Passions dansen

Städa, baka, laga mat, ja allmänt grejande inför helgens 100 års kalas! Då har vi bjudit släkten Patrik o jag för att fira våra födelsedagar, min i efterskott och hans några månader före. Hoppas på bra väder då vi blir ganska många. Man kan tycka att det är mycket att ordna med till ett kalas som detta. Och jo, visst är det det. Men nog är det roligt också. Jag njöt i går då jag handlade varuvagnen full av goda saker. Kände mig priveligierad att kunna göra det. Nu doftar det gott i köket igen av nybakade bröd....
Härom kvällen kom barna  och gänget hem. Alltid lika mysigt att få rå om varandra. Denna kväll var så oerhört stilla och vacker, ingen vind, varmt och skönt. Killarna fiskade ute i viken.

Här kämpar Oscar som bäst....

Dock inte med att få upp en stor gädda! Nej, någon hade lyckats sätta fast draget i sjön. Och se, då stod han så lämpligt till så han fick ta ett ryck. 

Patrik fick en liten abborre, ja det var väl hela kvällens fångst det. Men vi behövde inte hungra för den delen. Vi åt grillad korv och annat och avslutade med en liten liten bit av den nygrillade abborren.

Då jag tittar ut på altan nu så ser jag hur passionsblommorna i amplarna hänger och svajar i vinden. De numer långa rankorna når ner till räcket och med vindens hjälp ser det ut som om ändarna dansar på räcket. En passionerad dans, vad kan det annars vara.

Så har en hortensia fått för mycket hjälp av vinden och blåst omkull på golvet här ute. Om jag skulle ta och dansa mig ut och ta hand om den en stund. 

Hoppas du får en fin kväll, Än är sommaren ljum och skön. Än kan du ladda med vitaminer både för kropp och själ. 

Värmeslag

Onsdag morgon. Mulet, för första gången på väldigt lång tid känns det som. Lite lättare luft och skön andhämtning för både mig och blommorna känns det som. Jag gillar värmen, sommar och sol. Och vill absolut inte klaga, men måste väl tillstå att det varit lite ljummet senaste tiden. Ja så pass varmt så till och med jag går i frivilligt i sjön för att bada. Faktiskt flera dagar i sträck nu. Underbart.
Gäller bara att pumpa i sig vätska, annars blir det huvudvärk direkt.
Apropå vätska ja, Berättade jag hur nära det var att jag förlorade Zelma häromdagen? Ja i alla fall såg det så ut. Hon sprang efter bollen som  hon tycker är sååå kul. Då glömmer hon allt annat som till exempel att ta det lite lugnt i värmen. Och trots att det var på kvällen och hon tagit det lugnt under dagen så kom hon rätt som det är raglande på benen, gick mest åt höger,  vimsig med tungan hängade ur munnen och knappt kontaktbar! Värmeslag. Hjärtat tänkte jag på då såklart. Fångade in henne och höll henne kvar hos mig, baddade på henne vatten ute från slangen. Det dröjde en bra stund innan hon började återfå normal andning och komma tillbaka. Riktigt otäckt var det. Där ser man hur snabbt det kan gå i värmen.
Hörde igår att en kompis hund råkat ut för samma sak. Bara så där, snabbt och läskigt och oförberett.
Läste om detta häromdagen och tydligen är det viktiga i värmen att se till att de har mycket vatten, hela tiden. Att de inte tar ut sig för mycket såklart. Men framförallt att de har tillgång till vätska hela tiden.
Om hunden får värmeslag så kyl ner den med att ta vatten i ljumskarna på hunden, ge den att dricka och håll den lugn. Såg också något om att om man vill se hur akut läget är så kan man hålla fingret tryckt mot tandköttet några sekunder, då man släpper ska huden bli rosa. Blir den inte det utan förblir vit, då är det akut.
Så du som har hund, se upp i värmen. Det händer så fort.

Två slöisar softar i fotöljen på altan. Gott att leva så säg.

Jaha , nu måste jag sticka till nästa aktivitet. Färdigbakat för idag, nu har jag göromål utomhus att klara av. Solen gömmer sig ännu bakom molnen så nu passar det bra att köra ett pass.

Det doftar nybakat

Sprider sig en god doft av nybakade bullar och vaniljkrokar i mitt kök. Solen skiner från en klarblå himmel och luften dallrar av värme. Otrolig sommar vi har i år. Och lika över hela landet tydligen.
Jag är ju en riktig badkruka, helt hopplös. Borde verkligen njuta och bada i år då vädret är så bra och jag bor så nära sjön. Men se, jag är så larvig. Men igår blev det ändring på det. Jag trimmade gräs ett par timmar på morgonen, svetten rann ner i ögon och mun och jag lovade mig själv att gå ner till sjön och bada efter att jag gjort detta klart. Sagt och gjort. Jag gjorde det! Och det var ju såååå skönt. Ja så pass så jag badade en gång till igår kväll.

Häromdagen plockade jag av vinbären på buskarna. Zelma och Moa och även Zita var med och åt för fullt. Direkt från buskarna. Bra med vitaminer säkert.

Dagens fångst. Patrik och kära svärfar var ute och hämtade upp näten som vi la i igår kväll. Tolv fina aborrar på runt 9 hekto stycket. Inte illa. Blir stekt aborrefile till middag idag. Mums. 

Nu ska jag strax bjuda karlarna på kaffe och nybakade bullar. Bättre kan väl inte livet bli, eller?

