tuffa tag till bekostnad av många människors löner och överlevnad. Den andra drar i handbromsen bokstavligt talat och väljer att resa med tåg i 36 timmar istället för att ta flyget på ett par timmar! Till vilken kostnad når hon hur många som helst med sina ord. Fascinerande. Måntro vad det månde bli av Greta som vuxen?!

Något som gläder mig är att Lotta Bromé hörs i etern igen. Som jag har längtat efter hennes trygga röst. I Podden Brevé Bromé kan vi nu lyssna på härliga och ärliga intervjuer som hon är mästare på att skapa. Så skönt att hon är tillbaka igen.

Måste få avsluta med att berätta lite om Hjärtats hus. 

Detta projekt som jag egentligen inte skulle vilja fanns, om inte cancer fanns vill säga.... Men nu gör det ju det. Och antalet som överlever blir allt fler, alltså ökar behovet av att lära sig leva med att ha haft cancer osv..... Det är den verkligheten vi befinner oss i.

I måndags hade vi över femtio besökare. Helt underbart, det var folk i alla rum och överallt. Samtidigt som bibliotekarien från sjukhusbiblioteket hade en grupp där de pratade kring en läst text satt en grupp anhöriga och närstående i ett annat rum och samtalade tillsammans. I ett rum pysslades det alla hjärtans alster och Hjärtats hus armband. I omgångar gick folk på promenad i ett härligt solsken. Bengt, en härlig volontär från ProLiv ordnade en rolig vinstdragning för vårt Friskvårdskortslotteri. Många goa samtal och möten mellan gamla och nya vänner. En sådan dag kan man inte annat än bli glad i hjärtat. Så skönt att få bekräftat att vår mötesplats fyller sin funktion.

Till veckan har vi öppet både i Jönköping och Eksjö. Vi har bokat datum för start i Värnamo, informationsträffar är inbokade i aulan på Värnamo sjukhus dit personal såväl som allmänheten är välkomna för att lyssna till vad som är på gång.

Och vi har dragit upp nya strategiska planer för att kunna bjuda in även yngre besökare till våra träffar. 

Till veckan skall vi dessutom till Tranås för att titta på ev lokal för ett Hälsocafé även där och på sikt förhoppningsvis även Hjärtats hus där. Vore så roligt att få landa i en stad där jag har tillbringat så mycket tid sedan jag flyttade till Småland. Att få ge tillbaka lite av det Tranås Kommun gav mig och min familj som medborgare då det begav sig. Ja, vi får väl se vad framtiden har att ge.  Spännande är det såklart.

Nu börjar timmen bli sen och mannen i mitt liv hungrig. Plikten kallar. Jag vill önska dig en fin helg. Och tack att du tog dig tid att läsa mina tankar.

                          Maggie

2019, nytt år med nya möjligheter

Ja, så har vi fått ett nytt år till. Ett nytt år där vi ännu inte har en aning om vad vi skall vara med om. Ett oskrivet blad.
Idag är det redan den 19 januari så året har redan tagit form och vissa planerade steg finns i både almanackan och i livet i stort.
Vi avslutade året tillsammans med goa vänner. En härlig kväll som bjöd på god gemenskap, såklart god mat, bastu och biljard. Efter tolvslaget landade vi i soffan där vi satt och filosoferade, ett alldeles perfekt sätt att börja ett nytt år på. Tack kära Felicia och Johannes för en trevlig nyårsafton. Den gav en skön ton inför året.

