Translate

torsdag 12 juli 2012

Målardag


I går tog jag en rejäl målardag. Målade dörren på stugan och fönsterkarmar och foder, blecket vid dörrhandtagen mm. Ja, en gammal lykta fick också lite färg så hade jag plötsligt en ny lykta.
Hundarna tyckte jag var måttligt rolig, så rolig så dom la sig och somnade bredvd mig. Zelma sov så hon snarkade, högt o ljudligt.


                                           Vi fick också igång skomakarlampan som jag köpte del till på
              auktionen. Inte riktigt rätt storlek men det funkar. Mysigt att få tända den igen. Senast
jag hade igång den var 2004, såg jag på tidningen som jag virat runt glaset! Tänk vad tiden går. Känns ju hur länge som helst sedan...

I går då jag målade lyssnade jag på sommarprogrammet där Haidi Andersson berättade om sitt liv som armbryterska och boende o uppväxten i Ensamheten, den lilla byn i Västerbotten. Mycket intressant. Där hon berättade om hur hon som barn blev fostrad att arbeta och hjälpa till, hur familjen och hennes släkt tog ansvar för henne och gjorde henne till den starka person hon är i dag. Hur dom samlades alla i "klanen" som hon sa och jobbade i perlandet (potatisåkern). Bara till att böja ryggen och hacka upp pera efter pera. Den som sist sträckte på ryggen hade bäst anseende som stark och driftig person...Envisheten var stor kan man förstå.
Hur hon under tonåren arbetade med att sätta plant i skogen, tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. Då är man stark om man fixar det.
Jag planterade också i skogen någon sommar med far, men jag tror inte jag gjorde några tolv timmar och definitivt inte sju dagar i veckan. Men jag lärde mig mycket på det i alla fall.
Att arbeta och göra rätt för sig har jag tidigt fått lära mig också. Så en del kände jag faktiskt igen mig i.
Då jag arbetade i lantaffären hemma i byn under flera år, det var inget latmansarbete det inte. Och tala om ansvar. Att som fjortonåring få ta ansvar för kassan, för städning, att få vara ensam stundtals i butiken, att få bära på femtiokilos säckar med foder till byns bönder som ibland kunde stå och titta på då jag bar, det var inget latmans arbete heller. Men oj vad det var nyttigt. Vad det formade mig som person. Jag är så tacksam för dessa arbetsuppgifter som jag fick chans till.

Alla upplevelser i arbeten var väl kanske inte så lyckade. En gång då jag sommarjobbade på ett ålderdomshem kom en av samhällets män in för lunch och byte av uridomet, tror jag det heter. Han bodde inte på hemmet utan kom bara in och åt och fick hjälp med det där uridomet. Hur som helst så tog då ett biträde med mig in till honom på toaletten, förklarade för mig vad jag skulle göra och så lämnade hon oss! Så fick jag byta det på honom. Vet inte vem jag ska tycka mest synd om  egentligen, honom eller mig! Jag hade ju knappt sett en naken karl innan, än mindre handskats med sådana här saker.
Hur som helst så hjälptes vi åt, mannen förklarade säkert också hur dom brukade göra och sedan kom biträdet och kollade hur det såg ut. Jag fick godkänt!
En lärdom rikare.
Men jag kan nog tycka att det inte var schysst mot mannen att göra så här. Rent av förnedrande . Hoppas det inte funkar så i dagens vård.....

Nehej, nu kan jag inte sitta här och drömma mera. Nu ska vi ut och jobba. Havregrynsgröt och en stor kopp kaffe i magen så är vi laddade för nästa projekt här på gården. Hoppas på uppehåll......


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar här om du vill.