Önskar er alla en riktigt skön och go helg. Hoppas du kan njuta av värmen men även finna svalka då du känner du behöver det. 

Hej världen. En slö dag idag. Sitter och pusslar pussel från min barndom. Vill se om jag minns och om de är kompletta.  Enormt vilka minnen bilder kan väcka. Jag bläddrar i mina skolböcker från första klass, då talar vi pm året 1971! Min fröken hette Gunborg , en snäll men bestämd gammal kvinna. Om jag minns rätt så gick hon i pension då jag gick ut andra klass.
Hittar gamla teckningar från skoltiden. Planscher på dåtidens idoler. På min vägg hängde ABBA, Tomas Ledin, baccara, harpo, John Paul Young mfl. Oj vilken nostalgi att se bilderna igen.  Jag prenumererade en tid på Starlet och Kamratposten! Där fick man bilder. Hade en jätteaffisch med Hajen, den där läsliga filmen som jag tyckte var hemsk. Ändå hade jag bilden på väggen!!!
Nu är det dags för middag. Stekt fläsk med äpple, lök, blomkål mm. Gott ska det bli.
I morgon satsar vi på auktion. Inte för att vi behöver något utan för att det är kul att titta.
Önskar er alla en trevlig helg.

En krona i naturen

I går kväll tog vi en rejäl promenad Patrik och jag. Och plockade två kassar med kantareller. Så dagen är räddad. Så rik man känner sig då man kommer hem med guldet från skogen.
Dessutom plockade jag av den ena vinbärsbusken, de röda vinbären. Och blad. Så nu har jag en fin omgång i frysen att göra juice av i vinter då jag känner att jag behöver fylla på vitaminerna. Juice på vinbär och dess blad är den godaste juice jag vet.
Under vår promenad så upptäckte jag en naturens brudkrona. Titta ska du se.

Ser du skålen? Den är som skapad för att sätta ett värmeljus i, eller som att ha som krona. Så oerhört vacker då jag tittar nära på den. Vad jag förstår då blir den ju helt platt då den slagit ut i sin helhet men detta har jag aldrig tänkt på tidigare. Varje liten hållare till varje liten blomsterbukett är så fenomenalt genomtänkt och vacker. Tusen och åter tusen små små blommor ger en så vacker skapelse. Otroligt.

Vad händer annars så? Ja, igår flyttade vi djuren igen så nu har de nytt bete. De stod förberedda då de såg oss stängsla och såg den fina klövern som väntade på dom.  De låg utanför vårat sovrumsfönster på morgonen och njöt av livets goda. Ja, det är så fridfullt att få ha lite djur på gården. 

Nu väntar hundarna i köket på att få frukost. De har mat-klockan i sig och vet direkt då det är dags för mat. Ligger troget och väntar på golvet nu i skrivande stund. Bezzie med en stadig blick fäst på mig, undrande när jag tänker lätta från stolen och komma till hennes frukost. En blick som säger mycket.
Än så länge lyser solen vackert här ute, en lätt bris, fåglarna kvittrar. Ser ut att bli ännu en fin dag. Om än inte fullt så varm som förra veckan, vilket jag är tacksam för. Jo, jag gillar värmen såklart. Men jag mår bättre då det är lite lagom, inte så hett. I alla fall då man ska jobba utomhus. Här inne i huset har jag det svalt och bra.
Ja, så är det väl dags att gå hundarna till viljes, nu är det hög tid för frukost. Hoppas vi alla får en bra dag.

Morgonen efter regn

Så rent och fint det är. Så gott det luktar. Morgonen efter regnets strilande ute i vår natur. Det blir verkligen tvättat och fräscht. Ja, i alla fall då det kommer i lagom mängd. Och under lagom lång tid.

                                                         Så här fint är det i en rabatt här nu.

Dessa fantastiska liljor. Komna ur en simpel lök i jorden. Så oerhört tacksamma att driva upp.

Visst är det vackert.

Önskar er alla där ute en riktigt bra vecka. Har du semester, eller jobbar du. Vad du är gör så var rädd om dig. Och stanna upp ibland och titta nära, det finns mycket vackert att se.

"Förr eller senare exploderar jag."

Sköna söndag. Sen frukost och nu inne på andra koppen kaffe, ute strilar regnet ner och det gör mig inget. Inte idag. I går hade vi våra anställda och deras fruar här för båttur och grillbuffe på Smålandsgården, då var vädret jättebra- Vi var rädda att regnet skulle ha kommit igår men se vi klarade oss. Härligt. Vi kunde sitta ute till sent på kvällen på altanen och njuta av hemgjord glass med chokladsås, färska dadlar för den som så gillar mm. Toppen med andra ord.

Måste tipsa om en fantastisk film som jag var på förra helgen.

"Förr eller senare exploderar jag", heter filmen. Ett väldigt träffande namn på filmen. Den handlar om en tjej på sjutton år som har cancer som snart kommer att dö. Man kan inte göra mera. Hon går med sin syrgastub dragande i en dragväska, då hon inte kan andas utan dess hjälp. Hon läser en bok, om och om igen, hon har inte mycket umgänge utan kämpar på hemma, med sin familj,mor och far. Så kommer hon att vara med på några träffar för andra sjuka och där träffar hon en kille som även han drabbats av cancer. Han har fått amputera ett ben för fjorton månader sedan men anses nu frisk. Dessa två ungdomar slår följe under en tid. Stormande känslor, då de vet att tiden är kort. Han verkar må bra men så slår den till igen, cancern.

