Så är vintertiden tillbaka.

Ja, du har väl kommit ihåg att ändra klockan? Nu är sommartiden slut.
Och jag tycker det har varit en väldigt lång och trevlig söndag idag. Den extra timman känns jättebra. Skulle kanske vara bra med en extra timme varje dag.....

Nu skulle du se hur jag sitter här i soffan. Med laptopen på soffbordet bredvid mig! För i mitt knä där ligger två hundar. Så det blir inte många rader skrivet .
Men några bilder kan jag bjuda på.

 

Så här vackert blommar det i min rabatt idag.

 

 

En morgonpromenad längs Örens sjökant och titta efter röding. Trots klart och stilla väder ingen röding i sikte. Måntro om deras lek är senare i år än annars.

 

 

Det enda levande vattendjur vi såg denna morgon var kräftor.

 

Ja, mitt i allt detta vackra, den fina naturen och årets skiftningar lever jag. Och förundras.

Men nog blir det krock i hjärnan då det händer sådana här tragedier som i Trollhättan? Eller då vi vet att miljoner människor är på flykt undan krig och elände. Ja, jag drömde faktiskt härom natten. Hur jag och min familj flydde från krig och fasa. Hur vi färdas över havet i små skruttiga båtar. För en kort stund då jag vaknade var jag kvar i drömmen och hjärtat klappade i en snabbare takt än normalt. Men snart insåg jag att det bara var en mardröm. Att jag låg i min trygga säng, varm och torrt nattlinne och mätt. Ingen som jagar mig bort från mitt hem.

Och nu på tvn vinner människor pengar via Bingo Lottos program. Kontrasternas land, eller?

Ja, vad ska man säga? Finns det ord som räcker? Är det underligt om vi blir trötta och kluvna?

 

Jag hoppas på en bra vecka. En vecka med möte tillsammans i processgrupp inom region Jönköping där jag hoppas kunna göra någon nytta. Det handlar dock inte om Hjärtats Hus, inte denna vecka.

Men med det lilla jag har att bidra med hoppas jag kunna göra förändring och påverkan i det samhälle jag lever i. Bland de människor jag möter hoppas jag kunna hjälpa någon. Om så bara en person.

Om vi alla kan göra något bra för någon annan, då har vi väl ändå kommit långt, eller hur?

Önskar dig en riktigt bra vecka. Var rädd om dig.

 

Så som du vill bli bemött och sedd av andra , så ska du också möta och värna om de du möter.

 

 

 

Vem är du som läser?

Ja det är min spontana fråga? Alltså min blogg. Jag ser nu då jag öppnar upp den att jag är väldigt väldigt nära att passera 55000 besökare nu! Helt otroligt. 55000! Vilka är ni där ute i världen som läser mina tankar och visioner här på nätet? Ja, det lär jag få undra vidare på.
Jag möter en och annan som visar sig läsa mina blogginlägg. Jag får kommentarer från en och annan som kan undra saker som jag skrev om för länge sedan, jag kan få frågor från helt oväntat håll. Det är väl det som är spännande. Att få förstå att jag får vara med och påverka och tycka till på så olika sätt.

Tycka till ja, Jag har just kommit hem från styrelsemöte i Jönköping. Så egentligen borde jag kliva i sängen nu, är helt slut i huvudet. Men känner att det kan vara bra att varva ner här en stund. Summera dagen och summera mina tankar.

Måndagen den 19 oktober. En vanlig måndag. Men ändå helt unik. Började dagen med att göra matsäck till min käre make tidigt i ottan. Så ut med hundar och förbereda mig för dagens arbete som bland annat bestod i att vara hantlangare vid en grävmaskins sida. Bära sten och peka var och hur jag ville han skulle gräva. Inte likt andra måndagar med andra ord.
Jag har fått gratulera två nära goa vänner idag då de har fyllt år. Men ingen av dem har jag lyckats nå per telefon, än mindre i verkliga livet. Nej, det blev kramar via sms och intalade mobilhälsningar etc. Kramar ut i atmosfären. Så fick det bli.
Ikväll har jag så varit på styrelsemöte för bröstcancerföreningen. Det är ett spännande arbete, mycket är på gång. Ja, faktum är att så mycket som har hänt denna oktober månad har jag nog inte varit med om tidigare år. Oktober är ju rosa bandet / rosa oktober / bröstcancer månaden. Och den har väldigt stor genomslagskraft. I år har vi inom föreningen fått ett antal förfrågningar att delta i olika evenemang för att berätta om vår förening och vad vi gör. Och så sälja våra armband som vi gör tillsammans med våra goa medlemmar. Såklart oerhört inspirerande.
Men samtidigt som jag slås av stor tacksamhet för att vi som bröstcancerpatienter och drabbade får så oerhört stort stöd och sparade medel skänkta för att forska vidare och lösa cancerns gåta. Samtidigt blir jag bestört då jag tänker på alla andra cancer-grupper. Alltså, vi har ju så många olika sorter cancer. Olika svåra att lösa. Och väldigt olika stort engagemang.
Ja, det är nästan så att jag kan få ågren över att vi som bröstcancerpatienter tar väldigt stor plats.
Ja, jag önskar att vi kunde göra lika mycket för alla grupper. För alla sorter av cancer. För alla sjukdomar som finns.
Ja, käre vänner. Så mycket vi har att göra.
Blir du som jag trött av att höra allt som händer. Alla nyheter om vad vi bör äta eller inte? Idag kom ju den nya fantastiska genvägen att själv kunna bedöma om vår risk att få hudcancer?!!! Den där om att om du har elva eller fler leverfläckar på höger arm så skulle du vara i större riskzon för just hudcancer! Ja, men hallå. Är det konstigt om vi blir deprimerade? Om vi blir trötta och vemodiga?
Dessa ständiga kast mellan bra och dåligt. Mellan ideal och förfall. Mellan förhoppning och total förnedring. Detta mediaflöde som bara rusar fram i en allt stridare och snabbare takt.
Och här sitter jag och fyller på med ännu mera!

Nej, det är nog lika bra att jag går och drar täcket över huvudet nu, Jag med.
God natt du där ute någonstans. God natt Sverige. God natt Världen. Du i Amerika som läser mina tankar. God natt.
Hoppas vi får en fin dag i morgon. En alldeles fantastisk bra och speciell tisdag.

Projekt Storröding.

Idag tänker jag berätta för dig om vår sjö, Ören och om en av de fiskar som än så länge finns däri. Ja, jag får säga än så länge. Den har nämligen länge varit hotad och totalt fredad och nu är det bestämt att den ska försöka räddas. Min käre svärfar har under flera år tillsammans med länsstyrelsen i Jönköping provfiskat under deras lek för att märka och föra statistik på hur många det finns. Och tyvärr har antalet minskat år efter år.
Nu är det i alla fall bestämt och bokat att det ska pågå ett projekt under tre år då vi ska försöka ta upp några exemplar, ta rom och mjölke från dem och försöka odla upp nya exemplar i fiskeodling. Ja, det kan låta enkelt men det är ett gigantiskt projekt. Ett samarbete mellan Länsstyrelsen Jönköping, fiskevårdsföreningen Ören mfl.
Här är länken där ni kan läsa och följa vad som händer.

Nu räddar vi storrödingen i Ören - Länsstyrelsen i Jönköpings län

Patrik och jag gick en promenad längs strandlinjen idag då sjön låg helt spegelblank. Men vi såg inga lekande rödingar idag så det är nog lite tidigt än kan jag tro

 

Här pusslar Daniel Rydberg och Mikael Bergström ihop kassen som skall ut i sjön.

