Vilken skön förmiddag vi hade i skogen idag. Vi jagade lite, Bezzie fick upp rådjur direkt och skötte sig exemplariskt. Då jag skulle gå fram till ett pass stod jag plötsligt öga mot öga med en älgko och kalv. Kunde dessvärre inte skjuta kalven då det var i riktning mot annan skytt. Så det var bara att lyfta på hatten och önska en bra dag. Men fina var dom i alla fall.
Nu är middagen i ugnen och det REGNAR igen. Så nu är det skönt att mysa inomhus igen.
Otroligt vad korta dagarna är nu, eller i alla fall är de ljusa timmarna få. Man får passa på att dammsuga medans man ser något sånär. Men o andra sidan så syns ju inte dammtussarna lika bra heller då det skymmer på så varför fundera mera på dom...
Vi fick lite god lunch efter jakten idag. Brösull!!!! Vet ni vad det är? Med prinskorv, bacon och ansjovis till. Inte dumt alls då man kom in i värmen.
Brösull har min far pratat om många gånger men jag tror aldrig jag ätit det själv. Och inte vet jag om det var sådan här brösull som far menade heller. Mätta o glada blev vi i alla fall.
Då vi satt där o pratade kom jag att tänka på en dråplig sak som hände för 24 år sedan! I grannbyn.
Jag skulle hämta Patrik i skogen då vi skulle flytta på gamla Bettan, den gamla skogsmaskinen, skotaren, vi hade då. Det var vinter och snö. Jag kom åkande i svågerns gamla opel som vi fått låna då han var utomlands.
Väl uppe i skogen fick jag köra skotaren ner till byn där vi skiftade och Patrik tog vid o jag satte mig i bilen.
Efter en lite bit längs grusvägen så kom jag fram till ett Y-kors och visste inte vilket håll jag skulle åka- så jag stannade och frågade Patrik. Han svarade men bad mig ställa bilen där och komma bak till maskinen, det gnisslade nämligen något så han ville smörja lite innan vi drog ut på större vägar.
Sagt och gjort, jag drog åt handbromsen och lämnade bilen där, gick upp till Patrik och hade precis kommit bakom skotaren då jag hör ett dovt DUNS långt borta!
Till saken hör att jag var gravid då.
Då jag tittade förbi skotaren ser jag flera hundra meter ner på ett gärde hur bilen står mot ett stenröse och vippar, sååååå nära att tippa över!
Då hade alltså bilen kommit i rullning, genat över ett dike, snuddat vid en björk, över nästa dike, ner på gärdet där det åkte genom stängslet och så ner över åkern fram tills det tog stopp i stenröset mitt på.
Tror du jag hade ont i magen då eller? Aj aj aj.......
Jaha, vad göra? Jo, vi körde skotaren så nära vi kunde uppe på vägen, drog med oss kroken på vinschen och så fick jag ställa mig som motvikt i bilen (vägde väl några kg till med då som tur var).
Och så drog Patrik bilen baklänges upp i samma spår som den nyss åkt ner i.
Jag kan tro att folk var fundersamma dagen efter då de såg spår av en bil över gärdet ner i röset men ingen bil kvar!!!!!!
Och bilen klarade sig väldigt bra faktiskt.
Uj uj, så det kan gå.
Men jag kan ärligt säga att jag efter denna hemska upplevelse fortfarande idag har svårt för att sitta i baksätet i en bil utan förare. Jag tycker det är jätteläskigt då jag inte har kontroll på bilen.
Kanske det som sitter i mig också då David ibland vill dra på lite extra i kurvorna och jag tjoar högt av fasa. Jag vill nog gärna själv ha kontrollen......
Nehej, nu ska jag lufta ugnen o se om det kommer något väldoftande os ur den. Ha det............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.