Livet åter

Vilken rubrik va? Men det är faktiskt så jag känner det idag. Att jag har fått livet tillbaka igen.
Har inte velat skriva om detta men nu efteråt tänker jag försöka förklara mig....
Jag har under en längre tid känt mig orolig över att cancern ska slå till igen. Mitt opererade bröst är ju som det är och det ser ut som det gör. Men så för ett bra tag sedan så tyckte jag att jag började känna förändringar i det andra bröstet också. Och jag har varit så fruktansvärt trött i vinter, blir yr i huvudet lätt osv osv....ja jag ska inte klaga för mycket.
Men så tycker jag också att jag har känt knölar som speciellt under nätterna har förmåga att kännas onormalt stora! Varför blir så mycket saker värre under nattens timmar för?
Jag har verkligen försökt att inte tänka på detta, förtränga rädslan att åka dit igen, vill inte belasta mina nära med mera oro, vill inte belasta sjukvården med mina funderingar.
Men trots detta så har jag nu hunnit med ett par besök på vården redan detta år. Först då jag kollade mina värden. Ett något förhöjt levervärde hade jag jämfört med i höstas men inget anmärkningsvärt enligt läkarna jag pratat med.
Och så idag fick jag komma till en läkare som kände igenom mina bröst. En bra läkare som tog sig tid för mig och mina frågor. Han lugnade mig och vi la upp en plan framåt. Han tror inte att det är något på gång utan knölarna jag känner är nog bara normala. Kanske är det åldern? Jag blir ju inte yngre för var dag som går...
Jag kunde få en tid för mammografi om jag ville men med tanke på strålningen så vore det bra om jag kunde vänta till hösten. Så vi kom fram till att jag om ett par månader ska kolla värdena igen, i höst gör vi mammografi och så får jag komma till en läkare igen för att stämma av läget då.

Jag misstänker att mina turbulenta tankar kan ha att göra med vinterns funderingar om boende , framtiden, jobb, såklart det jag gått igenom osv........Inget av detta är ju så små funderingar, nej det är väldigt viktigt att man trivs där man bor, att man känner sig behövd , att man vågar tro på en framtid och så vidare. Och såklart kan jag väl få ha rätt att känna mig trött ibland , trots att det gått en tid nu sedan jag fick behandlingarna osv. Tankarna tröttar ut också.
Ska jag vara ärlig så är det nog så att det kostar på att ge av sig själv som jag gör också, då jag är ute och pratar. Man ger så mycket av sig själv.
En kompis till mig som också har varit ute och berättat sin historia för läkare beskrev att hon var helt slut efteråt. Det är klart att det kostar på också. Men det ger också så otroligt mycket. Jag hoppas att jag får komma ut på fler sådana ställen framöver. Så länge någon vill lyssna till min historia. Så länge jag kan hjälpa någon medmänniska.

Så därför känner jag nu en stor lättnad då jag får släppa mina tankar om bröstcancern och fokusera på en framtid i vårat kommande projekt. Därför känns det som livet är åter. Och lagom till våren också Härligt. Nu kör vi på igen.

Och jag hoppas att jag kan vara till fortsatt stöd för vänner jag har som är sjuka idag. Att ge och få , det är väl det livet handlar om om jag förstår det rätt. Tillsammans blir vi starka.