Jakten på bästa uppfinningen. Den bjuder jag på.

Vårdagjämning, solen lyser från en klarblå himmel och det känns verkligen gott. Nu har det vänt. Nu blir det allt ljusare och längre dagar. Härligt.
Den här veckan känns lite extra läskig faktiskt. På flera sätt. På tisdag håller vi öppet hus på Hjärtats Hus igen. Jag har ingen som helst aning hur många som kommer men har laddat med kaffebröd så jag har att bjuda på. Kokade vinbärsjuice också som jag skall bjuda på.
  Det läskigaste är dock att på tisdag , den 22 mars, klockan 20,00 är det första programmet av Ullared-jakten på bästa uppfinningen. Kanal 5 är det som har programmet.
 Ja, jag får erkänna nu då. Jag nämnde ju i höstas att jag hade något på gång. Men inte kunde säga något. Så nu kan jag tala om ,,,,, alltså, jag kommer att vara med i det programmet! Och det känns såååååå läskigt. Egentligen gillar jag inte att se mig själv på tv. Och i detta fallet så har jag ingen aning hur de har klippt ihop programmet. Hur mycket jag kommer att vara med eller inte alls. Vet inget. Usch, vet inte ens om jag vågar titta.
Ja käre vänner så man ställer till det.

 

Men får väl säga som jag brukar göra, man har inte roligare än man gör sig.

 

Då jag ändå är på gång kan jag passa på att berätta en gammal historia också. En sann historia som utspelade sig här i Målviken sommaren 2013. Min käre make hade ryggskott och led något fruktansvärt. Han hade att göra bara att hålla sig upprätt. Gick omkring med skidstavar här på gården för att hålla igång. Jag målade altan för fullt så jag hade att göra jag med.

Så en dag då jag målar så ropar jag på Patrik. Han svarar inte... Jag gick in och letade. Nej ingen där. Jag ringde honom på telefonen, nej inget svar! Var i all världen har karln tagit vägen? Han kan ju inte ha kommit så långt.....

Då får jag se honom nere vid sjökanten. Vid den gamla trä-ekan som har legat i strandkanten under en lång tid för att bli tät. Jag går ner till honom och undrar vad han håller på med.

Jo, då har han fått för sig att vi skall försöka ta båten bort till bryggan. Den kanske är så tät nu så den går att ro bort....?????

Sagt och gjort. Patrik sätter sig i fören med benen i vattnet och jag där bak. Så stollig ide, men visst ska vi prova.

Vi hinner bara få ut båten en bit utanför strandkanten så är det som om en propp går ur båten och den sjunker! Vad händer med oss då? Jo såklart. vi ramlar i sjön vi med. Patrik med sina skidstavar i händerna och jag i mina målarkläder!

Du milde tid, vilken syn det måtte va.

Jaha, vad gör vi nu då?

Ja, Patrik mår ju inte bättre efter detta så han bestämmer sig för att ta sig upp ur sjön. Men istället för att vada upp på stranden går han längs stranden, inne i vassen, bort mot bryggan, alltså I SJÖN.

Medans jag får ta båten på släp och simma längs viken bort mot bryggan! Snacka om att det måste ha sett dumt ut!

Mitt i detta sjödrama så dyker David upp! Då han kommer ner till oss och möter Far gående med skidstavar i vassen och Mor simmandes bogserande en vattenfylld båt, dessutom med kläderna på! Ja, vad ska han säga pojken?

Han utropar helt enkelt:

-Men vad håller ni på med egentligen?

 

Ha ha ha ha...... Som vi skrattade åt detta. Bilderna som han fotade fick han dock lova att lägga undan då Patrik inte var upplagd för något skämt om detta. Och vi led ju med honom såklart.

Idag blev det tal om dessa bilder och vi kom överens om att jag fick berätta för dig och även visa bilder från dramat.

Den bjuder vi på idag. Så varsågoda. Se och njut........

 

 

Ser du Patrik? Han är där i vassen!!!

 

 

Och där simmar jag med båten på släp.

 

Jo, där kommer han minsann gående.

 

Och vi når hamn så småningom!

 

Ja som sagt var. Man har inte roligare än man gör sig!

 

 

Stockholm IGEN!

Halloj.
Öppnar min blogg och inser att det är alldeles för länge sedan jag skrev något. Ja det dråpliga är att förra gången jag skrev satt jag på #Haga Tårtcompani & Bageri. Och det gör jag idag också!!! Ha, så det kan bli. Det är ju verkligen inte var dag jag är här.
Men jag älskar att sitta här. Miljön här, dofterna av nybakat, att se min son och hans goa medarbetare baka tårtor och annat gott. Ja, det är helt underbart. Jag fick dessutom smaka alldeles nygjorda chokladpraliner. Heeeeeelt underbara. De bara smälte i munnen, framför allt den med smörkola inuti.

Vad har då hänt sedan senast? Ja, massor. Så måste det ju vara eftersom jag inte har skrivit på länge.

Vi har fått klartecken till att köra Hjärtats Hus i Jönköping så nu gasar vi så gott vi kan. Vi har haft öppet ett par gånger och kommer att ha öppet hus under ytterligare tre tillfällen under våren. Nu på måndag den 22 mars, 18 april samt 24 maj. Alla mellan 14-19. Då vi hälsar alla cancersjuka (färdigbehandlade eller under behandling, oavsett sort) och deras anhöriga. Vi håller till i flygeln bredvid Ryhovs Herrgård i Jönköping. Ett jättetrevligt hus med skön atmosfär. Ja, det känns riktigt gott. Nu gäller det att sprida läget så så många som möjligt vet om att möjligheten finns att droppa in till oss och fika o umgås. Känner du någon, vet någon som kan vara berörd, eller du själv så är ni alla hjärtligt välkomna.  Hjälp oss att berätta om Hjärtats Hus och dess uppgift.

I dag drog jag visst en vinstlott redan från morgonen. Jag och min bror har varit i Jämtland och firat käre far som fyllt åttio år. Jag tog flyget till Stockholm för att vara en stund här och åka vidare med tåg mot Småland till kvällen. Lyckat drag då det visade sig att alla tåg var inställda mellan Östersund och Sundsvall på morgonen!
Bror min åker tåg i morgon. Då får vi hoppas att de rullar på som vanligt igen.

