Ett snörikt Småland

Så är det då vinter. Rejält igen. Somliga av oss trodde nog att vi skulle slippa undan från snön i år men icke. Nu fick vi vår dust. Var ute med bilen under en timme i går kväll och på den timmen så snöade spåren i princip igen helt.

Nu till ett helt annat ämne. Har ni vindkraftverk där ni bor? Här i Småland växer dom som svamp ur frodig mark. En här och en där, och så tio där, och tolv där.......ja, på kvällarna när jag går ute i mörkret ser jag rödblinkande lampor borta i horisonten som vittnar om att dom finns.
Med andra ord bor inte jag så nära dom. Men visst funderar man ett o annat hur det kommer att fungera i framtiden med dessa snurror.
Då jag tänker på vindkraftverk kommer jag att tänka på då vi passerde med bilen över en bro uppåt landet en gång, med två hundar i baksätet. På andra sidan, långt borta i horisonten ser man vingarna på ett kraftverk som snurrar......Den här hunden har givits en otroligt skarp syn, inget missar hon. Inte heller denna tingest. Hon fullständigt stirrar rakt fram och börjar skaka och krypa ihop som om hon väntar att det ska hända något riktigt läskigt. Vi förstod inget till en början, tills vi såg vad hon såg. Visst , det var ju vindkraftverket. Det var något för henne nytt och skrämmande.

I veckans nummer av tidningen ATL (lantbrukarnas affärstidning) är det en artikel om hur liten risken anses vara att bli träffad av is. Intressant. Jag kan inte annat än slås av förundran över dessa riskbedömningar och analyser och studier som görs av varierande grad. Här är det en man som gjort en riskbedömning angående risken att bli träffad av is från vingarna.  Han anser att skyltar bör räcka som varning till folk.
Han har nämligen i sina studier kommit fram till att:

1.  Risken för att en tekniker ska träffas när han står vid tornet är 1 på 530 !
2. Risken för att en parkerad bil vid verket ska träffas är 1 på 27 år !
3. Risken för att en människa som passerar på 50 meters avstånd är 1 på 53 miljoner !!!!

Hur kommer man då fram till dessa riskbedömningar? Jag kommer osökt att tänka på Tage Danielssons så väl kända monolog om Sannolikheten om Harrisburg från 1979. Ni vet där han säger att dagens barn inte ska lära sig att tala sanningen utan sannolikheten. Sannolikheten att det som hände i Harrisburg faktiskt skulle kunna hända inte var stor, inte ens trots att det faktiskt hände.....om det har hänt.....osv.

Sannolikheten att det händer olyckor med is som lossnar från vindsnurror finns såklart. Men hur man kan gradera den såhär det förstår jag inte. Men har han nu lyckats med detta så är det bara att gratulera. Och med de siffrorna i huvudet behöver vi ju inte vara rädda alls.

Så ut i naturen och njut av den vintriga omgivningen. Ha en bra dag.