Idag är det söndag. Jag fick kaffe på sängen då maken åkte för att jaga på morgonen.  Jag velade hit o dit om jag skulle hänga på eller inte men bestämde mig för att istället åka till mina svärföräldrar och mysa med dom istället. Men först tittar jag nu på skidtävling på tv och njuter av ett lugnt hem där hundarna ligger runt mig.
Ute är det vackert väder idag, några få minusgrader men lite snö kvar som har frusit till skare. Isen försöker lägga sig här i viken men då temperaturen gör snabba växlingar så tar det sin tid.
Laddar för en ny vecka. I morgon eftermiddag har vi öppet i flygeln vid Ryhovs Herrgård som alltid på måndagar. Alltid lika spännande att se vem vi får möta, hur många som kommer, vilka samtal det blir osv. Nya vänner och nya upplevelser. På tisdag åker jag till Eksjö då vi har öppet där under eftermiddagen.
Vi har kommit så långt med Hjärtats hus nu att vi även har bokat lokal och bestämt datum när vi öppnar i Värnamo. Den 27 mars slår vi upp dörren även där. Nu jobbar vi intensivt för att nå nya och fler volontärer. Ju fler vi är desto lättare blir det för alla.
 Det vi också nu fokuserar på är att vi önskar och tror att även yngre medborgare skall kunna hitta till oss. Vi vet att de finns, de unga familjer som drabbas av cancer. Unga föräldrar osv. Vi har vid några tillfälle fått samtal från drabbade. Vi vill få till en grupp, några som kan träffas ibland, som får möjlighet att stötta varandra och göra saker tillsammans som passar just dom. Vi har lokalen och vi kan ordna andra praktiska saker. Ja, vi ger oss inte så lätt. Hjälp oss gärna sprida att vi finns.

Nu skall jag börja plocka ihop lite smått och gott som jag skall ta med mig på min utflykt idag. Jag räknar med att kunna stå på benen utan att göra det jag gjorde häromdagen utanför jobbet. Där var det plötsligt en väldigt hal isfläck som doldes under ett tunt snölager. Då fötterna försvann lyckades jag, likt Anja Pärssons sälliknande rörelse vid målgång, göra ett utfall med alla mina lemmar och efter en förhållandevis mjuk landning åkte jag kana framåt. Till min stora lycka fanns inte ett uns grus heller så det blev inga trasiga knän eller andra delar. Marie som gick bredvid mig, befarade nog det värsta då hon blev vittne till mitt fall. Men som sagt, jag landade perfekt. Den gången.

Jag skall sluta dagens inlägg här med en lite rolig bild som jag tog nere vid sjökanten härom veckan. Jag vet inte vad du ser i fotot. men nog kan jag tycka att det kan se ut som en groda som ramlat omkull! Isen kan minsann spela en spratt på många sätt.

                                          Jag önskar er alla en fortsatt fin söndag.

God Jul önskar jag er alla

God Jul önskar jag er alla.
Julaftons morgon, morgonen går sakta mot dag. Solen lyser faktiskt genom de tjocka molnen och gör att vattenspegeln i viken skimrar rosa och gul. Så vackert.
Vi har precis passerat vintersolståndet så nu har det vänt, nu går det mot ljusare dagar igen.
Jag sitter med utsikt på granen som denna gång ser helt bedrövlig ut. Vi hade lite tajt med tid och ryckte med oss en redan fälld gran, en topp från en större gran. Ja, då vi fick in den var vi nära att bära ut den direkt. Det såg förfärligt ut! Vi har nog Sveriges fulaste gran.... Ja, vi friserade lite i toppen och så klädde jag den lite med fokus på att gömma stammen mellan de glesa grenvarven. Ha ha. Ja den får väl stå några dagar i alla fall. Den ger ett mysigt ljus och känslan av jul infinner sig.
Sannerligen ett välfärdsproblem.

Jag känner stor lättnad över att få några dagars paus från arbeten och måsten. Jag är så trött och rätt så sleten känner jag. Försöker koppla bort alla måsten och bara vara. Kanske därför jag idag inte ens orkade ge mig ut med bössan utan bara fastnade här i soffan. Typiskt när jag verkligen har chansen att följa med ut, måste inte laga mat idag som jag så ofta gör på julaftonsmorgnar. Men efter velande hit och dit så blev jag kvar inomhus.

