Auktion.

Vilken dag. Auktion i Björkenäs. Både grejer för utomhusbruk och innesaker. Mängder av prylar och ganska mycket folk. Många gjorde fynd. Jag gick en snabb sväng för att få en överblick över vad som kunde vara intressant. Såg en säckakärra och en båttrailer som jag tyckte såg intressant ut. Och tänk att jag köpte bägge två..... Underligt, lilla jag som var så blyg förr, nu tycker jag det är riktigt roligt att köpslå att buda....
Så blev det ett impulsköp också. En trave brädor! Vad tänker du nu? Han hon fått frispel fullständigt. Det tänkte nog Patrik då han läste mitt sms att jag köpt brädor! Men det var inte vilka brädor som helst. Det var utsågade plank från stockar, alltså med kanterna kvar och ohyvlade och roliga att sätta händerna i. Men det är klart att jag tänkte en o annan tanke då jag gick ut därifrån, var det klokt att köpa den högen? Men jo visst , det tror jag att det var. Jag gav 200 kronor för högen och detta kan vi bygga bord och annat roligt av. Torkat och färdigsågat. Det roligaste av allt är ju att jag nu kan lasta brädorna på båttrailern och köra hem rasket. Smart eller hur? Nästan lite dråpligt.
Nu ska det byggas.......

I går fixade jag rådjurshornet klart. Nu är det blekt och färdigt att montera på en sköld.

Ja, det ser ju egentligen ganska makabert ut. Men jag är nöjd med mitt arbete i alla fall. Kanske kan jag ta en bit av mina brädor och göra en egen sköld för montage??? Det vore väl originellt.

Nu ska jag slappa vidare vid tvn. 

Önskar dig en fortsatt trevlig lördag kväll. Och en skön söndag. 

En vanlig fredags morgons tankar.

Nu är det pinsamt igen. Härom kvällen såg jag ett program om äldrevården, sveriges bästa äldreboende tror jag programmet heter. Jag såg det förra omgången och nu kände man igen somliga av de gamla som bor där. Personal jobbar och sliter för att göra ett bra boende för de gamla. De gör verkligen allt de kan. De försöker att anordna aktiviteter till de boende, de sorterar bort onödiga mediciner osv.
Om jag fattade rätt finns det insamlat data som visar att varannan äldre boende lider av undernäring och varannan äldre är felmedicinerad! Hallå, vad håller vi på med? Sverige idag.
Så såg jag på nyheterna och får då se en man som är boende i Göteborg, han fick veta att han lider av cancer, en ovanlig sort i bukhinnan. Han är på tjänsteresa utomlands då det uppenbaras för honom och han får då till sig att vad glad han ska vara som bor i Sverige, där får han ju bästa tänkbara vård. Då han vänder sig till vården i sitt landsting får han till svars att de inte tänker skicka någon remiss eller operera honom utan de kan bara erbjuda honom pallitativ vård! Hallååååå! Sverige Idag?
Det fanns läkare i Uppsala som var duktiga inom denna sjukdom och andra landsting väljer att skicka remiss. Men inte hans! Det här är ju helt absurt. Det handlar inte längre om att ha tur då man spelar på bingo eller triss. Nej nu handlar det om att bo på rätt ställe vid rätt tillfälle för att få rätt hjälp. Nu handlar det om tur att få leva eller sorry, du får dö!
Som väl var hade denne man en privat sjukförsäkring och fick genom den hjälp. Det tog dock ett halvt år innan operationen så han kommer aldrig att bli bra igen. Men han fick ett par år till att ge till sin dotter.....Och förhoppningsvis längre än så.
Ja, nog är det underligt. Eller.
I går pratades det om på nyheterna att var tionde svensk idag har en privat sjukförsäkring. Om det är konstigt? Varför det är så?
Ja, jag kan bara gå till mig själv. Jag har en och känner mig lite tryggare med det. Men nog är det något stort fel i vårt system då vi alla betalar skatt som ska hjälpa oss till vård, till samma rätt till vård, men så betalar vi en gång till via en försäkring!

I tisdags kväll var jag på möte med landstingsfolk igen. Läkare och sköterskor mfl från länet som alla jobbar med bröstcancervården. Jag är ju med som representant för patienter och för vår styrelse i Jönköping. Intressant att följa hur de tar steg för steg mot att få en likvärdig behandling och bemötande i hela länet. Förhoppningsvis ska alla i länet få samma bemötande och tillvägagångssätt, möjligheter till hjälp.
Men samtidigt hör jag vibbar om centralisering! Vad är på gång måntro?

I går fick jag bud om ännu en medsyster som fått ge upp i kampen mot cancern. Ännu ett ungt liv har gått till spillo, alldeles för tidigt och för vidrigt. Jag sänder en tanke till hennes man och livskamrat som nu lämnas ensam. Ensam av de två. Men inte ensam i livet, då det är många omkring honom som jag hoppas hjälper och styrker så bra de bara kan. Jag sänder dig min tanke och medkänsla, jag tänder mitt ljus för dig nu.......

Så brinner mitt ljus för den lilla flickan som blev svårt skadad för drygt två veckor sedan, då hon skadade huvudet riktigt illa då hon på något sett kom i vägen för en häst, eller hur det nu gick till. Det vet jag inte. Jag vet bara att jag följer er, familjen, mina tankar är hos er ofta ofta ofta under mina vakna timmar. Då jag vaknar på morgonen så är tanken tillbaka hos er igen. Önskar er kraft i den situation ni befinner er i och jag ber om ett under att er älskade dotter ska bli återställd. Mer kan jag inte göra.........

Livet är inte rättvist. Verkligen inte rättvist.
Vägen vi färdas på är inte rak. Det blir väldigt svårt att hänga med i dess kurvor och illsvängar som uppkommer längs resans gång. Så är det. Det enda jag vet är att vi får ta hjälp av varandra. Och med en bön till vår Gud kan det kännas bättre.Tillsammans blir vi starkare. Tillsammans kan vi ge tröst.

Nog med klagan för idag. Fredag morgon, solen lyser, dimman lättar från sjön som ligger helt stilla. Som om sjön andas och luftar sig inför dagens sol och värme. Så vackert.

Den här bilden tog jag från blankeberg häromdagen. Berget är helt inbäddat av mossa och lavor. Vackert eller hur?

I går var jag hos David och målade på hans fönster. Ja , helst inte på rutorna förstås. Nu är det bågarna som gäller. Tänk vad lite färg gör under.

Min rådjurstrofe ligger i blekbad så ikväll ska det vara färdigt. Spännande att se. 