Firat Far. Ja, det känns verkligen gott. Att ha haft möjligheten att få vara tillsammans med mor och far under helgen. Det är en ynnest och inget självklart. Inte då man nått så hög ålder och inte med de avstånd geografiskt som vi har mellan oss.
 Vi överraskade dem dessutom då de inte visste att vi skulle komma. Så det blev väldigt lyckat och alla var glada.
Under lördagen lyste solen från klarblå himmel och vi kunde ta en sparktur till skogen där vi satt på sparken och njöt av värmen på kinden. Inget går ju upp mot den Jämtländska solen i mars månad.
Och du må tro att jag blev lycklig då jag igår kväll fick se att det var lite Norrsken på himlen. Jag älskar norrsken. Det var nära att jag sprang ut för att få se det bättre. Jag minns faktiskt hur jag som barn sprang ut i bara nattlinnet, bara för att stå och se detta färgsprakande skådespel på himlavalvet.
Men nu är jag ju vuxen och förståndig så jag stod vackert kvar där vid fönstret och blickade upp mot himlen.

 

En av alla buketter som käre far fick att njuta av framöver. Hoppas de står länge.

 

 

Vilka tvära kast det har varit senaste tiden. Förrförra veckan tillbringade jag och maken på Teneriffa. Vi firade vår trettionde bröllopsdag, lite tidigt men ändå. Den är ju inte förrän i sommar men då vill vi vara hemma.
Vi hade det så gott. Vädret var inte det bästa men det var verkligen gott att få vila och njuta av tiden tillsammans. Bara ta dagen som den kom. Att äta gott, hinna prata till punkt utan att bli avbrutna av telefon och annat. Ja, vi var på plats i Puerto de la qruz på söndagen och då kan man ju tänka att man skall vara utvilad efter fyra dygn. Döm då om min förvåning då vi under torsdagskvällen efter middagen, vid 19-tiden, lägger oss på sängen på rummet bara för att vila fem minuter men istället somnar och Sover i tolv timmar i streck!!! Efter att ha vilat i fyra dygn! Ja, det var nog på sin plats att vila då kan man tänka. Då gick vi ner i varv som man säger. 
Då vi skulle resa hem hade Novair gjort sin sista flygning hit och istället skulle Danish Air sköta hemtransporten. Tyvärr blev jag väldigt besviken. Vädret var dåligt i Sverige så förseningar kan de säkert inte rå för. Men då vi passagerare blir utkörda i en buss från gaten till planet, packade som kor i en djurbil, sillar i en sillburk, fick vi stå där i över en halv timma! Inte helt enkelt i värmen med noll luftkonditionering. Dessutom en del äldre personer som hade det riktigt kämpigt. Det slutade med att människor knackade på rutor och till slut lyckades få upp ett par rutor så vi fick lite syre. Inte bra.

Ja, ja vi kom hem lyckliga och nöjda i alla fall. Och efter denna Jämtlands resa får det väl vara nog med resandet nu för ett tag.

Föresten. Vet du vad en Surjämte är? Alltså en SurJämte? Jag brukar presentera mig som en sådan då jag kommer från Jämtland och det är ett vedertaget begrepp. Taxichauffören som jag åkte med på morgonen berättade dess betydelse, som jag aldrig har hört förut.
Nämligen: Förr, långt tillbaka i tiden så stoppade jämtarna halm och tidningspapper i stövlar och skor , för att hålla värmen. Med tiden surnade detta och det lär inte heller ha luktat så gott. Då blev det surjämte.
Ja, vi får väl tro vad vi vill om den saken.
Jag är hur som helst oerhört stolt att komma från republiken Jämtland. Så det så.
Önskar er en fortsatt trevlig dag. Nu skall jag smaka av en nybakad kardemummabulle och en kaffe. Sedan drar jag vidare söder .

 

I lördags var det för övrigt flaggdagen för Jämtland.

Stockholm

God förmiddag säger jag. Idag från vår vackra huvudstad. Sitter på älskade sonen Oscars #Haga Tårtcompani & Bageri med en god kopp kaffe. Måste planera dagens intag av goda saker då utbudet är fantastiskt här. Här finns underbara semlor, bullar, tårtbitar, mackor, soppa på gång. Och jag orkar ju inte trycka i mig så mycket. Så nu sitter jag med en slät kopp kaffe o det vattnas i munnen vid tanken på allt gott det finns att välja på.
Under förmiddagen ska jag gå till det andra bageriet, på Fleminggatan 107. Där blir det nog lunch. Tillsammans med en härlig tjej, Marie Robertsson. Hon arbetar i #Rehabiliteringsprojektet Mun och Halscancer Stockholm Gotland. Ska bli roligt att träffa henne och diskutera deras upplägg och arbete liksom vårt Hjärtats Hus.
Ikväll skall jag leta mig ut till Sigtuna för att delta i Internationella Vårdplanen Cancerrehabilitering. Hoppas på givande och konkreta samtal som man kan använda i framtiden.
I morgon kväll skall jag äta middag med min kompis Elisabeth, min "Skottlands" kompis.
Vidare tåg till Linköping hela torsdagen. Ja, det var väl den veckan det! Gäller att använda tiden väl.

I går var det Internationella Barncancerdagen. Hörde i radion att det tändes marschaller på flera orter i landet, ett för varje drabbat barn. Moa heter en tjej i Jönköping som arbetar för att få till det hon kallar för Syskongrupper. Låter som en fantastisk ide. Att kunna få stöd av en Syskongrupp då man har ett cancersjukt syskon. Henne måste jag få tag på. Kan vi hjälpas åt via Hjärtats Hus ibland kanske? Det tål att forska vidare i.
Ja, så här ser det ut i min hjärna numer. Att tänka framåt, i nya banor, nya möjligheter, allt för att cancersjuka och anhöriga skall få bättre stöd.

Senaste veckan har det ju tagit några steg i rätt riktning. Att ha en lokal att samlas i känns fantastiskt.

Nu ska jag titta på Oscar då han jobbar på här. Fantastiskt roligt att följa honom i utvecklingen. Minns det som igår då han snickrade o målade här inför öppnandet. Nu strilar det folk i kö här för att avnjuta läckerheterna.

