Idag känns det som det kan bli en spännande dag. Tre milen med tjejerna på OS. Otroligt vad duktiga våra svenska skidåkare har varit detta OS. Man börjar nästan vänja sig vid medaljerna.
I går kväll firade vi Patrik, med hjortstek och ugnsstekta grönsaker, gratinerade tomater, bladspenat och halloumi ost mm. Kaffe och prinsesstårta. Med andra ord somnade vi mätta och nöjda denna fredag kväll också. Och på bordet står här flera ljuvliga buketter med tulpaner i alla de färger. Härligt.
I morse då vi vaknade kvittrade en fågel så vackert utanför vårat fönster och man känner att våren är på ingång. Det talas om många plusgrader till veckan, risken för bakslag finns ju dock ännu en tid. Käre nån, vi är ju bara i andra hälften av februari än. Bara att vänta och gilla läget.
På morgonen gick ett intressant program på tv som jag fastnade vid. Om ismannen, en man som fanns för många år sedan nedfrusen i isen, då han legat där i 5000 år. Kroppen helt intakt, torkad av solen och vinden. Men helt orörd. Nu letar forskare efter ledtrådar i hans livshistoria och via kroppens fynd kan de få ledtrådar om hans leverne. Väldigt spännande faktiskt. De fann tex att han hade borelia efter fästingbett, att han hade hjärtsjukdom, fett i kärlen mm. Med andra ord så är inte dessa sjukdomar någon modern sjukdom. Dessutom var han laktosintollerant! Så nu tror forskarna att alla var laktosintolleranta på den tiden. Sedan kom tiden då människan hade mer tillgång till mjölk och vissa klarade av att dricka mjölk även som vuxen, dock inte alla. Alltså är det inte någon modern "sjukdom" det heller! Detta kanske du har hört men för mig var det nytt.
De kunde också via hans magsäcks innehåll konstatera att han ätit en väldigt rejäl måltid en timme innan han dog, så då drar dom slutsatsen att han inte var på flykt. Kanske blev han dödad av någon ifrån hans egen grupp, eller kanske var det en vådaskjutning. Det lär de väl knappast kunna komma fram till fullo. Men med tanke på att pilen var utdragen från hans rygg, bara spetsen sitter kvar i hans kropp, och att hans väldigt fina yxa låg kvar vid hans kropp, så tyder det på att den som dödade honom inte ville visa det. Hade han tagit yxan hade andra kunnat spåra honom.....ja, spännande det där.
Att man inte blev forskare.
Apropå forskare. Häromdagen damp det ner en bok i min postlåda. Ett tack från en tjej som har doktorerat i ämnet bröstcancer i Linköping. Hon fick ett ex av min bok och jag fick hennes som tack för den hjälp min bok gav. Gott att känna att man kan hjälpa till på olika sätt.
Nu ska vi ge oss ut i markerna och plocka stängsel. Ska bara smörja makens rygg först, han känner av den idag igen.
Ikväll laddar vi för nästa kalas, då ska vi fira en femtonåring. Mysigt.
Ha en bra dag nu och LYCKA TILL Sverige.

Farbror Frej.

Känns som april ute idag tycker jag. Ena stunden snöar det , nästa regnar det. Fåglarna kvittrar och vet väl inte riktigt hur dom vill ha det.
Tog en bild från vårat fönster ner mot sjön idag, lite is kvar i viken, medans sjön låg helt stilla och spegelblank. Magiskt.
Typiskt nu får jag inte in bilden. Varför detta för då?
Nehej, jag ger upp. Ni får tänka er bilden.
Kom just hem från Träffen premiär i kväll. Fjorton glada härliga ungar var det ikväll. Jättekul. Vi lekte ute och inne, åt semlor och så en bibelberättelse som blev väldigt lyckad. Ja en rolig kväll.
Tänk vad man minns mycket från tiden med barnen på förskolan. Det kan komma över mig ibland, jag blir så glad då jag tänker tillbaka.
Vet inte om jag skrev om det men för några dagar sedan fick jag äran att träffa ett av alla dagisbarn som idag är nitton år. Vi hade stämt träff på ett fik i Tranås och var nog lite nervösa bägge två. MEN så roligt. Han var ett enda stort leende hela tiden där, så många roliga minnen vi pratade om. Han minns då jag var Farbror Frej! Ha, fast det är så många år sedan.
Vem var då Farbror Frej kanske du undrar?
Farbror Frej var en typ som jag spelade, han hade en rock och hatt och hade förmåga att tappa bort sina tofflor. Han brukade snurra runt på alla fyra och letade efter sin tappade toffel samtidigt som barnen jublade och pekade och skrek - Där, där ligger den ju,,,, Ja, han måste haft svårt med synen den farbrorn.

Då Farbror Frej gjorde entre på samlingarna sa han så här:
" Hej alla barn
Nu blir det barnprogram,
Nu ska vi se vad Farbror Frej tar fram.
Vad kan man med en gammal (ex) blomma göra?
Jo lyssna på mig så ska ni få höra! "

Ha, jag kommer ihåg den!!!
Så hade Farbror Frej en gammal resväska med sig och här plockar han upp något roligt eller spännande eller vad det nu var som det senare handlade om under samlingen. Kanske en kyckling då påsken närmade sig osv. Ett magiskt och klockrent sätt att få barnens uppmärksamhet. Och tydligen satte det sina spår då barn än idag minns detta skådespel. Uj uj.

Nog är det roligt med minnen så säg.
I morgon är det Patriks födelsedag. Jag hann göra klart en prinsesstårta innan jag åkte förut så den står klar att servera i morgon bitti. Skulle försöka göra rosor så som Oscar lärde mig på bageriet men var nog lite för stressad. Det blev väldigt underliga rosor eller vad det nu kan vara för blomsort. Ja ja, huvudsaken det går att äta.
Så nu är det väl tajm att försöka sova lite. Hoppas på en ännu bättre natt i natt. Första dagen utan medicin idag. Underbart.
Tack och hej säger Farbror Frej!

Släng dig i väggen du träliga medicin.