Då jag nyss tittade in på facebook får jag se en filmsekvens som en sk jägare lagt ut. Där han har ett djur fast i en fälla, med tassarna, och står och retar djuret... Vidrigt. Jag säger bara det . Vidrigt. Jag blockerade honom och jag skäms att han kallar sig jägare. Sådant där ska vi inte hålla på med. 

Hörde även att en jägare blivit svårt angripen av björn utanför Rättvik igår. Usch, ja ,det är inga små djur att hållas med. 

Nehej, nu måste jag väl sätta fart. 

Grönt besök på min veranda.

Ute öser regnet ner. Himlen är mörk och man kan ana åskan i fjärran. Och här sitter jag, torrt och varmt.
Tidigare i dag hade jag en ny gäst på verandan, en grön liten gäst.....

Minsann , är det inte en vårtbitare. Jag tror det i alla fall. Jag är inte så hemma på sådana små varelser men gissar att det är en sådan. Hur som helst så är det väldigt vacker. Satt där med sina långa spröt och kände särkert min närhet och borde känna sig väldigt liten bredvid mig. Cool liten filur.

Idag har jag så äntligen varit till sortergården med all taggtråd från vinterns städning i markerna. Fyllde en kärra med diverse skräp. Skönt att bli av med. Jag var inte ensam idag på tippen, säkert typiskt måndag då människor har städat och röjt under helgen.

Så var jag och hämtade min kyrkbänk som jag köpte på auktion i helgen. Vi hade en liten auktion i församlingen under söndag eftermiddagen. En sådan gammal bänk är ju ett häftigt minne från alla kyrkor man har besökt. Tältmöten och även olika frikyrkor hade ju sådana här träbänkar förr. Lite sentimentalt.

Förutom bänken köpte jag ett gammalt fönster och några linnedukar. Tänk att jag lyckades hitta mera som jag inte visste att jag behövde!

Hur har helgen annars varit? Ja, den har varit rolig. Vi blev hembjudna till goda vänner då deras barn och barnbarn var hemma också. Roligt att se dem alla. Och så var vi bjudna på femtioårsfest av min goa kompis Birgitta. Och tala om fest. Wow., så mycket gäster, god mat och trevlig underhållning. Där hade hon minsann tänkt till Birgitta. Har nog aldrig lyckats fått kännedom om så många nya människor på så kort tid. Tänk vad en presentation av en samling människor kan ge. Tack min vän att vi fick vara med och dela din roliga fest. Och än en gång välkommen i 50 klubben! Nu kör vi vidare.

Nu ska jag läsa vidare i mitt kompendium inför ett nytt möte i Jönköping angående bröstcancer processen i länet. Sitter med som patient och får tycka till i vårdens arbete där de jobbar för att få en mera likvärdig vård i hela länet. Intressant men mycket att sätta sig in i. 

Innan det mötet ska jag också träffa en kvinna angående några av mina bilder som jag ger till en hemsida för cancerforskning. Spännande. Vi ska kolla in format etc så det blir till allas belåtenhet.

Hoppas du får en bra kväll. Ute i regn eller var du nu än befinner dig. Jag håller mig nog kvar här inne en stund till. Hundpromenaden får vänta tills regnet har lättat.

Tvära kast i vårat avlånga land

Ja nog är det lite hit och dit. Ena dagen är det så varmt och torrt så man vet inte var man ska göra av sig. Det brann på stort område i skog och natur och massor människor kämpade för att rädda vad som gick. Idag jobbar människor med att rädda vad som går också men nu undan vatten! Totalt olika scenarion och ändå så förstörande och hemska upplevelser. 

Ja nog är det knepigt.

Ett geting år är det visst också. Anticimex och andra har haft fullt upp att bekämpa de små djuren. Så här såg det ut i ett fallet äpple i en trädgård häromdagen. 

Samtidigt traskar rapphönan och hennes unge obekymrat runt i landskapet. Här var de på vägen men lyckades undkomma både vår och en annan bil som väjde för att inte köra på dom.

Har så mycket i huvudet nu. Följer en liten flickas kamp och mitt ljus på köksbordet brinner för henne och hennes familj så ofta jag är hemma. Hon är illa skadad, mycket illa vad jag förstår. Men det är en stark liten tjej och så här långt är läkarna nöjda med hennes läkning. Jag ber och hoppas att allt ska gå bra.

Andra i min närhet mår dåligt på olika vis. Jag gör vad jag kan för att hjälpa men otillräckligheten och funderingarna kan ibland bli tunga.

Så möts man av allt ohyggliga elände som sker ute i vår värld så fort man slår på nyheterna! Människor flyr för att komma undan från vad som verkar rena tyranner som totalt har tappat känsla för medmänsklighet och någon som helst respekt för andra människor. Människor krigar och bråkar,  ena landet värre än det andra!

Det pyr i en vulkan på Island. Jordskred i Japan. I amerika skjuter de skarpt och bråkar,,,,,ja jag kan räkna upp hur mycket som helst. Vart är vi på väg?

Ute forsar regnet ner här också just i denna stund. Gott att jag är inne. Nu haglar det.

Läser en artikel i Dagens Nyheter som beskriver hur ett litet barn tvingas åka till sjukhus i andra län för att få behandling mot sin svåra cancer! Brist på sjuksköterskor på Astrid Lindgrens sjukhus uppges vara orsaken. Vad ger det barnet och dess familj för upplevelser? Och vad får det för konsekvenser för familjen och för samhället? Vad kostar det för alla inblandade? Inte lär det bli billigare eller bättre i sista änden.  Det vet vi ju att barn än mer än oss vuxna behöver rutiner och att få veta vad som ska hända. Inte blir det lättare av att få åka till olika sjukhus för att få samma vård? 

Och vilken frustration det måste vara för den personal som gör allt som står i deras makt för att hjälpa dessa barn och familjer.

Ja, käre vänner vad det snurrar mycket i skallen en vanlig onsdag som denna.

Gäller att tänka positivt. Gäller att hitta något bra att fokusera på.....

Hör om en lärare som skrivit ett brev till föräldrar, ett brev som visst har florerat via medier i vårat land och fått bra uppmärksamhet. Hon belyser hur vi föräldrar måste låta lärarna göra sitt arbete, att få tid för att undervisa och vara med våra barn. Att vi inte ska ge oss på dom för minsta lilla. Att vi ska prata positivt om skolan i hemmet och lita på att de gör vad de kan. För det är klart att varje gång vi stör dom med en fråga eller undran så tar vi av deras tid som är tänkt till barnen. Såklart ska vi slå larm om något är fel. Hur som helst så tycker jag det var jättebra av denna lärare att sätta ner foten och säga vad säkert många tänker.