Ja, jag ska väl inte berätta hela händelseförloppet, då du kanske själv vill se den. Men jag blev tacksam till sinnet för att de fått till en så fantastisk film i ett så tufft ämne. Den var positivt framställd och många komiska situationer speglades också, mitt i tragedin, väldigt stark och tydlig. På ett fantastiskt professionellt sätt.

I biosalongen satt i princip bara ungdomar. Och nästan bara tjejer. Killarna som var där hade hängt med sina flickvänner, inga killgäng där inte. 

Det som slår mig är hur tragiskt det är att dagens ungdomar ska behöva lära sig leva med vissheten om risken för cancer, att så många blir drabbade eller kompisar blir sjuka. Då jag växte upp hörde jag inte ofta talas om cancer. Och definitivt inte unga människor.  Verkligheten är en annan idag.

Slår mig då jag sitter där i salongen och man hör snyftande ungdomar runt om, denna film skulle ses under lektionstid i gymnasieskolorna, som upplysning och inspiration. Men framförallt för att ge möjlighet till samtal efter filmen då den väcker så många tankar och känslor. Den lämnar ingen oberörd. Nej, den var verkligen otroligt sevärd. 

Ja, livet är bra underligt. 

Försökte se på nyheterna på morgonen. Men man blir ju bara så deppig av alla krig och elände som händer på vår jord. Vad i all sin dar håller vi människor på med? Kan vi aldrig bli så förståndiga så vi är rädda om varandra och vår värld? Verkar ju helt hopplöst. Känns som det är så många oroligheter på så många platser nu. Så många civila får lida och dö, till synes helt i onödan. Så många barn växer upp i en otrygg tillvaro, en värld som är ond och farlig. Så grymt. Ja, människan är bra dum.

Jaha, det här blev kanske en dyster text, denna regniga dag. Men så är livet. Somliga dagar är soliga och lätta att leva. Somliga är regniga och kanske inte lika ljusa. Men regnet gör gott för våra växter och natur. Vår värld behöver vattnet i sitt kretslopp. Och vi människor behöver nog lite vatten och stillhet med somliga dagar. 

Nu laddar väl en liten del av världens lyckligt lottade invånare inför kvällens VM finalmatch. Jag har inte följt detta spel, har inte sett en enda hel match. Sett små snuttar ibland men har noll koll på läget. Vet inte ens vilka som är i final! Sån är jag. Tur man får välja själv. Vi lyckligt lottade som kan välja. Vi lyckligt lottade som har ett tryggt hem, som kan plantera en blomma i rabatten och tro och hoppas att den ska växa vidare år efter år, Vi lyckligt lottade som har en framtidstro och lever med vår familj i tron att alla ska få leva i fred och vara friska och lyckliga. Vi har det bra, vi har det sååå bra. 

Var rädd om den lyckan. Vårda den väl. 

Vilken otrolig sommar vi har

Ja, värmen kan vi då inte klaga på. Otroligt vilka varma dagar och nätter vi har nu. Fantastiskt. Här i viken blåser det ganska mycket men det gör absolut inget, svalkande sköna vindar gör gott.
Just nu har jag en bulldeg på gång, håller mig inomhus en stund. Har ju svårt att sitta still ute och bara njuta, då blir det att jag hellre sliter på i trädgården, ute i beten eller annat, även om svetten fullständigt rinner, så går det bättre än att sitta stilla. Sån är jag. En kompis till mig som också är bröstcancer opererad skrev häromdagen att hon undrar vilket som gör vad, då hon blir så varm, är det klimakteriet eller är det värmen omkring? Ja, det kan man fundera. Jag sitter nu i köket, här är skuggigt och skönt, ändock kan det imma bakom glasögonen stundtals!!

Härom kvällen satt vi och metade en stund från båten, Patrik och jag. Rofyllt och skönt. Det enda som hördes var ljudet av en luftballong som sakta drev förbi i luftströmmarna över våra huvuden. Säkert en fin kväll att flyga ballong.

Tog hand om en gammal tunna och gjorde en liten odling i den. Så roligt det är att få färdigställa tankar man har haft under ett par års tid. 

Under helgen som var besökte jag de två traditionella marknaderna , i Sunhult och i Bälaryd. Gjorde väl inga superfynd. Men att detta fenomen drar folk, det är då helt uppenbart. Otroligt vilken fluga detta har blivit. Kul. 

Jag köpte en trätunna i Sunhult. Den har jag nu skurat och den står på altanen med blommor som lock. 

En sen promenad hem en kväll i juli.Tänk om lite tid kommer det att vara bäckmörkt vid denna tiden på dygnet. Gäller att passa på att njuta av ljuset.

Nu har jag gräddat klart bullarna. Doftar gott här i köket. Så blev det lite gaffelkakor också. Hundarna  har fått ägg, höjdpunkt då de älskar detta. Svansarna gick runt för fullt på dom.