Bästa dagen på länge. Åh så glad jag är. Så glad.
Varför? Jo så här är det.
Har efter min bröstcanceroperation kämpat på med medicinen Tamoxifen i tre och ett halvt år nu. Mår så dåligt och har haft ett elände då det känns som kroppen protesterar allt mera. Jag torkar ut. Mina slemhinnor vill inte vara med längre. Huden torkar. Jag sover inte hela nätter, ligger oftast runt två tretiden och snurrar varv efter varv, försöker somna om. Ofta vankar jag ner med kudden och morgonrocken och lägger mig på soffan för att få ett nytt svalt läge. Men sömnen blir ju allt utom bra.
Vallningarna sköljer över mig flera gånger om dagen och är mest intensiv under natten, då liksom hakar värmen upp sig.
I höstas började det bli riktigt jobbigt med urinvägsinfektion och andra problem. Har haft hjälp från diverse kontakter inom vården och provat olika läkemedel både receptfria och på recept.
Om jag förstår saken rätt så var min  tumör känslig mot hormoner. Och då skulle jag äta just tamoxifen för att den är en östrogenblockerare så den kan minska risken för återfall.
Okej det förstår jag. MEN då inte kroppen vill hänga med längre utan skriker efter östrogen vad gör man då? Jo då får man sätta in lokala östrogenbehandlingar. Alltså det jag inte ska ha i bröstregionen det kan jag sätta till i nedre regionen. Är du med?
Jag ökar risken såklart men man tror inte den är så stor. Ja, nu har jag i alla fall kämpat på ytterligare ett halvt år och det fungerar inte. Inget fungerar. Jag blir trött, kroppen är seg, det tar på humör och hela systemet.
Så i morse tog jag mod till mig och ringde åter igen till onkologen. Fick prata med den gulliga, helt underbara, sköterskan. Hon förstod mitt dilemma och föreslog att jag skulle få träffa en läkare och diskutera läget med honom. Och turligt nog hade dom en återbudstid klockan ett så jag fick åka in samma dag. Underbart. Förvisso en för mig helt ny läkare men det gjorde inget i detta läget. Jag har nog haft de flesta läkare på den avdelningen i alla fall. Lite dråpligt då hon frågade vilken läkare jag brukar gå hos, då hon räknar upp den ene efter den andre som jag haft. Ha ha, så vad gör väl då ännu en ny?

Så får jag då komma in till en ny läkare. En äldre jättego överläkare som hade läst in sig på min historia. Lugn och trygg. Tog sig tid för mig och förstod mitt dilemma.

Det hela slutar med att han föreslår att jag ska höra upp med min tamoxifen behandling under ett par veckors tid och se om min kropp hämtar sig och lagar sig. Och fungerar det så slutar vi helt och hållet med medicinen. Trots att det saknas ett och ett halvt år på de fem år som rekomenderades mig att äta denna hemska medicin. Nu vill jag inte dumförklara medicinen helt, inte så jag menar. Den har säkert varit till hjälp och hjälper många, det hoppas jag verkligen.

Läkaren menar i alla fall att risken i mitt fall för återfall är så liten då vi tog bort tumören i tidigt skede, då den inte hade hunnit sprida sig och jag fick cellgifter och hela paketet osv. Så måste man ju se till livskvalitet också.

Sååå underbart. Knappt jag kunde tro det var sant.

Då jag gick ut från honom var jag tvungen att sätta mig utanför avdelningen på en bänk och gråta en skvätt av glädjetårar och ta in vad jag just varit med om. Vet inte om det är det här som kallas för friskförklarad men i min värld är jag det nu. I alla fall för en tid. Jag vill verkligen tro att det ska fungera nu för mig, att min kropp och alla hinnor ska återhämta sig och det ska bli gott att leva igen.

Måhända kan jag slippa dessa eviga vallningar också. Tänk om jag till och med kan sova på nätterna igen!

Känner mig så priviligierad. 

Samtidigt får jag en klump i halsen. Än en gång känner jag hur orättvist livet är. Kan mycket lätt tänka mig in i människor som just idag fått sitt besked om denna grymma sjukdom. Människor som kanske inte har haft samma tur som jag , eller vad man nu ska kalla detta för. 

Då jag kom ut i bilen ringde jag några glada samtal och på väg hem tittade jag in till ett par goa vänner för att be om en glad kram. Och det fick jag. Underbart.

Ikväll har vi firat med en bakelse. Jo faktiskt. Jag gillar egentligen inte gräddiga bakelser men Patrik är ju desto mera glad i det så jag köpte med mig ett par hem från Bernards.

Ja, nu har jag fått en nystart känns det som.

Och så hade jag en väldigt glad överraskning då jag kom hem. Men den kan jag inte avslöja här och nu. Nej, nu får du vara nyfiken ett tag framöver. Jag kommer att återkomma till detta, jag lovar.

Nu är det mycket på gång , jag säger bara det.

Och nu ska jag snart krypa till sängs. I morgon är det en ny dag med nya möjligheter. Och förhoppningsvis vaknar jag och får ta del av den dagen med. Gött. Gött.

Förbereda mig

Ja så är det dags för tekniskt arbete igen. Sitter just med mobilen o installerar inloggningar så jag kan lära mig att använda mobilen mer som dator. Känner att jag måste komma dithän. Vore bra om det funkar då jag ska till Skottland. Är en viss skillnad att slippa dra med mig datorn på resan .
Och så laddar jag såklart för skidstafetten. Gårdagens guld till tjejerna var helt fantastiskt. Jag satt i bilen vid målgången och funderade faktiskt ett tag på att köra intill vägkanten o stanna.... Sååå spännande var det. Fantastiskt vilken glädje.
Ja ni ska jag sätta på en kopp kaffe o bänka mig vid tvn. Önskar dig en fortsatt trevlig söndag.

Slit och släng samhälle.