Något annat positivt idag. Ja, jag har bakat bullar till kyrkan. Och matbröd med krossade dadlar i. Smakar alldeles förträffligt. Blir saftigt och fint av dessa små godsaker i degen.

Och så kan jag läsa om Oscar och Henrik i senaste numret (nr 34 ) av Se&Hör. Från Haga Tårtcompani och Bageri. Är så roligt att följa killarna. Tänk, idag är det tre år sedan bröllopet. 

Tack för ordet. Nu kör vi vidare. 

Råbockspremiär

Ja så är vi än en gång framme vid det för många magiska datumet, 16e augusti. Vad är då för speciellt med detta datum kanske du undrar?
Jo, då är det för många av oss jägare en stor premiär. Nämligen råbockspremiär. Då smyger jägarna ut på sina marker med stor förhoppning om att få fälla den där stora fina guldbocken. Att få ännu en fantastisk jakthistoria att berätta för sina kamrater. Så och jag detta år. Jag traskade ut vid strax efter fem på morgonen, på våra marker. Har sett flera bockar senaste dagarna så jag vet att de finns. Frågan är bara var och var jag ska gå för att inte skrämma iväg dem. Patrik smyger iväg åt ett håll och jag åt ett annat.
Spännande såklart.
MEN också väldigt kluvet. Jag njuter inte då jag ska släcka ett djurs liv, det är faktiskt läskigt vilken makt jag har med bössan i min hand. Denna gång är det extra spännande då jag har för mig en ny bössa. En Blazer Kiepplauf. Enkelskottare, för dig som kan bössor. Jag är inte så bra på det där med kalibrar och sorter, men så mycket vet jag i alla fall.
Hur gick det då?
Jo, jag smyger sakta uppåt i en dunge, väl medveten om att ett djur kan stå bakom kullen. Och mycket riktigt. Där kommer en bock gående och äter i kanten av åkern. Den går ifrån mig, uppåt gärdet. Jag kryper ihop för att göra mig så liten som möjligt och lägga upp en strategi. Jag har bestämt innan att är det rätt bock så gör jag vad jag kan för att ta den. Ingen tvekan där, han är jättefin och jag känner mig säker. Saken är den att han går ifrån mig och jag känner att jag inte kan gå närmare, risken är för stor att jag skrämmer den på flykt då. Då bocken böjer sig ner för att äta passar jag på att ställa mig upp och förbereda mig för skott. Jag har med min skjutkäpp som jag har som stöd. Nu är bocken på ca 100 meters avstånd så det gäller att sikta rätt, verkligen ingen darrning på handen.
Jag känner mig trygg med mitt stöd som jag får av käppen och inväntar nu att bocken ska ställa sig rätt. Alltså med bredsidan mot mig. För att få ett bra skott, för att göra smärtan så kort som bara är möjligt för honom.
Väntan....... rätt läge, nu är det dags.....jag avfyrar mitt vapen och bocken gör ett höjdhopp sidleds och landar platt på sidan där han blir liggande. Han hann inte ta ett steg till ens. Puh, Klockan visar på 5.38 och jag hoppas att det blev ett bra skott. Laddar om bössan ifall han tar en illrusning. Men allt blir stilla . Han ligger lugnt kvar och jag pustar ut.
Då kommer en get gående rakt mot mig, ut från skogen där bocken nyss gått. Och med sig har hon sin kidde. Jag står helt blickstilla och njuter av dessa djurs rörelse. Geten är jättenyfiken på mig och närmare sig sakta mot mig. Vädrar men förstår inte vad jag är. Jag hoppas att de inte ska gå upp till bocken, vill inte visa så dumt jag har gjort mot deras kompis....
Efter ett par minuter så vänder de inåt skogen och hoppar glada vidare inåt.
Och kvar ligger bocken. Nu kan jag gå fram till honom och se så han inte plågas. Han är helt död då jag kommer fram så det är lugnt. Fåglar kvittrar, jag hör ett bösseskott från grannmarker, fler bockar har fått möta sitt öde denna vackra morgon.
Konstaterar att min bock dog snabbt och jag tror utan större smärta. Han åt in i det sista, ja kan man somna in mycket bättre egentligen?

En som vi säger sextaggare, en bock på tillväxt, var han.

Så kan det bli, tacksam att skottet satt bra så det gick snabbt och utan problem

Nu var det till att ta ur djuret och ta hem honom , tar såklart hand om köttet. Och trofe´n.

Ja, dessa trofeér. Jag är inte jättefascinerad av detta fenomen att hänga upp horn och annat på väggarna.Men då har en väldigt given jägare i familjen så är det bara att gilla läget. Och då tänkte jag att jag skulle ordna min trofe´själv denna gång.

Sagt och gjort. Nu har jag tagit hand om skallen och nu kokar jag av den i en gryta här ute på altanen. Inte trevligaste görat men jag vill ta hand om honom.

Jag lindar in hornen i aluminiumfolie under koket för att skydda hornen. Sedan ska det putsas och fixas innan jag kör ett blekmedel på skallbenet. Och så ska det monteras på en sköld.

Ja så det kan bli. Inte trodde väl jag för ett antal år sedan att jag skulle sitta här i Målviken, få fälla ett djur som gått här i markerna, med en egen bössa och så få göra min egen trofe.´ Det är mycket man inte vet.

Jag får återkomma vidare hur resultatet blev. Nu fryser jag om mina fingrar och tår här ute på altanen. Väldigt vad vädret svänger snabbt, för några dagar sedan kunde man sitta här i bara mässingen och vara jättevarm. Nu är det höstliga vindar som viner runt husknuten. Regnet strilar ner i hetsiga skurar stundtals och jag har det så bra.

Hoppas du har det bra också.

Oscar fyller år.