Vi har haft ett fantastiskt år på Hjärtats Hus. Med många otroligt starka möten och upplevelser. Somliga har jag bara mött vid något tillfälle medans andra har funnits med längre tid. Somliga finns kvar och somliga har lämnat oss, alltså finns inte kvar på jorden. Men minnena de finns kvar.
  Jag har kommit på mig själv med att på något knepigt sätt stänga av mina känslor på det viset att jag inte gråter så lätt. För mig en väldigt knepig känsla då jag i vanliga fall har väldigt lätt till tårar.
Det är väl en skyddsmekanism man kanske tar på sig, jag vet inte.

Nu däremot känner jag att jag kan sätta mig och storgråta för nästan inget, lite läskig känsla.

Det blir nog bra om jag får vila och landa med mina nära och kära några dagar.

Jag hann med ett par dagar hemma hos mor och far i Jämtland i veckan som var. Helt magiskt då hela landskapet var inbäddat i ett vitt tjockt snötäcke. Träden var vita och julbelysningar skimrade extra vackert mot det vita. Jag åkte med inlandsbanan från Östersund till Mora. Fick se renar som sprang i snön vid flera tillfällen och även två stora ståtliga älgar som sprang in mot skogen, med snön virvlande runt deras ben. Så fantastiskt vackert. Hade det bara varit lite julmusik där på tåget också så hade det varit fulländat.

Jag var hemma hos mitt älskade barnbarn igår och fick verkligen mysa och kramas. Sann äkta kärlek.

Nu tänker jag sitta här i soffan och bara vara för en stund.

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul. De finns som inte har det så bra, pga sjukdom eller sorg, eller andra tråkigheter. Styrkekram till er.

//Maggie

Julklappstips

Snart är det jul igen..
Ja snart är det  jul igen........

Och med den kommer frågan vad man skall hitta på för julklappar till barnen?!!!
 Jag vill därför ge dig ett tips. Jag har ju jobbat på förskola för länge sedan och under de åren kom bla en saga till som har namnet StigHelmer.
Denna saga blev en bok.
Och den boken ligger nu här hemma hos mig.

Julklappstips, Yes.

Boken har ring pärm och går därför väldigt bra att  hålla och läsa inför många barn på ex förskolan men såklart lika bra i soffan med någon eller några barn. 

Sagan om StigHelmer visar på hur det kan vara att vara lite annorlunda, att vara kompisar men också på hur vi kan vara rädd om vår natur. I den här boken ges också barnet tillfälle att själv måla och berätta vad som hen tror händer. Lämpar sig till barn fyra år och uppåt.

Då namnet ju redan finns som en välkänd figur tog jag kontakt med Lasse Åberg för att höra om det var okay. Jag fick detta kort med en härlig hälsning från honom. 

Tack Lasse.

Är du intresserad så hör av dig till mig:
maggie@maggies.se
070 3424672

Pris 150 kronor + frakt.

Vilken fantastisk morgon.....

                                             ...... och vilken härlig dag det blev.
                                               Oktober och brittsommartemperaturer.
                    Och sådana fantastiska morgnar då solen stiger upp och dimman lättar.
        Idag var det helt makalöst. Jag var bara tvungen att ge mig ut med kameran en sväng.

Jag älskar dessa olika skiftningar i naturen, att bo i Sverige är helt fantastiskt.

Vassen är vissen men ack så vacker ändå.

Dimman flöt över vattnet och gjorde naturen ännu mer magisk i ett fantastiskt solljus.

Ja, det blev verkligen en bra start på dagen. Efter min frukost kom så lille Frank och var hos mig hela dagen. Vi tog faktiskt oss ut en stund på eftermiddagen och klippte lite äppelträd.

Mitt på dagen kom också nästa gäng Rödingar som släpptes ut i sjön. Hoppas verkligen att de skall trivas och frodas fint i vår sjö nu.

I tisdags satt jag under morgonen på pass i skogen för älgjakten som nu är igång. En skön morgon där jag njöt av mitt kaffe och lugnet. Då jag var nära att gå ifrån mitt pass får jag plötsligt se ett djur komma rakt emot mig. Minsann var det en älgtjur. Han kom rakt emot mig och jag hade bössan redo. Men läget var inte det bästa. Jag fick ingen bra skottchans. Så han gick ifrån mig. 