Kluven glädje. Idag fick jag en beställning igen av min bok. Andra nu på några dagar. Jag blir så klart glad då min bok fortfarande lever sitt liv och kan påverka och beröra medmänniskor. Men samtidigt känner jag mig lite vemodig då en beställning oftast innebär att ännu en människa har blivit sjuk.
Så är livet .
Idag har Alice Babs somnat in. Nu får hon, som en tjej skrev på face book, sjunga i himlakören. Och så får hon umgås med vem hon vill. Inget besöksförbud i himlen inte. Gott att veta.
År du som jag, att du kommer i perioder i kollision med materiella ting? Jag är så i alla fall. Senaste tiden är det en skrivare och dammsugaren som har åbäkat sig.  Skrivaren krånglade från början men inte förrän nu efter ett halvår började vi säga ifrån och ifrågasätta trasslet med den. Du milde vad jag har ringt och lagt ner mycket tid på denna skrivare. De som sitter i supporten har ju sina mallar och listor att följa, felsökningar och checklistor. Uj uj. Ni som känner mig vet ju att jag inte ofta blir arg. Men jag fick faktiskt till slut kräva att få prata med en chef för att komma tillrätta med problemet. Och efter mycket diskussioner och förklaringar om alla turer hit och dit så fick jag till slut en ny skrivare. Den är ju på garanti och meningen måste ju ändå vara att kunna använda den, trodde jag i alla fall. Så skulle det vara med retursedel så jag kan skicka tillbaka den gamla, men se det var det inte. Så nu får de skylla sig själva, nu ställer jag ut den i garaget och där får den stå i väntan på tippen om jag inte hör av dom. Jag tänker inte betala frakt också efter allt strul.
Dammsugaren då? Ja , vi köpte en ny för ett år sedan. Och succesivt tycker jag att den har skrapat allt mera i golvet, inte så där tyst och skönt som det var till en början. Så då jag började titta efter ordentligt visar det sig att hjulen på munstycket har halkat av sin position. Det var där det skrapade. Då var jag först in på Media Markt där vi köpt den, först till serviceinlämningen, men de hade inga reservdelar. Nej, såklart att dom inte har det! Varför skulle dom ha det? Dessutom kom det fram att garantin bara gällde själva dammsugaren, munstycke och andra delar är bara garanti ett halvt år! Såklart.Han killen där bad mig gå in i butiken och höra på avdelningen för dammsugare om han hade ett nytt munstycke kanske. Men Nej såklart har han inte det. Varför ska man ha det. Men kan man tänka, killen som jag pratade med i butiken hade just denna dag fått igenom att få hem lite reservdelar bland annat munstycken!
Han hänvisade istället till electrolux butiken, de har delar, trodde  han ja!
Då jag kom dit fanns det minsann inga delar hemma inte. Men de kunde gärna beställa. Ett nytt munstycke för 420 kronor! Det är ju halva priset vad jag gav för hela dammsugaren. Jag började vid det här laget bli tämligen frustrerad. Frågade killen om han inte tyckte det var retligt att inte grejerna håller längre än så här. Och att det inte går att laga. Det var ju bara de små hjulen som var trasiga, allt annat är ju som nytt på munstycket. Jo det höll han väl med om men det är ju som det är.
Ja, jag beställde ett nytt munstycke och har nu även hämtat det. Och betalat. Så nu dammsuger jag för glatta livet igen. och du kan tro att jag har stenkoll på hjulen och annat på detta munstycke. Minsta tendens till att det pajar inom ett halvår ska jag gå tillbaka med den. Så det så.
Hm, börjar man bli en gnatig surtant måntro? Nej, jag blir bara så ledsen på detta släng av saker som går sönder och dessutom inte är gjorda för att laga.
Nu ska jag se på OS sammandrag. Ha en fortsatt bra kväll.

Schlagertårta

Får jag fresta med en god bild? Oscars nya schlagerskapelse. Visst ser den god ut?

Jag har hittills bara smakat anslagen, men antar att den är supergod. Den är guldbestrydd också.

Nu har jag roat mig med att rensa i både mobil och dator. Slängt massa bilder som blivit dubbelt upp av och raderat gamla filer osv. Skönt att få det gjort. Säkerhetskopierat allt....

Har haft mysigt besök av goda vänner på förmiddagen. Vi bjöd på mackor och glutenfri morotskaka. Fick en fin bukett tulpaner som nu står här på bordet och sprider vårkänslor. 

Jag laddar för att ge mig ut i frysen och röja för att få mera plats till mörten som vi måste få i framöver. Inför kräftfisket i höst. Gäller att ha framförhållning.

I morgon är det dags

OS invigning i Soltji! Är det så det stavas? Jag vet inte. Det är ju alltid något speciellt med OS, något spännande. Men känslan inför detta OS är om möjligt lite mer spännande och kusligt. Jag hoppas verkligen att allt ska fungera som det är tänkt. Att inget tokigt händer. Jag känner mig så kluven inför detta arrangemang då man vet att det finns en baksida av dom också, baksidor som inte vi ska känna till eller ana. Alla människor där får inte dra nytta av arrangemanget. Antar att det för många bara har fört med sig elände. Men det ska jag ju inte veta om......
  Idag har vi varit på inspirationsdag om turism. Spännande med nya kontakter och få se vilka möjligheter vårat land har att erbjuda.
Efter det åkte vi till A6 en sväng, köpcentrat i  Jönköping. Jag var bland annat in till optikern och böjde till ena bågen på mina glasögon då de har skavt bakom örat. Så nu känns det kanonbra.
Men jag har fortfarande jobbigt med att vänja mig vid glasögonen tycker jag. Upplever att så stor del av glaset är dimmigt och oskarpt. Svårt att se klart men det är väl kanske en vanesak. Jag får ge det en tid till annars får jag gå tillbaka och be om hjälp. Då jag jobbade vid datorn en hel dag häromdagen var jag helt slut i ögonen.  Ja ja, inte klaga nu. Det ordnar sig .
 Härom dagen bokade jag även flyg till Skottland och hotell fem nätter. Känns som detta är mitt livs resa, sååå  spännande. Och har även fått kontakt med ett av de ställen som jag ska hälsa på . Det är då bra smidigt idag med möjligheten att söka kontakt via mail. Ingen lång postgång utan snabba svar. Hur bar de sig åt förr kan man undra. Då gällde det att tänka på alla frågor från start. Då kunde man ju inte bolla frågor hit och dit..inte om man inte hade lång tid på sig att skicka brev hit och dit.
Jag ska flyga från Arlanda, via Amsterdam där det är byte. Flygtid drygt fem timmar tror jag visst.
Hotellet jag fick tag på ligger inom gångavstånd till conferenscentret där jag ska vara under tre dagar. Så det känns som jag har läget under kontroll. Om jag fattat rätt så är det den näst största conferensen för bröstcancer i världen som anordnas där. Så häftigt att jag ska få vara med. Gäller nog att lägga upp en plan för vilka seminarier jag vill vara med på. Det finns massor att välja på enligt programmet. Allt på engelska, ja det blir spännande.
Och så måste jag förbereda mig inför mina besök som jag ska göra. Ladda färdiga frågor så jag kan få svar på allt jag funderar på. Oj oj så spännade att hänga med här i livet ett tag till. Så mycket jag vill göra.

