Häromdagen var jag hos min förläggare PerAnders för ett trevligt samtal. Han hade sålt slut på böckerna så jag var där för att fylla på hans lager. Roligt.
Vi satt och diskuterade för och nackdelar med att försöka göra en bok till. Jag är ju så sugen på att göra en barnbok, en dröm sedan länge, men vågar jag? Kan jag satsa så mycket pengar en gång till?
Jag förstår att det är en tuff konkurrens att släppa en barnbok, eller rättare sagt att få den såld. Att hitta rätta kontakterna och kanalerna är inte det lättaste. Men nog vore det roligt.
Och det slog mig då vi satt där och pratade att det vore ganska häftigt att stå med två så vitt skilda böcker i sin hand och saluföra dom på marknader etc. En som handlar om cancer och en mysig historia för barn om ett litet djur! Men det är ju precis så livet är eller hur? Dagarna blandas av glädje och sorg och det ena behöver inte utesluta det andra.
Ja, detta tål att begrunda och ta sig en rejäl funderare på.
Eller ska man försöka att sammanställa mina anteckningar från min barndom och uppåt till en liten självbiografi? Men vem skulle vara intresserad av det? Jag, lilla jag, inte det minsta känd. Annars är det ju inte en helt ovanlig företeelse numer bland toppen i vårt samhälle att ge ut en berättelse om sitt liv men dom har ju ett känt namn och ett helt annat utgångsläge. Hm......Vad tycker du?
Jag har fått så otroligt bra respons från mina läsare av boken Cancer som resesällskap så det känns helt rätt och jag är jätteglad att jag vågade satsa. Det var ju med stor bävan blandat med förhoppning som jag tog emot den hundratals kilo tunga lastpallen med alla böcker på. Vad skulle jag göra med alla? Vem skulle vilja läsa? Hur skulle jag nå ut till människor som skulle kunna få en liten uppmuntran?
Nu är det inte så mycket kvar i mitt lager så det känns toppen. Och jag har fått kontakt med så många människor genom den som jag annars inte skulle fått. Känns som den faktiskt har fått vara till hjälp och tröst, precis som min önskan var. Så jag kanske borde vara nöjd och stanna vid det?!
Jag laddar för ett föredrag jag ska ha i februari. Det är en annan sida av detta. Att få berätta min upplevelse inför andra människor. Det har också gett mig mycket, samtidigt som det såklart kostar på att ge ut av sig själv så mycket.
Ja, jag får fundera vidare. Vrida och vända på för och nackdelar. Men det är klart att för att komma någonstans måste man ju våga satsa.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Ute öser regnet ner och jag är tacksam att få var inne. Hundarna har jag redan varit ute med så dom ligger och sover i köket nu.
Idag kommer Oscar och Henrik hem till Småland igen så jag hoppas få träffa dom i helgen också. Alltid lika mysigt att vara tillsammans med dom.
Vilken lycka att ha en så go familj. Jag är rik.
Kram till er alla vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.