Troligen föll han senare samma dag för en annan bössa. 

Ja, så kan det gå. 

Jag skjuter inte om det inte känns bra. Det finns ju ett ordspråk som säger att ett oskjutet skott är aldrig skadligt.

Hur lever livet på annars? Jo tack , det är bra. Verkligen bra. Lite mycket bara men det blir det ju för mig vad jag än tar mig för. Jag har svårt att göra något halvdant. Sån är jag. 

Vi kör ju på med vårt Hjärtats Hus i Jönköping och vi känner nu verkligen av behovet av att öppna upp på fler orter. Tills nu har vi haft två träffar i Värnamo och tre träffar i Eksjö. Jag har fått flera samtal från både personal och privatpersoner som undrar när vi kommer igång. Så nu letar vi lokaler för fullt och även mer Volontärer. Vi måste ju vara ett skapligt gäng så vi räcker till att stötta varandra och finnas för våra besökare. 

Ja, vet du någon som skulle vilja hänga med oss så hör av dig. Alla som har någon som helst erfarenhet av cancer kan bli Volontär. 

Måste lägga en liten bild på lille Frank också. Skönare sällskap kan man väl inte ha, 

Nu vill jag önska er alla en fortsatt bra vecka. Ja, i morgon är det fredag igen! Snart helg. 

Adelövs marknad 2018

Ja, så är årets Adelövs Marknad avklarad. Som vanligt har vädret varit perfekt. Vid lunch tid öste regnet ner bara några km därifrån, men inte en droppe i Adelöv inte, nej där höll det upp. Precis som vanligt. Det är ju för underligt. Under alla ca trettio år som jag har varit på marknaden tror jag att jag har upplevt regn vid två tillfällen!!!!!
Började morgonen med att gå runt och se till att de knallar som jag hyr ut plats till, hade hittat sina platser och var nöjda. Inga större krångligheter denna gång.
Sedan gick jag omkring och pratade med gamla vänner och bekanta. Diskuterade såklart politiska spörsmål med tanke på att valet är på söndag.

I år fick jag möjlighet att hyra ut plats till Jönköpings Kommun, där det gavs information och efterfrågades kontaktfamiljer mm för barn och ungdomar. Roligt att få lite blandning bland kommersen. Hoppas att det leder till att familjer känner att de har möjlighet och vill hjälpa till. Behovet finns och är stort, det vet vi.

Såklart var även Hugos Chark och Livs från Örserum på plats och sålde goda korvar och säkert en och annan isterband. Härligt med lokalt producerad mat.