 

Monterad och klar för sjösättning.

 

Och så ut med kassen.

 

Det ska bli väldigt spännande att följa detta. Och jag hoppas verkligen att vi får se att vi kan få till en ökning av antalet rödingar i vår sjö. Med generna från de som finns i sjön idag. Det hoppas jag verkligen.

 

I morgon kommer de och provfiskar igen. Spännande.

 

Nu måste jag tycka till lite......

Nu sitter jag här i min ensamhet. Ute sänker sig mörkret sakta efter ännu en fin höstdag. Underbara färger och hög o klar luft. Ensam? Ja, gubben är på jakt. Älgjakt. Det är ju de tiderna nu. Jag laddar för att ge mig ut i morgon. Jag satt ute och spanade i måndags morgon men se det var bara fåglar i farten där jag satt. Inte ens ett rådjur. Så nu får vi se hur det är i morgon.

 

Nog är det vackert så säg.....

 

Jag måste få fundera lite "högt" med dig. Angående flyktingarna som kommer i strid ström nu till Europa och så även till Sverige.  Härom morgonen vaknade jag av nyheten att regeringen sagt ja till tältläger här i vårat land! Blir det verkligen så? Hur går det till? Det kan ju inte vara tält så som jag tänker mig, det måste vara rejäla tält, typ som militären använder.... eller. Men ändå....tält???? Ska familjer bo i tält, i vårt vinterland, med små barn........

Men så en annan sak. Det slås ju larm om att klasser fylls av elever, att skolor fylls av barn från andra länder, att det är brist på lärare och resurser. Så nu till min fråga:

-Visst är vi väl så smarta , vi svenskar, att vi då tar in och använder oss av vuxna flyktingar som är lärare? Jag menar, det är säkert väldigt många av de som flyr till vårat land som redan är utbildade lärare, som har stor och lång erfarenhet. Visst tar vi väl in dessa vuxna i våra skolor? NU. Eller?

Det bara slog mig att det måste vara det självklara i denna kaosiga situation, då barn skall slussas in i svenska skolor och kommer från totalt kaos och elände. Vem kan väl då förstå dem bättre än de vuxna från samma land?

Dessutom så får ju de vuxna då en naturlig ingång i vårat samhälle, att lättare lära sig vårat språk, att få kontakt naturligt med svenska medborgare etc etc. 

Rätta mig om jag är ute och cyklar.

Vi kan väl ändå inte mena att alla dessa som kommer flyende hit nu och får uppehållstillstånd, måste lära sig svenska språket FÖRST i skolan innan de kommer ut i arbetslivet här? Eller?????

Ja, jag kanske är helt ute och cyklar!? Jag önskar bara att allt skall lösa sig till det bästa. Att vi verkligen kan hjälpa dem som behöver hjälp. På ett bra sätt.

Tack för ordet.
Nu skall jag göra matsäck till morgondagens jakt och så är det snart Bonde söker fru..... mys i soffan med andra ord.

Nu kommer en liten film igen.

Surströmmingen är avklarad. Oscars idag och som vanligt så smakade det alldeles förträffligt. Värdarna för middagen hade dessutom öppnat delikatessen utomhus och sköljt file´erna innan så lukten var tämligen svag. Gott tunnbröd och så peran o löken. Underbart.
Kaffe och kardemummakaka till dessert. Ja, tänk så bra man kan ha det.

Nu är det torsdag kväll och jag har haft en lugn stund vid datorn, med sällskap av mor och far vid tv:n. Mysigt. Då passade jag på att göra en liten film igen. Denna gång från invigningen av Haga Tårtcompani & Bageri på Kungsholmen.
Så varsågod, bara att titta.

Bara dubbelklicka på länken så hoppas jag att det fungerar.


http://www.magisto.com/video/MlZFYAcOBzEsAUNiCzE


Hälsningar från en stolt mamma.

Jämtland

Hallå världen.
Flyget fungerade och jag landade välbehållen på flygplatsen på Frösön. Faktiskt hade vi en helt fantastisk flygning. En annorlunda. Ombord var nämligen en flygvärdinna som jag direkt kände var van och erfaren och ingav en trygghet. Inte för att jag är rädd att flyga men hon kändes verkligen trygg.
Innan landning så säger hon så i högtalaren: "Strax går vi ner för landning. Vädret i Östersund är fint ikväll och vi kan njuta av en klar himmel med stjärnor i mängder. Kvällen är sen och snart kommer vi att få sova. Kanske kan det passa med en liten vaggvisa då....."
Döm om min förvåning då hon sjunger en vaggvisa, där och då. Och det var SÅ vackert. Hon kunder verkligen sjunga, hennes trygghet och vana var sann.
Ja, det var verkligen en annorlunda resa, kommer nog alltid att minnas henne känns det som.

Nu är jag hemma hos mor och far. Vi hade en jättefin dag igår i trädgården. Vi plockade av alla tomater i växthuset, städade bort plantorna och skurade väggar. Vi klippte i rabatter och klädde in buskar i nät inför vintern. En riktig städdag tillsammans ute med andra ord. Roligt att få chans att hjälpa till.

 

Nu i skrivande stund bakar mor Lompor! Något jag aldrig har smakat så det ska bli spännande. En deg bestående av kokt potatis och mjöl o salt. Steker bröden i stekpannan. Ja, jag återkommer då jag vet mera....

Så laddar vi för att få äta något annat riktigt gott idag. Vi är bjudna till goda vänner för att äta surströmming. Sååååå gott det ska bli.

Kunde jag dela med mig av smaken och doften så skulle jag göra det här men tyvärr går ju inte det. Men jag ska njuta i alla fall.......

Haga Tårtcompani & Bageri

Hej vänner. Nu har jag just avnjutit en underbar lunch på Haga Tårtcompani &Bageri. Jag är såklart fantastiskt glad och stolt att få vara här.
Började min Stockholms vistelse med att titta in på Oscar o Annas nya bageri på Fleminggatan 107. Febril verksamhet inför måndag kvällens invigning. Jag gick sedan till deras första bageri på Torsgatan 79 där jag åt frukost med Goa vänner. Det är ju en klar fördel med stadslivet, att stämma möte med kompisar för att äta frukost. Händer av naturlig orsak inte ofta ute på landet...

Goa Elisabet och Lena.

Sedan begav jag mig tillbaka till Fleminggatan och hjälpte till med det jag kunde. Stämpla påsar och kassar, hantlanga mm. Lite smått panik med krånglande el, diskmaskin som inte hade kopplats in enligt överenskommelse, vattenläcka på Torsgatan, strejkande kassa apparat. Ja lite allmänt kaotiskt. Så som många skulle gå i taket för och fullständigt flippa ur för, minuterna innan gästerna anländer . Men se Anna och Oscar är verkligen suveräna. De delar på uppgifterna och tar tag i situationen och lyckas få till bra lösningar. Ett riktigt radar par.

Efter att ha bytt om och hämtat andan två minuter var det dags för träff med press på Fleminggatan. Och klockan 16 lades röda mattan ut och ett nöjt kompanjonpar tog emot. Lokalen fylldes undan för undan med glada människor med famnar fyllda av blommor. Det serverades champagne och goda snittar , ostar o skinka i olika former o smaker. Och så en underbart god äppelkaka. Med andra ord väldigt lyckat.