Efter detta bak ska jag nog gå ut i alla fall en stund. Måste sätta fast mitt sk "mjölkbord" så det inte slår omkull då vinden friskar i. Borde sätta igång med nästa bete för djuren. Men ska försöka vänta till senare idag. Blir så varmt att gå ute på ett öppet gärde i denna hetta. Kossorna ligger och njuter vid sjökanten, mätta och nöjda än ett par dagar på detta bete.
Nu pratar de om att de har fått stänga av gästbryggan vid Visingsö! Det tar visst aldrig slut med strulet i och med den nya stora färjan. De har grävt för den nya skapelsen och då har visst stenar åkt undan från den befintliga gästbryggan. Inte roligt då turistsäsongen precis dragit igång. Ännu ett minus i kassan med andra ord. Suck.
Hörde också att det är totalstopp i tågtrafiken från Stockholm o söderut. IGEN. Kabelfel enligt SJ. Detta SJ som inte är vad det varit. I Frankrike ska det nu utredas vem som egentligen bär ansvaret och bör stå till svars då inte järnvägarna fungerar som det är tänkt där heller. Kan bli intressant att följa då det känns som vi måste få igång den diskussionen i Sverige med.

Nu har jag sista plåten i ugnen. Vad gott med lite i frysen. Blev att jag gjorde en bytta med glass också då jag hade grädde att använda. Bra att ha frysar bara att lägga i.
Hoppas du har en fin dag. Att du kan njuta lagom mycket av värmen och solen. Utan att bränna dig, solen är sååå stark.
Hej svejs.

Hej bloggvänner.

Tänkte lägga upp några bilder på hundarna. Just nu leker alla fyra i köket, vissa hörs mer än andra om man säger så. Valpen, Zita, som nu är fyra månader, har inte koll på var benen är eller något känns det som. Hon snubblar och fumlar. Många roliga skratt blir det minsann.

Ser det inte ut som Moa skrattar eller? Är hon sur? Nja, jag tror att läppen bara har hängt sig...

Zelma hittade en kotte vid sjön, den vill hon att jag ska kasta till henne såklart. Kom igen nu matte.

Nu ligger Moa och äter på kotten. Skrattar Zita åt henne eller vad menas med denna min?

Nu har Zita minsann hittat kotten också. Så det är så!

Vad kan man mera hitta en dag som denna? Ja, här sticker det visst upp ett underligt vasstrå som sitter fast!!! Mycket märkligt. Hur hon än drar så sitter den kvar.....

Ja, de har mycket att upptäcka de små liven. Och jag får njuta av skådespelet.

Nu är jag på banan igen

Gårdagen var inte rolig. Vaknade som vanligt, gick ner och satte på en kopp kaffe. Kaffe på sängen och vila lite. SEDAN snurrade världen runt runt runt.... Mådde jätteilla och var yr så jag så när tuppade av. Fick en underlig intensiv smärta högt upp i magen.... Mystiskt. Ja, det ledde till att jag blev sängliggande hela dagen igår. En riktig vilodag med andra ord. Kom igång framåt kvällen och åt lite blåbärssoppa och skorpor som smakade ljuvligt gott.
Undrar vad detta var.
Kommer på mig själv med att jag tänker lite annorlunda numer om jag blir sjuk eller känner något som inte stämmer i kroppen. Helt annorlunda jämfört med hur jag var funtad innan jag fick cancerdiagnosen. Nu går tankarna direkt till att nu är det kört. Nu blir det behandlingar igen....Jag är så väl medveten om att jag ska tänka positivt och inte grubbla på saker som jag inte vet något om. Men så lätt lurar jag tydligen inte hjärnan. I går då jag slumrade och sov om vartannat under dagen gick jag igenom hela sjukdomsförloppet igen, alltså det jag trodde ligger framför mig! Grubblade i sömnen till och med på sånger på min begravning!!!! Hur dumt får det vara då?
Hur lång tid skulle jag ha kvar? Vad ville jag göra av den tiden?  Ja, tusen frågor gick jag igenom där i min säng i min hjärnas inre. Så tokigt.
Inför natten trodde jag att jag skulle ha svårt att sova . Men icke. Jag sov hela natten också. Fortfarande med snurrande tankar i huvudet.
Vaknar till en ny dag och nu är jag som sagt på benen igen. Nu kan jag äta igen och världen ter sig inte fullt så snurrig längre. Så uppskattar jag att få vara frisk igen. Så är det ju. Behövs inte mycket jobbigt mående för att man ska uppskatta att få må bra.

Tog just en promenad i trädgården. Sprutade lite såpvatten på mina rosor som har fått påhälsning av de små tråkiga gröna varelserna. Du vet, de som man inte vill ha där.....

Rosor ja!
Titta ska du se.

Dessa ljuvliga rosor. Mozart heter dom.

Den äldsta busken jag har den hade vi vid altanen i Fotsjö. Tippar att vi planterade den slutet av 90 talet. Den blommade tappert otroligt varje år, men så ett år dog den. Men ett skott kom nerifrån roten. Jag grävde upp rosen och vände skottet uppåt och tänk att den kom igång igen. Sedan har den fått flytta med oss. Först till Österbo i Näs, sedan till flygeln i Näs, sedan till en provisorisk rabatt i Målviken och så förra hösten fick den sin rättmätiga plats här i Målviken . Och nu är den översållad av knoppar igen. Helt fantastiskt.

Den här rosen är så tacksam då den blommar så länge. Långt in på hösten får vi ännu njuta av den.

Så glad jag är för den.

Nu har vi alltså planterat ett tjugotal till utefter altanen och de blommar de med. Så härligt.

För övrigt har vi fått ungefär femtio mm regn senaste dagarna. Och mer är att vänta enligt väderleksrapporten. Men temperaturen är behaglig idag.

Hoppas du också får njuta av något gott ute i naturen. Om du nu gillar det förstås.....