Tänka sig att vår äldste son nu är tjugosex år! Idag. Otroligt vad tiden rullar på. Och jag med den. Kan tänka mig in i känslan jag hade för tjugosex år sedan då jag låg och väntade på förlossningen, det strulade och läkarna tyckte inte att det var dags, trots att jag gått över lång tid. En kompis till mig, en arbetskamrat förresten, kom in under förmiddagen och jag önskade henne lycka till innan jag själv fick äta lunch och vänta vidare. Kopplad till maskinen som såg mitt barns hjärtljud etc. Efter ett par timmar så försvann hjärtljuden och helt plötsligt var det fullständigt kaos omkring mig. Personal rusade runt mig, helt plötsligt blev allt väldigt bråttom. Det som skulle ske nästa dag blev helt plötsligt ett annat läge. Men nu var det inte längre tal om en vanlig förlossning som vi sett fram mot, nej nu var det akut läge.
Jag kördes i ilfart i sängen med hiss ner till operationssal. Man ropade att ringa min man som hade åkt tillbaka till skogen då ingen förlossning skulle ske denna dag.... Trodde vi.
Jag minns att jag frågade narkosläkaren om dom visste något om mitt barn men de svarade att :-nej vi vet inget, nu får du sova. Och i nästa sekund sov jag. Ovetande om vad som hände.
Så hjälpte dom mitt första barn att komma ut i världen. Det kan inte ha tagit många minuter från det att larmet gick...
Då jag vaknar har Patrik kommit in till mig, han har fått träffa Oscar och de säger till mig att allt gått bra. Jag hade svårt att våga tro dom där i min dimmiga skalle. Rädd att det inte skulle vara sant. Allt gick så fruktansvärt fort.
Men allt gick bra. Oscar mådde prima och lyckan var total.
Och nu har jag fått följa hans väg i tjugosex fantastiska år. Underbart.
Snart är det dags för vår andra son att fira födelsedag. Det ska bli jätteroligt att fira honom också.

Så här fin kan man bli när man fyller tjugosex år om man har tur.

Vi fick smaka på en alldeles ny skapelse. Spännande.

Och så här roligt kan man ha med bubbelplast. Behövs inte alltid dyra grejer för att roa sig minsann.

Idag har vi haft en skön söndag. En lång promenad med alla hundarna tillsammans. Firat en granne som fyllt sjuttiofem år. God fisksoppa blev vi bjudna på och mysig gemenskap. Nu sitter jag och väntar på kräftköpare.
Så kommer en ny arbetsvecka. Med nya möjligheter och förhoppningsvis spännande och roliga saker.
Nu börjar många skolorna igen och ska tillbaka till sin vardag. Var rädd om varandra där ute.

Värmeland du sköna

Ack Värmeland du sköna, som de sjunger i sången. Jo nog är det vackert så säg. I helgen som var fick vi tillfälle ännu en gång att beskåda detta vackra landskap. Denna gång bodde vi en natt på Selma Spa hotell. Jättefint och lyxigt på alla vis. Träffade några kompisar där och hade en mycket trevlig kväll tillsammans. Med andra ord blev det inget spaande eller ens badande för min del. Det får vi ta en annan gång.
Lördagen tillbringade vi i Rottneros Park där jaktmässan hölls. Bland blommor och statyer tornade stånden med allehanda attiraljer för hundar och jakt. Tänk så mycket saker det finns som man inte vet att man behöver!
Jag investerade i alla fall i ett nytt koppel till Zita. För trettio kronor! Med i kassen fick jag då även en flaska vatten och en penna. Inte dåligt eller hur? Kopplet fungerar alldeles utomordentligt bra.

Vid entren in till Rottneros sitter Mårten Gås, redo att lyfta.

Här och var dyker det upp diverse statyer.

Och så var det förstås mängder med blommor. Och med dom kommer fjärilarna. Underbart. Var rätt så skönt att smita in i en blomstergång en stund, bort från alla människor som trängdes längs stråken bland knallar och utställare. 

Solen sken och det blev en jättefin dag. Och för första gången i mitt liv så åt jag viltkebab. Har hört att det ska vara så gott. Stor och rejäl kebab var det minsann. Men god? Nja, jag blev inte så fascinerad. Tyvärr. Min älg brukar inte smaka på detta viset. Nej, nu har jag testat det. Nästa gång blir det nog en kolbulle istället.

Nu är klockan mycket, redan nio och jag måste ta upp fisk från frysen inför dagens kräftfiske. Vi har några timmar att göra på sjön nu varje gång vi ska vittja våra burar. Åt kräftor i går kväll med goa vänners sällskap. Och nog är det något speciellt. Jag är väl inte så fascinerad av dessa små djur såsom Patrik är. Han kan sitta i timmar och sörpla och suga och bita.... Jag är jättenöjd efter ett par stycken. 

Kräftfiske tider

Augusti månad. Dags att fiska upp de små krabaterna som gömmer sig på sjöns botten. Som vi inte ser och inte vet hur många som finns, inte förrän vi lyfter upp våra burar och förhoppningen lyser i våra förväntansfulla ögon. Alltid lika spännande.
Patrik och jag har varit ute några gånger sedan premiären den sjätte augusti och plockat och hivat och jobbat på. Och nog finns det mycket liv där nere på bottnen minsann. Det tragiska är bara att det mesta är för smått. Drömmer om att en dag få behålla de flesta man tar upp men icke, nej vi häller ur buren på vårat sorterbord i båten för att sedan få slänga tillbaka säkert åttio procent i sjön igen. Min undran är , hur många gånger tar vi i samma kräfta under en säsong? Hm, skulle nästan vara roligt att märka några kräftor!
Ja ja, hur som helst så har det varit otroligt fint fiskeväder så här långt. I går drog det ihop sig och regnjackan åkte på då vi var ute på sjön. Men det blev inte många droppar. Det öste ner runt omkring oss men inte där vi var. Gott.
Och det är ännu så varmt i sjön så burarna känns varma att ta i då vi får upp dom ur vattnet. Vattnet varmare än luften på kvällen.

Här är en riktigt stor krabat. Han har visst varit i bråk, förlorat ena klon men har en till på gång.

Inte varje dag man får se en hel regnbåge. Så vackert var det.

Nu måste jag jobba vidare. Hoppas du får en bra dag. Jag kommer åter en annan dag och berättar om senaste utflykten vi hade Patrik och jag, i helgen som var.

Natt i augusti

Klockan är nu nästan halv tolv på natten. Jag sitter på altanen i klänning och bara ben. Syrsorna spelar och myggorna hörs runt lampornas sken. Ett svagt ljud av ett flygplan någonstans uppe ovanför mig. Det är mörkt och helt stilla. Natten vilar sig. Hundarna sover. Maken sover. Katten sover.
Och här sitter jag. Kan inte låta bli att smyer mig ut med min dator en liten stund, bara för att känna friden och stillheten. För att få en stund till att minnas tillbaka på i vinter då snön yr utanför mitt fönster och nordanvinden tar sig fram.
Vilken otrolig sommar vi har och har haft. Förstår vi det? Jag har i alla fall svårt att ta in det. Att kunna ta till mig och njuta till hundra procent. Känns som det är en dröm. Varför?
Ja, kanske kan det bero på att jag känner mig så kluven av olika anledningar. Som jag ofta har skrivit om tidigare så känner jag mig så lyckligt lottad att över huvud taget få leva och finnas till. Det är inte självklart. Men framför allt så känner jag mig så kluven och frustrerad då jag ser mig omkring i vår värld. Då jag hör på nyheterna hur människor krigar och dödar varandra av de mest absurda anledningar. På de mest vidriga sätt man kan tänka.
Här sitter jag och njuter. Jag kan gå ut i skogen när jag vill och bara vara stilla eller ropa högt, ingen bryr sig. Medans andra går utanför sitt hus och vet inte om de kommer hem mera. Om de kommer att se sina barn efter att dörren stängts. Inte ens då de har tagit sin tillflykt till ett hus som ska vara deras skydd. Deras fristad. Det blir plötsligt, utan förvarning bombat! Varför? Vad har dessa barn gjort som var fel?
Vad håller vi människor på med? Har vi blivit fullständigt besatt galna? Har vi inte kunnat lära oss någonting av historien som andra har skrivit åt oss? Var är vi på väg?