Annars kan jag ibland undra hur livet ter sig. Bara de här senaste två dagarna  har jag pratat med två olika personer som nu står mitt i traumat med insjuknad förälder i just cancer. Åh jag lider så med dom. Jag vill bara krama om dom och ge dom styrka att orka stå fast och trygg vid sina föräldrars sida. Att få ork att klara av att stötta och uppmuntra. Jag kan läsa rädslan i ögonen på somliga jag möter. Och det gör så ont. Varför ska denna hemska sjukdom löpa fram så här i vår värld? Vad beror det på? Vad är det som händer?

Men någonstans i detta tumult av känslor så vill jag vara stark och positiv. Bilden här ovanför tog jag hösten 2009 då jag hade känt knölen i mitt bröst. Den här bilden har betytt så mycket för mig. Tänk dig spindeln, den jobbar och bygger och fixar sitt nät. Och allt för att få fånga sitt byte i det. Men så, kommer en vindpust och blåser sönder det, eller så kanske ett rådjur kommer och springer rakt igenom. Vad göra? Ja, inte sätter sig spindeln på rumpan och ger upp inte. Nej, det är bara att börja om från början. Att laga eller göra ett nytt nät. Inte ge upp . Ständigt positiv.
Lika positiv som spindeln ville jag vara........

Förrädiska isar

Som du kanske vet så bor jag ju väldigt nära en skapligt stor sjö. Senaste dagarna har naturen visat hur stark och stor den är jämfört med oss små människor. Bland annat så räddade en av våra bästa vänner två personer som gick genom isen i går. Han och en kompis satt och pimplade på isen, vana fiskare som dom är och utrustade med isbill och andra bra redskap. Längre ut på isen är ett äldre par som också är vana fiskare. Men trots detta så går de igenom bägge två på två olika ställen. Killarna lyckas alltså rädda bägge två, mirakulöst nog. Mannen hade visst 29 grader i kroppstemperatur då han anlände sjukhuset! Så han har fått stryk men han lever i alla fall.
Usch och fy. Jag gillar inte isar. Och inte blir det bättre då man hör om sådana här trauman.
Varför är då isen så lurig? Den ser ju bra ut, i alla fall bitvis. Jo därför att den här sjön är djup och tillräckligt stor för att vindar ska kunna ställa till isen. Den frös till väldigt sent i förra veckan och är alltså inte tjock ute på mitten om jag förstår rätt. Så kommer då folk som vet att alla andra småsjöar har jättefina isar och åker med sparken rakt ut! Inte bra, inte bra.
Ja nu är vi tacksamma att allt gick bra även denna gång. Och hoppas att det räcker nu med isfarligheter. Kompisen vill ha med mig ut och pimpla i veckan men jag föreslog om vi skulle ta ett dike i stället. Kanhända fiskelyckan inte är så god där förstås men riskerna är ju små också! Nja, vi får väl se. Tror inte jag hinner med något sådant i veckan. Nu ska jag återvända till kontoret. Har redan avverkat ett pass trots att klockan bara är halv nio på morgonen.
Ha en bra dag och var rädd om dig om du ska ut på isarna i vårat avlånga land. Det är inget att leka med.

Lite bilder från dagarna i Stockholm

Nu har jag vilat upp mig, haft en skön söndag då jag slappat och läst och varit ute med hundarna. Faktiskt lyste solen , faktiskt lite varmare strålar, känns som att våren närmar sig . Gott.

Här kommer lite bilder från Haga Tårtcompani och Bageri.

Anna packar sockerkringlor som ett företag har beställt. 

Min alldeles första egna gjorda caffe latte. Sååå kul att få lära mig hur denna häftiga maskin fungerar. Nu kommer jag att studera baristorna än mera i fortsättningen.

Bagaren själv. Snyggt klädd med fluga, såklart. En av brödspadarna som han använder har min pappa gjort. Jämtländskt virke i bageriet. 

Nybakade sockerkringlor. Klara att lägga ut i butiken.

Tänk att jag höll mig hela veckan från att äta sötsaker. Ja i alla fall så åt jag inte bullar eller kakor. Men visst , jag provsmakade ju någon kant från ett anslag förstås. Bland annat den nya schlagertårtan som Oscar påbörjade innan jag åkte hemåt. Underligt nog så blir man inte hungrig i denna miljö. Alla underbara dofter mättar känns det som. Törstig däremot. Att det är en så torr miljö i ett bageri har jag aldrig tänkt på. Så vatten och kaffe det blev det desto mera av.

Nu laddar jag för ny vecka. Måste börja planera min Skottlandsresa, boka resa och boende. Veckorna går så fort. 

I morgon ska jag till Nässjö för att försöka hitta möbeltyger till stolar mm till kyrkan. Hoppas verkligen vi hittar något bra. Inte lätt med färger och kulörer då man är så kräsen som jag är. Håll tummarna att vi hittar något bra.

Hoppas att du får en bra vecka. 