Vaknar av ljudet av regn på mitt fönster

Idag vaknade jag till ljudet av regn på fönstret. Så gott, det behövs verkligen. Växterna ropar efter vatten här ute. Har kommit en del skurar runt omkring men inte många droppar här. Nu får vi se om kranen öppnas ordentligt eller om det skvätter lite försiktigt. Hör också åskan mullra på avstånd.
I morgon ska vi på begravning. Hoppas det blir en ljus och bra dag. Begravningar kan ju upplevas så olika. Få så olika ljus över sig.

Fotade Moa ute i gräset igår. Hon är så fin min lilla skrutta. Följer mig vart jag går, sällskapssjuk som få. Det brukar bli konkurrens om mig ofta numer då hon kommer för att kela, då vill Zita vara med också. Och DÅ blir minsann Moa arg. Hon säger ifrån med allt hon har. Hon är ju liksom såååå många gånger mindre än valpen. Ja, det är dråpligt att se hur de samspelar och gör upp. 

Nehej, här kan jag inte sitta. Inte om det ska bli något vettigt gjort. Nu tar vi tag i denna dagen.

Önskar dig en bra dag också.

Kovakt....

Ja nu är djuren här. Och det är alltid spännande första dagarna att se om man missat med stängslandet någonstans. Redan andra dagen de var här fick jag se en stut på vägen....på fel sida stängslet. Jag skulle just ge mig iväg så det var bara att släppa allt och ge mig ut och locka in honom. De är så coola dessa djur, så lugna. Jag öppnade stängslet och stod och pratade med dom alla och såg till så inte de sprang ut. Samtidigt pratade jag med stuten, bad honom att gå framåt och lite vänster och bakom mig så skulle han komma till sina kompisar. Han lyssnade så bra så, efter en liten stund hade han kommit på rätt sida stängslet och jag kunde stänga igen. Ha ha. Mysiga djur.

Ett härligt gäng djur.

Så har vi fått till en gärdsgård här på gården. Som jag har drömt om i trettio år! Nu står den här, så vacker i den fina grönskan. Så lyckligt lottad jag är.

En fin grind tillverkades också. Så jag kan gå ut i hagen intill. 

Ja, detta känns så stort och så fint. Nu känner jag mig ännu mera hemma i det Småländska landskapet.

Det pratas om regn och svalt. Men det verkar inte gälla Målviken. Här har solen lyst så gott som hela dagen idag med. Jag har stått vid vedklyven större delen av dagen. Vedboden är välfylld men än återstår rätt så mycket att klyva upp.

Tog en paus i arbetet och fick för mig att göra ett mjölkbord.

Och hipp som hopp så blev det ett mjölkbord. Nja, det är ju si och så med mjölkbilens vara eller icke vara. Har inte skrivit något avtal med Arla eller Milko....har inte en enda mjölkko heller,  jag bara njuter av minnen av gamla tider. 

Blir spännande att se vad Patrik säger då han kommer hem. Han vet inget om mitt tilltag.....

Nu är det väl dags att laga middag. Behöver fylla på energin.

Livets hit och dit.

Ikväll kommer korna till Målviken. Ser fram mot det. Har senaste dagarna jobbat rejält med att få upp nytt stängsel då jag under vintern har rivit ner den gamla taggtråden o stolp. Nu är det största betet klart för kossorna att komma och njuta av allt grönt och gott som finns där.
Har också de senaste dagarna jobbat mycket med trimmern både här hemma och andra ställen. Otroligt vad gräset är frodigt och växer fort i år. Tycker det är jobbigt att bära på den stora maskinen men försöker tänka att jag har det bra som inte behöver gå med lie som man fick göra förr. Fast det är klart att det var nog en viss känsla med lien också. Inga hörselskydd behövs, inte är den så tung och inte låter det något utan man kan höra fåglarna ändå. Men slitigt för kroppen var det såklart.Ja allt har sina för och nackdelar.
Idag är det regn på ingång och jag ska luncha med ett par kompisar. Ska bli jättekul. Den timmen lär gå fort.

Nog är naturen häftig. Ser du spindeln? Man får verkligen anstränga sig för att upptäcka den då man går där i havet av blommor och gräs. Plockade mig en vacker bukett då jag gick hem från stängslandet häromdagen, underbart.

Livet har också än en gång visat sin grymma sida. Under loppet av en vecka har två i min närhet fått lämna jordelivet. Anne, tjejen som aldrig klagade trots att cancern bröt ner henne bit för bit. I fyra år har hon tappert kämpat och försökt hålla humöret uppe. Jag har så dåligt samvete att jag inte var hos henne flera gånger. Vi pratades vid för några veckor sedan och vi hade sms kontakt en vecka innan hon dog. Men det blev aldrig någon mer träff. Det får jag leva med. Men jag vet att hon hade sin  familj nära och säkert var många vänner och släkt vid hennes sida. Än en gång, vänta inte då du vill hälsa på någon eller ringa någon. Vänta inte.

Så i går fick Birgit somna. Birgit som har levt ett långt och troget liv. Hon kämpade för att hålla sig kvar vid livet men fick till slut ge upp. Nu får vi minnas henne. Jag kommer nog alltid att förknippa henne med kräftor som hon var så enormt glad i. Tror aldrig jag sett någon äta kräftor så väl och njutande som hon.

Vila i Frid vänner. Nu lider ni inte mera. Nu får ni ha ro.