Hjärtats Hus, Välkommen

Vilken dag det blev igår. Helt plötsligt så står det klart för mig att Region Jönköping ställer sig bakom ett 18 månader långt projekt, Hälsans Cafe´. Och därmed kan vi köra vidare med arbetet Hjärtats Hus! Efter alla möten och diskussioner och samtal är vi vid ett stort mål. Mot att kunna göra verklighet av visionen. Helt fantastiskt.
Här kan du ta del av meddelandet.

http://www.rjl.se/Om-regionen/pressrum/nyheter/Nyheter-fran-regionen/halsocafe-ger-stod-for-halsa-och-ett-gott-liv/

Vi kommer att bjuda in alla cancersjuka, tidigare sjuka liksom nyligen insjuknade, anhöriga och vänner till Öppet hus den 22 februari kl 14-19. Och platsen blir alltså i flygelbyggnaden vid Ryhovs Herrgård.
Underbart. Hoppas att vi når så många som det bara går och att intresset som har burit oss hit nu får visa sig ha bäring. Att behovet verkligen finns.
Här i Hjärtats Hus vill vi möta er som den person du är, med den historia du har med dig i ryggsäcken. Här vill vi  hjälpa till att göra något bra av situationen, av upplevelsen, av tankar och framtid. Vi vill bygga en verksamhet utefter ditt behov som cancer sjuk eller anhörig. Vad behöver du för att må bättre?
Vi kommer under våren att ha öppet en dag i månaden, för att känna in och se hur många som sluter upp. Så har vi ett gigantiskt arbete att ordna massa praktiska saker inför att kunna ha öppet oftare. En sak i taget så blir det säkert jättebra. Så här nära har vi ju aldrig varit tidigare.

 

Välkomna till oss.

 

Livet är en resa

I går tillbringade jag dagen som en riktigt aktiv och rolig lördag. Jag hade sedan innan bestämt att överraska maken med att måla vårt köksbord. Han skulle på jakt hela dagen så planen var klar.
Sagt och gjort , jag lade ut plast på golvet och så var det bara att hugga i med pensel och färg. Från att ha haft ett tråkigt mörkt bord står det nu ett vitt och grått bord.
Förutom att måla bäddade jag rent i sängarna, städade huset, långpromenad, friserade mina hundar mm. Till sällskap hade jag förutom hundarna, ljudet av skidtävlingarna på tv.
Innan kvällningen fick jag inspiration att sätta mig ner och texta och leka lite med pennorna. Länge sedan jag över huvud taget höll i calligrafi-pennan. Det kändes så gott.  Att få ner tankar och ord i skrift känns så bra.

 

Ser du avtrycken av fötterna som gått o trampat längs livets väg?

 

Idag, söndag morgon. Jag har tänt i braskaminen, dammsugit hundhåren efter nattens sömn, satte mig vid datorn och vad får jag se?

Jo, att ännu en känd radioröst har tystnat! Jönköpings / Grännas välkända radioröst Calle Wisborg dog i går morgon! Bara 46 år gammal! Sååå oerhört tragiskt. Han hade en ny ide på gång som skulle bli verklighet nu om någon vecka, den vet vi inte hur det går med nu såklart. Han kommer att bli oerhört saknad av många, många, inte bara här i länet utan i landet. Han hade så mycket mera att ge. Varför fick han inte det för?

Jag kommer aldrig att glömma hans röst men jag kommer att sakna den.

Tala om att livet tar en annan väg än den vi tänker oss! Tala om tvära kast.

Vi är många som sänder tankar till hans familj nu.

Vila i frid Calle.

Semmeltider och hungrande djur.

Hej alla där ute.
Nu skulle du se hur jag sitter här i soffan. Med laptopen i knät och en hund på min vänstra axel. Nära nära, det är hennes mantra. Värmande och gott är det.
Har haft en jätteskön och slö dag så här långt. Njuter av skidåkning på teven. Förra söndagen idkade vi angelfiske här ute på sjön. Och pimplade. För första gången i mitt liv lyckades jag få en gädda på pimpelspöt! En två kilo tung gädda. Inte illa, eller hur? Tur att hålet i isen var stort nog så jag fick upp den.

 

Vi har kört ut ensilagebalar till rådjuren. Känns gott att kunna hjälpa dom då vi har fått en sådan rejäl vinter. Tvära kast är det från dag till dag, då temperaturen varierar otroligt. Ja, det pendlar fort från timme till timme ibland.

Fåglarna får också mat såklart. Talgbollarna är favoriten men svålen från julskinkan smakar också bra. Och så en kärve att krypa in i och njuta av såklart.

I morgon blir det en spännande dag. En vanlig måndag men inte vanligaste för min Oscar. Han och hans kompanjon och arbetskamrater på Haga Tårtcompani och Bageri är nämligen nominerade till DNs gulddraken för andra året i streck. Och i morgon skall det avgöras. Jag hade ju möjlighet att få vara med dom vid förra årets nominering och den spännande stunden då resultaten skulle delges var oerhört nervkittlande. Nu får jag hålla tummarna hemifrån istället och heja på på avstånd. Lycka Till önskar jag er alla. Ni som vill kan hitta filmen med de nominerade på:

 http://www.dn.se/sthlm/nominerade-till-gulddraken-2016-kafe/

Oscar roar sig med att visa tårta på ett lite annorlunda sätt. Kreativt som vanligt. Ha ha.  Jag blir så glad då jag ser deras arbetsglädje. Snart skall jag åka upp till huvudstaden och hänga på bagerierna så mycket jag kan och hinner. Måntro om jag skulle ta och skriva en önskelista av smaksensationerna jag skulle vilja testa? En tio i topp lista.
Som du säkert vet så är ju semmel-hysterin igång igen, i alla fall i Stockholm. Oscar och gänget skapade ju semmel-pizzan förra året . Gissa vad det blev i år? Jo, en semla med blodapelsin och blomgrädde! Och inte nog med det. Under varje vecka fram till fettisdagen kommer han att hitta på nya smaker. Kan till och med komma med asiatiska influenser. Spännande, eller hur?

Nu ska jag väcka min axelvärmare och ta o bege oss ut i snön. Önskar dig en fortsatt trevlig dag och en bra vecka.

Nej till Cancer.

Ja, så är det dags för gala i tv 4 igen. Nej till cancer. Och den här kvällen tänker jag faktiskt försöka se på det. Har inte alltid känt att jag orkat eller velat se på det. Men är oerhört fascinerad över svenska folkets vilja att dela med sig av pengar för att få mera forskning. Fantastiskt.

Min önskan för kvällens program är att de verkligen lyckas visa på vilka framsteg som sker inom forskningen och då även för patienter. Att det verkligen går framåt. Det är så lätt att se nattsvart i allt då vi ideligen hör om människor som blivit drabbad av denna sjukdom. Så många ledsamheter.
Jag såg på tv 4 nyhetsmorgon nu härom dagen, då var en man som jag tror heter Kim med. Han hade drabbats av cancer och läkarna hade inte mera att göra för honom, det var kört. Men så fick han en annan läkare och han visste om nyframtagna mediciner som ännu inte hade använts på människor. Så Kim fick delta i en studie och ta del av denna behandling. Och den har hittills gett väldigt bra resultat. Han var så oerhört tacksam att nu kunna följa med sina barn ut och leka igen, efter att ha varit liggande i soffan och oförmögen att överhuvud taget kunna delta i barnens aktiviteter.
Att just kunna göra det vardagliga, enkla, viktiga. Att få en tid till tillsammans med sin familj. Det är väl fantastiskt så säg.
Det är det som forskningen kan göra. Skillnad för föräldern som har barn som den vill vara tillsammans med vidare. Skillnad för barnet som vill växa upp och få vara med om sådant vi andra tycker är självklart. Skillnad för dem som man förr bara sa att vi kan inget göra.
Skillnad för många.

