Jag var på morgonen i Linderås Kyrka för att se brorsans yngsta o hennes skolkompisar. Jättevackert och mysigt som vanligt. Kändes annars inte så speciellt lucia likt då jag gick ut genom dörren på morgonen, ute på dörren satt nämligen en fluga! Dom måste vara trötta nu stackarna, som inte får kallt nog att sova.
Stämningsfullt.
I går hade jag äran att få vara med i Adelövs Församlingshem då vi hade över fyrtio gäster. Och inte vilka gäster som helst. Trettiosex barn från Ukraina med deras ledare var hos oss under eftermiddagen och kvällen. Detta önskar jag att alla människor i Sverige finge uppleva, den glädjen och tacksamheten som dessa barn visar. Det bara lyser i deras ögon av nyfikenhet och glädje. Under några veckor får några barn möjligheten att vara och bo här i Sverige, olika barn förstås varje år. Barn som inte har det till närmelse så bra som våra här i Sverige. Alltid lika fantastiskt att få se och träffa dom.
Först åt vi tillsammans, köttbullar, prinskorv, gratäng mm. Sedan pysslade vi, bakade pepparkakor, monterade pepparkakshus som dom sedan fick ta med sig, göra chokladbollar och göra julkort.
Så dansade vi runt granen till musik av dragspel. Dom förstod såklart inget av vår dans då vi hoppade runt som grisar o grodor osv, skrattade så de kiknade. Dom tyckte säkert att det var en märklig upplevelse att se vuxna människor springa runt! Men jag tror dom kommer att minnas det.
Sedan kom Tomten till alla barnens glädje. Åh så lyckliga de var då dom satt där med varsitt stort fint paket i knät. Det är det här julen handlar om känns det som, att få ge av vårat överflöd. Vi har det ju så enormt bra i vårat land. Ja, de flesta i alla fall.
Innan vi gick över till kyrkan för gudstjänst lekte vi lite också. Ja, det blev faktiskt lite pinsamt. Vi skulle leka "Hela havet stormar" och dragspelaren hade gått sin väg så vi hade ingen som spelade piano. Så då satte jag mig där och försökte på engelska förklara för den Ukrainska ledaren som satt bredvid, att jag minsann inte kan spela....hon tittade frågande på mig och förstod nog inte ett skvatt tror jag. Då vi senare kom till kyrkan var det HON som spelade piano till barnens sång. Och hon var JÄTTEDUKTIG! Så typiskt..... men sånt man får bjuda på. Inte lätt att förstå varandra då man inte kan varandras språk. Barnen lyssnade nog inte så mycket till VAD jag försökte spela , det var ju huvudsaken att leken fungerade.
I kyrkan sjöng barnen så fint för oss, nu var det vår tur att inte förstå något men det gör inget. Det var så vackert ändå. En liten tjej sjöng solo till och med. Ryska är ett häftigt språk. Lika argt som det låter så kan det låta så poetiskt tycker jag. Jag försökte lära mig en färg då vi satt med pepparkakshusen, men det har jag redan glömt bort namnet på! Hm, minnet var nog bättre förr tror jag visst.
Önskar er en fortsatt bra dag. Ät inte för många pepparkakor bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.