Jag lånar här versen som stod i Annes begravningsannons, tycker den är så oerhört stark.

Jag sover gott, ej mer jag smärta känner.

Tyst dödens ängel viskar sov i frid.

Gråt icke, käre make, barn och vänner.

Jag vilar nöjd och fri från jordens strid.

Kalas i dagarna tre

Så är det måndag. En ny vecka har just börjat. Efter tre intensiva dagar av kalas är det så vardag igen.
I fredags tog John studenten, fick vara med och ta emot honom utanför skolan i Jönköping med blomma och tuta....Hemma fick vi sedan fira honom bland släkt och vänner, god mat och mycket presenter. Vilket rikt liv vi lever.
I lördags var det dags för Tranås studenter att lämna skolan. Jag hade ett trassel av band med rosor i handen då jag trängde mig runt där på skolgården för att hitta de jag ville krama om och önska lycka till. Och jag lyckades , hittade alla jag ville och några till...

Amanda som färdig student. Så fin och så glad. Hade en stund senare ett tungt trassel av snören och rosor och maskotar runt halsen. Tur hon hade släktingar med sig som kunde hjälpa henne att bära allt då hon senare skulle åka på lastbilsflaket.

Så var det tredje kalasmorgonen. Ännu en solig och fin morgon. Patrik och jag packade picknikkorgen och åkte ut på sjön där vi åt frukost och njöt. Så skönt.

Så firade vi då i går min kära svärmors 75 årsdag. Och deras guldbröllopsdag. Käre vänner vilket kalasande och firande det varit nu.

Men så lever vi ju i verkliga livet. I samma stund som dessa glädjeämnen kämpar människor på olika sätt. En vän fick ge upp sin kamp förra veckan, jag lider med anhöriga och känner oro. Livet är inte en dans på rosor. 

Än en gång har jag fått känna hur viktigt det är att uppmärksamma varandra medans vi har tiden. En dag är det för sent. Finns inte att vänta med att säga hur fin någon är, eller hur viktig den personen är, eller hur mycket man tycker om varandra. Det gäller att agera nu.

En omtumlande helg med andra ord.

Hoppas på en bra vecka.

Vilka enorma kockar

Sitter vid tvn för första gången denna vecka. Ser på finalen för Sveriges yngsta mänsterkock. Helt otroligt imponerande, de lagar ju mat som långt från många vuxna klarar av. Tyckte jag kunde en del som tolvåring men det är ju detsamma som inget om man ser till dessa två. Sååå imponerande. Nu ska de göra varsin trerätters middag och det låter väldigt gott det de har planerat att laga.
Vad händer för övrigt här i Målviken då? Ja, idag har jag varit ute och kört lite i höggräset. Plockat sista gamla stolpen från betena och den sista taggtrådsrullen. Nu är det till att lasta släpet en gång till för att  köra till sortergården.  Så fint det blir. Börjar längta efter korna nu då gräset är väldigt väldigt högt. Dom får massor med gott att äta då de anländer.
Då jag var ute kom ett stort flyg och flög lågt, verkligen lågt, över mig. Fick se det redan på andra sidan sjön och tyckte det rök bakom så jag var rädd att det skulle störta här hemma. Det flög rakt mot mig och inte var det långt från trädtopparna inte. Mystiskt då det kommer så där lågt. Måste ha haft problem eller dispens för att få flyga så fruktansvärt lågt.
I går gick jag igenom ett par gärden som ska slås för ensilage. Gick och sjöng högt för att skrämmas. För att kolla så inga små rådjurskid ligger och trycker i gräset. Hittade inga så jag hoppas det blir bra.
Nu är finalen avklarad, vinnaren är korad till Sveriges Yngsta Mästerkock. Två poäng skilde dem åt och Viktor vann. Maja som sagt precis i hasorna och två helt fantastiska finalister. Wow.. säger bara det.
Nu ska jag slappa vidare här vid tvn en stund. Hoppas du har en bra kväll med.

Vissa dagar behöver man känna sig ledsen för att uppskatta glädjen en annan dag. Eller?
Idag, eller snarare i eftermiddag har jag känt mig sorgsen och vemodig. Vet egentligen inte varför. Dagen började toppenbra då Oscar och Anna var med på Nyhetsmorgon och bakade tårtor, helt underbart. Jag är sååå stolt för honom såklart.
Vill du se så kan du gå in på denna länk.....

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/s%C3%A5-bakar-du-en-leonore-prinsesst%C3%A5rta-2653577

Ja den söndagsmorgonen kan man ju inte klaga på.

Sedan har vi tillbringat dagen med vänner. Blev lite trädgårdsplock och mysig gemenskap. 

Men då jag åkte hem dalade humöret och jag kände mig ledsen och vemodig. Ledsen för vänner jag vet inte mår bra. Ledsen då jag längtar efter mor och far. Önskar jag kunde träffa dom oftare. Var ledsen en stund och tog en lugn promenad till sjön där jag satt på bryggan och funderade över livet en stund. Med en hund i knät. Tror hon kände på sig att jag behövde hennes närhet lite extra. 

Tog mig i kragen och åkte ut till vägskyltarna ute vid avtagsvägen till gården och skurade vägskyltarna. Har länge tänkt göra det men inte blivit av. Nu är de rena och fina. Som nya.