Efter att ha inhandlat lite marknadsgodis, vykort för en krona styck, som traditionen bjuder, lite blommor och en borste att få bort hundhår med, inhandlade jag en vetekrans och åkte till svärmor och svärfar för förmiddagskaffe. De tog sig inte till marknaden idag.
Väl hemma gick jag en promenad med hundarna. Nu kommer dagens sorgliga historia.
Jag har ju som många vet, en katt som heter Mysak. Han blev nyligen fjorton år gammal. Sommarens värme har tagit hårt på honom, han har magrat förskräckligt och jag har matat honom med allt smaskigt jag kunna hitta på för att han skulle klara sig. Han har återhämtat sig fint och började lägga på sig lite vikt igen.
I torsdags, för en vecka sedan, såg vi honom då han kom nerifrån sjön, i sakta stolt lunk, men en mus i munnen. Som alltid, ville han komma och visa upp sin trofé. Stolt som han var.
Mysak har följt med oss i våra flyttar och de fyra gången han har åkt bil har varit en nära döden upplevelse för honom då hans hjärta har slagit enormt hårt. Så senast, för sex år sedan lovade jag honom att han aldrig mer skulle behöva åka bil. Och det har jag hållit. Han har fått gå ut och in här i huset som  han vill, går i markerna som han vill, jaga när han vill och sova när han vill.  Ofta sov han på min mage om natten. Ja han var en riktig kelgris samtidigt som han var en stor och stol kattherre.
Var, ja precis han var det......
Förra torsdagen då han kom med musen blev nämligen sista gången vi såg honom. Han har varit försvunnen sedan dess.
Jag har ropat och letat, jag har väntat var gång jag har öppnat dörren, jag har tittat ner mot sjön och väntat på att se honom komma gående. Jag tycker jag har hört hans jamande. Hans slingrande runt mina ben då jag kom hem och han väntade på altan. Men ingenstans har jag kunnat se honom.
  Så idag, då jag och hundarna var på promenad, vädrade hundarna mot ett håll och med ens anade jag att nu kanske vi skulle finna honom.
Jo, det gjorde vi. Han låg bakom en stor sten inte långt från huset. Dock helt öppet, han hade verkligen inte gått och gömt sig.
Jag gick hem med hundarna för att gå och hämta hem honom där jag sedan begravde honom, inte långt från min älskade Zelma.
Då slog det mig också att det kan vara så att de dog samma datum åren efter varandra! Zelma lämnade ju oss sista augusti förra året och nu kan han ha dött samma datum , eller i alla fall nära, att döma av  hur han såg ut då jag fann honom.
Jag blev såklart enormt ledsen att hitta honom död. Men jag är också tacksam att jag fann honom i tid, att leva i ovisshet är så jobbigt, att gå och vänta och leta utan att förstå vad som hänt. Varför han dog, vet jag inte , och lär aldrig få veta. Men nu vet jag i alla fall var han är. Goa Mysak

Älskade Mysak.
Tack för de fjorton år du gladde vår familj. Du var en fantastisk katt.

Tack goa Mysak. Du var en härlig katt och kompis.

Efter att ha landat lite här hemma. pustat ut och försökt förstå vad som just hände, gjorde jag lite nytta här hemma innan jag åkte tillbaka till marknaden. Skönt att träffa folk och mingla runt lite.

Semester o tankarna går

Hej vänner.
Augusti och en mycket speciell sommar för mig som så många andra. Vilken sommar. Vilken värme!
Jag är den typen som gillar alla årstider. Även sommaren. Men utan att klaga, så må jag säga att jag lider då det blir så pass intensivt.
Är inte typen som kan sitta i en stol i solen och pressa. Att då hålla igång blir tröttande plus att det liksom går i slowmotion. Undrar hur många liter man svettats ut! Och hur många liter vatten jag böljat i mig!!!
Och hör och häpna. Jag har badat i sjön👍🤗. Faktiskt är det sant. Under en period badade jag flera gånger per dag då det kändes som ända sättet att återhämta normal kroppstemperatur. Gott att ha nära till sjön.
Bränderna som härjat i vårt land har varit förskräckliga och än är inte faran över. Ja, en mycket speciell sommar på flera sätt.
I skrivande stund sitter jag på buss mot Östersund. Åkte tåg via Linköping, Sala, Borlänge till Mora. För att det är strul mot Stockholm har jag förstått. Så idag är det tolv timmars restid. Har så här långt varit en intressant resa. Flera tåg av gammal modell, ja sådana som jag minns från min barndom!!
AC? Nej. Men de rullade på bra, tåg blev försenade men de väntade in. Personalen trevliga och ja, jag har inget att klaga på. Hade dock inte tillgång till internet så det blev inte mycket med jobb som jag hade planerat. Får försöka få kontakt en annan dag.
I natt skall jag sova hos en kompis i Lit. Imorgon åker vi tillsammans till en annan kompis i Bruksvallarna. Där blir det surströmming, Game Fair mässan o kanhända någon promenad i fjällen. Semester med andra ord. Så skall jag sedan landa några dagar hos far o mor.