Varför kan vi inte bara njuta av det vi har att njuta av. Att dela med oss av det vi har att ge. Att hjälpa varandra till bättre möjligheter.Att inte göra samma misstag en gång till.

Varför kan vi inte se det sköna i det lilla. som blomman här på bilden. Visst är den vacker, den vissna blomman, som nu gjort sitt för detta år och aldrig kommer åter. Andra kommer att blomma efter denna, om världen består. Men just denna blomman kommer aldrig åter.

Men ändå står den där så vacker och grön. De vita blommorna har ramlat av men ändå är den så stadig på sin stam.

Ofta numer så fasar jag för att lyssna på nyheterna då jag vaknat för en ny dag. Hur många människor till har fått sätta livet till för att vi inte kan hålla sams? Hur många barn till har fått se fasan i vitögat utan att vi gör något? Och jag vill bara somna om och hoppas att jag vaknar till en bättre värld. 

I går firade jag och min älskade man 100 års kalas. Ja, vi är alltså ett hundra år snart, om vi lägger våra år tillsammans. Jag har klarat mina femtio och han är på god väg. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att kunna bjuda min släkt och mina vänner, att få duka fram mat och vita dukar, vackra ljusstakar och blommor i fina vaser. Att få bläddra i mina recept och i min fantasi skapa mat och smaker som jag vill dela med mig av. Hur bra har vi det inte? Hur orättvis är inte livet?
Kontrasten blir så total då jag känner att jag välter i  lyx av att kunna välja och vraka på vad jag vill bjuda mina gäster på, medans andra inte ens får fred för att hinna begrava sina nära som de just förlorat i ett krig utan ände. De fick inte ens några timmar på sig att ta ett sista farväl, att hinna fylla på matförråd och kanske vila en stund i fred! Nej, då brakar det loss igen.

Ja inte är det underligt att många av oss är trötta och känner oss frustrerade. Världen är ju helt skruvad. Vi har inte bara en skruv lös, vi har tappat hela motorn!

Och här sitter jag och lyssnar på syrsorna. Och njuter av tystnaden. Och kan gå in och lägga mig i en varm och skön säng , närhelst jag känner för det. I morgon om jag vaknar, kan jag välja lite av varje i mitt kylskåp till frukost. Jag behöver inte vara rädd för att mitt hus ska bombas sönder och samman eller att mina barn ska mötas av kanoner och kulvapen. Jag är i en annan del av världen och jag tackar Gud för det. Jag känner hur ögonen börjar längta efter sömn och vila. Och jag kan gå och ta den.
 Tack för idag. Och TACK för en fantastisk helg.
Jag går och lägger mig och drömmer om att vakna till nyheterna att världen har insett vad fred och frihet kan göra för människorna i vår värld. Att vi ska få förståndet tillbaka.
Godnatt världen. Och god natt syrsorna.

100 årskalas

Idag gäller det. Som jag har planerat och hoppats på denna dag. Idag kommer släkten för att fira min och Patriks femtio års dag. Ja, Patrik fyller ju inte ännu, vi är lite tidiga.
Så glad är jag då idag då jag vaknar till en helt spegelblank sjö och solen skiner. Borden står dukade på altan och mat är förberedd. Tårtor bakade och jag känner mig så glad.
Så som sommaren har sett ut hittills har man ju verkligen funderat hur denna dag skulle se ut. Inte kunde det väl bli ännu en fin dag med värme och sol? Ja, det återstår ju att se, men så här långt ser det fantastiskt bra ut. Härligt.
Nu ska jag städa av alla hundhår här inne och göra klart sista salladerna och förrätten. Flaggan ska i topp och sätta sista handen vid olika detaljer. Ser fram mot dagen.

Idag blommar mina gula trädliljor, gigantiska och helt fantastisk doft. Så fantastiskt att denna lilla lök kan ge så vackra blommor. 

Önskar dig en bra dag med. 

Passions dansen

Städa, baka, laga mat, ja allmänt grejande inför helgens 100 års kalas! Då har vi bjudit släkten Patrik o jag för att fira våra födelsedagar, min i efterskott och hans några månader före. Hoppas på bra väder då vi blir ganska många. Man kan tycka att det är mycket att ordna med till ett kalas som detta. Och jo, visst är det det. Men nog är det roligt också. Jag njöt i går då jag handlade varuvagnen full av goda saker. Kände mig priveligierad att kunna göra det. Nu doftar det gott i köket igen av nybakade bröd....
Härom kvällen kom barna  och gänget hem. Alltid lika mysigt att få rå om varandra. Denna kväll var så oerhört stilla och vacker, ingen vind, varmt och skönt. Killarna fiskade ute i viken.

Här kämpar Oscar som bäst....

Dock inte med att få upp en stor gädda! Nej, någon hade lyckats sätta fast draget i sjön. Och se, då stod han så lämpligt till så han fick ta ett ryck. 

Patrik fick en liten abborre, ja det var väl hela kvällens fångst det. Men vi behövde inte hungra för den delen. Vi åt grillad korv och annat och avslutade med en liten liten bit av den nygrillade abborren.

Då jag tittar ut på altan nu så ser jag hur passionsblommorna i amplarna hänger och svajar i vinden. De numer långa rankorna når ner till räcket och med vindens hjälp ser det ut som om ändarna dansar på räcket. En passionerad dans, vad kan det annars vara.

Så har en hortensia fått för mycket hjälp av vinden och blåst omkull på golvet här ute. Om jag skulle ta och dansa mig ut och ta hand om den en stund. 

Hoppas du får en fin kväll, Än är sommaren ljum och skön. Än kan du ladda med vitaminer både för kropp och själ. 