Dock tyvärr inte för alla. Tyvärr.  Senast denna dag nåddes vi av nyheten att David Bowie har dött i sviterna av cancer också. Men tänk att han hann både fylla år och släppa den alldeles färska skivan så sent som i fredags. Nu har världen förlorat ännu en person som har lämnat många fotavtryck efter sig, många bestående minnen och i hans fall, musik och mycket annat.

Jag har just läst ännu ett kapitel från en god väns berättelse där hon förlorar sin livskamrat i sviterna av denna hemska sjukdom. Och det är med tårar både på kind och i själ som jag måste ta in att det inte alltid går bra. Jag vet ju att det ser ut så för många, men det gör alltid lika ont att försöka förstå. Vi har så oerhört mycket kvar att göra, att lösa, att förstå, för att kunna hjälpa ännu flera familjer att förbli hela. För att få fler barn att få behålla sina föräldrar och vise versa.

Jag beundrar min vän som orkar dela med sig av sin historia. Hon beskriver det i så levande ord, så starkt. Och jag är helt övertygad om att hennes blivande bok kommer att vara till stöd och hjälp för många i framtiden.

I dag invigdes den nya strålningsenheten här i Jönköping. De nya stora strålningskanonerna som än bättre ska kunna sikta rätt och hjälpa till där det behövs. En stor satsning för vår region och det kommer att bli väldigt mycket bättre. Det hoppas jag verkligen. Fina lokaler och som jag förstår så kan de hjälpa många personer varje dag, fler än tidigare. Och säkert bättre träffsäkerhet med nya maskiner.

 

Så här kommer det att se ut på nya strålningsenheten i Jönköping.

 

Ja, nog behövs det satsningar alltid. Och nu hoppas jag och är säker på att kvällens satsning med galan kommer att ge mera resurser så vi tar oss vidare framåt.

 

Och vi som arbetar med visionen om ett Hjärtats Hus här i Jönköpings region kämpar också på. Vi har inte gett upp. Även om man kan tro det då tiden går och det syns inget synligt resultat. I drygt två år har jag nu kämpat för detta. Att få en mötesplats för cancersjuka och deras anhöriga o vänner.

 

Ja, Hjärtats Hus ja! Då jag skrev några rader på vår facebook sida härom dagen så nåddes den texten av över två tusen människor! Tyder inte det på att intresse och behov finns så vet inte jag?

 

Nu ska jag ta mina fyrfota vänner ut på promenad i mörkret. Snön gör att det lyser upp lite på vår väg och kanske visar oss också månen lite väg.

 

Önskar dig en trevlig kväll och önskar att vi ska fortsätta kämpa på tillsammans.

Tillsammans kan vi göra så mycket. Det vi tycker känns som lite för en själv kan bli så mycket för många. Kom i håg det.

Tomte på rymmen

Ja se man kan då inte vara borta många minuter innan det händer saker här på gården! Trots att man har tomte som ska vaka över alltihopa, trodde jag!

 

Som du kanske minns så byggde jag ju ett tomte hus för en tid sedan dit tomten flyttade in. Ljust och trevligt har han, granris att värma fötterna på, så ingen nöd går på  honom. Nja, det enda jag kan komma på är väl i så fall gröten! Jag missade att sätta ut gröt till honom! Åh, är det därför han rymde?

Vi var borta från gården från juldagens eftermiddag och ett dygn framåt. Och döm om min förvåning då jag kommer hem och möter honom stående precis så här , på marken, utanför sitt hus! På fötterna! Hel! Inte ett endaste blåmärke på honom. Till och med lyktan i hans hand var hel!!!!

Anar att det hade blåst rejält och av korsdraget i huset ramlade han ut. Men att han lyckades landa på fötterna och stå kvar där , DET är ett mysterium. Han är ju ändå ingen garntomte precis och höjden på hoppet var rejäl.

Ja, vem vet. Kanske har han fått hjälp att ställa sig upp igen??????

 

Är det någon som har svar på denna gåta så hör gärna av dig!

 

Tomten har hur som helst flyttat tillbaka och har hållit sig där sedan dess. Funderar i skrivande stund om jag skulle ta ut lite ris a la malta till honom? Gröten är ju slut..... Ja, det får det bli.

Önskar dig en fortsatt trevlig dag.

God morgon Sverige.
Hoppas du mår bra idag. Jag har vaknat till en härlig lördag, med radion på, " Ring så spelar vi " ljuder i mina öron och nybryggt kaffe är upphällt i koppen, kan det bara bli en bra dag. Mannen i mitt liv har åkt till skogen med Zita men själv valde jag idag att vara hemma. Jag ska baka. Lussekatter står på schemat. Och så får det bli musli, den har varit slut en lång tid. I regel äter vi gröt till frukost men ibland kan det vara gott med musli också.
   Hoppas idag få hjälp att montera upp mitt tomtehus som jag har snickrat! Hade massor med spillbitar liggande så det var bara att såga och skruva och leka i skapandet. Och det blev faktiskt ett hus. Jag ska ha upp det på mitt "mjölkbord" är tanken, där ska tomten få bo. Problemet är att jag inte orkar lyfta upp huset själv, det blev liksom lite tungt. Men har jag tur så kan David hjälpa mig idag då han kommer hemåt. Han orkar.....  Så då lär jag ta mig till skogen och hämta lite granris också som huset ska stå på. Bilden är klar i huvudet hur det skall bli så det är bara att köra. Fram med förlängningssladd och belysning...... tomte...... så får vi se var vi landar.....  Det är så roligt att sätta lite belysning här och var då det är så oerhört mörkt ute nu. Bara blött och grått, knappt ljust mitt på dagen ens. Då får man mysa till det desto mera.

Häromdagen var jag in med min sagobok till Bosättningen i Tranås. Så där finns den att köpa.

Kanske ett julklappstips.

 

Önskar dig en fin tredje advent.