Hur livet är. Allt oftare, ju äldre jag blir, slås jag av den bistra medvetenheten att livet har en ända för alla levande varelser på vår jord. Och återigen får jag fokusera på att känna tacksamheten att fått låna lite av dennes tid. Livet är grymt och dessa sjukdomar förstör och bryter sönder så mycket.
Har även under senaste veckorna tvingats inse att min lilla Moa, min Cavalier King Charles Spaniel, troligen har en kronisk sjukdom som nu sakta bryter ner henne. Inget kan jag göra! Känns ofattbart om det är så som det ser ut. Hon är ju bara sju år! Bara ett år sedan vi tvingades ta farväl av hennes mamma. Vi hade ett djupt samtal igår, som man kan ha med sin hund! Vi kom överens om att hon vilar och tar igen sig nu, att det kommer att bli svalare snart och då kanske, kanske symtomen lugnar ner sig. Kan vara ett rent önsketänkande. Jag hade nämligen väldigt svårt för att ge mig av på min resa, ville hellre vara hemma hos henne! Men jag lämnar hemne i Patriks goda vård och hoppas få titta in i hennes glada pigga ögon snart igen. Hon skall i alla fall inte behöva lida. Det är mitt ansvar att se till. Så vi tar en dag i sänder. Moa❤️❤️❤️

Nu är jag i Sveg. Ett samhälle som har synts på världskartan denna sommar.
Sakta rullar vi vidare mot älskade Östersund.

Önskar er alla en fortsatt fin sommar. Var rädda om varandra.

Livet rusar på och jag försöker hänga med.

Som jag längtar efter att få skriva här ibland. Men min tid räcker helt enkelt inte till.  Så många upplevelser jag skulle vilja dela med mig av, så många inspirerande samtal jag skulle vilja dela. Men var tar tiden vägen?  Jag har nog åter igen landat i facket att ha för många järn i elden på samma gång. IGEN!
Nu har det gått flera veckor sedan jag sedan skrev på min blogg Igen!
Som många av er vet så kör vi på i vårt projekt med Hjärtats Hus. Jag laddar som bäst för att få semester, för första gången på flera år uppleva känslan av att få semester. I alla fall vad gäller projektet. Som egen företagare blir det ju aldrig riktigt semester, det måste ju köra på. Det är den klassiska frågan man får nu, vad skall du göra på din semester? Hur många veckor har ni? Jag tror jag har diskuterat detta tidigare på min blogg.... och jag landar alltid i samma dike, som egen företagare har man inte semester som andra. Som egen företagare får man ta chans till ledighet dag som faller in, en dag eller flera dagar då det fungerar för ens verksamhet. Så är det. Men inget att klandra andra för, det är eget valt.
Men i år känns det i alla fall som jag laddar för semester. Jag skall verkligen försöka landa och vila i tanken att vi gjort ett bra jobb med projektet terminen som ligger bakom. För att ladda batterierna och köra vidare.
Så rullar livet vidare och jag kör på som vanligt i vårt företag men med mera fokus hemifrån. Det känns som semester för mig.
Håller nu som bäst på att sammanställa vad vi gjort under våren 2018. Vilka möten vi haft, vilka personer vi träffat osv. Och det är verkligen många , då man skriver ner undan för undan. Ibland kan det vara bra att se lite i backspegeln att det faktiskt har hänt en hel del.
Ibland är det bra att stanna upp. Om än bara för en liten stund.

Hur rullar det på då? Jo, vi har i snitt 27 besökare varje onsdag. Det ökar sakta men säkert så att säga. Det blir ju lite kluvet att önska fler besökare då jag helst önskade att ingen skulle behöva komma till oss, att cancern inte existerade över huvud taget. Men så är inte verkligheten. Vi lever i en värld där människor blir sjuka och vi har funnit och arbetat fram ett koncept som fungerar. Jag är så stolt och tacksam för att köra detta vidare och ser med stor förväntan inför vad framtiden har att erbjuda.