Haga Tårtcompani och Bageri

Oj  oj oj. Vilken ny värld som har öppnats för mig. Varför då? Jo, jag har senaste tre dygnen fått den stora äran att vara tillsammans med Oscar och Anna i Haga Tårtcompani och Bageri på Torsgatan 75, strax intill Torsplan och Karolinska.
Wow. Vilka arbetsdagar. Upp klockan fyra och hemma runt 19- 20 tiden. Hela tiden på språng. Möjligen sitta ner för en lunch, annars har benen fått röra sig kan jag säga. Jag känner det värst i fötterna nu och så händerna som börjar ta stryk av allt labbande i vatten och mjöl om vartannat. Men SÅÅÅÅ roligt. Oscar liknar mig ikväll vid en gammal moppe, den mår bäst om den får gå sakta hela tiden, lite trög att komma igång om den stått stilla en stund. Jo, det stämmer nog på beskrivningen, det är så jag känner mig. Så länge jag går rullar det på ,men stannar jag upp så ser det ut som man har gjort på sig innan jag får upp farten igen. Ha ha.
Så mycket har jag fått lära mig. Bageri språket är inte helt lätt. Många roliga skratt har det blivit. Då jag till exempel säger form istället för anslag, spade istället för palett, grillvante istället för ugnsvantar, Ja så roligt har vi.
Igår satte han mig på pottkanten. En kund kom in och ville ha fyra semlor och det fanns bara tre kvar. Typiskt nog var det kunder i butiken då och samtidigt skulle Oscar hjälpa till att bära ut tårtor till en kund. Så då ropade han till mig att snabbt göra en semla! Ha, jag har väl gjort många semlor i min dag. Men detta blev den klart fulaste kan jag säga. Oscar klipper ju snygga lock, jag brukar skära. Men man är ju inte sämre utan man kan lära sig, så jag tog minsann en sax och klippte och det blev av någon underlig anledning inte alls så fint lock som han får till....Underligt. Nej det blev den mest anskrämliga semla jag sett, pinsamt att sälja, men det var mycket gott i den och massor med florsocker på så jag hoppas den smakade bra.
Idag fick jag göra tårtbottnar till en nykomponerad tårta. Ja, anslag alltså! En riktig bagare väger ju alla råvaror på våg vilket jag inte heller har gjort tidigare. Har alltid trott att det är så komplicerat. lättare att köra decilitermått osv. Men nu har jag minsann fått lära mig att väga. Så jag vägde upp alla ingredienser och ja, det finns ju ett antal säckar med mjöl att välja på......precis innan jag skulle hälla mjölblandningen i smeten så tittade vi bägge två på det och kom fram till att jag hade tagit fel säck, här var inte tal om vetemjöl utan jag hade minsann tagit dinkelmjöl! Ja det kunde ha blivit en helt ny smaksensation om vi inte upptäckt det i tid.. Men man vet aldrig. Det är ju ur misstagen det ibland har uppfunnits fantastiska saker.
Nja, idag blev det i alla fall inte dinkelanslag. Det får någon annan prova. Vi fick dyka ner i en annan säck istället.
Så gjorde jag kräm till bullar. En annan är ju van att vispa kanske 150 gram smör eller så. Men här talar vi inte gram smör. Nej, här talar vi kg. 2.5 kg smör i en stor maskin, jättekul att dra igång den med.

Den roliga maskinen. Tänk att ha en sådan i köket.

Nu måste jag dock ge mig för idag. Måste sova några timmar så jag orkar upp i morgon vid fyra igen. Hinner några timmar till på bageriet innan jag drar hemåt småland igen.

Hej hej så länge.

Helg igen.

Trevlig helg vänner. Så är det lördag igen. Så fort veckorna går. Och helgerna med för den delen.
Mannen i mitt liv åkte tidigt i ottan för att idka jakt med goa kamrater. Då förflyttade jag mig ner i soffan och har så tillbringat ett par mysiga timmar i soffan med tre hundar som sällskap. Jättemysigt. Och nu är det ring så spelar vi på radion så livet känns rätt gott.
Nöjd är jag efter denna veckan. Har börjat smälta att jag ska åka till Skottland. Blev lite omtumlande att få stipendiet då jag inte vågade hoppas så mycket på det. Ville inte bli besviken så jag försökte att inte tänka för mycket på det. Dessutom har jag ju aldrig sökt det tidigare, det där med att fylla i blanketten på ett bra sätt osv. Men det gick vägen.
Jag har ännu inte börjat kolla på resa och boende. Måste göra det i helgen.
I går var jag i Linköping på patientrådsdag med RCC. Sverige är ju nu indelat i sex olika RCC, regional cancer centrum. Och vi är ett gäng patientrepresentanter som försöker påverka vården i vårat land i rätt riktning. Ett inspirerande uppdrag. Och så otroligt roligt då vi känner att det händer positiva saker, att det går framåt. Är så lätt att det är det negativa som hörs i media, negativ statistik som dessutom kan vara gammal och helt felvisande.
2013  deltog jag mfl på Utvecklingskraft Cancer i Jönköping, under seminarier fick jag tillfälle att säga vad jag tyckte. Och det gjorde jag, och fler med mig. Jag vet att jag sa bla att jag så hade önskat att någon, någon hade hört av sig till mig efter att jag skrevs ut efter alla behandlingar jag gick igenom. Behövde inte vara läkare, hade varit toppen om en sköterska hade ringt mig bara för att höra hur jag mår, hur det går för mig. Denna mening blev visst en väckarklocka för ledning och läkare. Idag arbetas det aktivt med kontaktsjuksköterskor och en utbildning drar strax igång. Så jätteroligt att höra- Jag tror stenhårt på att kontaktsjuksköterskor har en superviktig roll att fylla i vården nu och framåt. Tänk att ha en person som du kan kontakta och ställa dina frågor till, närhelst du undrar över något. Någon som "lär känna" dig. Jag tror inte vi kommer i från problemet att ständigt få nya läkare, men att då ha en sköterska som finns på andra sidan tråden det är värdefullt. Jag har själv haft bra kontakt med sköterskorna på onkologen i Jönköping och de gör ett fantastiskt arbete. Roligt med positiva vibbar framåt.
Nu sitter jag här med glasögonen på näsan och klurar hur jag ska kunna vänja mig vid dom. Känns så svårt att hitta rätt läge vid rätt tidpunkt. Dimmigt i många lägen om jag säger så. Men man ska ju vänja sig säger de. Måntro om jag inte rör på huvudet så ofta utan mer rör ögonen tex då jag läser. Som det är nu måste jag följa med texten hela tiden i rätt läge annars kommer jag i dimma.....
Från det ena till det andra. Nu ska ni få se något häftigt. Minns ni den lilla lilla citronen som jag fotade för länge sedan. Den som var liten som en nagel för flera månader sedan. På en egen planta jag fått.
Nu ser den ut så här:

Läckert eller  hur? En speciell känsla att få plocka citron här i Målviken i januari månad. Häftigt. 

Nu ska jag ge mig ut med hundarna och sedan ska jag bege mig till kyrkan och träffa inredningsgruppen där. Spännande att se hur det går framåt. 

Sedan ska jag hem och göra klart kontrolluppgifter mm. Dagen räddad med andra ord.

Hej hej.