 

Första advent

Dagen före första advent. Förväntan och lycka att få tända adventsljusstakar i huset. Det doftar gott nybakat då jag nu gräddar saffransbiscotti och lussekatter. Skall strax grädda jitterbuggar också. Jag tycker det roligaste som finns att baka är just saffransbröd, vet inte varför. Men det känns extra lyxigt.
Ute regnar det och blåser så jag njuter verkligen av att vara inomhus.
Senast jag skrev här på bloggen så skulle jag göra fler sjukhusbesök och kontroller. Och allt gick bra. Jag hade bra värden och blodtryck etc. Och besöket hos gynläkaren gick också jättebra. Så jag är väldigt nöjd och glad.
Så måste jag berätta att det har öppnats lite positiva dörrar nu angående Hjärtats Hus visionen. Faktiskt. Efter två års slit så känns det som det händer saker i rätt riktning nu. Mycket återstår och jag kan inte på något sätt ropa hurra än, även om jag önskar det, men så nära som jag är nu har jag aldrig varit i alla fall.
Har väldigt bra personer i arbetsgruppen för visionen också som är väldigt starka och kunniga. Och fler finns att be om hjälp av när det blir dags för det. Så det känns riktigt gott.

Förra helgen var det precis tre år sedan vi flyttade in här i Målviken. Tänk vad tiden går. Minns första morgonen då vi vaknade och skulle försöka hitta kläder inför dagens arbete, jag hade ingen  aning om var jag skulle leta. I vilken säck kläder fanns!!! Ja, du milde tid. Det gick ju lite snabbt då vi fick bra bärhjälp just den helgen vilket vi är så tacksamma för. Helgen efter, då vi egentligen hade tänkt köra flyttlasset, var det mängder med snö......

 

Den här bilden tog jag genom fönstret härom morgonen. Lite suddig men sådana otroliga färger. Fantastiskt, eller hur.

 

Nu ska jag återgå till min deg som ligger i kylen och väntar. Önskar dig en riktigt fin adventstid.

Mammografi, en livförsäkring

Ja, så har jag då klarat av mammografi undersökning. Fem år sedan jag avslutade mina behandlingar. Två och ett halvt år sedan jag slutade med den medicinska behandlingen.
En så bra livförsäkring detta är som jag verkligen önskar att alla kvinnor skulle ta chansen till då vi har den möjligheten i vårat land.
  Jag kan säga att natten till idag var tuff. Tankarna snurrar runt och jag kände faktiskt en skaplig rädsla inför dagens undersökning. Men tänk att jag hade sådan tur att en läkare fanns i rummet bredvid och kunde läsa mina bilder direkt. Så jag fick gå därifrån med positiva besked direkt. Fantastiskt. Och så skönt att allt såg bra ut.
Dock var detta besöket det sista för min del i Nässjö. Den enheten kommer nämligen att läggas ner och allt skall till Jönköping. För min del spelar det ingen roll, även om jag har trivts bra där. Men sköterskan var desto mera orolig. Vårt län är tämligen stort och farhågan finns att det kommer att bli svårt för många, framförallt äldre att ta sig till Jönköping för alla undersökningar. Bor man längst ut i länet, längst från Jönköping så blir det många byte mellan bussar och tåg för att klara resan.
Men samtidigt så har vi ju norrländska län som har betydligt längre avstånd och klarar det bra. Ja, jag vet inte vad jag ska tro.
Jag hoppas bara att det inte skall resultera i att ännu flera kvinnor avstår från att gå på mammografi, pga avståndet! Det vore verkligen ett bakslag.
Hoppas att länet/regionen kan arbeta för att få till bra kommunikationsmedel som underlättar för människor i regionen att ta sig till Jönköping. Det hoppas jag verkligen.
Eller kanske blir det en rullande mammografi-buss även i denna del av landet i framtiden?

I morgon skall jag till Jönköping. För att som patient få delta på en inspirations träff inför Framtidens ledarskap. Jag som patient. Hoppas det blir givande diskussioner och leder oss framåt.
På kvällen har vi trivselkväll i Tranås, med våra Victoria-medlemmar. Vi ska då äta gröt och göra blomsterkransar tillsammans. Det blir säkert trevligt.  Hoppas jag kan matcha ihop schemat bara.

Senare i veckan skall jag på gyn för undersökning. Längtar inte till det precis men längtar efter att få höra att allt är bra även i den delen av kroppen.

Ja, det är mycket som skall fungera och hänga med.

Nu ska jag sätta mig och läsa några kapitel ur min kära väns kommande bok. Det är en ynnest att få följa hennes skildring i text, att följa hennes vandring tillsammans med sin käre make som inte längre finns kvar här på jorden. Hon skriver så levande och så öppet.

Önskar er alla en skön kväll.

 

Här är en bild på Zita ifrån helgens jaktäventyr i de småländska skogarna. En väldigt lyckad och trevlig helg.

Vissa dagar längtar man hem mer än andra

Det är som alla vet bra för människan att röra på sig. På olika sätt och olika mycket. Folk går på gym och de simmar, somliga gillar spinning eller muskel maskiner..... Jag hör inte till den skaran.
Ofta får jag skaplig "motion" i mitt arbete. Men så kommer dagar som idag, då jag suttit vid datorn så gott som hela dagen.
Så slog det mig att jag har stavar som står i boden och väntar. Jag började träna upp mig med stavgång efter min operation. Det kändes bra då för mina armar etc. Och skönt sätt att motionera på. Plus att jag kan utgå från mitt hem, jag behöver inte sätta mig i en bil för att åka till ett gym....
   Hur som helst. Nu har jag varit ute på en skaplig runda. Och det var jätteskönt. Ja, inte bara för kroppen. Nej jag gjorde något annat också som jag faktiskt  måste försvara lite. Jag tog på mig lurarna till min mobil och spelade go musik. Många gånger har man passerat gångare , eller ännu "värre" cyklister som rör sig i sin egen värld med lurar i öronen, hoppar till då man passerar då de inte var beredda att det skulle finnas fler än de på vägen.
Men idag gjorde jag likadant. Med den skillnaden att jag är ganska säker på att inte få någon som passerar mig, i alla fall på ena hållet då det inte finns någon väg vidare efter vår gård.
Men men men sååå skönt det var med go musik och gång i rask takt. När man hittar rytmen i musiken och sätter stavarna efter det, riktigt gott.
Och nu ska du får höra vilken låt jag gillade bäst på min spellista. Jo "Mitt kära Östersund" med Nick Borgen. Ja, det är den enda låten jag gillar som han gjort, som jag vet om i alla fall. Men den är ju helt underbar, träffar mig rakt i hjärtat. Och tänk vad bara lite musik kan göra. Med ens så får jag sådan hemlängtan till mitt Östersund.........
Som min goa svärmor sa förut idag till mig, åh om du kunde slinka innanför dörren hos din mor och far och få sitta och prata lite med dom........

 

Läget är som det är. Jag skickar er en ros, här via min sida. Jag vet att du mor läser. Älskar er så mycket och är så tacksam för allt ni gjort för  mig.