Jag njöt kvällen igenom och är så tacksam att få möjlighet att vara med. Bonnie o jag tog en promenad hem lite före Oscar o Henrik. Vi hann både äta en god kvällsmacka och spela spel innan de damp in.


Idag öppnades dörren så för allmänheten. Och jag har idag mest njutit av att se hur lyckat detta blev. Känns än en gång som man får bekräftelse på att dessa två har ett vinnande koncept. Dessa lokaler med den sköna röda falu färgen, mixat med marmorskivor och mässing stommar. En varm och välkomnande miljö. Och så har de en helt fantastisk personal som är glada och stolta för att få vara del i detta.

Idag har jag avnjutit både frukost och lunch här.  Till lunch åt jag en underbar pumpasoppa med macka till.
Ikväll lyfter jag från Arlanda vidare mot Frösön. Nu ska jag äntligen hem till far och mor. Ska bli riktigt gott.
Landar jag välbehållen i det fagra Jämtland så lär fortsättning följa.

En vanlig dag i september

Ja idag är det tisdag. Dagen startade med en rivstart, efter att ha gnuggat sömnen ur ögonen var det att ställa sig vid spisen och få till den där traditionella tråkiga men ack så mättande havregrynsgröten. Då jag ändå var i köket passade jag på att göra musli.  Och så dammsuga bort senaste dygnets nedfall av hundhår. Dessa tussar av ulligt material som jag skulle kunna fylla många kuddar och täcken med!
Så blev det kontoret en stund. Flera samtal och mail att besvara. Alltifrån kräftköpare till rosa bandet månaden. Och så Net1 , modemuppkoppling och konton mm. Ja, en salig blandning med andra ord.
Nyss kom jag hem från en städrunda hos goa vänner. Skönt att kunna hjälpa till. Nu ska jag äta lite och duscha, till kvällen ska vi till länsstyrelsen och diskutera upplägget angående projektet att försöka rädda rödingen som ännu finns i Ören. Vad vi tror så finns det inte många exemplar kvar så det hänger nog på snöret om vi lyckas. Hoppas verkligen det.
Nu räknar vi ner också. Ja, inte till någon nedkomst så. Men till Oscars öppnande av andra bageriet. Så kul, jag gläds så med dem i deras otroliga arbete och engagemang. På måndag är det invigning på Kungsholmen och jag ska dit. I alla fall är planen att jag ska dit. Lite körigt och svårt att få ihop men jag vill verkligen vara med.

Här är Oscar i sy-tagen. Visst har en fyndig och fin nåldyna också?!

Sedan är planen att jag fortsätter hem till far och mor en sväng. Har inte varit hem sedan i juli så det känns dags nu och den här gången hoppas jag att få några dagar i sträck tillsammans med dom. Får se om jag hinner hjälpa till i skördandet av bär och frukter mm eller om de hunnit klart. De är helt otroliga i sitt trädgårdsarbete och i att ta hand om allt som de får fram.

Här är en mycket gammal bild från min hembygd. Brunflo. Där på andra sidan Storsjön är jag uppvuxen. Blir nostalgisk då jag ser tåget och de gamla husen. 

Det troliga är att jag kommer att försöka ta mig fram med hjälp av SJ även denna gång! Får se hur det går med det.

På torsdag kväll har vi trivselkväll med Bröstcancerföreningen Victoria i Jönköping. Vi har verkligen lobbat och gjort reklam för den här kvällen där vi hoppas få se många av våra medlemmar. Vi kommer att göra dessa fina armband tillsammans och så fika förstås. Och så anar jag att det kommet till diskussioner angående centraliseringen som sker i Jönköping av just bröstcancervården . Vi i styrelsen har ju efterfrågat information om läget och planen framåt men det är inte enkelt att få några svar från styrande politiker eller folk i regionen.

Vi försöker att jobba mera för att få fler nya medlemmar till oss, att få lite nya ideer och evenemang och inte minst försöka få med oss fler yngre medlemmar. För tyvärr är det ju så att det finns många unga kvinnor som drabbas av bröstcancer också. Ja, vi får se hur det utvecklar sig i framtiden. Vi gör i alla fall allt vi kan, mer kan vi inte göra. Och så kan det ju finnas män också! Jag vet inte alls hur många det finns i vårat län men jag vet att de finns. Dom är såklart välkomna dom också.

Visst är de fina våra armband. Vi kommer att pärla och sälja under rosa bandet-månaden, oktober. För att få in mer pengar till vår verksamhet och som sagt för att få in fler unga.

Skulle du som läser detta vilja hjälpa oss att göra armband så är det bara att höra av sig. Det är busenkelt och väldigt mysig aktivitet. 

Den vackra målningen som ligger bakom armbandet på bilden har Anette Hugosson ,som även är med i styrelsen, målat. Visst är den vacker? Det var den tavlan jag faktiskt hade turen att vinna på ett av våra lotterier för något år sedan och den pryder sedan dess min köksvägg. Den tittar jag på varje dag och njuter och tänker på Anette. 

Jaha, det här var ju slappt och skönt att sitta här. Men se nu är det dags att skrida till nästa aktivitet. Först utfordring av hundmat och promenad. Sedan mot Jönköping.
Trevlig kväll önskar jag er.
Jag återkommer snart och berättar om Hjärtats Hus visionen. Faktiskt känns det som det kan hända lite mer konkreta saker framöver.

En glad värld skulle jag vilja ha.

Är du som jag trött? Trött av all information och alla nyheter som strömmar in Hela Tiden? Förvisso , vi kan välja att stänga av nyhetsflödet till en viss del. Vi kan välja om vi vill lyssna på nyhetssändningar. Vi kan välja om vi vill följa flödet på facebook och andra sociala medier. Visst.
MEN vi kan inte blunda för det vi ser omkring oss. Vi kan inte missa tiggarna som sitter vid dörren till livsmedelsaffären eller sjukhuset osv. Vi kan inte missa löpsedlarna med bilder från hemskheter som händer runt om i vår värld, på människor som flyr för sitt liv.
Och jag blir så trött i huvudet. Och fundersam hur livet skall bli framöver. Vad är det för värld vi går till mötes? Hur kommer världen att se ut om vi tänker oss några år framöver?
Ja, jag behöver inte rabbla allt här, du vet säkert så mycket mer än jag. Både vad som händer i vårat land och runt om i vår värld.
Och kanske är du också trött.
Ikväll har jag tillbringat goa timmar med ett par mysiga vänner. Vi diskuterade bland annat en del av detta. Gott att få ventilera med vänner och vända och vrida på sammanhang för att försöka förstå.
Vi diskuterade hur våra förfäder har haft det. Faktiskt hur flera av våra tidigare generationer har haft ett  fattigt och eländigt liv. Som statare, som ung änka, som övergivna barn osv. Och då pratar vi inte om så många år tillbaka i tiden. Ett par generationer tillbaka så såg vårt land och vår omvärld väldigt annorlunda ut.
Men hur kan det se ut som det gör idag då? År 2015! Borde vi inte ha kommit längre i vår utveckling?
Borde vi inte ha lärt oss av historien? Borde vi inte ha utvecklats till klokare människor?
Nej, nu flyr miljontals med människor från krig och elände, världen över.
Var kommer all ondska ifrån? VARFÖR?