Tack vänner

Jag bad mina vänner på face book att hålla tummarna för mig då jag sökt ett stipendium. Och tänk att idag fick jag det positiva och oväntade beskedet att JAG FÅR DET! I Mars ska jag åka till Skottland på den nionde Europeiska BröstCancer Conferencen. Och så ska jag försöka göra studiebesök på något som jag brinner varmt för. Något som jag är helt säker kommer att vara till hjälp för många många många svenskar , OM vi kan ta över det hit vill säga! Jag ser det stora i det här och jag har sköna drömmar om hur det skall kunna se ut i vårat land om några år. Nu gäller det att försöka få med mig andra på denna spännande resa, ja inte till Skottland alltså. På resan in i framtiden menar jag nu.
I morgon ska jag berätta om min bok och även om denna ide´då vi träffas i RCC Sydöst. Patientrådet för region sydöst. Tänk så skönt att jag då kan säga att jag SKA ÅKA till Skottland, inte att jag skulle vilja. Det ger ju en viss skillnad på det hela. Ger ju en helt annan tyngd åt det hela. Ha, nu får jag ändra i manuset!
Nu är det allvar. Det jag har legat sömnlös om på nätterna och drömt mig bort för. Nu får jag drömma mig till Skottland och ladda. Boka biljetter för resa och boende.
Ja det ska verkligen bli spännande. Det är allt kul att leva, som ordspråket heter:

Det är kul att leva för då får en si hur det är.

Ja så länge jag lever så hoppas jag få uppleva min dröm i verklig skepnad. 

Ny look

Jaha så är det då dags för lilla Hetta att få glasögon också. Uj uj. Idag var den stora dagen då jag skulle hämta ut dom. Jag har alltid haft lite fobi för att jag tycker att jag inte passar i glasögon. Men nu har jag kommit i det stadiet att jag får ta tjuren vid hornen och övertala mig att jag också kan ha det.
Kändes så spännande idag. Nu var det bestämt, nu kunde jag ju inte ändra mig. Minns ju ungefär hur de såg ut som vi valde för två veckor sedan men ändå....
Ja ja. Så här blev det i alla fall.

Dessa ser svartare ut än de är. Går mer åt lila. Och rött. Jag försökte verkligen lyssna in vad tjejerna hos optikern tyckte jag passade i. Dom här är rätt så vågade men är väl lika bra att synas....som Patrik säger: En gång lila alltid lila....

Dessa bågar är mera i krom och rött. Lite stilrenare kanske och inte så iögonfallande. 

Ja man får väl se vilka man trivs bäst med. 

Jag fick tipset att inte köra bil närmsta dagarna och det kommer jag inte att göra kan jag lova. Lär jobba på att vänja mig nu var i rutan jag ska titta i olika lägen. Underligt om hjärnan klarar att vänja in detta men de säger att det ska gå. Bara att kämpa på.

Det som har varit mest slående så här långt är hur jag gång på gång tänker sätta glasögonen på skallen, det gjorde jag ju med de tidigare jag haft i krislägen. Ha ha. 

Ja vi får väl se hur det går. Ser ni någon virrig tant som inte vet hur hon ska hålla huvudet för att se den hon möter så kan det vara jag. 

Trevlig kväll önskar jag er alla.

Stipendium

I år är det val. Det kommer vi att få höra om mycket anar jag. Idag drog det igång med svt direktsändning på förmiddagen då de hade reportrar utsända utanför olika sjukhus i vårat avlånga land. Jag satt och tittade på det via nätet nu ikväll. Det diskuterades mycket om landstingens vara eller icke vara, vem som ska ta ansvar, hur vi ska få en bättre vård, hur olika vården ser ut i vårat land. osv osv. Men en röd tråd som gick genom allt känns som att vi måste få till bättre rutiner så vi kommer från dessa väntetider från besked till behandling. Inom cancervården, men jag antar att det kan se likadant ut i andra områden.
De intervjuade en kvinna som har tre barn under åtta år. Hon fick beskedet i somras om en aggresiv form av cancer men fick beskedet att det inte fanns tid förrän om ett hundra dagar att få komma till operation. Ja du läste rätt. ett hundra dagar!!!!
Ett hundra dagar av psykiskt förtryck, av förnedrande ovisshet, ett tillstånd som somliga beskriver som värre än att gå genom själva behandlingen. Som en kvinna sa, Inte blir man friskare av att vänta också. Då ska vi behandlas för det också.....
Den här kvinnan lyckades bråka och kämpa sig till en tidigare operation. Men hon kände då dåligt samvete för att ha trängt sig före i kön, kanhända var det andra före som var i samma skriande behov av operation men som inte orkade bråka?! Men hon gjorde det som hon sa, för sina barn. Vilket jag förstår till fullo.

En man hävdade att landstingen inte behöver mera pengar, att pengarna finns men att det handlar om att använda resurserna bättre. Att använda operationssalar bättre, att hålla öppet dygnet runt. Sjuka är ju sjuka även julafton så då borde ju även sjukhusen ha öppet då och kunna ge vård. Han sa att i mitten av sextiotalet var det  ca 5500 läkare (låter väldigt lite, måste ha hört fel) , idag är den siffran 40 000. MEN att dagens läkare använder 1/3 av sin tid till det de är utbildade för. Vad gör de då resten av tiden? Administration?
Ja inte vet jag. Och inte löser jag det heller. Men nog är det underligt hur det ser ut i Sverige idag.
En man som blev intervjuad sa att vården är bättre i Littauen än här. Och jag  har hört det från flera.

På fredag ska jag till Linköping igen. Nästa träff för patientrådet i RCC sydöst. Hoppas på en givande dag. Jag har fått frågan att berätta om min bok och en ide som jag har så jag får en halvtimme på mig. Har laddat med att göra ett litet bildspel som jag ska ta och prata till. Hoppas jag får fram min mening och min tanke. Det handlar i allra högsta grad om flera av dessa frågeställningar som debatteras nu i media. Om väntetider och hur olika vården ser ut i landet.
Ja, jag kan inte göra om världen, eller ens Sverige. Men jag kan så ett frö och vara med och påverka.

Så som trädet här på bilden skulle jag vilja säga att jag kan känna mig ibland. Lite risig och vilsen och inte i bästa skicket. Rätt körd faktiskt somliga dagar.

För att få spåna vidare i min ide som numer upptar en stor del av min tankeverksamhet så har jag sökt ett stipendium. Jag skulle vilja få pengar för att åka till ett land och studera detta på plats. Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar och förväntningar. Försöker tänka att är det meningen att jag ska åka och studera detta så får jag stipendiet, annars var det väl inte meningen! Så håll tummarna för mig vänner.