Nu är det nog sista rosen jag fångat på bild för i år i alla fall. Mozart rosorna står förvisso i blom men efter regn blir även de tagna. Nu får vi se fram mot våren då allt gror och spirar igen.

 

 

Drömmar i verkligheten

Oj. var tar dagarna vägen? Jag ser att jag inget har skrivit här sedan tjugofemte oktober! Och det är inte för att jag inte har något att berätta. Nej, det är snarare så att jag inte hinner med. Det är ju full snurr från morgon till kväll.
Nu är det i alla fall kväller, ute är det redan helt mörkt, det regnar och blåser. Riktigt november väder med andra ord. Perfekt att sitta inne och njuta i värmen. Vi ska upp vid fyra i morgon för att flytta maskiner så jag lär lägga mig skapligt i kväll. Men lite hinner jag berätta.
Senaste tiden har jag drömt ovanligt mycket i sömnen. Väldigt mycket . Och väldigt tydligt. I natt till exempel så var vi ute på något typ av läger, åkte runt i landet/världen. Men så gick en av mina framtänder sönder. Ja, den var stor som en av de större tänderna där bak. Men den satt fram. Och jag kunde plocka bit för bit och lade dem i min vänstra hand. Detta var precis innan klockan ringde och jag vaknade till sans till verkligheten. Jag berättar för min käre livskamrat om nattens fruktansvärda händelse, samtidigt som jag blir medveten om att jag håller min vänstra hand knuten. Så samtidigt som jag berättar öppnar jag min hand, som för att visa att de trasiga tandbitarna skulle ligga däri! Men se det var ju tomt!!!! Ja, jag var nog nätt och jämnt säker på att jag verkligen drömt. Oj, oj, att det kan bli så verkligt. Och såååå snurrigt.
     Jag tror jag vet lite varför jag drömmer mera nu. Om jag ska vara ärlig. Jag har tider inbokade för diverse undersökningar nu närmaste veckorna. Både mammografi, gynekologen och vanlig hälsoundersökning. Snurrar väldigt mycket i huvudet och då inte minst om nätterna när jag tror att hjärnan vilar.
Det är nu fem år sedan jag var klar med cellgifter och strålning efter bröstcancer svängen. Fem år. Då är det ju den där omtalade femårskontrollen då man skall kunna bli friskförklarad. Ja så sa man förut i alla fall. Jag är inte säker på att det är så längre.
Men en sak är jag säker på. Har man en gång haft cancer så är det lätt att tankarna kommer tillbaka att det skulle vara något på gång igen. I alla fall funkar jag så. Jag vaknar ganska ofta av hjärtklappning och smått panik, helt övertygad om att sjukdomen har fått grepp om min kropp igen. Ändå tycker jag att jag har bearbetat detta så lång tid och på så många sätt.
Ofta vaknar jag dessutom med att min vänster hand är bortdomnad. Alltifrån ett par fingrar till hela handen. Det är den armen som de tog några lymfkörtlar i armhålan vid operationen. Vet inte om det har med det  att göra. Men jag får så gott som alltid ta av mig ringar på vänster handen numer då jag ska sova. Annars har jag ett elände att få av dom då handen somnat och fingrarna svullnat.
Ja, ja, den där kroppen. Och den där hjärnan som man inte styr fullständigt själv.
Nu har jag klagat så det räcker.  Nog nu.

Bara en kommentar att dela kvar. Funderar om det är tack vare att jag mår som jag gör som jag vill kämpa för att få till en bättre rehabilitering och omhändertagande för cancersjuka och deras anhöriga? Kanske är det så. Och i så fall så är det ju någon mening med det med.
   
Måste få dela med mig av ett par fina bilder från den fantastiska hösten vi haft. Helt enormt vilken färgprakt naturen har bjudit på i år. Och lång period blev det också.

 

Vy från mitt favoritberg.

 

Och här står den gamla hästräfsan och minner om gamla tider.

 

Nu ska fru Målevik krypa till sängs. Så får vi se vad nattens inre filmduk har att erbjuda. Sov så gott och dröm sött alla därute.

 

 

Så är vintertiden tillbaka.

Ja, du har väl kommit ihåg att ändra klockan? Nu är sommartiden slut.
Och jag tycker det har varit en väldigt lång och trevlig söndag idag. Den extra timman känns jättebra. Skulle kanske vara bra med en extra timme varje dag.....

Nu skulle du se hur jag sitter här i soffan. Med laptopen på soffbordet bredvid mig! För i mitt knä där ligger två hundar. Så det blir inte många rader skrivet .
Men några bilder kan jag bjuda på.

 

Så här vackert blommar det i min rabatt idag.

 

 

En morgonpromenad längs Örens sjökant och titta efter röding. Trots klart och stilla väder ingen röding i sikte. Måntro om deras lek är senare i år än annars.

 

 

Det enda levande vattendjur vi såg denna morgon var kräftor.

 

Ja, mitt i allt detta vackra, den fina naturen och årets skiftningar lever jag. Och förundras.

Men nog blir det krock i hjärnan då det händer sådana här tragedier som i Trollhättan? Eller då vi vet att miljoner människor är på flykt undan krig och elände. Ja, jag drömde faktiskt härom natten. Hur jag och min familj flydde från krig och fasa. Hur vi färdas över havet i små skruttiga båtar. För en kort stund då jag vaknade var jag kvar i drömmen och hjärtat klappade i en snabbare takt än normalt. Men snart insåg jag att det bara var en mardröm. Att jag låg i min trygga säng, varm och torrt nattlinne och mätt. Ingen som jagar mig bort från mitt hem.

Och nu på tvn vinner människor pengar via Bingo Lottos program. Kontrasternas land, eller?

Ja, vad ska man säga? Finns det ord som räcker? Är det underligt om vi blir trötta och kluvna?

 

Jag hoppas på en bra vecka. En vecka med möte tillsammans i processgrupp inom region Jönköping där jag hoppas kunna göra någon nytta. Det handlar dock inte om Hjärtats Hus, inte denna vecka.

Men med det lilla jag har att bidra med hoppas jag kunna göra förändring och påverkan i det samhälle jag lever i. Bland de människor jag möter hoppas jag kunna hjälpa någon. Om så bara en person.

Om vi alla kan göra något bra för någon annan, då har vi väl ändå kommit långt, eller hur?

Önskar dig en riktigt bra vecka. Var rädd om dig.

 

Så som du vill bli bemött och sedd av andra , så ska du också möta och värna om de du möter.

 

 

 

Vem är du som läser?