Åh vad jag längtar till att få se en bättre värld. En värld med glada nyhetssändningar. Med positiva nyheter. Med glada människor i tv rutan och på våra löpsedlar.
Ja, jag vill inte dö och gå till en evighet. Det är inte det jag menar.
Nej, jag önskar vi finge ge varandra en positivare bild av livet idag, till varandra. Till våra barn och ungdomar.

Hur skulle det vara om alla världens nyhetsredaktioner och tv bolag skulle bara sända positiva nyheter under en månads tid? Inte ett enda elände. Inget elakt. Inget förtal. Inget ont. Inget illa. Bara positivt och bra.
Om alla människor kunde sluta bråka och ta ansvar för sin medmänniska skulle det inte kunna se annorlunda ut då?
Om alla människor tänker positiva tankar istället för onda och avundsjuka tankar, skulle inte världen se bättre ut då?

Nog är det en lockande tanke.
Vem ska börja? Finns det någon tv kanal som vågar hänga på ?

Nog är det en svindlande tanke , så säg?

Hej vänner.
Lördag eftermiddag. Jag har varit på skjutbanan och övningsskjutit inför höstens jakt. Alltid bra att träna. Idag blev dock mesta av min tid där till att sköta själva banan. Väldigt spännande då själva remmen som driver runt det hela börjar blir väldigt sliten. Men det höll, den 1 1/2 timme då jag stod där.
Jag kände bara att jag vill ta chansen att dela en liten film till med dig. Vi har ju som du vet fyra hundar, hundar som står mig väldigt nära. Jag gjorde en film om mina två kompisar häromdagen så här kommer den.

Nog är de goa så säg? Ja, jag har svårt att tänka mig att inte ha dessa kompisar vid min sida. Zelma blev ju tio år nu och Moa är fyra. Vi har allt hunnit gå igenom en del tillsammans. 

Trevlig fortsättning på helgen önskar jag dig. 

Hej vänner.

Jag har på senaste tiden ibland roat mig med att göra små filmer. Låter avancerat , men med teknikens värld är det jättelätt. Finns program klart, bara att lägga till bilder eller filmer man vill använda, välja musik och titel så Vips har man en film. Jätteroligt. Alldeles för roligt.
Här får du ett litet exempel.
Bilderna hämtade från veckans kräftfiske. Tyckte att texten var passande, "Hope it will be a good day", "Hoppas det blir en bra dag" Det tror jag dessa små kräftor hoppas på också.
Med denna lilla film så önskar jag dig en riktigt fin helg. Hoppas du kan njuta av sen sommarens fina ljus och luft.

Augusti månad närmar sig sitt slut

För alltid! Ja, aldrig mer kommer dagen den 31 augusti 2015 tillbaka. Aldrig. Nu är augusti snart slut och hösten gör entre. Den fina och vackra, med alla vackra färgskiftningar och frisk luft. Ja, jag gillar hösten.
I lördags kväll var vi ute och pyrschade bock som man säger. Vi smög ut ett par timmar innan skymning, smög tyst tyst ut i markerna för att få se något vilt. Och jag såg. Då jag kom ut på  ett litet hygge såg jag rumpan på ett rådjur som hoppade raskt iväg från mig.
Jag fortsatte att smyga tyst och försiktigt, fram mot ett torn mitt på hygget. Det är ganska kuperat där så man vet aldrig vad som väntar bakom krönet.
Då jag var ett par meter från tornet ser jag honom! Den fina bocken. Där står han, längst ner i hörnet mot skogen. Jag ser bara huvudet men kan se att det är en fin bock. Och strax visar det sig att han inte är ensam heller. Han har sällskap av en get. Så trevligt.
Vi kör samarbetet bocken o jag, då han vänder bort huvudet från mitt håll tar jag ett steg närmare tornet. Då han ser mot mitt håll står jag blick stilla. Då han vänder sig bort mot geten lyfter jag bössan för att se på honom i kikarsiktet. Jag förstår tidigt att jag inte kommer att kunna skjuta därifrån jag står, ser i princip bara huvudet fritt. Så jag får njuta av deras skepnader.
Efter en stunds utskällning så tar de det gemensamma beslutet att hoppa in i skogen igen. Så var det med det. Men njutbart var det. De var så fina.
I morgon skall jag till marknadsplatsen för att märka ut platserna till knallarna. För på torsdag är det dags igen. Årets stora tradition med Adelövs Marknad. Dagen då det kommer ca 40-50 000 personer för att umgås och handla och äta och åka karusell och kasta pil och ja, allt vad man nu gör på marknader. Hoppas vädret blir bra även detta år. Det brukar vara bra.

Här är en bild från båten en kväll i augusti. Vi kämpar på med kräftfisket, även om det är magert i år. Och blåsigt. Det har varit tuffa dagar att ro och hålla båten på rätt håll då burar skall vittjas och kräftorna ska mätas. Men det är roligt i alla fall. 

I går kväll såg jag på nyheterna om att Kina har lagt in förslag på att de vill bygga järnvägar i luften i Sverige! Tänk vad häftigt. Jag blev så full i skratt då jag som barn fantiserade om att det faktiskt en vacker dag skulle kunna vara bilar i luften i stället för på vägen. Fast jag tänkte mig nog mer som linbanor i luften , där folk kunde kliva in i små "vagnar" och åka kors och tvärs över vårt land! Ja, vem vet, Kanske blir det verklighet det med någon gång. Man vet aldrig. 

Idag har jag varit till bröstmottagningen i Jönköping och levererat vår cancerförenings sminkväskor. Vi ger varje nyopererad bröstcancerpatient en sådan. En rosa väska fylld med lite information om vår förening, med telefon nummer till personer de kan ta kontakt med om de vill prata med någon. Känns så bra att få göra en insats så här och veta att det kan betyda mycket för berörda. 

Jag var även in på A6 för att handla mat och lite annat. Blir lika ledsen var gång jag möter dessa människor som sitter utanför entren och ber om pengar. Ja, de satt föresten utanför sjukhuset också. Det är helt sanslöst vad samhället har förändrats på väldigt kort tid tycker jag. Jag mår så dåligt av att inte hjälpa alla människor som sitter med bedjande ögon. 

Jag har faktiskt vid ett par tillfällen gett något av det jag handlat. Vill inte ge pengar. Men inte lätt att stilla samvetet. 

Nu skymmer det snart på igen och jag ska ta mig en promenad med ett gäng glada hundar. Så ses vi här en annan dag.
Hoppas vi får en riktigt fin och härlig höst.

Njuter av syrsors sång.

Äntligen! Som jag längtat.
Nu äntligen sitter jag på altanen, klockan är snart åtta på kvällen och solen har just gömts bakom träden på berget här bakom mig. Och syrsorna spelar sin ljuva musik. Helt fantastiskt.
Känns som jag har längtat efter denna kväll hela sommaren, att få sitta här och bara insupa lugnet och naturen omkring mig som sakta släcker ner efter en dag i fullt solsken och värme.
Jag är ensam. Helt ensam. Ja, mina djur har jag ju som sällskap förstås. Men Patrik är på jakt i Jämtland så jag är ensam så till vida. Och jag känner ett så oerhört lugn. Lugn i att vara trygg i den natur som jag omges av.
Förutom syrsors sång hör jag vågor som skvalpar in mot stranden, vågor som kommer till av båtar som passerar längre ut på sjön.  Jag hör en och annan fågel som säger godnatt och tackar för en fin dag. En dag då det passerat många goa läckerheter i luften, nu fylls luften av små insekter som säkert smakar gott.
Jag hör en och annan båt, dess motor som drar upp i varv och släpper av.
Klockan sex hörde jag kyrkklockorna i Örserum som slog sina underbara slag. Det är nog det vackraste ljud jag vet, just klockors klang. Har du tänkt på så mycket just det ljudet kan betyda för oss. Både glädje och sorg.
Ja, jag hör till och med någon röst i en högtalare långt borta någonstans. Måntro är det fest på Smålandsgården i Örserum? Kanske är det bröllop?
På radion hör jag en kör fylla högtalarna med ljuva stämmor.
Helt enkelt fantastiskt.
Och så är det doften! Det kommer små brisar av ljuvlig doft av lilja. Vid sidan om altanen blommar nu en av alla liljor, en trädlilja. Jag räknade i går till trettioåtta utslagna liljor, allt detta utifrån fem lökar. Nog är det väl fantastiskt så säg?!