Idag fick jag förresten ett brev från en kvinna som läst min bok. Så gott då man får uppmuntran och förstå att man har kunnat göra något gott för en medmänniska. Hon hade läst min bok flera gånger och kände igen sig så väl i min berättelse om resan med cancern.
Hon frågade också om jag har skrivit om hur jag har haft och har det efter att jag gått igenom behandlingarna. Alltså en fortsättning. Underligt. Jag har fått frågan från flera senaste tiden. Och har väl tänkt tanken några gånger att jag kanske skulle göra det. För det är ju just detta jag känner mig så frustrerad över, att man är så utlämnad då man klipps av från vården efter att vara färdigbehandlad. Alla som har gått denna resa vet vad jag talar om. Att vi inte är klara bara för att vi har tagit oss igenom den planerade behandlingen. Då vi kommer ut så ska vi ju förstå vad vi gått igenom, lappa ihop vår själ och förväntas vara lika starka som vi var innan världen rasade. Vi behöver stöd och medmänsklig värme. Vi behöver bli sedda och hörda för att hjälpa varandra. För att orka resa oss och bli starka igen. Det är viktigt för att hela samhället ska hålla i framtiden. Ju mer vanlig cancer eller andra sjukdomar blir i vårat samhälle, desto mera har vi att vinna på att ta hand om varandra. Stöd och mänsklig support.

Nu blev det verkligen mycket tung läsning här på min sida idag. Blir ibland ett forum för mig att skriva av mig på. Hoppas du inte tröttnar på mig.
Det finns ju ett ordspråk som säger: Det hjärtat är fyllt av det talar munnen.
Så är det nog för mig nu. Försöker tänka mig för så att jag inte tröttar ut min familj totalt bara.

Stor dag i Grännas historia , tror jag

Varför då? Jo, idag är det invigning av den nya ståtliga STORA färjan som ska gå mellan Visingsö och Gränna. Tror visst det är vid ett tiden i Gränna hamn som den ska döpas eller hur det nu går till. Hur som helst så lär den få visa vad den går för då det blåser rejält idag. Och Vättern är inte att leka med. Detta är den största båt som varit i Vätterns vatten så den kanske inte påverkas mycket alls av vindbyar , vad vet väl jag.
Går så mycket rykten om denna färja, som såklart har kostat mer än vad det var tänkt. Rykten som att hamnen inte kommer att räcka till, trots ombyggnation för säkert flera miljoner kronor. Som att den kommer att kunna gå på grund då man lastar för mycket, den är för stor ( 90 ton mer än beräknat! ) och ja jag vet inte allt man har hört- Nu får vi se.. Hoppas det blir till det bästa. Och hoppas att de kan behålla sin charm med Madame Tingley och andra mindre båtar. De är så charmiga tycker jag. Men hörde precis att det är bestämt att Brahe båten som är så vit och i mina ögon är ett kulturarv, ska bli illorange den med!!!! DET är tragiskt. De är så noga med att kulturmärka byggnader mm men båtar bryr man sig visst inte alls om.
Måste nog slänga iväg en kommentar om det till radio Jönköping känner jag. Då har jag i alla fall sagt vad jag tycker.
  Hörde nyss på nyheterna att huvudstaden i Kina har sådana problem med tät smogg numer så invånarna ser inte längre solen. Så därför har man nu spelat in solnedgångar som visas på stora tvskärmar runtom i staden så invånarna stockas framför, för att få se en solnedgång! Ja men vad händer ?  Hur är det med världen egentligen?
Hur har veckan annars varit? Jo, tack körig. Tre kvällar inbokade med möten och planeringar. Nu drar allt igång. Idag ska jag koka fläsklägg och göra en kött och grönsakssoppa till jakten i morgon. Och så baka källarfranska. Hoppas kunna vara med i morgon och då är det ju smidigt att värma soppan och bröden.
Igår hade jag trevligt besök av en för mig ganska ny vän. Tänk vad roligt det är med nya kontakter. Vi hade hur mycket som helst att prata om kändes det som. Hon klarade galant av att köra ända hit ut på landet, njöt dessutom av miljön och landskapet. Kul med folk som uppskattar läget.
På söndag kommer Oscar och Henrik hem från sin semester i Thailand. De skulle ha varit i Bangkok de sista dagarna men skippade det då det blev oroligheter där. Bra att det går att ändra. Och som jag längtar efter att få prata med dom igen. Otroligt vad länge två veckor kan kännas. Vi pratas ju vid nästan dagligen så då blir det stor saknad en sådan här gång.

Nästa vecka, onsdag klockan 7 slår Oscar och Anna upp porten till sitt Haga Tårtcompani och Bageri. Sååå spännande. Önskar att jag kunde vara där vid dörren. MEN just den dagen har vi kurs med vårat gäng så jag kan inte sticka dit, Typiskt.

Senaste tiden har varit turbulent då jag får höra om flera som har blivit totalt fel bemötta i vården. Som inte alls har fått den vård de behöver och inte stöd och bemötande som de har all rätt att kräva. Detta känns så frustrerande då jag jobbar så mycket med att påverka patienters situation, vi tar fram riktlinjer för patientens rättigheter etc. Man tror att man gör skillnad. Och så kommer dessa bakslag då man får höra hur fel det blir för många i alla fall. Känns rätt hopplöst. Rätt uttröttande faktiskt, jag sliter lite på mina egna upplevelser och minnen från min resa med cancern.

Men nu ska jag koka soppa och ägna mig åt köksbestyr. Nu kopplar vi bort sjukdomar en stund.
Trevlig helg önskar jag dig.

Nu är det vinter. Snön ramlade ner som stora lovikavantar under förmiddagen då jag var ute i skogen en sväng med maken. Vi fick lyssna till vackert drev i de småländska skogarna. Bezzie har ett jättebra skall och hörs på långa avstånd. Jätteduktig.
Sedan har jag fördrivit eftermiddagen med att läsa vidare i min roliga bok. Den om de fem pensionärerna som gör årtiondets kupp för att hamna i fängelse, vilket dom tror är bättre än att bo på hemmet där det sparas in på allt. Ha, en riktigt rolig bok.
Har haft kontakt med Oscar i kväll. Dom är i Thailand nu. Inte bästa tiden att vara där är jag rädd för. Pratas om stora demonstrationer i morgon i Bangkok. Än så länge är dom inte i stan men ska dit senare i veckan. Hoppas det lugnar sig och inte blir en massa bråk. blir så oroligt att inte veta hur de har det.
Med andra ord hoppas jag på en bra vecka. Nu drar det igång lite mer kvällsaktiviteter, styrelsemöten och annat. Nu kör vi igen.