Då jag står där och skurar kommer en kille förbi, stannar och vi pratar lite. Visar sig att han minns mig från sin barndom då han var på förskolan här i trakten och jag gjorde praktik där ( för typ trettio år sedan! ). Förstår inte att han minns mig, jag tror att jag bara var där någon vecka. Då jag sa det att det var underligt att han kom ihåg mig då jag var där så kort tid säger han: Ja, men du skilde dig från de andra och hade roliga saker som jag kommer ihåg. 

Då kände jag att , okay, man lämnar små spår här och var i livet. Ibland väldigt små men som ändå kan finnas kvar i människors minne under lång tid.

Då kände jag att okay, jag ska väl vara här nere och verka i Småland. Jag lämnar små spår här och där. Det hade jag väl gjort hemma i Jämtland med, men nu är det som det är.

Bara att gilla läget. I morgon känns det säkert bättre, då jag vaknar till en ny dag. Ny vecka som ännu är ett oskrivet blad. Vad som kommer att stå inom dess ramar vet jag inte ännu. Jag hoppas på en bra vecka. En vecka där jag får fortsätta lämna små fotspår för mina medmänniskor. Och lyssna och finnas. För nog är det en stor del av livet, att kunna lyssna och finnas där för mina medmänniskor.

Studentkarneval

Oj oj vilket jippo. Vilka ungdomar. Vilka ideer det finns....
Idag har jag varit på fjorton års kalas, trevligt och mysigt.Olivia blev sk fjortis idag.  Otroligt vad tiden går...
Så har jag varit på studentkarnevalen i Tranås. Tänk så många ideer det finns då man ska klä ut sig.....

Amandas klass kammade hem andra priset av alla klasser då de var utklädda till hundraåringar som försvann.. Fyndigt och mycket proffsigt målat. Hon hade dagen till ära min farmors klänning. Modern idag igen, så ja, Amanda , du kan nog fortsätta att använda den tycker jag. Du var sååå fin. Grattis.

Och så klassen med bland andra UF För Varandra, utklädda till Super Mario. Här är det Lova, Evelina och Majken (tror jag!) som njuter av FÖRSTA pris. Grattis vänner. Ni var så fina.

Ja käre vänner vad mycket de har för sig studenterna. Inte undra på att de blir trötta mot slutet .

Nu har jag landat hemma och är vrål hungrig. Blir till att laga till middag nu. Och smälta dagens intryck.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg. Och ni studenter, var rädda om er och om varandra. 

TACK UF FÖR VARANDRA.

Vilka underbara ungdomar. Säger bara det.... I går var jag bjuden på fika på Wienerbageriet i Tranås av de fantastiska ungdomarna från UFForVarandra. Så gulliga och mysiga är dom. De ringde häromdagen och ville träffa mig. Och detta var väl? slutträffen under detta spännande år. Ja det har verkligen varit spännande att få följa dom. Kändes vemodigt igår...då det har varit ett otroligt spännande och roligt läsår, inspirerande för mig att ha kontakt med gänget.
Bästa omsättning av alla UF företag under detta läsår och med två böcker som säljs och är till hjälp för många, slutade de ju som femma totalt i SM. Fantastiskt.
Hoppas att skolan de går på nu uppmärksammar deras engagemang då dom nu tar studenten om en vecka.

Dessutom fick jag presenter av dom. Bland annat en docka, en Invisible Friend. (Osynlig vän) Jag blir så rörd.

Vad är då Invisible Friend? Jo, tanken är att det sys upp två dockor som har samma nummer på sin id bricka, den du ser till vänster. Då jag nu fick den här dockan av ungdomarna har de köpt två av Invisible Friend, den ena får jag, den andra har lämnats hos ett barn som är cancersjukt eller kroniskt sjukt och har fått behandling på ett sjukhus i Thailand. Så nu får jag krama om denna lilla docka och tänka på barnet som finns någonstans i världen. Visst är detta en go tanke?

Tydligen jobbar även Invisible Friend med att synliggöra barnen som sitter bakom fängelse galler med sina mammor i Thailand. De som kallas "Invisible interns" (osynliga interner). 

Vilken bra ide´. Invisible Friend och ungdomarna från Tranås har haft ett visst samarbete.

Vill du också köpa dockor och ge en hjälpande hand så kan du läsa mera om det på

 www.invisiblefriend.se

Evelina Golander, Gustav Frank, Lova Lundin, Majken Gustavsson och Stina Holmesson.

TACK att jag har fått varit med er under detta läsår. Jag är sååå glad och stolt för det. 

LYCKA TILL i er framtid, vad ni nu hittar på, var ni än tar vägen. Sådana kämpar och sådan energi som ni sitter på så kommer ni att påverka och finnas för vänner i framtiden med.  Era böcker kommer att leva vidare, kom ihåg det. Och jag hoppas verkligen höra av er i fortsättningen med. Och såklart, då/om nästa bok kommer måste jag få veta det.

Var rädda om er nu och njut av livet och vad det har att erbjuda. 

Och än en gång, KRAM till er alla.

Vilken fantastisk dag.

Ja jag är så glad så jag vill dansa. Porlar i mig av glädje. Och lättnad.
Jobbade på kontoret under morgonen. Fick sedan förmånen att berätta min dröm och vision om ett cancercentra i Jönköping för några kontakter i Jönköping. Och det kändes klockrent. Så logiskt och rakt som det har gjort hela denna resa. Jag väntar med stor förundran på vad framtiden har att ge och visa mig. Bara jag får vara med och se. Även om det inte skulle bli något konkret av det hela så har jag i alla fall satt igång en boll i rullning, satt i gång tankar som kan ge ringar på vattnet. Jag är jättelycklig och nöjd.