Värmeslag

Onsdag morgon. Mulet, för första gången på väldigt lång tid känns det som. Lite lättare luft och skön andhämtning för både mig och blommorna känns det som. Jag gillar värmen, sommar och sol. Och vill absolut inte klaga, men måste väl tillstå att det varit lite ljummet senaste tiden. Ja så pass varmt så till och med jag går i frivilligt i sjön för att bada. Faktiskt flera dagar i sträck nu. Underbart.
Gäller bara att pumpa i sig vätska, annars blir det huvudvärk direkt.
Apropå vätska ja, Berättade jag hur nära det var att jag förlorade Zelma häromdagen? Ja i alla fall såg det så ut. Hon sprang efter bollen som  hon tycker är sååå kul. Då glömmer hon allt annat som till exempel att ta det lite lugnt i värmen. Och trots att det var på kvällen och hon tagit det lugnt under dagen så kom hon rätt som det är raglande på benen, gick mest åt höger,  vimsig med tungan hängade ur munnen och knappt kontaktbar! Värmeslag. Hjärtat tänkte jag på då såklart. Fångade in henne och höll henne kvar hos mig, baddade på henne vatten ute från slangen. Det dröjde en bra stund innan hon började återfå normal andning och komma tillbaka. Riktigt otäckt var det. Där ser man hur snabbt det kan gå i värmen.
Hörde igår att en kompis hund råkat ut för samma sak. Bara så där, snabbt och läskigt och oförberett.
Läste om detta häromdagen och tydligen är det viktiga i värmen att se till att de har mycket vatten, hela tiden. Att de inte tar ut sig för mycket såklart. Men framförallt att de har tillgång till vätska hela tiden.
Om hunden får värmeslag så kyl ner den med att ta vatten i ljumskarna på hunden, ge den att dricka och håll den lugn. Såg också något om att om man vill se hur akut läget är så kan man hålla fingret tryckt mot tandköttet några sekunder, då man släpper ska huden bli rosa. Blir den inte det utan förblir vit, då är det akut.
Så du som har hund, se upp i värmen. Det händer så fort.

Två slöisar softar i fotöljen på altan. Gott att leva så säg.

Jaha , nu måste jag sticka till nästa aktivitet. Färdigbakat för idag, nu har jag göromål utomhus att klara av. Solen gömmer sig ännu bakom molnen så nu passar det bra att köra ett pass.

Det doftar nybakat

Sprider sig en god doft av nybakade bullar och vaniljkrokar i mitt kök. Solen skiner från en klarblå himmel och luften dallrar av värme. Otrolig sommar vi har i år. Och lika över hela landet tydligen.
Jag är ju en riktig badkruka, helt hopplös. Borde verkligen njuta och bada i år då vädret är så bra och jag bor så nära sjön. Men se, jag är så larvig. Men igår blev det ändring på det. Jag trimmade gräs ett par timmar på morgonen, svetten rann ner i ögon och mun och jag lovade mig själv att gå ner till sjön och bada efter att jag gjort detta klart. Sagt och gjort. Jag gjorde det! Och det var ju såååå skönt. Ja så pass så jag badade en gång till igår kväll.

Häromdagen plockade jag av vinbären på buskarna. Zelma och Moa och även Zita var med och åt för fullt. Direkt från buskarna. Bra med vitaminer säkert.

Dagens fångst. Patrik och kära svärfar var ute och hämtade upp näten som vi la i igår kväll. Tolv fina aborrar på runt 9 hekto stycket. Inte illa. Blir stekt aborrefile till middag idag. Mums. 

Nu ska jag strax bjuda karlarna på kaffe och nybakade bullar. Bättre kan väl inte livet bli, eller?

Önskar er alla en riktigt skön och go helg. Hoppas du kan njuta av värmen men även finna svalka då du känner du behöver det. 

Hej världen. En slö dag idag. Sitter och pusslar pussel från min barndom. Vill se om jag minns och om de är kompletta.  Enormt vilka minnen bilder kan väcka. Jag bläddrar i mina skolböcker från första klass, då talar vi pm året 1971! Min fröken hette Gunborg , en snäll men bestämd gammal kvinna. Om jag minns rätt så gick hon i pension då jag gick ut andra klass.
Hittar gamla teckningar från skoltiden. Planscher på dåtidens idoler. På min vägg hängde ABBA, Tomas Ledin, baccara, harpo, John Paul Young mfl. Oj vilken nostalgi att se bilderna igen.  Jag prenumererade en tid på Starlet och Kamratposten! Där fick man bilder. Hade en jätteaffisch med Hajen, den där läsliga filmen som jag tyckte var hemsk. Ändå hade jag bilden på väggen!!!
Nu är det dags för middag. Stekt fläsk med äpple, lök, blomkål mm. Gott ska det bli.
I morgon satsar vi på auktion. Inte för att vi behöver något utan för att det är kul att titta.
Önskar er alla en trevlig helg.

En krona i naturen

I går kväll tog vi en rejäl promenad Patrik och jag. Och plockade två kassar med kantareller. Så dagen är räddad. Så rik man känner sig då man kommer hem med guldet från skogen.
Dessutom plockade jag av den ena vinbärsbusken, de röda vinbären. Och blad. Så nu har jag en fin omgång i frysen att göra juice av i vinter då jag känner att jag behöver fylla på vitaminerna. Juice på vinbär och dess blad är den godaste juice jag vet.
Under vår promenad så upptäckte jag en naturens brudkrona. Titta ska du se.

Ser du skålen? Den är som skapad för att sätta ett värmeljus i, eller som att ha som krona. Så oerhört vacker då jag tittar nära på den. Vad jag förstår då blir den ju helt platt då den slagit ut i sin helhet men detta har jag aldrig tänkt på tidigare. Varje liten hållare till varje liten blomsterbukett är så fenomenalt genomtänkt och vacker. Tusen och åter tusen små små blommor ger en så vacker skapelse. Otroligt.

Vad händer annars så? Ja, igår flyttade vi djuren igen så nu har de nytt bete. De stod förberedda då de såg oss stängsla och såg den fina klövern som väntade på dom.  De låg utanför vårat sovrumsfönster på morgonen och njöt av livets goda. Ja, det är så fridfullt att få ha lite djur på gården. 