Hej vänner.
Nu snöar det! Då jag åkte hemåt för två och halv timme sedan regnade det och var totalt mörker. Nu är trappan här ute helt vit! Vinter? Ja man får väl se hur det ser ut i morgon då det ljusnar igen.
I går var jag och bowlade med min goe vän Urban. Jättekul. Och tänk att det var så lugnt, bara vi i hela hallen. Så det enda jag kunde skylla på som distrationsmoment var en av killarna i hallen som servade en bana en bit bort.
Kul var det i alla fall. Uj, vad mycket teknik detta handlar om också. Inte bara att singla i väg klotet inte.

Se så´n stil man har! 

Koncentration.

Efter detta pass begav jag mig till optikern och tog mod till mig och beställde glasögon. Jag var ju där innan jul och gjorde undersökningen så jag visste läget. Men det är ju en djungel av bågar så det tog en lång stund innan jag bestämt mig. Nu är det i alla fall gjort. Nu  är det bara att vänta på att få hämta ut dom om ett par veckor. 

Måste få tipsa om en rolig bok också. Jag läser nu Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg. Så dråplig och läsvärd. Hur man kan få till en sådan historia, fantastiskt. Påminner lite om hundraåringen som försvann. 

Hälsning från tomten

Här kommer hälsningen till alla barnen från Tomten.

http://adelov.se/wordpress/?p=11994



Denna finns att finna på Adelövs hemsida. Så nu har jag gjort vad jag kan vad gäller tomteriet för denna gången.

Hoppas du får en bra vecka.

Malaisia/Målviken

Kom precis in från en mild och skön promenad här i Målviken. Då jag passerade vikarna bortåt grannen här så var det som att gå på stranden i ett varmt land. Kom att tänka på vågorna på Teneriffa, det där speciella ljudet av vågorna som slår mot land. Något magiskt över detta ljud. Rogivande och lite mäktigt.
Idag går jag här med hundarna , i ett milt sverige , samtidigt som Oscar och Henrik sitter på en strand i Malaisia. Samma värld, samma vind, samma ljud av vågorna, ändå så långt från varandra. Nja, just nu hoppas jag att dom inte sitter på en strand förresten. Nu hoppas jag dom sover. Deras tid ligger ju sex timmar före vår svenska tid så det är ju kväll nu hos dom.
Måste föresten berätta om ett av alla julkort vi fick 2013. Ett från tomten.

Som jag skrev om efter julmarknaden i Adelöv så skickade jag ju massor med önskelistor till tomten. Då jag gjorde det för ett par år sedan fick jag en hel hög med brev till alla barnen. Den här gången fick vi ett kort, bara. Inga brev till barnen. Måntro om tomten behöver hålla igen på kostnaderna eller? Känns lite snopet men men. Jag får länka kortet vidare till barnen så gott det går. Huvudsaken att barnen har fått något från alla sina önskelistor, det får vi hoppas på.

Till veckan ska jag åka och bowla med en kompis. Ska bli jättekul. Han är jätteduktig på detta fenomen så jag hoppas han kan lära mig lite knep och tips. 

Nu närmar sig finalmatchen för juniorerna i hockey. Det ska jag följa.

Önskar dig en fortsatt trevlig trettondagsafton.

Och önskar att Oscar och Henrik har det gott och underbart där långt borta på jordklotet. 

Idag firar vi en sjuttiofemåring, ja i alla fall om meterologerna får som dom vill. Idag fyller nämligen sjörapporten sjuttiofem år! Inte illa. De pratade om den på tv4 under morgonen och liknade den vid poesi och jag vill faktiskt hålla med. Det är verkligen som poesi, dessa ortsnamn som man hört så många gånger, men som för mig är helt obekanta, ja i alla fall de flesta. Något visst är det helt klart.

Här ett par bilder från nyår då vi hade Maja boende hos oss. Kul då de fick springa fritt ute i markerna.

Visst är hon söt Maja så säg. Så fint trimmad och välskött på alla vis. Hon har en bra familj som älskar henne så mycket.

I går kväll såg jag en jättehäftig film. I mina ögon häftig. Julia och Julie. En amerikansk film med Meryl Streep eller vad hon nu heter. Ännu en helt underbar roll gjorde hon som Julia, kokboksförfattare. Det dråpliga var tyckte jag för mig att jag liknade mig väldigt vid de båda. Julia då hon under flera års tid kämpade för att göra en kokbok, att få någon som trodde henne och hjälpte till med utgivning. Jag kände igen mig i hennes frustration innan hon höll boken i handen.
 Julie som jobbade som sekreterare och hade inte några barn, levde lycklig med sin man men var väl ganska less på tillvaron. Så fick maken en ide att hon skulle kunna blogga om mat, hon var väldigt intresserad av det nämligen. Så hon valde att laga de 423 recepten ur Julias gamla kokbok under 365 dagar och skrev om detta på bloggen. Just detta att hon blev ifrågasatt först, varför hon bloggade , för att senare få väldig uppskattning. Hur hon blev kallad till chefen då hon hade skrivit inte alltför snälla saker om chefen. Hur hon skrev om privata saker som gjorde att hennes man fick upp ögonen för hur hon kände. Ja, det är inte lätt att återge vad jag menar känner jag. Men jag blev så full i skratt flera gånger då jag kände igen mig i denna bloggens tidsrymd. Två så otroligt starka kvinnor var det.
En serie som jag följt också nu under helgerna är ju om Fröken Friman som startade Svenska hem. En helt underbar serie med fantastiska skådespelare.
Kul då det är något vettigt att se på tv ibland.

Jag funderar om jag skulle ta tag i saken och skriva ner min bok här på bloggen. Så fler kan komma åt att läsa den. Vad tror du? Är det vettigt? Läste ju in ett kapitel och la det på youtube för länge sedan och det lyssnar folk till.
Får fundera vidare på det.
Nu är middagen i ugnen, jag har varit kontorsråtta hela dagen och känner mig nöjd med det. Trevlig kväll där ute i världen önskar jag.