Jag får följa människor som jag lärt känna, som nu inte mår bra pga sjukdom, direkt som drabbad eller som närstående. Det är sjukt jobbigt men jag kan bara finnas med och stötta. Jag får vara viss om att vi gör vad vi kan och att vi ger möjlighet för människor att få kraft och stöd av varandra, stöd som de inte skulle ha haft om inte Hjärtats Hus fanns.
Jag får också lyssna till glada besökare som vittnar om hur roligt de har det hos oss. Hur de blir stärkta av gemenskapen de får hos oss. Det är coolt och mäktigt. Det är dessa personliga möten som gör att jag brinner av energi att föra detta vidare. Det är därför jag är där jag är. Så är det.

Skillnad för denna sommar är att vi kommer att hålla öppet vid några tillfällen under juli också och även början av augusti, trots att det egentligen är stängt. Vi kommer att ha Sommarkväll på Hjärtats Hus. 11/7 mellan kl 15-20. 25/7 mellan 15-20 och 8/8 mellan 15-20. Sjukdomar tar ju inte semester så vi kör på.
Vi har stort stöd av våra underbara volontärer så vi skall rodda detta också.

Många är intresserade från andra delar av landet. Har bokat in studiebesök idag och har fler på gång. Vi har under våren haft besökare från Sydney och Singapore, från olika verksamheter i vår region och landet.  Roligt såklart att det finns intresse, vilket än mer ökar min känsla att vi har hittat rätt. Att detta är något som kommer att bestå.

För övrigt då? Mitt liv består ju inte av bara detta arbete. Nej, jag är väl medveten om det. Men som jag är skapad och formad så har jag svårt att gå in i något halvhjärtat. Det blir gärna fullt ös och lite till......
Jag skall verkligen försöka hålla mina arbetstider till hösten och jag Vill verkligen hinna tillbringa mera tid med mitt älskade barnbarn. med mina underbara barn, med de mina helt enkelt. Njuta av livet innan det tar slut.
Jag vill lägga mer tid på vårt företag, på våra suveräna anställda som gör ett fantastiskt arbete. På gården, på våra kära hundar.  Ja det är så mycket jag vill.

Nu lär jag lägga igen min dator och försöka sova några timmar. I morgon skall jag åka till Värnamo för ett möte och diskussion om framtiden och möjligheter till att öppna upp Hjärtats Hus där. Sedan har vi utflykt med tjugotalet besökare hem till en av våra goa medarbetare i arbetsgruppen. Efter det hoppas jag kunna summera och stänga igen den delen för några dagar. Lycka till till mig!

Att ha fokus på att leva här och nu är inte alltid lätt, då man möter människor som tas ifrån den möjligheten. Det som för många av oss ses som en självklarhet kan för många ryckas från dom i ett andetag. Livet är föränderligt.
Ta vara på dagen, tala om för de dina att de är värdefulla för dig. Skjut inte upp allt till morgondagen.
Lev livet här och nu.
Jag kan inte vara mer tydlig än så.

Marie Steen och jag visar upp våra västar som kom idag. Dessa skall alla som springer med oss på Blodomloppet den 14e augusti få bära. Vi lär synas. Visst är de fina så säg?

Önskar er alla en fortsatt fin sommar. Var rädd om dig och som sagt NJUT av livet. Det går inte i repris.

Hej, här är jag.

God morgon vänner.
Vad passar väl bättre än att börja dagen med en frukost på älskade Haga Tårtcompani och Bageri?
Och att då få skriva av mig lite tankar så här på morgonkvisten.
Är uppe i huvudstaden en sväng för att gå web-utbildning  för nya websidan som nu är klar för Bröstcancerföreningen Jönköping. Fick mysa hos sonen i går då jag lånade deras soffa över natten. Efter en god kvällsmåltid tog vi en härlig promenad runt Kungsholmen. Fantastiskt väder, ja det verkar ju vara så i hela vårt avlånga land.
Såklart hoppas jag på en givande dag med lite nytt innanför pannbenet.

Hur lever livet annars då? Det var ju länge sedan jag skrev i min blogg , igen....

