Jo, det tycker jag allt. Även om det var fruktansvärt jobbigt att stå där vid kistan och försöka förstå att Magnus låg däri. Inte lätt att greppa. Senast jag träffade honom lekte han med hundvalparna här ute på gräsmattan och jag var så fascinerad av att han inte blev biten i näsan av dom , så som vi andra ofta blev om vi stack ner näsan....Ja, så kommer jag att minnas honom. Som en kille som levde livet fullt ut och gjorde det bästa av dagen. Och aldrig klagade! En fantastisk människa som lämnat många goda spår efter sig. Som dikten säger:
Det är inte antalet dagar man lever som räknas
utan vad man gör med dom....
Jaha, så vad har då jag gjort av min dag så här långt?
Städat och plockat som vanligt. Har slängt ut några mattor i snön så de blir lite renare. Ett kul och smidigt sätt att "tvätta" mattor.
Strax ska Patrik på sjukan för att göra magnetröntgen på rygg och bäcken. Vore så gott om dom kunde hjälpa honom med värken som han sliter så ont av periodvis.
Nu måste jag berätta något roligt tycker jag.
Sådana här kalla dagar kan jag komma att tänka på då jag var liten och en söndag morgon vaknade upp till en rolig överraskning. I Jämtland var det ju oftast rejäla vintrar med mycket snö. Så och denna vinter. Då jag kommer upp har min pappa redan varit uppe länge. Det måste han ha varit. Eller också sov jag väldigt länge. Hur som helst så hade han redan grävt en jättekoja åt mig ute i snön. Och det var inte vilken koja som helst. Det var flera ute på åkern. Med gångar emellan. Som ett stort tunnelsystem ute på den sluttande åkern. Delvis tak över och delvis bar himmel. Lyckan var fullständig!
Det roliga var att denna frös till så jag kunde sedan åka med pappas gamla styrkälke i dessa gångar....länge.
I kojor la jag ut mattor, som säkert frös fast dom med kan jag tänka mig. Det kanske inte mor uppskattade lika mycket? Eller så var jag så lydig så jag frågat om lov innan jag la ut dom, det förtäljer inte historian.
Om jag inte missminner mig så hände det såklart att mattor blev kvar i snön tills våren kom och mattan blev blottad under snötäcket! Tala om matt-tvätt!
I kojan hade jag också en liten eldstad där jag hade ett ljus, låtsades att det var spisen. Ja , här kunde man tillbringa många timmar och leka. Helt underbart. Så till våren låg det små ljusstumpar och annat roligt i snön. En hög med pinnar som gestaltat brasan....
I sådana här gångar uppfann för övrigt jag och en kompis en lustig lek som jag än idag inte riktigt fattar poängen med. Vi drog ner mössan över ögonen och kröp i gångarna och varje gång vi krockade så hände......ja jag vet inte vad. Vi kanske bara vände och körde vidare. Kul hade vi i alla fall.
Ja, vilken lyxig uppväxt jag hade. Det är jag tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.