Den tionde augusti i år var det fem år sedan jag fick min sista behandling. Är jag friskförklarad nu? Det är en fråga som jag ställer mig gång på gång. Jag invaggades ju i den tron att efter just fem år skulle det till en större läkarundersökning och koll att jag var fri från cancern, Att jag har besegrat den. Den tron har jag levat med i fem år. I fem år har jag svarat på frågan från folk att, ja efter just fem år skall jag kunna bli friskförklarad.
Nu talade jag med en helt underbar sköterska på onkologen i Jönköping häromdagen, i ett helt annat ärende. Frågade då om jag kommer att kallas? Om jag kommer att få träffa en läkare och höra orden att jag är friskförklarad?
Men nej, så verkar inte fallet vara. Så är det inte längre. Så kanske det var då, för fem år sedan. Men inte nu. Nu kommer jag att få en kallelse för mammografi framåt hösten. Precis som tidigare år. Och efter det så väntar ett antal veckor av väntan på ett skriftligt besked om att allt är okay.
Jag är väldigt kluven i detta. Jag är TACKSAM och böjer mig av vördnad för att jag får den undersökning och uppmärksamhet jag får. Jag vet att det inte är alla förunnat.
Men jag är ändå kluven.
Kluven i om jag är friskförklarad eller inte. När blir jag det? Blir jag någonsin det?
  Ja, detta fenomen med cancer, det är något knepigt i det. Ett skimmer av förföljelse livet igenom känns det som. En dimma som man får ta sig igenom för evigt känns det som.
 Men jag får ställa om skutan. Jag får i stället tänka att jag ska vara tacksam att jag har full möjlighet att söka stöd och hjälp om jag behöver det. Jag är ju fri att ringa och önska tid med läkare närhelst jag så vill.
Det jag kanske saknar, om jag ska rannsaka mig själv, är nog ändå att höra någon klok människa säga att jag är frisk. Att  Ja, du har klarat av att besegra cancern. Så här långt.
Ja, det vill säga efter höstens mammografi........
Ja, ja, vi tar det en annan dag.

Ikväll njuter jag av stillheten och harmonin i min tillvaro.
Jag slänger mig ut på djupt vatten. Jag tänkte från början av min text här lägga ut ett par filmer som jag gjort.
Men det blir istället en tacksamhetens "film" där jag delar mina tacksamma tankar med dig. Väldigt personligt. VÄLDIGT  personligt. Jag hoppas du ska förstå mina starka tankar som ligger bakom denna spontana tacksamhet, Tacksamhet till livet, till det jag får uppleva, ja till LIVET.

Önskar dig allt gott och var rädd om dig. Ta tillvara dagen IDAG. Du vet inte vad som väntar i morgon. Eller dagen därefter. 

Men dagen idag, den har du.

Min andra femårs dag!

Ja, idag var jag nära att hissa flaggan i topp då jag klev ur bingen och kunde strosa ner till sjökanten och bara njuta av stillheten.. En magisk morgon.
Varför flaggan?
Jo, idag firar jag mitt livs andra femårsdag.

Idag är det på dagen fem år sedan jag fick min sista strålbehandling efter svängen med bröstcancer.

Idag är det fem år sedan jag lämnade strålnings avdelningen på sjukhuset och styrde bilen trött men väldigt glatt hem, hem för att möta framtiden. Hem för att se hur håret kom tillbaka allt mer för varje dag som gick. Hem för att känna hur orken sakta kom åter.

Och tänk att jag sitter här idag.

Nu med hår på huvudet, grått och vitt, stortrivs med det. Jag är så tacksam att jag är här. 

Så tacksam för allt jag fått vara med om sedan dess. Tacksam för alla nya vänner som kommit i min väg sedan dess. Alla upplevelser och intryck.

Skräddarna sprang snabbt på vattenytan denna morgon. De glimmade som guld mot vattenytan.

Du må tro jag blev glad då jag i rabatten möter en ny sorts lilja som slagit ut, just idag. Det doftar lång väg och jag får stanna  upp och bara njuta av den fantastiska doften och beundra dess kraft. Tänk så många tunga knoppar och stora blommor, från dessa små knölar som jag planterade i höstas.

Magiskt.

I en rabatt står Astrid Lindgren rosor och Nina Weibull sida vid sida och sprider sin fägring.

Ja , så här glad är jag idag!

Ser ut som jag ska frossa i massor med mat men vi var faktiskt två om maten då den här bilden togs. 

Nu ska jag bege mig ut och leverera kräftor. Augusti månad innebär kräftfiske här på gården. Tillgången är jättedålig i år, tyvärr. Tror allt är försenat pga det kalla vädret. Men några kilo har vi fått i hop i alla fall. 

Önskar dig en fortsatt fin dag. 

Augusti är här

Ja, nu är augusti här. Och tänk att det blev en dag med sol och skapligt varmt som inledning. Jätteskönt. 

Denna lördag svepte förbi i rask takt med olika göromål. Inga fritidsproblem inte.

Kvällen njöt vi i alla fall tillsammans med goa vänner. Vi tog en liten båttur på sjön tillsammans innan vi lagade mat.

Vad blev det då att äta? Jo, det blev färska kantareller som våra gäster hade med sig.  Jag stekte dom tillsammans med gul lök och bacon. Efter det stekte vi potatisen och så köttet. Dagens kött var älgfile som vi hade liggande i egen marinad några timmar innan. Lite grönkål och ost i skivor till detta. Lite timjan på det sista och så njöt vi av läckerheterna. Det är så kul att laga mat på Murikan. Och blir så saftigt och gott.
Till kaffet njöt vi av färska hallon och glass.

Jag måste väl avge lite rapport också angående våra fem sval ungar. Hur har det gått? Jo, de växer och flyger för fullt. Jag trodde faktiskt att de skulle lämna boet och flyga bort från gården direkt. Men icke. Nej, de gillar ju altanen såklart. Detta resulterade i att då de lämnade sitt bo tog de istället sikte på "pinnen" som jag har över bordet på altanen, i taket,där satte de sig på rad och myste och diskuterade framtiden. Med den följden att de även gjorde sitt där de satt. Alltså på bordet. Jag fick skydda allt med plast och jag har skurat och fejat. Men nu har jag tröttnat. De är ju klara att flytta utanför altanen så häromdagen svepte jag in pinnen i fiberduk så de inte kan sitta där mer. Och så satte jag en låtsas uggla på bordet! Nu är altanen ren och fin, samtliga svalor tillbringar sittande tid på antennen på taket istället och de verkar trivas väldigt bra där med. De flyttar till högre höjder med andra ord. Med fin utsikt och gott om mat.
Ja, vi får väl se hur man ska göra nästa år. Jag anar att de kommer tillbaka nästa år. Men frågan är om jag vill "jobba" med detta då? Vi får se. Hur som helst har det varit väldigt mysigt att följa deras uppväxt. Och det verkar som de är glada och trivs bra här. Kul.