Ja, jag har haft turen att få fira ännu en födelsedag. Denna gång blev det lite annorlunda. Många födelsedagar har jag ju tillbringat ensam under dagen då jag jobbat hemifrån senare år. Men i år tillbringade jag dagen på Qulturum i Jönköping som nu är min arbetsplats två dagar i veckan. Och där gick det minsann ut i mailen att det var min födelsedag så det var ett sjungande och gratulerande var jag än kom.
På förmiddagen var jag till ett annat ställe för att låna ett gäng yougamattor / tur jag har skaplig bil! De tar plats.
Vid lunch stod jag vid entren till sjukhuset och delade ut broschyrer om Hjärtats Hus och fick många goa samtal med människor där. Tänk så många livsöden man kan få möta bara man stannar upp och lyssnar.
Efter det var det dags att bege mig till flygeln där vi hade öppet hela eftermiddagen, som alltid på onsdagar. Det är en fantastisk känsla att komma innanför dörrarna och höra sorlet och skratten från besökare inne i huset. Och att mötas av Volontärer vid dörren som hälsar mig välkommen. Underbart.
Denna gång hade vissa minsann koll på att jag fyllde år så det blev sång än en gång för mig denna dag!

Eftermiddagen blev , som vanligt, intensiv. Vi hade nämligen besök av ca tjugofem studenter och deras lärare från USA. Jag fick äran att berätta för dom om vår verksamhet och bjöd sedan med dom att delta i våra aktiviteter en stund för att slutligen få fika. Sagt och gjort. Vi laddade med alla yougamattor vi hade utanför huset, i ett fantastiskt fint väder. Då vi brukar ha denna kropps- och balansövning så gott som varje onsdag brukar vi vara inne i det största rummet, sista avslappningsövningen sittande på stolar. Men det funkar ju inte med så många personer i rummet. Då får man ta till kreativiteten och nyttja utomhusmiljön som ju är fantastisk.

Som du ser på bilden ovan hängde alla på bra och gjorde som jag hoppades att de skulle göra.... Men så var det ju det där med avslappningen, de kunde ju inte få samma feeling att sitta på mattan tyckte jag. Och definitivt kunde jag inte gå runt och göra som jag brukar göra inomhus det sista, då jag berör huvud och axlar. Nu ville det till att släppa fram Förskollärartarmen i mig igen.....

Jag är nog lite smått galen och våghalsig men jag har för länge sedan lagt av att inte följa min intuition så med andra ord hittar man på något. Efter vår genomgång låg alla på sina yogamattor på rygg och blundade och njöt av fågelsång och trafik på avstånd. Jag smyger då runt och rör lätt vid deras hand, en liten stund vid varje person, bara beröra en liten stund. Tänkte att , oj tänk om någon hoppar till eller ryggar tillbaka? Men nej, alla låg helt lugnt och avslappnat. 

Efteråt säger flera hur de verkligen njöt av denna lilla stund att komma till ro. Och att just beröringen av  handen kändes så gott.

Ja man måste våga lite här i livet.

I morgon då vi har öppet igen kommer vi att köra samma sak igen tror jag. Men då har vi inga gästande studenter.

I augusti hoppas vi kunna delta på Blodomloppet som går av stapeln i knektparken i Jönköping. Vi samlar nu anmälningar och bygger lag. 

Vi har också deltagit i Hälsotorget i Tranås för att sprida att vi finns och att vi hoppas kunna öppna upp ett Hjärtats Hus även där. 

Ja, mycket är på gång. Roligt.

Tiden går fort då man har roligt. Jag älskar att sitta här på bageriet och njuter av sorlet av glada människor och klirrande koppar, doften av nybakt och grytan som nu är på gång med dagens lunch.

Men nu är det dags för mig att gå vidare. Mot kursen. Mot Odenplan. Bäst att ha lite tid på mig då jag ibland kan sno in mig på genvägar som blir senvägar.....

Önskar er alla en riktigt härlig dag.