Ja det är min spontana fråga? Alltså min blogg. Jag ser nu då jag öppnar upp den att jag är väldigt väldigt nära att passera 55000 besökare nu! Helt otroligt. 55000! Vilka är ni där ute i världen som läser mina tankar och visioner här på nätet? Ja, det lär jag få undra vidare på.
Jag möter en och annan som visar sig läsa mina blogginlägg. Jag får kommentarer från en och annan som kan undra saker som jag skrev om för länge sedan, jag kan få frågor från helt oväntat håll. Det är väl det som är spännande. Att få förstå att jag får vara med och påverka och tycka till på så olika sätt.

Tycka till ja, Jag har just kommit hem från styrelsemöte i Jönköping. Så egentligen borde jag kliva i sängen nu, är helt slut i huvudet. Men känner att det kan vara bra att varva ner här en stund. Summera dagen och summera mina tankar.

Måndagen den 19 oktober. En vanlig måndag. Men ändå helt unik. Började dagen med att göra matsäck till min käre make tidigt i ottan. Så ut med hundar och förbereda mig för dagens arbete som bland annat bestod i att vara hantlangare vid en grävmaskins sida. Bära sten och peka var och hur jag ville han skulle gräva. Inte likt andra måndagar med andra ord.
Jag har fått gratulera två nära goa vänner idag då de har fyllt år. Men ingen av dem har jag lyckats nå per telefon, än mindre i verkliga livet. Nej, det blev kramar via sms och intalade mobilhälsningar etc. Kramar ut i atmosfären. Så fick det bli.
Ikväll har jag så varit på styrelsemöte för bröstcancerföreningen. Det är ett spännande arbete, mycket är på gång. Ja, faktum är att så mycket som har hänt denna oktober månad har jag nog inte varit med om tidigare år. Oktober är ju rosa bandet / rosa oktober / bröstcancer månaden. Och den har väldigt stor genomslagskraft. I år har vi inom föreningen fått ett antal förfrågningar att delta i olika evenemang för att berätta om vår förening och vad vi gör. Och så sälja våra armband som vi gör tillsammans med våra goa medlemmar. Såklart oerhört inspirerande.
Men samtidigt som jag slås av stor tacksamhet för att vi som bröstcancerpatienter och drabbade får så oerhört stort stöd och sparade medel skänkta för att forska vidare och lösa cancerns gåta. Samtidigt blir jag bestört då jag tänker på alla andra cancer-grupper. Alltså, vi har ju så många olika sorter cancer. Olika svåra att lösa. Och väldigt olika stort engagemang.
Ja, det är nästan så att jag kan få ågren över att vi som bröstcancerpatienter tar väldigt stor plats.
Ja, jag önskar att vi kunde göra lika mycket för alla grupper. För alla sorter av cancer. För alla sjukdomar som finns.
Ja, käre vänner. Så mycket vi har att göra.
Blir du som jag trött av att höra allt som händer. Alla nyheter om vad vi bör äta eller inte? Idag kom ju den nya fantastiska genvägen att själv kunna bedöma om vår risk att få hudcancer?!!! Den där om att om du har elva eller fler leverfläckar på höger arm så skulle du vara i större riskzon för just hudcancer! Ja, men hallå. Är det konstigt om vi blir deprimerade? Om vi blir trötta och vemodiga?
Dessa ständiga kast mellan bra och dåligt. Mellan ideal och förfall. Mellan förhoppning och total förnedring. Detta mediaflöde som bara rusar fram i en allt stridare och snabbare takt.
Och här sitter jag och fyller på med ännu mera!

Nej, det är nog lika bra att jag går och drar täcket över huvudet nu, Jag med.
God natt du där ute någonstans. God natt Sverige. God natt Världen. Du i Amerika som läser mina tankar. God natt.
Hoppas vi får en fin dag i morgon. En alldeles fantastisk bra och speciell tisdag.

Projekt Storröding.

Idag tänker jag berätta för dig om vår sjö, Ören och om en av de fiskar som än så länge finns däri. Ja, jag får säga än så länge. Den har nämligen länge varit hotad och totalt fredad och nu är det bestämt att den ska försöka räddas. Min käre svärfar har under flera år tillsammans med länsstyrelsen i Jönköping provfiskat under deras lek för att märka och föra statistik på hur många det finns. Och tyvärr har antalet minskat år efter år.
Nu är det i alla fall bestämt och bokat att det ska pågå ett projekt under tre år då vi ska försöka ta upp några exemplar, ta rom och mjölke från dem och försöka odla upp nya exemplar i fiskeodling. Ja, det kan låta enkelt men det är ett gigantiskt projekt. Ett samarbete mellan Länsstyrelsen Jönköping, fiskevårdsföreningen Ören mfl.
Här är länken där ni kan läsa och följa vad som händer.

Nu räddar vi storrödingen i Ören - Länsstyrelsen i Jönköpings län

Patrik och jag gick en promenad längs strandlinjen idag då sjön låg helt spegelblank. Men vi såg inga lekande rödingar idag så det är nog lite tidigt än kan jag tro

 

Här pusslar Daniel Rydberg och Mikael Bergström ihop kassen som skall ut i sjön.

 

Monterad och klar för sjösättning.

 

Och så ut med kassen.

 

Det ska bli väldigt spännande att följa detta. Och jag hoppas verkligen att vi får se att vi kan få till en ökning av antalet rödingar i vår sjö. Med generna från de som finns i sjön idag. Det hoppas jag verkligen.

 

I morgon kommer de och provfiskar igen. Spännande.

 

Nu måste jag tycka till lite......

Nu sitter jag här i min ensamhet. Ute sänker sig mörkret sakta efter ännu en fin höstdag. Underbara färger och hög o klar luft. Ensam? Ja, gubben är på jakt. Älgjakt. Det är ju de tiderna nu. Jag laddar för att ge mig ut i morgon. Jag satt ute och spanade i måndags morgon men se det var bara fåglar i farten där jag satt. Inte ens ett rådjur. Så nu får vi se hur det är i morgon.

 

Nog är det vackert så säg.....

 

Jag måste få fundera lite "högt" med dig. Angående flyktingarna som kommer i strid ström nu till Europa och så även till Sverige.  Härom morgonen vaknade jag av nyheten att regeringen sagt ja till tältläger här i vårat land! Blir det verkligen så? Hur går det till? Det kan ju inte vara tält så som jag tänker mig, det måste vara rejäla tält, typ som militären använder.... eller. Men ändå....tält???? Ska familjer bo i tält, i vårt vinterland, med små barn........