Idag är det söndag. Vi ska flytta djuren till nästa bete på en annan gård. Alltid lika spännande och jag hoppas de ska följa med oss snällt, allihopa. De kommer att gå på stigar i skogen de aldrig gått på tidigare. Men nu efter dessa veckor här har de ju lärt känna våra röster och förstå att vi leder dom till nya goda gräs. Hoppas jag.

Veckan som kommer vet jag ser lite annorlunda ut. Varför? Nja, det får jag återkomma till. Men jag hoppas att det blir en bra vecka hur som helst. Att det ska löpa på bra och framförallt att det ska bli roligt. Vi får se.

Ha det så gott alla vänner.

Sommartider, sval tider.

Hallå där alla semester firare och andra glada människor. Hoppas du har det gott. Trots vädret som ju för ovanligheten är ett alldeles för vanligt samtalsämne kan jag tänka. Men visst, nog kunde det vara lite mera sommar, lite mera värme, och lite mera sol. Det håller jag med om. Men hoppas att augusti blir en fin månad. Än är ju faktiskt inte sommaren slut. Än får vi hoppas ett tag.

Minns du att jag skrev om våra små kompisar på altanen? Ett par svalor byggde ju bo, strax utanför köksfönstret så vi har suttit på första parkett och följt deras idoga arbete. Vi har varit skeptiska många gånger då vi var rädda att de blev för störda av oss och våra djur. 

Men se, det blev ett gäng glada ungar. Fyra kunde vi räkna till .

Små dunungar, som lyckades klamra sig fast i boet trots en sagolik trängsel.

Vi var som sagt helt förvissade om att det var fyra ungar. Döm då om vår förvåning då vi nu härom morgonen ser fem små huvuden dyka upp. Otroligt.

Och så i fredags morgon, vi satt vid frukostbordet. Då hände det!

Helt plötsligt kliver en unge utanför boet, ut på bjälken bredvid. Den stod och sträckte på sina vingar och de andra tittade nyfiket på. Då kom en av föräldrarna flygande , satte sig ganska nära ungen som var på utflykt. Men hon jagade inte tillbaka den. Nej tvärtom, hon gick sidledes ifrån ungen, som för att locka med den bort från boet. Och den följde henne. Tappert. Snart kom en unge till utanför sin trygga boning.

Föräldern gick allt längre bort för att till slut flyga iväg. Och tänk att DÅ följde första ungen efter, ut i det fria! Och så nästa. Och så nästa. Vi satt med andan i halsen, beredda att springa ut och lyfta upp den som kraschat nedanför altanen eller som missbedömt takåsen och landar i stuprännan i stället. Men allt gick enligt plan. 

Vilken uppvisning alltså. 

Tänk att vi fick se detta. Just denna morgon, just i detta ögonblick. 

Jag var helt lyrisk.

I dag kanske jag inte är lika lyrisk! Nu kommer baksidan med att ha svalor på altanen. Men se då har vi ju fördelen att det är så dålig sommar. Ingen sitter ju där i alla fall så de får skita ner nu och jag följer efter och torkar upp efter dom! Får bli en riktig sanering då de lämnat oss framöver. Frågan nu är bara hur länge de stannar? Jag har ingen aning. Jag trodde att de skulle flytta ut i skogen då de klarade av flygningen men se de verkar trivas alldeles ypperligt på vår altan. Speciellt populär är den gamla pinnen som hänger över bordet, där sitter de på rad och diskuterar livets framtid.....så som svalor gör du vet.....

Vad gör vi annars då? Ja, vi har varit iväg ett par små turer. Ganska många mil i bil, lite båt och annat kul. Träffat mor och far i Jämtland, känt av ö-livet i öst mm.

Här är vyn från en ö ut mot Östersjön. Lyckades ta en fin promenad mellan regnskurarna och uppleva livet bland fiskmåsar och skär. Underbart.

I söndags kväll fick jag sällskap av mina söner och Henrik ner till Gränna för allsång i hamnen. Henrik var hemlig gäst, här blir han intervjuad på scenen. Direktsänd tv, därför står han med ryggen mot publiken. 

Roliga framträdanden och bra musik o sång. Men såååå kallt. Jag hade behövt långkalsonger och vantar där jag satt under en filt!

Ja jag skall väl förtydliga mig och säga att Henrik inte sjöng. Men jag har sett hur han fått önskemål från folk på facebook att leda allsången på Skansen.... vem vet? Det kanske blir hans nästa jobb?!

Nu har jag vilat mig en stund efter trimning ute på betena. Vi har massor med skräppor i markerna. Om du nu vet vad det är? Ett eländigt ogräs som korna inte äter upp. Som växer meter högt och fröar av sig. Så nu går jag och slår dom med trimmern, de som vi inte kan slå med maskin. Slitigt men så skönt att slippa se dom i alla fall. Dom kommer säkert igen nästa år, det antar jag. 

Nu ska jag ut och måla en stund. Det blåser rejält men inte farligt med regn så här långt idag. 

Hej o Hopp. Ha det så gott.

Onsdag i semester tider

Ja, många är de som har semester och njuter för fullt av ledig tid. Av att vakna på morgonen och veta att man inte har några måsten alls. Första morgonen på semestern är alltid speciell, då känns det lång tid tills man skall tillbaka till jobbet.
Så rusar dagarna och veckorna, snart har halva semestern gått och se då infinner sig lätt den där "ångesten" då man räknar ner dagarna inför det är dags att återgå till vardagen igen. Eller så kan det vara så att man längtar tillbaka till jobb och arbetskamrater såklart.
Jag minns i alla fall känslan då man stängde dörren till jobbet och visste att man skulle vara off från den delen under ett antal veckor. Den känslan...... inte för att jag inte har trivts på mina arbetsställen, det har jag verkligen gjort. Men den där känslan av frihet och förväntan.
Sedan åtta år tillbaka i tiden så har jag ingen arbetsplats att gå till. Och heller inga arbetskamrater som hejar glatt välkommen på morgnarna. Jag är min egen. Jag är väl min egen slav som man säger. Att vara egen har sina fördelar och nackdelar såklart. som allt annat. Som egenföretagare har jag inte fasta arbetstider. Inget fast schema så jag vet att på fredag är jag ledig. Och alltså heller inte fem veckors semester.
Men fördelarna är även många. En rolig fördel är att jag inte behöver ha ångest över att semestern snart är slut. Jag har inte längre fem veckors semester.
En annan fördel är att jag får lära mig leva lite mera som dagen kommer. Jag får ta tillfället i akt att njuta av ledig tid, då den ibland plötsligt och oplanerat kan infinna sig. Idag har varit en sådan dag.

Det blev en väldigt lyxig onsdag så här i semester tider. Våra älskade pojkar kom hem idag för lunch och mysig gemenskap. Så efter god måltid med Gästlåda satte vi oss i varsin stol på altan och njöt av solen. Ja i alla fall stundtals. För ibland gick solen i moln och då var det filt som gällde.
Ha ha, vi skrattade då vi satt där invirade i filt och luvan på huvudet!
Underbart att få sitta och rå om varandra, en helt vanlig onsdag.