Nu väntar hundarna i köket på att få frukost. De har mat-klockan i sig och vet direkt då det är dags för mat. Ligger troget och väntar på golvet nu i skrivande stund. Bezzie med en stadig blick fäst på mig, undrande när jag tänker lätta från stolen och komma till hennes frukost. En blick som säger mycket.
Än så länge lyser solen vackert här ute, en lätt bris, fåglarna kvittrar. Ser ut att bli ännu en fin dag. Om än inte fullt så varm som förra veckan, vilket jag är tacksam för. Jo, jag gillar värmen såklart. Men jag mår bättre då det är lite lagom, inte så hett. I alla fall då man ska jobba utomhus. Här inne i huset har jag det svalt och bra.
Ja, så är det väl dags att gå hundarna till viljes, nu är det hög tid för frukost. Hoppas vi alla får en bra dag.

Morgonen efter regn

Så rent och fint det är. Så gott det luktar. Morgonen efter regnets strilande ute i vår natur. Det blir verkligen tvättat och fräscht. Ja, i alla fall då det kommer i lagom mängd. Och under lagom lång tid.

                                                         Så här fint är det i en rabatt här nu.

Dessa fantastiska liljor. Komna ur en simpel lök i jorden. Så oerhört tacksamma att driva upp.

Visst är det vackert.

Önskar er alla där ute en riktigt bra vecka. Har du semester, eller jobbar du. Vad du är gör så var rädd om dig. Och stanna upp ibland och titta nära, det finns mycket vackert att se.

"Förr eller senare exploderar jag."

Sköna söndag. Sen frukost och nu inne på andra koppen kaffe, ute strilar regnet ner och det gör mig inget. Inte idag. I går hade vi våra anställda och deras fruar här för båttur och grillbuffe på Smålandsgården, då var vädret jättebra- Vi var rädda att regnet skulle ha kommit igår men se vi klarade oss. Härligt. Vi kunde sitta ute till sent på kvällen på altanen och njuta av hemgjord glass med chokladsås, färska dadlar för den som så gillar mm. Toppen med andra ord.

Måste tipsa om en fantastisk film som jag var på förra helgen.

"Förr eller senare exploderar jag", heter filmen. Ett väldigt träffande namn på filmen. Den handlar om en tjej på sjutton år som har cancer som snart kommer att dö. Man kan inte göra mera. Hon går med sin syrgastub dragande i en dragväska, då hon inte kan andas utan dess hjälp. Hon läser en bok, om och om igen, hon har inte mycket umgänge utan kämpar på hemma, med sin familj,mor och far. Så kommer hon att vara med på några träffar för andra sjuka och där träffar hon en kille som även han drabbats av cancer. Han har fått amputera ett ben för fjorton månader sedan men anses nu frisk. Dessa två ungdomar slår följe under en tid. Stormande känslor, då de vet att tiden är kort. Han verkar må bra men så slår den till igen, cancern.

Ja, jag ska väl inte berätta hela händelseförloppet, då du kanske själv vill se den. Men jag blev tacksam till sinnet för att de fått till en så fantastisk film i ett så tufft ämne. Den var positivt framställd och många komiska situationer speglades också, mitt i tragedin, väldigt stark och tydlig. På ett fantastiskt professionellt sätt.

I biosalongen satt i princip bara ungdomar. Och nästan bara tjejer. Killarna som var där hade hängt med sina flickvänner, inga killgäng där inte. 

Det som slår mig är hur tragiskt det är att dagens ungdomar ska behöva lära sig leva med vissheten om risken för cancer, att så många blir drabbade eller kompisar blir sjuka. Då jag växte upp hörde jag inte ofta talas om cancer. Och definitivt inte unga människor.  Verkligheten är en annan idag.

Slår mig då jag sitter där i salongen och man hör snyftande ungdomar runt om, denna film skulle ses under lektionstid i gymnasieskolorna, som upplysning och inspiration. Men framförallt för att ge möjlighet till samtal efter filmen då den väcker så många tankar och känslor. Den lämnar ingen oberörd. Nej, den var verkligen otroligt sevärd. 

Ja, livet är bra underligt. 

Försökte se på nyheterna på morgonen. Men man blir ju bara så deppig av alla krig och elände som händer på vår jord. Vad i all sin dar håller vi människor på med? Kan vi aldrig bli så förståndiga så vi är rädda om varandra och vår värld? Verkar ju helt hopplöst. Känns som det är så många oroligheter på så många platser nu. Så många civila får lida och dö, till synes helt i onödan. Så många barn växer upp i en otrygg tillvaro, en värld som är ond och farlig. Så grymt. Ja, människan är bra dum.

Jaha, det här blev kanske en dyster text, denna regniga dag. Men så är livet. Somliga dagar är soliga och lätta att leva. Somliga är regniga och kanske inte lika ljusa. Men regnet gör gott för våra växter och natur. Vår värld behöver vattnet i sitt kretslopp. Och vi människor behöver nog lite vatten och stillhet med somliga dagar. 

Nu laddar väl en liten del av världens lyckligt lottade invånare inför kvällens VM finalmatch. Jag har inte följt detta spel, har inte sett en enda hel match. Sett små snuttar ibland men har noll koll på läget. Vet inte ens vilka som är i final! Sån är jag. Tur man får välja själv. Vi lyckligt lottade som kan välja. Vi lyckligt lottade som har ett tryggt hem, som kan plantera en blomma i rabatten och tro och hoppas att den ska växa vidare år efter år, Vi lyckligt lottade som har en framtidstro och lever med vår familj i tron att alla ska få leva i fred och vara friska och lyckliga. Vi har det bra, vi har det sååå bra. 

Var rädd om den lyckan. Vårda den väl. 

Vilken otrolig sommar vi har

Ja, värmen kan vi då inte klaga på. Otroligt vilka varma dagar och nätter vi har nu. Fantastiskt. Här i viken blåser det ganska mycket men det gör absolut inget, svalkande sköna vindar gör gott.
Just nu har jag en bulldeg på gång, håller mig inomhus en stund. Har ju svårt att sitta still ute och bara njuta, då blir det att jag hellre sliter på i trädgården, ute i beten eller annat, även om svetten fullständigt rinner, så går det bättre än att sitta stilla. Sån är jag. En kompis till mig som också är bröstcancer opererad skrev häromdagen att hon undrar vilket som gör vad, då hon blir så varm, är det klimakteriet eller är det värmen omkring? Ja, det kan man fundera. Jag sitter nu i köket, här är skuggigt och skönt, ändock kan det imma bakom glasögonen stundtals!!

Härom kvällen satt vi och metade en stund från båten, Patrik och jag. Rofyllt och skönt. Det enda som hördes var ljudet av en luftballong som sakta drev förbi i luftströmmarna över våra huvuden. Säkert en fin kväll att flyga ballong.

Tog hand om en gammal tunna och gjorde en liten odling i den. Så roligt det är att få färdigställa tankar man har haft under ett par års tid. 