Dessutom var det idag prisutdelning från " The White Guide", boken som visar på de finaste ställena att äta på vad gäller restauranger och bagerier. Är inte så insatt i detta men har förstått att det är inte alla förunnat att komma med i denna bok eller över huvud taget bli omnämnd i den.
Oscar och Anna , Haga Tårtcompani och Bageri var en av de nominerade till priset "Årets stjärnskott" De vann inte den kategorin men fick så otroligt mycket annan bra respons så vi är helt fascinerade och lyckliga över deras framgång. De fick utmärkelser i boken såsom "Årets smartaste dresscode", "Årets bästa  tårta"
" Årets PR kupp" mm.

Oscar och Anna på väg från jobbet.

Dessutom är visst Oscar omslagspojke..... Fantastiskt. Prisutdelningen var på Operakällaren tror jag i Stockholm. Har fullt sjå att hänga med i svängarna.
Nu vill jag inte uppfattas som mallig på något vis. Jag är bara Såååååå glad.

I morgon ska jag få njuta av att träffa ungdomarna från Tranås, du vet de som jobbat med ett UF projekt i skolan och skrivit två barnböcker. Jag har ju skrivit om dom här tidigare.  De sms-ade häromdagen och undrade om vi kunde träffas i morgon. Ska bli jätteroligt att träffa dom igen och höra reflektionerna från SM tävlingen i Stockholm., Har jag berättat det föresten? Dom kom på femte plats, av alla flera tusen UF företag från gymnasierna i Sverige. Femte Plats, Helt enormt. Stort Grattis och BRA jobbat av dem. Undrar hur de gör nu, ska de lägga ner detta företag som gått så lysande? Hm...

Och nu ska jag försöka sova. Hur lätt är det på en skala ett till tio måntro. Får svalka mig med en kvällspromenad med hundarna. God natt vänner och sov så gott.

Idag gäller det. Idag ska jag få berätta om min dröm och vision om ett cancercentra i Jönköping dit alla sjuka men även anhöriga och vänner kan droppa in! Ja, jag får ta det som en förmån att få chansen. Har ett möte inbokat i eftermiddag. Har ingen aning om hur bemötandet kommer att bli. Har ingen aning om hur mycket av detta han som jag ska träffa känner till. Men han har nog i alla fall förstått att jag vill få mitt ord sagt och han är beredd att lyssna. Och jag tror han är bra på att lyssna.
Jag försöker tänka att det är en förmån för mig att få berätta om mina resor till Skottland och besöken på centrena där. Och jag försöker tänka att inte bli besviken ifall det är ett stort rakt nej direkt från deras sida....
Vi får se.
Ibland , eller rättare sagt ofta, har jag undrat varför jag håller på i detta ämne. Varför kan jag inte bara stänga dörren till det jag gått igenom och bara se framåt. Inte prata om min sjukdom eller hur andra medmänniskor jag möter upplever vården och bemötandet och alla frågor dom har. Men hur lätt är det?
Men ser jag tillbaka under åren sedan jag fick min cancerdiagnos 2009 så ser jag en röd tråd rakt igenom. Hur jag skrev min bok, släppte den och den har gett mig så mycket tillbaka. Hur jag fick förfrågan under två års tid att väljas in i styrelsen för bröstcancerföreningen här i Jönköpings län, innan jag till slut sa ja. Hur jag har deltagit i konferensen Utvecklingskraft Cancer i Jönköping 2011 från podiet och 2012 som åhörare, hur jag har blivit inbjuden till olika patientmöten och träffar för att få vara med och påverka och tycka till om vård och rehabilitering. Hur jag blev invald i Patientrådet i RCC Sydöst där jag får förmånen att träffa andra medmänniskor som har inte bara bröstcancer utan flera andra sorter. Hur jag har valts in i styrelsen för Stiftelsen Fonden för klinisk cancerforskning i Jönköpings län. Som enda vanliga patient, resten är professionella och helt andra personer än lilla jag.
Hur jag har fått nys om Maggies Center i Skottland och hur jag fick stipendium för att få komma dit och se och uppleva dessa ställen med egna ögon. Vilken resa.

En skön stol att sätta sig i och filosofera på Maggies Center i Glasgow.

Då jag nu senast fick besöka centret i Edinburgh tillsammans med Patrik kändes det nästan fulländat. Så magiskt och så starka känslor.
Och nu är det alltså dags att få sammanställa och visa upp mina tankar för landstinget i Jönköping.
Vilken unnest att över huvud taget få vara med och påverka.
Inte kan jag ju bara strunta i alltihopa då, då det stegas ut spår efter spår för mig att följa.
Nej, jag fortsätter att följa den röda tråden ett tag till. Så får vi se var den tar slut. Eller kanske kommer jag snart närmare ett stort nystan som vi kan börja nysta upp och reda ut.... Vad vet väl jag?
Man växer med uppgiften sägs det. Det stämmer allt. Jag har växt, som medmänniska tror jag , sedan jag fick min diagnos. Jag har fått upp ögonen för något jag inte kände till innan. Och du, faktiskt, jag skulle inte vilja byta bort den erfarenheten. Det är spännande att växa som människa.
Nu ska jag tända mitt ljus för mina vänner som jag vet mår väldigt dåligt. Hoppas min tanke når fram.....