På förmiddagen möttes jag av en härlig syn i viken. Där badade både kossor och svanar, sida vid sida. Ingen osämja där inte.

På vår altan är det numer ännu mera pipande. Svalorna har nämligen fått små ungar. Jag är inte människa att räkna dem och vill inte störa i onödan men jag har tydligt sett i alla fall tre huvuden gapa med stora munnar mot sina föräldrar. Mor och Far svala var måttligt irriterade på mig då jag klev upp på en stol och fotade. Helt förståeligt. Men de kom strax tillbaka så lugnet infann sig igen. 

Nu är bara min fundering hur det skall gå för de små liven då de växer och kan ramla ur boet?! Vi har ju en katt och säkert är det även andra djur som håller koll på dessa små. Uj, uj, vad ska jag göra? Funderade ett slag om jag kunde göra en typ hängmatta under boet som fångar upp dem men jag är rädd att jag skadar och skrämmer mer än gör nytta. Nej, naturen får väl ha sin gång. Och jag får hoppas att katten sköter sig och håller sig till möss och annat.

En sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna dessa små fåglar till hösten då de flyger till Afrika. Käre vänner, dessa små liv, hur kan de flyga ända till Syd Afrika? Och hitta tillbaka nästa år igen? Jag som kan gå vilse i skogen fast jag har gått där innan!

Ja, kanske jag kan göra en hängmatta till dem inför nästa säsong här i vår vik? Ett modernt hotell för svalor med säkerhets- hängmatta! Det får jag fundera vidare på. 

Som entreprenör så får man ju vara lite uppfinningsrik och våga prova sina vingar på flera sätt. 

Nu sänker sig lite mörker över viken, hundarna sover. Jag funderar på att göra detsamma. I morgon är en ny dag. Måntro vad den har att ge. Jag har en lista med saker som skall göras, får se vad som blir det första jag får stryka. 

Nu hoppas jag få ro i natt, en god natts sömn. Och får önska dig detsamma. 

Jag tror att jag ska somna med de små svalungarna innanför ögonlocket. Jag får klura på den där iden om hängmattan, kanske en randig en som matchar färgerna som vi har på altanen för övrigt. Eller kanske de vill ha lite mer färggrant tyg? Hm, godnatt vänner. 

Naturen blommar.

Hej vänner.
Nu var det länge sedan igen. Dagarna springer iväg och jag hänger med. Redan tredje juli, var tog juni månad vägen?
Och nu är värmen här också. Med råge. Vad mig gäller så trivs jag bäst i lite lagom temperatur. Så där lagom att det är skönt att jobba utomhus. Sådan dag som idag håller jag mig helst inne i skuggan även om jag får erkänna att livet känns lättare och lite roligare då solen sprider sin värme.
Hur går livet här på landet vidare? Ja, den lilla svalan ligger alltjämt på sina ägg, troget värmer hon och väntar. Maken kommer till henne ibland, mest för att se till att hon sköter sig, Tror jag!?
I går då jag klippte gräset satt det plötsligt en liten liten fågelunge framför klipparen, små gråa dun och så liten... Jag hann få stopp på åket så jag girade undan och klippte inte i närheten mera där.
En stund senare gick jag tillbaka, tänkte om jag kunde lyfta upp den i boet som var längre upp i björken. Men det var nog redan för sent. Den var borta. Naturen är grym.

I tunnan blommar gräslöken bland kryddor och en liten jordgubbsplanta som kämpar för sin överlevnad. 

Bezzie njuter extra nu då det finns mängder med goda smultron i dikeskanterna. Det kan bli låååånga och näringsriktiga promenader.

Zita har fått nya kompisar. Lite läskigt men ändå så spännande att få nosa nära, mycket nära. 

I min såbädd växer det så det knakar. Idag ska jag så nya rädisor då den första omgången har fått sin träsmak. Morötterna är gallrade, bara att vattna och njuta.

Sjön ligger stilla och spegelblank. 

Helt enkelt ljuvligt och fantastiskt. 

Två kvällar har vi nu tillbringat på altanen med goda vänner och njutit av god mat och jordgubbar till dessert. Dessa kvällar, då man kan sitta i linne till sent in på natten och njuta, det är livskvalitet det. Det är väl dessa kvällar som man kan leva på sedan under mörka vinterkvällar. 

Nu längtar jag till att snart få höra syrsornas sång. Det är Småland för mig. Hemma i Jämtland finns inte dom. Ja, ska jag vara riktigt ärlig så kan jag känna mig förälskad på nytt i min käre make, bara av att höra syrsorna. Det minner mig om min första resa hit till Småland 1982! 

På gärdena runt gården ligger det slagna höet och torkar fint av solens varma strålar. Och det doftar helt fantastiskt. Ljuvligt. Då jag stannar till och drar in dess doft så är jag tillbaka i mitt barndomshem, barn, där jag fick njuta och leva livet utan speciellt ansvar som liten. Senare blev mitt jobb i höskörden att trampa hö i ladorna . Men doften är densamma.

En kompis till mig såg min bild på det nyslagna höet och hon drog sig till minnes hur vi kröp in i hässjorna, längs de smala trånga gångarna som bildades under hässje ro-orna och höet. Det minns jag med. Det var en blandning av förtjusning och skräck. Mörkt och fantastisk doft. Men rädsla för att fastna eller för att möta på en mus. Ja, jag minns faktiskt en gång då jag stötte samman med ett litet bo, dock inte i en sådan här tunnel utan ute på gärdet. Ett helt bo med små rosa mus-ungar! Söta tyckte man då såklart. Ack så bra jag hade det. 

Till sist vill jag lägga till en bild från gårdagens  roande i trädgården. Nu har jag fått in min blåa färg som minner om Marocko och vår resa dit. Jag köpte pigment där i en gränd, en stor påse , för en billig penning. Och nu roar jag mig med att måla blåa detaljer lite här och var. 

Snart slår liljor och pionen ut. Och många andra växter. Mozartrosorna är översållade av knoppar så jag ser med spänning fram mot ett blommande skådespel i mina rabatter. Och som ackompanjemang har jag naturen in på knuten som förstärker det hela med sina vackra blommor och gräs. 

Jag är lycklig.

Nu är sommarn kommen, nu är sommarn här...

Äntligen säger jag. Ja, idag var det riktigt varmt och gott. Jag gick i bara linne och arbetsbyxor och stängslade ute i betena, riktigt gott. Tror minsann jag har fått lite sol på näsan också.
Hörde på nyheterna i morse att i Steckinjock fick de plöja fram bilar i nyfallen snö! Huga mig. Känns avlägset nu bland blommande siren och liljekonvalj. Men vårt avlånga land bjuder på stor variation och en och annan överraskning.

Det har slagit mig många gånger under denna vår och försommar att fågelsången har varit otroligt intensiv och minsann långvarig. Inte brukar väl fågelsången vara så här intensiv så långt fram på sommaren?
Underbart att vakna till fågelsång utanför sovrumsfönstret och även nu, klockan är halv tio på kvällen, hör jag fåglar spela och drilla utanför mitt fönster. Ljuvlig musik.
Vi har också fått sällskap på altanen, två nya vänner som vill dela boning med oss. Och jag har inte hjärta att förstöra för dom utan hoppas att de lär sig att trivas med oss som sällskap. Än så länge verkar de inte bry sig nämnvärt. Titta ska du se....