Under helgen som var besökte jag de två traditionella marknaderna , i Sunhult och i Bälaryd. Gjorde väl inga superfynd. Men att detta fenomen drar folk, det är då helt uppenbart. Otroligt vilken fluga detta har blivit. Kul. 

Jag köpte en trätunna i Sunhult. Den har jag nu skurat och den står på altanen med blommor som lock. 

En sen promenad hem en kväll i juli.Tänk om lite tid kommer det att vara bäckmörkt vid denna tiden på dygnet. Gäller att passa på att njuta av ljuset.

Nu har jag gräddat klart bullarna. Doftar gott här i köket. Så blev det lite gaffelkakor också. Hundarna  har fått ägg, höjdpunkt då de älskar detta. Svansarna gick runt för fullt på dom.

Efter detta bak ska jag nog gå ut i alla fall en stund. Måste sätta fast mitt sk "mjölkbord" så det inte slår omkull då vinden friskar i. Borde sätta igång med nästa bete för djuren. Men ska försöka vänta till senare idag. Blir så varmt att gå ute på ett öppet gärde i denna hetta. Kossorna ligger och njuter vid sjökanten, mätta och nöjda än ett par dagar på detta bete.
Nu pratar de om att de har fått stänga av gästbryggan vid Visingsö! Det tar visst aldrig slut med strulet i och med den nya stora färjan. De har grävt för den nya skapelsen och då har visst stenar åkt undan från den befintliga gästbryggan. Inte roligt då turistsäsongen precis dragit igång. Ännu ett minus i kassan med andra ord. Suck.
Hörde också att det är totalstopp i tågtrafiken från Stockholm o söderut. IGEN. Kabelfel enligt SJ. Detta SJ som inte är vad det varit. I Frankrike ska det nu utredas vem som egentligen bär ansvaret och bör stå till svars då inte järnvägarna fungerar som det är tänkt där heller. Kan bli intressant att följa då det känns som vi måste få igång den diskussionen i Sverige med.

Nu har jag sista plåten i ugnen. Vad gott med lite i frysen. Blev att jag gjorde en bytta med glass också då jag hade grädde att använda. Bra att ha frysar bara att lägga i.
Hoppas du har en fin dag. Att du kan njuta lagom mycket av värmen och solen. Utan att bränna dig, solen är sååå stark.
Hej svejs.

Hej bloggvänner.

Tänkte lägga upp några bilder på hundarna. Just nu leker alla fyra i köket, vissa hörs mer än andra om man säger så. Valpen, Zita, som nu är fyra månader, har inte koll på var benen är eller något känns det som. Hon snubblar och fumlar. Många roliga skratt blir det minsann.

Ser det inte ut som Moa skrattar eller? Är hon sur? Nja, jag tror att läppen bara har hängt sig...

Zelma hittade en kotte vid sjön, den vill hon att jag ska kasta till henne såklart. Kom igen nu matte.

Nu ligger Moa och äter på kotten. Skrattar Zita åt henne eller vad menas med denna min?

Nu har Zita minsann hittat kotten också. Så det är så!

Vad kan man mera hitta en dag som denna? Ja, här sticker det visst upp ett underligt vasstrå som sitter fast!!! Mycket märkligt. Hur hon än drar så sitter den kvar.....

Ja, de har mycket att upptäcka de små liven. Och jag får njuta av skådespelet.

Nu är jag på banan igen

Gårdagen var inte rolig. Vaknade som vanligt, gick ner och satte på en kopp kaffe. Kaffe på sängen och vila lite. SEDAN snurrade världen runt runt runt.... Mådde jätteilla och var yr så jag så när tuppade av. Fick en underlig intensiv smärta högt upp i magen.... Mystiskt. Ja, det ledde till att jag blev sängliggande hela dagen igår. En riktig vilodag med andra ord. Kom igång framåt kvällen och åt lite blåbärssoppa och skorpor som smakade ljuvligt gott.
Undrar vad detta var.
Kommer på mig själv med att jag tänker lite annorlunda numer om jag blir sjuk eller känner något som inte stämmer i kroppen. Helt annorlunda jämfört med hur jag var funtad innan jag fick cancerdiagnosen. Nu går tankarna direkt till att nu är det kört. Nu blir det behandlingar igen....Jag är så väl medveten om att jag ska tänka positivt och inte grubbla på saker som jag inte vet något om. Men så lätt lurar jag tydligen inte hjärnan. I går då jag slumrade och sov om vartannat under dagen gick jag igenom hela sjukdomsförloppet igen, alltså det jag trodde ligger framför mig! Grubblade i sömnen till och med på sånger på min begravning!!!! Hur dumt får det vara då?
Hur lång tid skulle jag ha kvar? Vad ville jag göra av den tiden?  Ja, tusen frågor gick jag igenom där i min säng i min hjärnas inre. Så tokigt.
Inför natten trodde jag att jag skulle ha svårt att sova . Men icke. Jag sov hela natten också. Fortfarande med snurrande tankar i huvudet.
Vaknar till en ny dag och nu är jag som sagt på benen igen. Nu kan jag äta igen och världen ter sig inte fullt så snurrig längre. Så uppskattar jag att få vara frisk igen. Så är det ju. Behövs inte mycket jobbigt mående för att man ska uppskatta att få må bra.

Tog just en promenad i trädgården. Sprutade lite såpvatten på mina rosor som har fått påhälsning av de små tråkiga gröna varelserna. Du vet, de som man inte vill ha där.....

Rosor ja!
Titta ska du se.

Dessa ljuvliga rosor. Mozart heter dom.

Den äldsta busken jag har den hade vi vid altanen i Fotsjö. Tippar att vi planterade den slutet av 90 talet. Den blommade tappert otroligt varje år, men så ett år dog den. Men ett skott kom nerifrån roten. Jag grävde upp rosen och vände skottet uppåt och tänk att den kom igång igen. Sedan har den fått flytta med oss. Först till Österbo i Näs, sedan till flygeln i Näs, sedan till en provisorisk rabatt i Målviken och så förra hösten fick den sin rättmätiga plats här i Målviken . Och nu är den översållad av knoppar igen. Helt fantastiskt.

Den här rosen är så tacksam då den blommar så länge. Långt in på hösten får vi ännu njuta av den.

Så glad jag är för den.

Nu har vi alltså planterat ett tjugotal till utefter altanen och de blommar de med. Så härligt.

För övrigt har vi fått ungefär femtio mm regn senaste dagarna. Och mer är att vänta enligt väderleksrapporten. Men temperaturen är behaglig idag.

Hoppas du också får njuta av något gott ute i naturen. Om du nu gillar det förstås.....