Translate

måndag 28 november 2011

Julkortsdags.

Så var det dags igen. Dags att fixa julkorten. Det kommer alltid så snabbt på varje år. Att man aldrig lär sig.... Nu har jag i alla fall hittat på årets design och påbörjat tillverkningen av ca 45 julkort. Har svårt att sluta helt med denna gamla tradition. även om jag kan nå många via elektronisk kommunikation. Men det är något visst med de vanliga julkorten så det får det bli i år också.
Hur klarade ni er i stormen? Jag klarade mig bra. Var uppe med katten i natt och då hade strömmen varit borta en stund men jag tror inte det varade många minuter. Så nu kan jag tömma ur mina hinkar och kastruller och pusta ut.
Patrik är på hockey ikväll så jag är allena. Ja, jag har ju hundarna förstås så ensam är jag ju inte.
Apropå stormen. Kom att tänka på då jag tror det var stormen Gudrun som drog över oss. Då var det inte lika roligt kan jag säga. Jag var hemma med barnen och vi var totalt insnöade. I många dagar. Men Patrik skulle minsann ut och jaga han, det hade han bestämt sig för oavsett väder och vind. Sagt och gjort, morgonen efter värsta stormen tog han sats med sin stora bil för att köra grusvägen ut från gården. Men kom strax tillbaka med flaket fullt av snö och frustrerad då han inte kom ut den vägen. Men turligt nog så hade vi ju en väg till till vår gård så då tog han fart den vägen istället. Och hur han lyckades ta sig ut och genom de vallarna som blev framför bilen det är för oss helt obegripligt. Han tog sig ut.
 Nu blev det väl inte så mycket med jakten, det blev till att såga träd och köra runt med diesel och fotogen till grannar och folk ikring som satt trångt till.  Men ut kom han i alla fall.

En annan gång skulle vi bara åka in en skogsväg där vi skulle avverka framöver, bara för att titta till det hela. Men då vi kom åkande på vägen där med höga granar vid vägkanterna så föll mängder med trän framför oss, som en ridå.... Var bara att lägga i backen och så fort som möjligt ta sig ut därifrån. Riktigt läskigt. Då är vi inte så stora vi människor, när naturen bjuder upp och visar vad den går för.

Vid något tillfälle har vi försökt vara duktiga och ut och röja väg medans det ännu stormar. Det är ingen hit heller. Då sågar han med motorsågen och jag ska stå och hålla vakt ifall något trä lutar för mycket eller till och med ger vika. Vid ett sådant här tillfälle fick vi faktiskt ge upp, det rasade för många träd ikring oss så vi kände att risken var för stor.
Så jag förstår de elmontörer och röjningsarbetare som får ge sig ut i dessa oväder, det är verkligen hög risk. Skönt att inget allvarligt hände denna gången, inte vad jag har hört i alla fall.
Hej svejs och ha en skön kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar här om du vill.