Minsann är det inte paret herr och fru ladusvala som bygger bo. Precis utanför vårat köksfönster. Ja, här kan man bli sittande och bara njuta av deras iver att bygga och planera sin boning. De är mest aktiva under morgon och förmiddag men kommer allt oftare även under senare del av dagen för att titta till det hela. Undrar hur de planerar, vad har de för tidsplan måntro? Här sitter i alla fall en och jobbar medans den andra är beredd med mera byggmaterial. Teamwork på hög nivå. verkligen.

Sämre vy kan man ha det på gräsklipparen. Var tvungen att trycka på bromsen idag då jag passerade syrenbusken i lagom näs-höjd. Helt fantastiskt. 

Detta år måtte vara ett fint år för studenter och bröllop. I alla fall då det gäller den fantastiska blomprakten. 

Idag fick jag göra en utryckning under morgonen. Med skruvdragaren i högsta hugg tog jag en sväng via Gränna. Ja, jag åkte med bilen förstås. Passade på att handla då jag kom till civilisationen. Har gått här hemma på gården nu i tre dagar och pratat med hundar och katten så det kändes rent lyxigt att se människor. Köpte då även en veckotidning, Hänt i Veckan. Nämligen reportage angående Haga Tårtcompani och Bageri alldeles egna prinsessbakelse till vår stundande prinsessa Sofia. Nog ser det gott ut så säg?

Ja det är lite dråpligt. Enda gångerna jag köper veckotidningar är då sonen är med. 

Nu börjar det dra i ögonlocken. Dags att dra sig till sängen även om det fortfarande är helt ljust ute. Dessa nätter är helt fantastiska, egentligen skulle man inte alls sova, men se då blir det inte bra i morgon. Några timmars vila för huvud och kropp är allt bra. 

Och efter att ha dragit stängseltråd och skrapat fönster, klippt gräs mm så är kroppen ganska nöjd känner jag.

Hoppas du har fina dagar och hinner njuta av vår fantastiska natur du också. Jag laddar för en ny morgondag med nya syrener i näsan och en och annan gräsmatta som jag ska angripa. 

Göteborg med stormsteg

Sicket väder!!!!! Helt otroligt. Har verkligen haft svårt att tro att vi är i Juni månad de senaste dagarna. Jag åkte buss till Göteborg i tisdags för att delta i en konferens tillsammans med ett stort antal RCC anställda trevliga människor. Bland alla var vi ett tio tal patienter som för första gången blev inbjudna. Ärofyllt att få vara med, verkligen.
Tillsammans har vi haft bra föredrag och diskussioner. Bra gemenskap och jag hoppas och är viss om att det kommer att leda vidare till förbättringar för våra patienter och anhöriga i vårat land. Det är jag helt förvissad om, det tar bara lite tid.....
Då vi åkte dit stod det spön i backen och vinden tilltog allt mera. Tanken var att vi skulle ut på sjön under kvällen men se det blev inget med det. Vi var nog alla tacksamma att få stanna inomhus. Då vi tittade ut genom fönstren under kvällen och såg någon stackars människa gå där ute, stod i regel deras paraply på fel håll och de kämpade för att hålla sig kvar på land.... ja, det såg så ut i alla fall. Usch, så bra vi hade det inne på hotellet.

Hur som haver. I går skulle jag då åka hem. En vanlig onsdag eftermiddag, från Göteborg till Jönköping, eller ja till Gränna. Jag åkte med en kompis till stationen i Borås. Där satt jag i en och en halv timme och väntade på tåg. Jättebra, då hann jag samla mig och summera dagarna så jag är förberedd inför kvällens styrelsemöte i föreningen.
Så går jag då på tåget. Ett tåg av äldre modell om jag säger så. Du vet, det som dunkar vid varje skarv på rälsen, det som ger det där sövande och njutbara ljudet av en lugn takt. Ja, i mina öron är det go musik . Och minner om gamla tider. Trodde knappt att dessa tåg rullar än i dag. Jag satt och blundade och njöt av den ljuva musiken. Av lugnet.

Då vi närmar oss stationshuset i Ljung hörs plingandet av fällande bommar. Nu kändes det verkligen som jag var hemma i Brunflo igen, vid missionskyrkan där jag gått så många många gånger. 

Och döm om min förvåning , där kommer tågklareraren också, hon har stenkoll på tavlan där lamporna blinkar för spåren och hon har sitt redskap redo att vinka av tåget. Wow. Kändes som jag kommit tillbaka i tiden, eller att det kanske spelades in en film mitt fram för mina ögon. Fascinerande.

Ja, vi rullade sakta ut från stationen och det dunkade vidare mot Herrljunga. Det var där jag skulle byta till nästa tåg. Då säger de i högtalarna att tågets slutstation idag blir i Herrljunga pga problem med spåret vidare mot Uddevalla. De passagerarna fick ta buss istället.
Jag går av i Herrljunga och står och väntar vid spår fem på mitt västertåg som ska ta mig till Jönköping. Innan mitt anländer kommer ett snabbtåg och gör ett snabbt stopp innan det drar i väg mot Stockholm. Ett väldigt exklusivt och fint tåg. Tala om kontrast. Det går tyst iväg från stationen, inte mycket till dunk där inte. Exklusivt, ja visst men jag väntar stolt och tacksam på mitt tåg.

Mitt tåg kommer in punktligt och det ser ju lovande ut. Detta tåg är snäppet modernare, typ som jag minns från åttiotalet. Det luffar på. Men dröjer inte länge förrän det saktar ner och kör väldigt sakta. Och efter en stund hörs en röst i högtalaren, de har ett tekniskt fel så de måste köra sakta. Men räknar med att snart få ordning på det med......
Vi rullar vidare. Och då vi närmar oss Bankeryd har tåget fått upp sin normala fart och lite till tror jag. Nu ska det ju köras ikapp så vi inte blir sena. Känns som vi kommer att svepa förbi Bankeryd Habo och Jönköping i snabb fart.
I högtalaren ber de oss att vara snabba vid avstigning så de snabbt kan komma iväg igen.

Jag kommer till Jönköping och inväntar nu buss 122 mot Gränna, mot Galgen. Ja, det heter faktiskt så, busshållplatsen vid macken i Gränna. Undrar varför? Galgen!

Vinden sliter fortfarande i bussen och jag hör på passagerare att det har varit riktigt busväder även här. Men det är på avtagande i alla fall. Ser vatten pölar på parkeringar och andra ställen som vittnar om senaste dygnets oväder. Ett och annat träd ligger med rötterna i luften.

Nu sitter jag i en modern buss. Och slås av denna text. Ja, jag är ju inte dum, jag fattar, men nog är den väl ändå lite dråplig. Jag tänker på människor med annat ursprung som skall lära sig vårat språk, inte helt enkelt , eller? Två klisterlappar har suttit där tidigare, undrar varför de tog bort dom! Har det måntro suttit en bild på en rullstol och en text om en barnvagn??? ja , inte vet jag.

Jag nådde Galgen i alla fall, bara ett par minuter sen. Där väntade mannen i mitt liv på mig. Och jag landade tryggt hemma i min boning igen. Som vanligt välkomnad av ett gäng glada hundar som inte vet hur de skall visa sin kärlek på bästa sätt.

Som de säger, borta bra men hemma bäst. Tack för denna resan. Och tack Västertrafik för den häftiga turen via Herrljunga. Den rekommenderar jag varmt.