Men så en annan sak. Det slås ju larm om att klasser fylls av elever, att skolor fylls av barn från andra länder, att det är brist på lärare och resurser. Så nu till min fråga:

-Visst är vi väl så smarta , vi svenskar, att vi då tar in och använder oss av vuxna flyktingar som är lärare? Jag menar, det är säkert väldigt många av de som flyr till vårat land som redan är utbildade lärare, som har stor och lång erfarenhet. Visst tar vi väl in dessa vuxna i våra skolor? NU. Eller?

Det bara slog mig att det måste vara det självklara i denna kaosiga situation, då barn skall slussas in i svenska skolor och kommer från totalt kaos och elände. Vem kan väl då förstå dem bättre än de vuxna från samma land?

Dessutom så får ju de vuxna då en naturlig ingång i vårat samhälle, att lättare lära sig vårat språk, att få kontakt naturligt med svenska medborgare etc etc. 

Rätta mig om jag är ute och cyklar.

Vi kan väl ändå inte mena att alla dessa som kommer flyende hit nu och får uppehållstillstånd, måste lära sig svenska språket FÖRST i skolan innan de kommer ut i arbetslivet här? Eller?????

Ja, jag kanske är helt ute och cyklar!? Jag önskar bara att allt skall lösa sig till det bästa. Att vi verkligen kan hjälpa dem som behöver hjälp. På ett bra sätt.

Tack för ordet.
Nu skall jag göra matsäck till morgondagens jakt och så är det snart Bonde söker fru..... mys i soffan med andra ord.

Nu kommer en liten film igen.

Surströmmingen är avklarad. Oscars idag och som vanligt så smakade det alldeles förträffligt. Värdarna för middagen hade dessutom öppnat delikatessen utomhus och sköljt file´erna innan så lukten var tämligen svag. Gott tunnbröd och så peran o löken. Underbart.
Kaffe och kardemummakaka till dessert. Ja, tänk så bra man kan ha det.

Nu är det torsdag kväll och jag har haft en lugn stund vid datorn, med sällskap av mor och far vid tv:n. Mysigt. Då passade jag på att göra en liten film igen. Denna gång från invigningen av Haga Tårtcompani & Bageri på Kungsholmen.
Så varsågod, bara att titta.

Bara dubbelklicka på länken så hoppas jag att det fungerar.


http://www.magisto.com/video/MlZFYAcOBzEsAUNiCzE


Hälsningar från en stolt mamma.

Jämtland

Hallå världen.
Flyget fungerade och jag landade välbehållen på flygplatsen på Frösön. Faktiskt hade vi en helt fantastisk flygning. En annorlunda. Ombord var nämligen en flygvärdinna som jag direkt kände var van och erfaren och ingav en trygghet. Inte för att jag är rädd att flyga men hon kändes verkligen trygg.
Innan landning så säger hon så i högtalaren: "Strax går vi ner för landning. Vädret i Östersund är fint ikväll och vi kan njuta av en klar himmel med stjärnor i mängder. Kvällen är sen och snart kommer vi att få sova. Kanske kan det passa med en liten vaggvisa då....."
Döm om min förvåning då hon sjunger en vaggvisa, där och då. Och det var SÅ vackert. Hon kunder verkligen sjunga, hennes trygghet och vana var sann.
Ja, det var verkligen en annorlunda resa, kommer nog alltid att minnas henne känns det som.

Nu är jag hemma hos mor och far. Vi hade en jättefin dag igår i trädgården. Vi plockade av alla tomater i växthuset, städade bort plantorna och skurade väggar. Vi klippte i rabatter och klädde in buskar i nät inför vintern. En riktig städdag tillsammans ute med andra ord. Roligt att få chans att hjälpa till.

 

Nu i skrivande stund bakar mor Lompor! Något jag aldrig har smakat så det ska bli spännande. En deg bestående av kokt potatis och mjöl o salt. Steker bröden i stekpannan. Ja, jag återkommer då jag vet mera....

Så laddar vi för att få äta något annat riktigt gott idag. Vi är bjudna till goda vänner för att äta surströmming. Sååååå gott det ska bli.

Kunde jag dela med mig av smaken och doften så skulle jag göra det här men tyvärr går ju inte det. Men jag ska njuta i alla fall.......

Haga Tårtcompani & Bageri

Hej vänner. Nu har jag just avnjutit en underbar lunch på Haga Tårtcompani &Bageri. Jag är såklart fantastiskt glad och stolt att få vara här.
Började min Stockholms vistelse med att titta in på Oscar o Annas nya bageri på Fleminggatan 107. Febril verksamhet inför måndag kvällens invigning. Jag gick sedan till deras första bageri på Torsgatan 79 där jag åt frukost med Goa vänner. Det är ju en klar fördel med stadslivet, att stämma möte med kompisar för att äta frukost. Händer av naturlig orsak inte ofta ute på landet...

Goa Elisabet och Lena.

Sedan begav jag mig tillbaka till Fleminggatan och hjälpte till med det jag kunde. Stämpla påsar och kassar, hantlanga mm. Lite smått panik med krånglande el, diskmaskin som inte hade kopplats in enligt överenskommelse, vattenläcka på Torsgatan, strejkande kassa apparat. Ja lite allmänt kaotiskt. Så som många skulle gå i taket för och fullständigt flippa ur för, minuterna innan gästerna anländer . Men se Anna och Oscar är verkligen suveräna. De delar på uppgifterna och tar tag i situationen och lyckas få till bra lösningar. Ett riktigt radar par.

Efter att ha bytt om och hämtat andan två minuter var det dags för träff med press på Fleminggatan. Och klockan 16 lades röda mattan ut och ett nöjt kompanjonpar tog emot. Lokalen fylldes undan för undan med glada människor med famnar fyllda av blommor. Det serverades champagne och goda snittar , ostar o skinka i olika former o smaker. Och så en underbart god äppelkaka. Med andra ord väldigt lyckat.

Jag njöt kvällen igenom och är så tacksam att få möjlighet att vara med. Bonnie o jag tog en promenad hem lite före Oscar o Henrik. Vi hann både äta en god kvällsmacka och spela spel innan de damp in.


Idag öppnades dörren så för allmänheten. Och jag har idag mest njutit av att se hur lyckat detta blev. Känns än en gång som man får bekräftelse på att dessa två har ett vinnande koncept. Dessa lokaler med den sköna röda falu färgen, mixat med marmorskivor och mässing stommar. En varm och välkomnande miljö. Och så har de en helt fantastisk personal som är glada och stolta för att få vara del i detta.

Idag har jag avnjutit både frukost och lunch här.  Till lunch åt jag en underbar pumpasoppa med macka till.
Ikväll lyfter jag från Arlanda vidare mot Frösön. Nu ska jag äntligen hem till far och mor. Ska bli riktigt gott.
Landar jag välbehållen i det fagra Jämtland så lär fortsättning följa.